Vilken dag

Jag har promenerat. Länge. I världens bästa stövlar.  

En dag när det är vår då ska jag gå i stövlar...

En sång av Jujja och Tomas Wieslander.

Älskar deras sånger. Iallafall, jag och väninnan Åsa funderade över liv och trädgård när vi gick. Sen hem till mumsiga rester och mina egenodlade Vaxbönor som jag förvällde och åt med smör, salt och peppar. Sen åkte jag till Granngården och köpte spån till mina trädgårdsgångar som jag försöker skapa. Så hittade jag skruttiga växter och bärbuskar för 70 % av priset. Sen till Willys för att inhandla sånt som saknades, bland annat balsam. Båda stora döttrarna gick i taket när vi inte hade balsam. Då blir man/jag förvånad, alltså av dess betydelse.

Sen hämta barn och picknick på filt i trädgården. Jag gräver överallt nu. Rätt maniskt. Bara jag hinner innan vintern.

Hej det var ett tag sedan

Vi blev förkylda, en efter en. Som dominobrickor puttade den ena ner den andra. Nu är det min tur.

Ernst har plockat upp mer potatis.

Jag har plockar lite Vaxbönor, men två är gröna. Kanske ska man inte äta dem?

Ändra riktning

Hoppas att det inte är försent. Jag vill gräva ner händerna i jorden och lägga kinden mot gräset. Odla och vara närmare naturen. I år har det blivit lite, men jag håller på att förbereda mig för nästa år. Här är min låda med idolen Saras bok och fröer jag köpt inför nästa säsong och en liten anteckningsbok.

Ska kanske sätta fröpåsarna i en kartong med lock istället. Så lite bilder av min sallad. Det blev mycket sallad. Samtidigt. Inte bra planering. Och några små gurkor blir det. 

Sen ville min son Ernst odla potatis. Det enda krav jag hade var att den måste vara ekologisk och den enda han hittade som var det var den här. Vi kommer inte ens ihåg vad den heter. Den är lite söt.

Hoppas på ännu mer barnengagemang nästa år. Jag tror nämligen att det sprider sig.

Grönkålen

Här får jag jobba lite om barnen ska börja gilla. Igår gjorde jag Grönkålssoppa. En åt inte, en tyckte den smakade för lite, Jag tyckte om. Jag tycker verkligen om grönkål. Och jag älskar allt jag odlar. Jag blir nästan rörd över att  jag har odlat. Själv. Och jag har köpt så mycket frön till nästa år. Jag ska bygga ut och göra om. Men i år var det väl någons slags början iallafall.

Blommor och blad

Jag skördade Mangold igår. Jag har tidigare gjort en Lasagne, en sås till gnocchi och klippt lite blad till pizzor. Nu förvällde jag så det blev tre påsar med 250 g i varje. Tre påsar. Inte mycket, men jag hoppas att det fortsätter växa ett tag till så jag kan skörda ännu mer. Idag tänker jag ta mig an grönkålen som är stor nu. Jag ska göra en soppa till middag, göra chips någon dag och en paj. Sen förväller jag och fryser in. Den tål ju frost så den får också stå kvar.

Så har jag fått en väldigt vacker Malva. Här står den med Ringblomma och Blåklint. Den är nästan lite för vacker så den blir lite fjamsig. Men jag tycker om den och jag är stolt över allt som växer. Vi har också plockat in någon, 3 st, små gurkor. Nästa år vill jag ha massvis. Barnens absoluta favorit. Och sallad ska jag plantera på ett annat sätt nästa år. Sprida ut sådden lite så inte allt och så mycket är skördeklart samtidigt.

Hemma

Där möbleras det om. Hyllan från tvättstugan har hamnat i vardagsrummet.  

Och det funkar tycker vi. Sen har vi ett hål i köket där gamla, hemska kylskåpet stod. 

Nu har vi en hel kyl och en frys uppe. Vilken lyx att inte hämta och lämna i källaren hela tiden. Men hålet som nu uppstått måste fyllas på något vis. Men vi får nog vänta på lön och på att bestämma oss.

Fortsättning på resan

Gröna Lund så klart. I åtta timmar nästan var vi där. På slutet började det regna och fast vi hade med oss regnkläder så hade vi ju inte med oss dem dit. Men asså typiskt. Vi börjar ha ett gäng regnponchos nu. Men efter denna extremt långa, och för vissa, underbara dag, skulle vi ju till vandrarhemmet också. Tillslut, efter stopp på känd hamburgerkedja, så var vi på rummet vid halv nio, helt nedkylda. Jag sov med tjocktröja och strumpor den natten. Långt ifrån den enorma värme som vi haft så länge. Det kändes höst. Sen sov vi alla i samma 90 cm säng för de hade blivit rädda när de åkte spöktåget. 

På hela taget blev det en fin resa. Det jag inte tyckte blev så lyckat var maten. Köttbullar på längden och tvären. Och pasta. Men en av mina döttrar gillar så få grejer så det föll sig så. Godast var frukosten med mitt eget hembakta bröd på vandrarhemmet. Jag insåg att jag verkligen gillar frukost. Och förmiddag. När dagen ännu inte gått någon väg. Man vet inte ännu. Det tycker jag om. Och ljus mer än mörker. Och frukost mer än köttbullar.

Jag och mina yngsta

Vi har varit i Stockholm. Vi har varit på Junibacken och Gröna Lund. Junibacken var lite fantastiskt. Flickorna är ju inne i en Lasse och Maja period och så hade de en liten sångteater Orkestermysteriet med Lasse och Maja. Väldigt passande.  

Så åkte vi det fina sagotåget med Astrid Lindgrens röst. Då blev jag rörd. Det var även en fin Muminteater och en teater som baserades på Stina Wirséns bok Vem städar inte. Den var en rörig lokal så det där magiska uteblev. 

Sen hamnade vi på en buss som så praktiskt tog oss till Medbogarplatsen. De små köpte glass och jag en kaffe och sen gick vi på bio. I 3D, mitt värsta. Jag klarar inte av glasögonen. Jag håller på och grejar med brillorna och tycker att de sitter fel. Men förutom brillorna så gillade vi filmen. Den var charmig även om den var snabb som såna där filmer alltid är. Husdjurens hemliga liv hette den.

Det är så konstigt

Men jag är som utmattad och tänker att efter sommaren så behöver jag semester igen. Det låter helt bortskämt. Men alltså det är så. 

Och under den semestern (som bara finns i fantasin) sorterar jag papper och fotografier. Jobbar med mitt humör. Tvättar. Diskar. Förbereder middag. Hämtar barn. Läser och handarbetar. Det låter väl som en massa jobb. Men så är min semester nu också. Jag sliter i kök och tvättar. Ändå växer det i tvättkorgarna och trillar ner på golvet. Jag försöker göra saker med familjen. Så där resultat. Som sagt så behöver jag egentligen en period till.

Lätt.

Igår

Sprang jag och min dotter 1.2 mil och ett otroligt långsamt tempo. Mellan 3 och 6 km kände jag mig döende. Sen vände det.

Idag är det deppigt. Hur ska man få till somrarna? Allt jag skulle vilja ha är en lite stuga med få grejer i och nära till bad.