måndag 31 januari 2011

Lite sjuk

Imorgon får vi nycklarna till huset. Då är det vårt. Just då äger vi två hus. Tur att det bara är en månad för annars hade det ju bara inte gått så bra för oss rent ekonomiskt.

Största barnet hemma sjuk idag och två små lediga och jag risig men ändå inte så farligt. Och så är jag lite hypokondrisk idag. Alla dessa sjukdomar som jag är så rädd för och tror att jag har. Usch. Så här har det varit sen jag var barn. Men jag är absolut inte rädd för förkylningar och magsjukor som en del är. Så där så dom nästan måste isolera sig för att dom är rädda, nä det tycker jag bara ingår i livet. Men det är det andra som jag är rädd för. Nämner inget för då blir jag bara räddare. Och jag närmar mig 40 och på så många sjukdomar står det att det är ovanligt, mycket ovanligt innan 40. Men snart är jag där. Hur mycket ska jag oroa mig då? Fast nu ska jag ju ta tag i den här oron. Snart hoppas jag på att få komma och prata om den och en del annat. Sånt där som gnager och sliter i mig.

Idag ska vi gå på fiol och sedan ska jag jobba till åtta. En lång dag när man är förkyld. Igår började jag packa ner porslinet i köket. Ganska skönt. Och jag tror verkligen att jag skulle trivas med så mycket mindre grejer om det bara inte var för att man då måste välja bort någonting. Välja, välja, välja. Så svårt.

söndag 30 januari 2011

Lördag

Har börjat bli förkyld och trött. Den här helgen bara försvann med besök på tapetaffär, pizzabak och film. Och idag matcher för Ernst och vi andra hemma och småhängiga tre av oss.

Pizzabaket blev en upplevelse med Majken och Ester med i allra högsta grad. Dom åt upp majsen och plockade bort det Signe satte på pizzorna för det var ju så gott. Och när jag skulle baka ut degen så grävde dom sig ner i vår jätte stora mjölbunke. Men det blev pizza och det blev gott.

Sen såg vi Elina som om jag inte fanns som var så bra och gripande. Vi har haft den där filmen i flera år men inte tittat på den för vi tyckte att Ernst och Signe var för små. Men igår tittade jag, Signe och Joen på den. Men vad bra.

torsdag 27 januari 2011

Om tapeter

Nu har vi tittat på tapeter. Man kommer till den där tapetaffären och det finns hur mycket som helst. Alltså såna där böcker med tapetprover överallt. Det enda jag vet är att det inte får glänsa om tapeten annars vet jag nästan ingenting. Nu har vi tre såna där böcker hemma. Jag har fastnat för prickiga tapeter (såklart), för någon blommig, en randig och lite till. Det här var precis lika svårt som förut. Det där med att välja, usch. jag såg en gymnasieelev med en tygpåse där det stod ungefär: Tänk om jag ångrar mig och så ångrar jag mig igen. Så känns det just nu. Fast vilka lyxproblem. Egentligen.

Renovering snart

I tvättstugan ska Signe bo. Första egna rummet. Vi ska flytta ner tvättgrejset till källaren och sätta in ett fönster och ta bort lilla väggen och tapetsera och lägga in golv. Kanske försvinner alla renoveringspengar redan här för vi kan göra väldigt lite själv.


Gillar grönt fast inte sån här grön. Vad ska vi ha här i hallen? Det är sån där träpanel på en del av hallväggen också. Vad ska den ha för färg? Grön? Grå? Ska man ha en blommig tapet i gult, så där gammalt blommig som jag har sett i ett hus som var till alu en gång. Fast hur hittar man en sån tapet? Eller ska det bara vara enfärgat och diskret?

Och kökstapeten den vill jag inte ha. Jag är inte så här silvrig och svart av mig.

Ja ha och då ska vi renovera, fast egentligen bara pytte lite. Jag vill ha plankgolv i hela huset helst, fast det blir det inte, men kanske i hela övervåningen. Fast hur dyrt blir det och vi kan inte göra själva. Och så tapeter ska vi ha. Jag kan inte bestämma mig. Kanske grönvitrandiga till köket om det finns såna. Lite diskret och så älskar jag grönt.

onsdag 26 januari 2011


Hej då gamla

Välkommen nya.
Och vad jag vill ha nu är finare, mer städat, att alla ska vara snälla och att vi ska ha vänner som bara tittar in på en kopp kaffe.

Majken

är glad
funderar

busar.

Storebror och lillasyster

äter grönsakssoppa.

I stöket

Idag har jag grävt mig fram i det här huset. Allt är på tokiga platser, till exempel barnvagnen i köket, jätte stora grönsakslådor på köksbänken och i hallen, böcker, kläder, klossar, reklamblad och annat överallt. Jag minns inte ens längre. Och jag och matlagning. Jag gör det alltid lite för krångligt. Så fast inte min man var hemma överhuvudtaget förrän nu ungefär eftersom han jobbar och sjunger i en sån där ambitiös kör som sätter in extra pass ibland. Irriterad blir jag på såna där extra grejer. Det är så mycket extra ändå och så extra kör på det. Men i alla fall så blev det grönsakssoppa och våfflor. Fast jag fick en massa hjälp med Majken och Ester och vispning så blev det ändå lite för mycket. Och så mycket disk. Två hela maskiner har vi diskat ikväll. Sen har Majken och Ester gått hand i hand och fnissat. Himla näpet det också. Jag tycker att dom är så förfärligt gulligt näpna just nu. Och när jag kom till dagis idag så blir Majken så glad att hon sätter upp händerna i vädret och dansar. Då känns det så fint och all trötthet försvinner.

tisdag 25 januari 2011

Jobbigt

Just nu tänker jag att jag skulle ha varit hemma med dom små. Längre. Inspirationen på jobbet är noll. Eller inte riktigt. Men ändå så går det tungt med att skicka mejl, vänta på svar, få svar ibland, skicka nya mejl. Sånt känner jag inte för. Eller läraren som alltid kommer med sin klass och har superbråttom. Barnen hinner nästan inte låna.

Men det jag tycker är kul är att läsa böcker, träffa barnen och berätta sagor. Men så är det allt det där andra och jag tänker att vi har ju så mycket hemma hela tiden. Och så är jag hemma en dag och Majken tar upp luren och ringer till Ester ute i vagnen som sover. Hallå Ester, säger hon. Eller Ester som ser en apa på bild och blir rädd: Apan lalig, säger hon sen ungefär 100 gånger. Och jag tänker att jag vill ju vara med. Jag vill höra vad dom säger och se vad dom gör. Och det är klart att jag blir less, till exempel när Majken bara sov tjugo minuter, som i måndags, men ändå. Jag vill vara där hela tiden. Och jag har blivit äldre och jag har jobbat. Det som är viktigast har jag här hemma. Sen vill jag göra ett lagom bra jobb, men just nu så rinner tanken iväg mot barnen hela tiden när jag är på jobbet.

Tisdag

Sov dåligt i natt igen. Usch vad tråkigt att göra det. Onödigt känns det som. Och jag som verkligen måste orka. Och så var det jobb och fiol igen. Och bildörren har frusit fast så jag fick klättra genom hela bilen för att sätta fast bäbis i bilstol och genom nästan hela bilen för att sätta fast annan bäbis. Och jag fick också kliva över Ernst bandytrunk, två fioler, en klubba och mina böcker som jag alltid släpar runt på. För jag är en sån som alltid tror, hur många barn jag än har med, att jag kanske hinner läsa en liten stund. Så man kan kanske säga att jag i grund och botten är optimist även om jag verkligen ibland, och alldeles för ofta egentligen, ser allt i svart och inte tror att något ska gå bra. Man jag tänker att den där lilla bokväskan jag släpar runt på är ett tecken på något bra.

Sen när jag då skulle ta ut bäbisar ur bil så sträckte jag mig i halsen. och det gjorde verkligen jätte ont och jag blev rädd. Nu har något gått sönder, tänkte jag. Men nu känns det ju bara bra. Vår förrförra bil hade också en sån där skjutdörr som frös fast förresten. Man ska inte ha såna där i den här delen av världen.

Och sen tänkte jag ju skriva om något helt annat idag. Men vid den här tiden på dygnet så återstår det bara några rester av dagens tankar. Så det här kan man säga var dagens rester.

måndag 24 januari 2011

Måndag

Idag var jag och flickorna hemma på dagen och så har jag jobbat på kvällen. Konstigt nog så blir det lite stressigt att hinna till jobbet fast jag börjar klockan fyra. Men min man ska hinna hem och jag och fyra barn ska hinna hem från musikskolan. Men det gick. En minut i fyra var jag på plats. Och så var vi på Öppna förskolan idag. Och jag kände mig lite så där annorlunda. Liksom för gammal och för allt möjligt. Men det bästa var att vi fick träffa en liten Inga på två och en halv månad. Hon låg på magen på golvet alldeles bredvid mig och Majken. Majken blev alldeles till sig. Hon smekte henne på kinden, på håret och så ville hon se hur hon såg ut så hon försökte liksom titta på henne underifrån. Hon var så snäll mot henne. Alltså Majken gillar ju dockor mycket och det här var ju nästan en fast den liksom rörde sig. Ja det var bara så rörande fint.

Och min arbetskompis säger att den där huslänken inte funkar. Ni ska få en ny. Snart. Fast nu är jag riktigt trött och kanske hungrig också. Och jag som ska äta mindre mackor har ätit två rostade mackor till middag. Ja det var ju för att det är så himla stressigt där kring halv fyra och jag har ju inte så mycket framförhållning.

lördag 22 januari 2011

En dröm

Jag drömde i natt om ormar. Läskigt. Jag har aldrig träffat ormar på riktigt, ute i naturen. Min man är rädd för ormar. Jag är nog också det. Men i drömmen så stod Ester uppe på en sten som var omgiven av ormar. Min man vågade inte rädda henne så jag hoppade fram på olika småstenar, hur snabbt som helst, och räddade henne. Sen när jag hade räddat henne så räddade jag också våra två tvättkorgar som också stod uppe på den där stenen. Alltså nog för att jag har tvättat mycket den här veckan. Men ändå!!

Sova dåligt

Jag har verkligen sovit så dåligt den här veckan. Jag brukar kunna sova dåligt en natt, men aldrig flera i rad. I natt sov jag dåligt igen och vaknade mitt i natten av att det gjorde ont och då var det en liten smula på sängen som liksom skavde i sidan av mitt ben. Som prinsessan på ärten har jag blivit. Herre gud vad händer? Jag som har kunna sova med 6 barn i sängen. Jag förstår inte. Och så har jag verkligen känt mig son jagad den här veckan. Att jobba och ta hand om familjen är ibland helt övermäktigt och ändå jobbar jag "bara" 23 timmar i veckan och min man inte heller heltid. Vi börjar längta efter andra ställen. Vi har tittat på stora hus i Smålandsskogar och drömt oss bort. Helt galet eftersom vi just köpt större hus. Men titta på det här. Bara hur fint som helst.

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3QHIGG87LOUPEVM2

onsdag 19 januari 2011

Oj oj oj vilken dålig dag. Oj oj oj vilken dålig mamma. Arg som ett bi på allt stök. Och Majken och Ester skriker när vi kommer hem från dagis. Upprörda, hungriga, kalla. Fast på dagis hade det gått så bra. Så klart. Sen skrek dom sig till sömns också. Nä fy vilken dag. Stoppa den i någon låda och kom inte tillbaka. Från och med nu hjälper ni till har jag sagt. Plocka upp. Och så har vi kalas på fredag och min man är borta varenda dag, eller idag och imorgon. Fast nu är han hemma och han har handlat. Fick gå tidigare från sin kör för annars skulle det inte gå. Det här med att handla. till exempel behöver vi tandborstar och vantar. Men när ska man orka handla? Mat är en sak, men allt det andra då Tandborstarna har verkligen fötter i vår familj. Aldrig på plats och alltid borta. Godnatt.

måndag 17 januari 2011

Oätligt men hur fint som helst






nu vet jag att det går att baka en hel dag utan att något går att äta. 2 deciliter salt i degen gjorde det oätligt men väldigt fint ändå. Och Ester fick sätta på på små silverkulor på bakverken och det såg så himla näpet ut.

Min mans semlor


Min man har bakat semlor i helgen och det är inte det enda han har gjort. Han har lagat middag, skjutsat på matcher, sprungit en mil, städat, hängt tvätt, lagt bäbisar, gosat med bäbisar, badat bäbisar. Bland annat. Han säger att jag bara nämner honom här när han är bortrest, men nu så vet ni vad han gör när han inte är det. Och så vill han flytta söderut för han är trött på snön. För han har skottat också.

Om att gå och lägga sig

I mitt hälsosamma liv som inte är så där super hälsosamt, men ändå, i alla fall, så har jag börjat sova mer. Det är inte det värsta som finns att gå och lägga sig. Man gör inte jätte fantastiska saker mellan 10 och tolv på kvällen. Man kanske ser något dåligt på TV, man kanske somnar lite på soffan, man kanske bläddrar i en kokbok, man kanske blir sur på någon som står en nära. Så man kan gå och lägga sig före tio flera dagar i veckan. Det är inte farligt, tråkigt eller hemskt. Så försöker jag prata med mig själv när det känns just allt det där.

lördag 15 januari 2011

När allt drog igång

Den här veckan när allt skulle komma igång har Majken och Ester varit lediga tre dagar. Måndagar ska dom vara hemma med mig och torsdagar, men så var det ju planeringsdag på dagis på fredag. Det hade vi ju glömt. Så klart. Som vi alltid gör. Men vilken underbar vecka det blev. Liksom nästan ledig fast jobba lite ändå. Och det gick ju ganska bra med mitt hälsosammare liv. Och nu ska jag åka och träna = springa. Och så ska vi packa, låna böcker till Signe, kanske baka något gott. Enligt expertisen är det ju alltid bättre med hemlagat och hembakat så därför tycker jag att det passar in i ett hälsosamt liv att äta hembakade bullar och sånt. Ibland.

Och i måndags gjorde vi det här:

onsdag 12 januari 2011

Om en dag

Ja nu är det jobb, skola, dagis och alla aktiviteter igen som gäller. Och mitt i allt detta så gjorde jag återbesök hos doktorn idag och började mitt nya hälsosamma liv igår. Hos doktorn gick det bra. Jag hade inte lågt HB som jag alltid brukar ha. Och jag får den hjälp jag vill ha och det känns bra. Att jag vågade gå dit. Och sen är det så med mig har jag märkt att det finns ingenstans jag känner mig så sjuk som hos doktorn, eller i väntrummet på sjukhus eller vårdcentral, eller i närheten, på väg dit. Som idag kände jag att jag nog hade minst diabetes och en allvarlig blodbrist som inte kunde förklaras på något naturligt sätt och en utredning måste alltså göras. Så där höll jag på. Och törstig var jag också p.g.a diabetesen och kissnödig. Och huvudvärk hade jag och det kanske man har om man har blodbrist. Så där håller jag på. Och då försöker jag tänka att så där håller du alltid på. Sluta. Tänk annorlunda idag. Men, säger en röst då, om du tror att allt är bra då är det väl verkligen inte det. Liksom ta ut segern i förskott. Tro att just du ska må bra. Varför skulle det vara så?

Och det hälsosamma livet går ut på att lägga sig före tio varenda vardag, äta nästan inga mackor, eller jo, fast inte många i alla fall, motionera, äta en massa frukt och grönsaker, dricka mindre kaffe, godis bara en gång i veckan (fast jag älskar ju godis). Och här sitter jag och klockan är definitivt över tio, jag åt precis nybakt bröd och idag har jag inte motionerat. Fast om man nu ska vara snäll mot sig själv och lite förlåtande så sprang jag igår, åt ingen macka till frukost utan bara gröt och jag äter en massa frukt och grönsaker och jag har inte ätit minsta lilla sötsak.

Och jag hade inte diabetes. Oj vad skönt. Min pappa har det och en hög med släktingar hade det. Och min pappas hjärta fungerar väldigt dåligt. Och jag har läst att diabetes ofta påverkar hjärtat. Så nu ska jag försöka att ta mitt hälsosamma liv på lite allvar och faktiskt försöka så gott jag kan.

måndag 10 januari 2011

En ledig dag till- Suck

Nu skulle man kunna tro att skolan börjar idag, fast det gör den inte. För nu är det planeringsdagar och lovet blir lite längre, TV-spelandet lite mer, matlagandet ännu mer. Nä men faktiskt så var jag klar med lovet idag. Nu var det ju meningen att bara jag, Majken och Ester skulle vara lediga. Men nej. Och jag längtar efter att packa in det här husets innehåll och flytta. Så det blir verkligt.

Och vi har börjat drömma om att åka till Gotland i sommar. Och vi tänker att tänk om vi kan vara där i tre veckor. Fast hur blir det då med alla cuper och sånt. Men tänk om vi kunde strunta i det och faktiskt åka på lång semester. Vi har aldrig rest så mycket alls. Mycket p.g.a att vi är många men också för att jag tycker att det är lite läskigt med båtar, flyg och bilresor. Men nu längtar jag faktiskt lite.

Och min son kom hem igår kväll. Resan hade gått bra fast han som körde hade kört sakta för det var isigt och snö överallt. Oj så skönt att dom kom hem. Under dagen hörde jag rapporter från E4 hur lastbilar inte kom upp för backar för att det var så isigt. Men på något sätt så hann jag nästan inte oroa mig förrän han var hemma.

söndag 9 januari 2011

Fönstret




Vad vi tittar på?





Ester lagar mat

Röra
Smaka
Klart
Hon gillar att äta fast hon ser lite mager ut. Vi har bara haft en sån där riktigt rund unge. Dom andra har varit mer såna där mittemellan barn. Och Majken och Ester var nästan exakt lika stora när dom föddes men nu skiljer det drygt ett kilo till Majkens fördel. Eller fördel och fördel, det lät ju dumt.

Stök

Min dotters garderob. Ska jag vara ärlig. Hon brås på mig.

Mina fina kokböcker. Till och med dom huller om buller. Fast till mitt försvar kan sägas att jag använder dom hela tiden.

Köksbänken. Pasta, mjöl, kakao, grönkål, bäbisleksaker, dockkläder och allt det andra.

Byrån i hallen. Julkrubba, böcker, fin påse med Stina Wirséns figurer och en del annat.
Och så skåpet i vardagsrummet. Leksaker, Ukulele, dopljus, fina skålar, filmer, pusselbitar. Och sånt.
Men man ska inte stirra sig blind på sånt. Utan på sånt här. Ernst julklapp till pappa.

Jag fick inte visa bilderna på stöket som jag tog häromdagen, tyckte min man. Och jag är lite benägen att hålla med honom. Men lite kan jag väl visa. Pyttelite. Så ni förstår vad jag menar när jag säger att vi har stökigt. Så ni inte tror att det är stökigt när det ligger någon strumpa på golvet eller när det är lite obäddat.

Bilåkning




Åh vad jag ogillar, ogillar, ogillar att ha barnen ute på vägarna i andras bilar. Det kryper i mig av olust och oro. Jag vaknade i natt av att jag tyckte det kändes så jobbigt att min son ska åka en massa mil i mörkret med någon annan. Inte för att jag inte litar på den där andra, men samtidigt känner jag den för lite för att lita på. Och jag behöver verkligen lita på för att kunna slappna av. Och tror du inte att det har snöat en massa igen. Och jag som har ägnat lite tid åt snöskottning dom senaste dagarna eftersom min man har varit borta. För annars är det väldigt klassisk uppdelning i det här hemmet när det gäller skotting. För jag blir alltid så där fundersam: Var ska jag göra av snön då? Men den här gången har jag helt enkelt staplat snön på garageuppfarten och bara gjort en liten gång ner till garagedörren. Vi har ju aldrig bilen där för den får ju inte plats. Men snön det är bara överallt och som sagt nu har det kommit ännu mer.

lördag 8 januari 2011

Sånt som jag tänker på just nu

Min man säger inga fler barn. Nu måste vi ha tid att jobba, eller inte nu, men sen och ägna oss åt våra intressen. Hallå intressen vilka var det nu ni var??? Bio gick jag mycket på och när jag växte upp också en hel del på teater. I Haparanda. Där var det lätt att överblicka utbudet. Det är det inte här. Böcker, det har jag alltid läst, men det jobbar jag också med. Fast en sak ska jag verkligen tänka att jag en dag ska göra bara för att ingen någonsin skulle tro att jag någonsin skulle kunna. Springa maraton. Fast hur troligt är det? Fast jag tror på det ett tag till i alla fall.

Vad jag vill säga. Jag vet inte. Kanske få folk att förstå att man vill olika. Till exempel får jag verkligen välja oordning, kaos, trötthet för att ha det här livet. Jag kan inte hålla ordning i ett hus. Det går inte och särskilt inte när vi är så många. Men det är värt det för mig. Fast ibland, som igår, när jag gick och fotade vårat fullständigt urstökiga hus tänkte jag att nu får jag väl skärpa mig, så här kan det inte se ut. Men jag har bara tänkt tanken så måste jag laga mat eller bära bäbisar eller oftast båda. Jag hoppas, även om jag redan nu inte är så bra på det, att jag kan acceptera om mina barn väljer en bana eller en riktning i livet som jag aldrig skulle ha valt. Dom är inte jag. När en nära anhörig till mig är här så skulle hon vilja förändra så mycket. Och det går inte. Hon är inte jag. Hon skulle också behöva acceptera.

Kanske att jag ska försöka, ännu mer än vad jag har gjort tidigare, helt ärligt visa vem jag är. Det borde inte vara så farligt. Att sluta skämmas och bortförklara.

fredag 7 januari 2011

Någon tanke

Idag har jag gått upp tidigt för att jag vill det. Nu har vi sovit så länge under det här lovet på mornarna och varit uppe sent. Igår läste jag en hel bok i stallet: Vad jag tänker på när jag tänker på löpning (eller hette den verkligen så? - får kolla det) av en japan. Den var fin och jag fick väldig lust att börja springa igen. Det jag tar med mig från den är att man måste göra sina val. Man måste prioritera. Vill jag till exempel springa så måste jag leva ett liv som möjliggör det. Han la sig innan tio varje kväll och gick upp fem. Det han hade kommit fram till i sitt liv var att han ville springa och skriva böcker. Då hade han utformat sitt liv så det var möjligt. Det låter ju enkelt men samtidigt omöjligt. Men lite sant är det att man faktiskt inte kan göra allt.

Det jag har kommit fram till att jag vill göra i mitt liv är...jag vet inte riktigt. Jo en sak vet jag och det är att jag vill leva med min stora familj. Att jag vill ha många barn. Och jag vill röra på mig och helst springa. När Joen var lite och det var ett tag sedan eftersom han är 13 år nu så levde jag ett helt annat liv än vad jag lever nu. Vi fortsatte att fika med kompisar, kanske gå iväg på kvällarna med honom för att hälsa på någon. Nu lever vi ett ytterst begränsat socialt liv, vi träffar sällan folk. Det här är inget medvetet val, men säkert ett omedvetet. För att orka med så har vi rensat bort (fast det låter ju hemskt riktigt så är det inte) mycket. Så lite som han menar har jag gjort i mitt liv. Men då tror jag ju att det är viktigt med vänner till exempel så därför blir det ju inte heller bra att leva för isolerat. Ja det här måste jag tänka på mer. Men prioritera är viktigt, men man kanske också måste inse att dom prioriteringarna man gjort inte alltid var dom rätta. Att jag ibland kanske gjort det lite för enkelt för mig.

torsdag 6 januari 2011

Om varför

Jag är lite besatt av min blogg just nu och det är jag nog ensam om men det är väl inte så konstigt. Inte så konstigt att inte andra kanske blir överlyckliga över att sina mina barn som små bäbisar eller vårat gamla rosa kök. Men jag vet nu varför min blogg är viktig. Den är viktig som en slags dagbok, en dagbok som inte innehåller det mest personliga, det fulaste eller kanske inte ens heller det finaste utan det där mittemellan men också det som kanske inte är mittemellan. Och den här dagboken skrivs ju för att någon eller några ska läsa den men att det skulle vara särskilt många är inte heller viktigt. Men det viktigaste är att jag om några år ha den som ett minne. Det minne som jag själv saknar. Ja så är det.

En liten tanke av tacksamhet

Jag skänker en tacksamhetens tanke till bloggar. Jag hade aldrig träffat någon familj så stor som min innan jag började läsa bloggar. Vad glad jag är för det. Och allt annat fint jag hittar i bloggar. Dom bloggar jag läser ger mig inspiration till hur jag ska vara mamma, hur jag ska vara människa och den ger vardagen ett ansikte. Ett ansikte jag ofta tycker om.

Stallet

Jag är bara intresserad av att skriva inte fotografera. Min man gillar att fotografera men tycker att vi har haft en så dålig kamera i flera år och därför inte haft så mycket lust. Så då tänkte jag att nu köper vi en fin och dyr och bra kamera för då kommer han att fota hela tiden. Det gör han inte. Så nu har jag börjat. Igår hade jag med kameran till skridskobanan idag till stallet. Vill han inte så får väl jag. Och jag får väl lära mig då. Här kommer en serie som består av hårt arbete, grimskaft i fina färger, lite bajs, fin snö, hungriga hästar, fina barn, lekande barn.








onsdag 5 januari 2011

Bandy, film och lasagne




Jag har varit vaken länge nu eftersom jag vaknade fem. Men jag har varit i olika faser och tröttast var jag vid åtta i morse. Nu har dom somnat dom två nioåringarna. Vi åt tårta lite då och då under dagen och på kvällen kom grannflickorna hit och åt. Kalas blir det någon annan dag. Jag och Ernst har varit på skridskobanan och Majken och Ester var med så klart. Ernst fick lite bandygrejer. Han säger att han älskar bandy. Sen fick han två Narniafilmer och dom har han också sett. Signe har bara lekt med grannflickan hela, hela dagen. Till middag skulle det vara Lasagne, Signes favoriträtt. Och min man kom hem halv sju och Majken och Ester brukar tycka att det är så där kul när jag ska laga en massa mat. Men Karolina Sparrings bok Kom in och är är ju så bra. Där gör hon Lasagne utan bechamelsås. Hon bara häller i en massa matlagningsgrädde i köttfärsen. Och det blev jätte gott så så gör jag i fortsättning. Men Lasagne är absolut min mans rätt så jag vet inte om jag får användning av min nya genväg.

Liten tillbakablick

Signe
Ernst
Joen
Har inte bott så länge i huset. Köket är fortfarande rosa.
Ella
Joen nyfödd. Vi trodde inte dom någonsin skådat ett vackrare barn på BB i Umeå.