onsdag 31 mars 2010

Jobbigt

Nu blev det jobbigt riktigt jobbigt. Varför kan inte något vara enkelt? Nu skriver jag så här kryptiskt som jag egentligen avskyr. Men jag kan inte skriva mer tydligt. Men det handlar om relationer. Men varför kan inte alla bara vara snälla jämt inklusive jag själv. Tala om hur mycket man tycker om varandra. Säga stöttande och bra saker.

Här måste jag bättra mig mycket. Stötta mina barn, istället för att bli tokig, som när till exempel min son nu sparar läxor till samma morgon när dom ska vara inlämnade. I morse halade han upp ett papper klockan åtta som han skulle fylla i. Han börjar tjugo över åtta. Eller som häromdagen när min äldsta dotter kastade av sig skidor och stavar i skogen och skrek för hon var less på att åka. Fast den gången var jag snäll. Vill vara det alltid. Jag vet att det inte går, men jag vill. Min ibland är jag som en felsökarmaskin som piper för minsta lilla fel.

Ja men det var en parentes och nu ska jag bara ha en stund av oro innan jag ska ta mig samman, skaka av mig och gå vidare. Eller nä det är ju inte jag utan jag måste fundera ett bra tag till och vara lite ledsen. Men jag är van. Ena dagen glad, andra ledsen.

Onsdag

Nu är dom ett år och idag var första gången dom inte somnade innan vi gick till Öppna förskolan. Som om dom ville visa hur stora dom är. Ester sitter och kastar saker hela tiden. Först trodde vi att hon var rädd för dom saker hon kastade för det började med en prickig giraff som hon var rädd för och ett blått litet plast rör som hon också var rädd för, men idag på öppna förskolan kastade hon både det ena och det andra. Och Majken står utan att hålla i sig och dansar hela tiden. Hon känner rytmen i alla ljud, musik eller inte och så dansar hon.

Igår började S på skidträning. Jag har fått ett barn som gillar att åka längdskidor. Det var det värsta jag visste när jag var liten, men är det någon sport jag verkligen tycker om så är det den. Och nu kan jag åka själv utan att börja grina av förtvivlan för att det är bakhalt. Det är bara det att dagen inte passar bra för det är fiol samma kväll, men nu testar vi i alla fall och ser om det går. Och efter den en timmes långa träningen fick dom fika: Varm saft, macka och bulle. Bara en sån sak kändes så bra. Så nu får vi nog kämpa med två grejer på tisdagar, ja eller tre, med äldsta dotterns ridning.

tisdag 30 mars 2010

Vad är det för en dag?











Jo det är Majken och Esters födelsedag.

hurra hurra hurra

måndag 29 mars 2010

Måndag

Idag så är jag hemma tillsammans med två bäbisar, en 12-åring, en 11-åring och en åttaåring. Vår vanliga gamla måndagslunk är borta. Folk vill ha frukost och bli skjutsade och ha sig. Två har ledigt från skolan och en hostar. Den som hostar är åtta år och har just upptäckt Harry Potter. Vi har inte haft något Harry Potter barn förut men nu har vi fått ett. Häromdagen satt han helt uppslukad av del ett och nu fick han låna del två av en kompis och är på sida 100. Väldigt bra när man är sjuk.

Om imorgon


I morgon är det dags. Ettårsdag och jag har shoppat fina bäbiskläder, såna där som inte fanns på 90-talet när jag fick barn. Och idag ska det shoppas en potta, en läragåvagn och två maracasägg (min man tyckte att det var en finsk stavning att stava marakkas med två k och jag är ju lite finsk så det var nog därför så nu testar jag den här stavningen).

Sist vi firade var på alla hjärtans dag då Ella fyllde 11 år.

söndag 28 mars 2010

Kort om fjällen











Lite fjällbilder. Hittade väldigt få. Överst utsikten från lilla stugan. Och sedan skidorna som aldrig blev använda. Det blev bara slalom. Fick inte ens plats i bilen med allas längdskidor. Och så sjuka bäbisar i fjällen var väl så där men dom sov fantastiskt bra i vagnen av fjällluften. Men lite sämre på natten. Och barnen åkte slalom som tokar hela tiden. Vår äldste son var förundrad själv när han tänkte på hur kul han tyckte att det var. Lunchen åt dom på 10 minuter och på morgonen hade dom bråttom för att hinna till backen. Och vi som tänkte innan att någon dag kan vi nog inte åka slalom för det blir för tråkigt. Så ibland så fick dom minsta komma upp ur vagnen och åka lite pulka och det gillade dom. .

Om middagen

Vi hade det ju mysigt igår men jag glömde nästan att Majken sov mellan 4 och 6 och var sedan ledsen väldigt länge. Ungefär hela den tiden som vi skulle äta fisksoppa på. Och jag ammade och ammade. Lite då och då åt jag fisksoppa och lite då och då åt min man fisksoppa och däremellan vaggade vi Majken. Och försökte ge henne gröt men hon blev inte riktigt glad, men i alla fall lite gladare. Ja och när Majken vaknade så somnade Ester och sedan när Majken somnade igen vid nio då vaknade Ester och var glad. Länge, länge var hon vaken långt efter att alla gått hem och alla andra somnat så var hon, jag och min man vakna och hon var glad hela tiden. Så blir det när vi ordnar middag. Men det är ju så vi har det just nu. Och jag är glad att vi orkar försöka.

Bland hajar och tovor

Vi har haft middagsgäster för första gången på hundra år. Nästan. Oj vad vi skulle städa och laga och baka. Och oj vad jag inte trodde att något skulle bli klart. Men det blev nästan klart och lite mer städat än innan. Och idag är jag trött men glad. Och jag och tre av mina barn var på badhuset. Bäbisarna var hemma och jag lekte med barnen. Kors i taket. Jag var haj. Vi fikade och myste. Vi badade varm bastu och tvättade våra toviga hår och vi gick hem i snö som föll.

Tillsammans.

fredag 26 mars 2010

DVD-duktiga

Jag hittade en skiva här i vårt kaos som Majken och Ester gillar. Jag spelar den nästan varje dag nu. Men det är ju det där lilla problemet att dom lyckas stänga av hela tiden. Dom grejar och trycker ut skivan eller något annat. Tyst. Var är fina musiken? Borta. Hela tiden. Men jag startar om. Sjunger Herr Gurka och Sjörövarfabbe.

torsdag 25 mars 2010

Smutsiga jeans

Jag måste tvätta mina jeans såg jag idag. Har aldrig sett så smutsiga byxor någonsin hos en människa som jag som mest är hemma. Jag tror aldrig jag heller har haft barn som kladdar så mkt som dom två senaste familjemedlemmarna. Igår åt dom kycklinggryta och det blev lagom kladd och sen blåbärssmoothie och det blev superkladd och så ringde telefonen och det var en kär vän och sen var det liksom kört. Blåbär överallt i köket och mig och på dom. Och sen var dom trötta och jag med men ville inte sova och då la jag mig på golvet för jag orkade inget annat och då hällde Majken en mugg med vatten på mig. Nu ska vi kladda med pasta och broccoli.

onsdag 24 mars 2010

Hej Hej

Nu vinkar Majken och säger jä jä.

Kalas

Snart har vi två ettåringar i det här huset. Madzill och Estrimama som min tolvåring kallar dom just nu. Ganska snyggt det också, i alla fall när han säger det. Tiden har gått fort. Ruskigt fort.

Hur ska dom firas egentligen. Tårta måste det bli och varsitt marakkasägg som dom har på sången vi går i ska dom få. Men sen vet jag inte. Tänk att vi skulle få två ettåringar igen i vår familj. Det känns bara så där konstigt ofattbart.

tisdag 23 mars 2010

Febernatt

Idag ska vi försöka vara glada här hemma trots att Majken fick lite feber i natt. Och då vaknade jag och hade svårt att somna om. Började tänka på saker som jag glömt. Fick väcka min man så han också fick tänka på lite saker som vi glömt.

Eftersom jag tror att man kan ha feber lika bra ute som inne så ska vi ta en promenad i skogen. Det var länge sedan. Längtar efter mindre kläder nu att ta på och av. Men solen skiner och det är så fint. Alla barn i skolan och nu ska vi packa picknickväska.

måndag 22 mars 2010

Gnäll och glädje


Varför är det så fult att gnälla? Jag skäms över att jag gnäller över små saker som dom jag skrev om. Om löss och över att jag måste diskutera min stora familj. För det är ju inte alls farligt. Men ändå så blir det jobbigt. Och att gnälla känns inte så bra, men helt nödvändigt. Alldeles helt nödvändigt. Ibland

Från gnäll till glädje har jag vandrat idag i sakta mak. Min man gjorde en riktigt god grönsakspaj till middag. Jag slapp laga mat och det jag fick var så gott. God mat är så gott och mer än mat. För mig. Det är så mycket roligare med god mat än fiskpinnar. Kände i helgen att jag inte ville äta en till fiskpinne på länge. Och en till glad sak är Ester som inte varit sig riktigt lik på flera veckor var sig lik igen. Glad med glittrande ögon.

En dålig dag

Totalt inspirationslös är jag just nu. En del jobbiga saker har det varit på slutet. Fast mest inom mig och några saker utanför mig. Så i lördags hade jag en riktigt sorgsendag. Söndagen blev bättre och vi gick på badhuset och eftersom solen sken så var nästan bara vi där och det var så skönt. Men ibland undrar jag varför jag måste få såna där riktigt dåliga dagar.

Vi var tillochmed bortbjudna till grannarna men jag och bäbisarna stannade hemma. Vi skulle ha med oss någonting att äta för det var knytis. För att ta med oss någonting så skulle vi handla. För att vi skulle handla så måste man ta på sig, göra sig klar orka med att träffa men massa folk på coop och inget av det orkade jag. Och att gå bort och träffa männsikor som jag inte känner och som ska fråga om hur många barn man har? Tvillingar? Två tvillingpar? Är det jobbigt? Oj vad ni måste vara duktiga! Åh vad jag inte ville höra dom grejerna. Vissa dagar går det ju bra och vissa dagar går det inte alls. Det här är min familj och för mig är det här en vanlig familj. Jag har aldrig haft någon annan än den här. Jag orkar inte alltid med alla frågor om min familj. Jag låter så egoistisk och barnslig när jag klagar på sånt här. Men det är bara sant att jag tycker att den kan bli så jobbigt. Eller som också har hänt att någon annan berättar om mig att jag har en massa barn. När jag sitter bredvid. Det känns också jätte konstigt.

Ibland önskar jag att jag vore helt annorlunda. Att jag bara var lugn och kunde skaka av mig saker och aldrig älta. Sen har vi ju haft förkylningar, magsjuka och löss, spruckna trumhinnor, relationsproblem mellan dottern och hennes kompis, stök och bök, dålig nattsömn, sår på brösten igen. Ja det kanske finns en anledning att jag känner mig så där. Fast solen lyser så fint.

torsdag 18 mars 2010

Ja ha

Jag måste gå mattekurs nu. Har verkligen glömt allt och nu sitter jag här med en tolvåring, snart tretton och min man går jour. Han gråter över mattetalen och mina ögon är grusiga efter läggning av Majken och Ester plus en del annat jobb jag har pysslat med här hemma. Tvättat, diskat, plockat, bytt blöjor, lagat middag, tröstat, busat, passat tider, druckit kaffe, ätit trasiga falaflar.

Plötsligt ska jag omvandla m/s till km/h och sånt. Jag ska förstå vilken tid tåget kommer fram och hur fort fågeln flyger. Ja nu tycker ni att det låter enkelt. Men det var det inte, varken för honom eller mig. Så det så. Men tillslut så var det klart och vi somnade i soffan av ren utmattning. Och nu kan det hända att min man imorgon har synpunkter på hur vi löst talen. Det kan hända men det är inte säkert. Och om han har det så kan det ju hända att han har fel.

tisdag 16 mars 2010

Typiskt


Går bara bort en liten stund på fiolen på kvällen och vad händer? Jo Majken står för första gången utan att hålla i sig. Och jag missade hela tillställningen. Och vi som har haft en tung dag med mycket skrik och ledsamheter. Två förkylda bäbisar, eller egentligen nästan friska men ledsna och vill sitta famnen hela tiden. Och så händer detta. Och Majken som är så försiktig. Jag brukar försöka ta henne i händerna så hon får gå lite, men det vill hon aldrig. Läskigt, tycker hon. Men så idag så släpper hon taget för hon höll i en leksak och glömde alldeles bort vad hon höll på med.

Fina, modiga Majken.

Bara helt hux flux


fick vi dagisplats igår. Jag blev lite omtumlad. Platsen är från första augusti, men min man ska vara hemma september och oktober så han börjar skola in i början av oktober. Man måste börja skola in senast efter två månader när man blivit erbjuden plats. Och jag hade velat hade M och E skulle få vara hemma i två år. Nu blir det inte så. Vi kan inte räkna med dagisplats så där mitt i terminen. Men jag har tänkt att jag ska jobba lite och var hemma lite från och med november. Våran stora familj kräver en hel del.

Men det blev lite så där men oj dagis och vi som nästan bara precis kom hem med dom här underbara människorna. Fortfarande minns jag förlossningen som den var alldeles nyss. Känslan. Det fantastiska. Rädslan och glädjen. Det unika. Allting.

måndag 15 mars 2010

Om el och pappor

Ibland önskar jag att det var som när jag var barn. Bilen var alltid fulltankad och räkningarna alltid betalda. Rätt sak på rätt plats.

Det här börjar jag tänka på när jag får den ena obehagliga räkningen efter den andra från vårat elbolag. Jag ringer och undrar om allt stämmer. Känns tråkigt efter vårat finfina sportlov att behöva titta på dom där siffrorna som på något sätt måste hamnat på fel plats eller hos fel familj.

Allt stämmer men han tycker att något ändå inte stämmer. Vi gör av med för mycket el. Vi har en eltjuv någonstans i vårat hus. Efter ett tag berättar jag om familjen, alltså antalet. Oj då, säger han. Det var många och då har ju alla egen dator och TV och då blir det dyrt. Nej ingen har det. Vi har en dator och ja faktiskt två TV apparater, men vi tittar ju bara på den ena. Han är så snäll, så snäll. Han får min dagens ros. Den där killen som är så snäll. Han tycker inte heller att vi ska betala tillsvidare pris på elen som vi gjort i typ tre år. Det ska man ju binda. Vi har betalat tokigt mycket pengar i flera år. Vi skickade er ett brev om att binda för tre år sedan men vi fick inget svar, säger han.

Var är du pappa som alltid betalade räkningar och tankade bilen innan det var försent.? Om du visste hur vi strular så skulle du bli ännu mer gråhårig. Min pappa hade till och med ett eget skrivbord som han faktiskt bara använde till att betala räkningar från. Jag och min man vi har inte mycket, kanske en liten hög någonstans i huset där våra viktiga papper finns. Fast ibland ligger dom förstås inte där utan någon helt annanstans.

Sedan jag blev vuxen har det mesta hänt och bilen har tillochmed stannat för bensinen har tagit slut. Första gången det hände tittade jag på min och trodde inte mina ögon. Bensinen kan inte ta slut, sa jag, det finns alltid en reserv. Den reserven var min pappa har jag förstått nu. Hur ofta sa han inte: Nu far jag och tankar bilen. Det säger min man väldigt sällan och ännu mer sällan jag. Och om han säger det så säger jag: Men det har vi väl inte tid med heller.

Men nu så tar jag tag i det här med elen. Men bara: GUD SÅ TRÅKIGT. Jag gillar ju garn, mat, barn, bloggar, böcker, kläder, möbler och annat fint. EL gillar jag inte.

Och min man då som inte heller gillar el och bilar har ju andra sidor som min pappa inte riktigt hade. Min äldste son vill till exempel nu att han hela tiden ska prata svenska med rysk brytning. Han vrider sig av skratt. Och det är ju roligare än EL och BENSIN.

lördag 6 mars 2010

Mycket att göra

Jag borde ha packat hela dagen men det har inte riktigt blivit så. Majken och Ester har klättrat på mig som små apungar. Ynkliga, snoriga, gosiga, bitiga hela långa dagen. Jag ska gå upp jätte tidigt i morgon och göra klart. Det lovar jag mig själv. Och mina man vill städa, städa, städa fast just nu vill han hellre äta godis. Vi är helt enkelt trötta. Och det blir som det blir när alla vi åtta ska resa bort. Katterna blir hemma i alla fall och håller ställningarna.

Ny dag

Idag ska vi förbereda allt inför fjällresan och bli friska. I natt har alla sovit bättre och Ester har bara ätit en gång från det såriga bröstet och Majken några gånger fler på det andra. Men jag har sovit mycket bättre och tänkte att klockan är nog nio minst när jag steg upp, men den var tio över sju. Men jag var pigg, eller piggare.

Solen lyser redan och det är så fint och vi har lov tillsammans i en vecka. Känns bara så fint. Men vi borde förstås bli friska.

Idag ska vi städa, packa, laga mat och lilla E ska på kalas. Och hur ska vi få plats med allt i bilen?

fredag 5 mars 2010

Sjukan, skolan, shopping

Idag blev det bara deppigt här hemma. Solen lyste vackert. Otroligt vackert. Majken hade feber, Signe var hemma med hosta, näsblod och en läskig natt när hon nästan inte andades en kort, kort stund, Ester hade kräkts på natten och jag har så ont i ena bröstet och fick inte sova sammanhängande alls i natt. Och klockan tolv skulle min son ha redovisning i temaarbete världen och jag och gänget fick pallra oss dit. Där hade vi ju det bra. Sjuklingarna i vagnen var bara lite lugnare än vanligt och Signe fick göra frågesport med mig. 17 frågor om olika länder och jag med mina geografikunskaper. Det tog tid.

Sen skulle jag ju vilja säga lite om skolan. Vad jag tänker om sättet att hitta kunskap själv och grupparbeta och vad lär man sig. Helhet och världsbild??? Under alla år på mellanstadiet när vi gått på temaredovisning har min sons grupp alltid hittat någon fotbollsspelare att fokusera på.

Och jag som är så besviken på min egen skoltid. Till proven lärde jag mig. Läste som en galning kvällen innan och sen glömde jag allt. Så vill jag inte att det ska bli för mina barn. Men hur blir det för dom. Det är så svårt att veta.

I alla fall från redovisning hem igen och ännu mer host och stök. Huset är tokigt stökigt. Men så får det väl vara nu. Men när min man kom hem så åkte jag och min dotter till Myrornas och shoppade. Allt mellan himmel och jord. Slalompjäxor till mig till fjällvistelsen, tre påsktuppar, två koftor, en fleecetröja, en tunika, en skjorta, en bonad, en duk, en blus, fyra böcker och ett par plyschbyxor. Och hur det nu var så blev jag lite lyckligare. I alla fall en liten stund.

Sjukdom härjar

Japp då blev vi sjuka. Om två dagar ska vi till fjällen. För andra gången i mitt liv med barnen och för andra gången i stora barnens liv och för första gången i Majken och Esters liv. Och Majken är sjuk, Signe är sjuk och Ester är eventuellt sjuk. Hon kräktes i natt men det kan bero på att hon ville äta från mig hela natten. Det kanske blev överdos.

Och Signe har alltid snarkat högt och ljudligt. Nästan inget ibland, mindre ibland och mycket ibland. En gång för flera år sedan så jobbade min man på kvällen och jag läste saga för barnen. Plötsligt ser jag att Signe har en jätte stor silverkula i munnen och när jag tar ut den så ser jag att hennes hål ner i halsen är så litet. Hur kan hon andas genom det där lilla hålet? Har hon fått i sig något och blivit svullen? Precis då ringer telefonen och en vän till familjen som är läkare råkar det vara. Så jag berättar om upptäckten och han säger att en del barn har så där stora halsmandlar och det är inte farligt. Men igår så började det låta konstigt från vårat sovrum då är det Signe som sover men kan nästan inte andas. Det var så otäckt. Nu är hon hemma och vi måste ringa vårdcentralen snarast så dom får titta i halsen och kanske måste operera bort dom där grejerna i halsen.

Det är ju bara det att jag är så rädd och vill inte att hon ska bli sövd. Hon blev det en gång när hon satte en pärla i halsen och jag fick sån dödsångest. Så jag vill inte men jag vill ju inte heller att hon ska sluta andas mitt i natten. Hjälp. Vi måste helt enkelt låta läkarna bedöma hur vi ska göra. Att vara förälder innebär också sånt här som man tycker är superotäckt. Jag vet ju det men. Hjälp ändå.

torsdag 4 mars 2010

Ännu en dag

på musikskolan. Idag konsert med orkestern där äldsta dottern spelar. Alla konserter på musikskolan är samma vecka så en sån här konsertvecka är vi där ännu mer än vanligt. En vaktmästare kom fram och beundrade bäbisarna, tyckte att dom var så fina och klappade dom på huvudet. Då blev jag rörd. Är väldigt lättrörd.

Och när äldsta dottern spelade blev min man rörd till tårar. Och han är väl inte riktigt lika lättrörd som jag. Men det var så fint när hon satt med cellon spelade. Hon som inte gillar att träna har kommit igång känns det som. Spelar frejdigt. Majken hade nog feber redan där för hennes kinder blossade och tyckte inget var gott.

På hemvägen köpte vi snabbmat och sen blev jag så trött, så trött så efter sagoläsning för E och S så somnade jag. Men nu är jag vaken igen. Och lägger mig väl inte tid nu heller.

Vi kollar

på familjen Annorlunda varje måndag. Och i måndags fick jag en sån där aha-upplevelse. En familj har 10 barn, nian och tian är tvillingar. Drygt ett år gamla. Pappan står och skalar morötter och pratar om hur han brukar odla sina egna morötter och sin egen lök men det blev ju inget i år för jag har ju fått tvillingar. Han som har åtta barn tycker att det blir riktigt jobbigt först när han får tvillingar. Ja då tänkte jag att om det känns lite jobbigt ibland så är det nog det. För ibland kan jag ju tänka att jag bara är gnällig. Eller att jag har för höga krav på hur det ska vara. Eller att det inte borde vara problem ned att sno ihop en middag. Men det är nog så att det faktiskt kan var lite extra jobbigt för att jag har tvillingar. Två bäbisar = två famnar. Men jag har en famn. Ja och min man och dom andra barnen har så klart en massa famnar som dom generöst delar med sig av. Men dom är ju borta ett par timmar varje dag.

Men byta vill jag inte. Och nu har dom ju upptäckt varandra också. Förutom att dom biter varandra så lägger dom huvudena mot varandras axlar. Och det är fint.

Positiva


fast snön bara har vräkt ner och blåsten blåst. Men nu så ser det ut att vara en fin solig dag. Men Majken bara hostar och hostar och vi sov inte mycket i natt alls. Dom åt och åt och hostade och hostade. Och nu på morgonen när dom var så glada som bara dom kan så ramlade Ester igen och slog sig mot en dörr och det blev svullet ovanför ena ögat och hon blev jätte ledsen.

Mina ungar

onsdag 3 mars 2010

Vilken dag

Ja det är så det känns. Kan inte sätta ord på vad som varit jobbigt. Nästan allt tror jag. E och S skola var stängd för dom hade inget vatten så dom var hemma. S är väldigt förkyld men vill inte vara det så hon jobbade på tills hon satt i soffan och grät. Det gör hon inte så ofta förutom när hon är arg. Och hon visste inte varför hon var ledsen. Så tog hon på sig täckisarna och jackan och gick ut och efter 5 minuter kom hon in och sa: Ser du nu? Det jag skulle se var att det ledsna var borta.

Och så bäbisarna som är så gulliga och tokiga på samma gång skulle sova ute i vagnen, men då kom blåsten. Och den var inte nådig och dom vaknade efter en halvtimme och sen var det inte deras dag. Ester slog sig hårt i köksgolvet när hon stod och höll i sig i en stol. Dom grät när jag inte höll i dom, båda två. Så jag fick sätta mig i soffan länge med dom för att det skulle vända lite grann. Jag försökte äta en apelsin och båda drog och slet i den tills mina byxor riktigt plaskade av apelsinsaft. Visste inte att det fanns så mycket saft i en apelsin.

Och så var det den där middagen som skulle lagas och det var ju inte lätt. Den där eviga frågan vad ska vi äta? Och det ska vara vegetariskt till dottern och jag hade ett stort blomkålshuvud så då gjorde jag en gratäng. Men det vet jag ju att några inte tycker om. Så jag hittade några fiskpinnar och en laxbit som jag stekte och en massa ägg stekte jag också. Det blev en konstig middag. Min son undrade om det inte borde finnas potatis eller nått. Nä det fanns det ju inte.

Och sen ringde det en man och skulle ställa en massa frågor till min man och det tog många minuter och jag som bara ville att han skulle bära ledsna bäbisar hela kvällen. Men nu så sover alla små. Och jag med snart.

tisdag 2 mars 2010

Kände mig gammal

Ibland när jag ser mig i spegeln så förstår jag ju att jag blivit äldre. Min rädsla för sjukdomar blir inte mindre med åldern. Dom flesta sjukdomar debuterar ju när man blir äldre. Usch. Men jag känner ju mig inte gammal. Så därför blir jag så där otroligt förvånad när jag på bäbissången igår sitter och fikar med några som alla har fått sitt första barn. Några känner igen varann och undrar vilken stadsdel hon är ifrån och hur gammal. Då säger dom konstiga årtal som jag nästan inte trodde fanns. 1980, 1981 och 1977. Herre gud tänker jag. Hur unga är dom? Är dom bara 20? Det är svårt att räkna också när man får en sån ålderschock. Jag berättar det här för min man som snabbt räknar ut att alla är äldre än jag var när jag fick mitt första barn. Dom är 30, 29 och 33 år gamla.

Fatta jag har blivit gammal. Jag är 37 år och faktiskt snart 38 år. Och på många sjukdomar så står det ju (om man läser jobbiga sjukdomsböcker) att det inte är så vanligt om man är under 40 men där är jag ju nu. Eller snart.

Och igår fick jag min första förfrågan från statistiska centralbyrån om att jag skulle fylla i ett formulär. Och det handlade om trygghet och säkerhet och man skulle fylla i hur rädd man var för olika saker. Jag läste upp för min man allt som dom undrade om man var rädd för och hur rädd man var för dom grejerna. Min man sa att det kommer att bli error i systemet om jag fyller i det där pappret. Men jag tänkte att var nog meningen att jag skulle få det där pappret. NU har jag ju nästan alla rädslor uppradade där så då kanske jag ska göra någonting åt dom??

Musik

Det här händer inte varje dag, men igår så spelade alla tre tillsammans. Stora E på sin cello och lilla E och S på sina fioler. Dom som spelar fiol har gjort det sedan dom gick sista året på dagis två gånger i veckan. En grupplektion där dom är sju stycken och en individuell lektion. Det tar mycket tid men det är värt det hela tiden. Jag kan inte säga hur mycket jag tycker om vår musikskola och barnens musikfröknar. Så mycket är det. Och hela tiden hoppas man att dom inte ska ledsna. Stora E började när hon gick i trean. Och hon har ett humör som märks och en stark egen vilja. Att träna cello vill hon inte göra så ofta, men ibland så händer det i alla fall. Och den här terminen har hon varit med i orkester en gång i veckan. Så hon har också två pass på musikskolan nu varje vecka, fast för henne blir det två gånger samma dag. Ja därför är vi mycket på musikskolan. Många gånger i veckan. Majken och Esters andra hem. Och ikväll är det fiolkonsert.

Och själv kan jag inte spela någonting mer än det jag fick lära mig när jag skulle gå innan E och S började. Och jag har aldrig vågat sjunga så det hörs. Så jag känner mig så glad över att barnen gör det här.

måndag 1 mars 2010

Biohelg

Det blev en riktig biohelg. Jag och E och S var ju på bio och så igår var min äldsta med två kompisar på Avatar. Och det kändes bra att han gör något "kulturellt" för han sportar ju mest hela tiden. Men filmen var dyr, 150 kronor. Det klart att man inte kan gå på bio ofta med såna priser. Och så hade han handlat snacks och en dricka för 49 kronor. Okej han går inte ofta på bio men jag känner ändå att vad konstigt det blir när ett biobesök går på 200 kronor. Och jag har pratat om det där tidigare att man inte får handla snacks och sånt för så mycket när man går på bio.

Men det hade han glömt. Och sen så tycker jag inte att man behöver köpa en dricka när man ska gå på film. Bli kissnödig på bio. Det är ju jobbigt och dyrt.

Fast jag ville inte ta ifrån honom bioglädjen, men nu ska jag inte glömma bort att komma ihåg att nästa gång så ska det inte bli så dyrt...

Mitt stora barn, snart tonåring.

Igår när en kompis var här hemma så spelade dom innebandy i vardagsrummet och jag satt bredvid och gjorde annat. Så hör jag hur han säger: Min pappa har gjort....Vad det var kommer jag inte ihåg, men jag blev alldeles varm inombords. Jag har ju märkt att han tycker att jag kan vara så pinsam ibland i fel sammanhang, men inte pappa. Han är inte pinsam. Han är exakt så diskret som situationen kräver. Och när jag hörde honom berätta om sin pappa så där för kompisen blev jag så himla glad. Jag vet inte varför. Kanske bara det att jag förstår hur mycket han tycker om.