En vecka har snart gått igen

Solen skiner helt brutalt vackert. Jag har gått morgonpromenad med min vän Åsa och våran fina hund. Så jag känner mig helt nöjd med att bara se på det fina genom fönstret. Den här helgen tycker jag om. Fredagskvällen var inte bra, men sen blev den bra ändå, helgen. Jag var så trött på kvällen på fredagen så det var liksom ingen ide att tro att jag skulle må så värst bra. Jag hade sovit som en skrutt den natten och ett barn hörde inte av sig som hon skulle. Allt ordnade sig men sen kunde jag inte sova ändå. Och min man skulle sjunga med kören hela lördagen och söndagen. Så då låg jag där i sängen mot lördagen, sömnlös, och blev sur över att det kändes som att helgen var över innan den börjat. Men så var det ju inte alls. Helgen blev ju bättre än bäst, fast det är klart, den är ju inte slut än. Jag har varit på dans med treåringarna och femtonåringen. Jag har varit på bio med elvaåringarna. Jag har sprungit på lördagsmorgon och promenerat den här morgonen.

Och i fredags berättade jag och en kollega sagor med dom finaste dockorna jag sett. Jag kände för ett ögonblick att jag älskade mitt jobb. Och då hade jag tidigare på dagen haft en urmysig förskoleklass i bussen som jag berättade sagor för och sjöng. Jag sjunger verkligen hellre än bra, men jag vågar och det är huvudsaken. Mitt jobb blev det där jobbet jag brinner för. Men brinna lagom är nog lagom så det är nog bra att jag inte gör sånt varje dag.

Nu är vi ätit såna här till lunch. Barnsligt gott.