Men det jag ville skriva om, eller nämna. är den där overklighetskänslan när man jobbar mindre än andra. Eller när man gör annorlunda andra. Har en stor familj, med barn i så många olika åldrar. Man träffar småbarnsföräldrarna på förskolan och tonårsfamiljerna på föräldramötet på gymnasiet. Man står där med en for i varje läger. Man går inte på tu man hand på restaurang eller teater som andra tonårsföräldrar och man deltar inte heller i småbarnsföräldragrejer i så stor utsträckning. Man har fått erfarenhet och inser att simskola behöver man inte börja med förrän barnen blir ca 6 år. Ja så nu ska jag ha en sån där overklig dag igen. Hemma halva dagen och jobba halva och sen blir det helg igen.
Igår såg jag en dokumentär på TV om två tvillingflickor som blivit adopterade till två olika familjer, men på barnhemmet när flickorna skulle hämtas så fattade föräldrarna misstanke om att dom kanske var tvillingar men barnhemmet förnekade detta. En flicka hamnade i Norge och en i USA. Föräldrarna behöll kontakten och föräldrarna gjorde ett DNA-test och det visade sig att dom var tvillingar. Dom filmade när dom möttes för första gången när dom var 6 år och andra mötet i Norge något år senare. Dom kom så nära varandra. Man kunde se hur lika dom var inte bara till utseendet. Dom sprang likadant och rörde sig lika. Föräldrarna tyckte att dom hade så lika personligheter också och ändå växte dom upp i helt olika miljöer och i helt olika familjer. Det var så otroligt sorgligt och vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar