Sen en fin sak. I lördags var det folkmusikfestival. Jag betalade snällt 285 kronor för att se en konsert, den med mina barn i plus flera hundra till ungar och några artister. Jag hade gärna sett mer på kvällen om orken funnits. Ja konserten var bra och mina två stod längst fram i folkhavet på scenen. Ganska gulligt, Ernst med sin luva som han bär från morgon till kväll. Men iallafall, när jag stod och väntade på att allt skulle börja kom flera och sa hej till mig och frågade hur det var fast jag inte såg dom. Alltså det där fina när man känner att dom vill byta något ord med mig, för dom hade ju egentligen bara kunnat gå förbi för jag såg ju inte dom. Fint var det och jag blev lite varm i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar