Marias rum - tillsammans är man mindre ensam

Solen

2012-02-17T13:44:00.004+01:00

Solen bara skiner, ropar att man måste gå ut även om man har huvudvärk. Fast Majken säger att hon vill vara inne hela dagen och läka (leka). Fast Bengt har varit ute med dom på förmiddagen så egentligen måste man ju inte. Fast jag vill ju. Jag orkade jobba men på slutet, framåt 12, kom huvudvärken.

Vi har slut pengar och försöker använda allt vi har i frysen. Det är ganska kul egentligen att anstränga sig lite mer än vanligt. Nu är det andra månaden med lite pengar och det blir nog en tredje också för vi ska till fjällen på sportlovet. Så vi har ju oss själva att skylla. Det låter ganska så bortskämt att prata om dåligt med pengar och samtidigt åka till fjällen. Men vi reser inte alls mycket hela våran familj, men dom två sista åren har vi rest till fjällen och den resan känns viktig. Att vara alla tillsammans några dagar och inte någon som ska till någon kompis eller på någon aktivitet.

Jag har tänkt var och varannan dag dom här sista månaderna att vi har köpt för dyrt hus (och för litet). Men nu ska ju räntorna sänkas, kanske blir det lite skillnad för oss. Fast vi har bundit många av våra lån så jag vet inte riktigt. Fast ekonomi ska man kanske inte egentligen prata om, visst är det så? Fast jag gör det ändå. Och för litet känns huset när det är en massa kompisar till barnen här hemma och spelar playstation när man kommer hem sent och vi ska äta i samma rum som dom spelar. Då tänker jag, men hur tänkte vi?

Fast vi har hus, jobb och framför allt varandra. Tack och lov.

Jobba

2012-02-17T06:32:00.003+01:00

Ja då ska jag försöka pallra mig till jobbet igen, men Ester är fortfarande inte frisk. Hon blev sämre igår igen så vi delar på den här dagen. Det är nog lagom för mig med en halv dags jobb idag. Igår blev jag så trött, man kan tydligen bli det efteråt, men på kvällen följde jag med Ernst på hans träning och frös lite och promenerade lite. Ville väcka upp mig lite efter att ha bara varit inomhus i flera dagar.

Nu ska jag väcka resten av familjen.

Livet återvänder

2012-02-16T07:11:00.004+01:00

Nu har jag ätit gröt och druckit kaffe. Livet håller på att återvända. Men nu är jag i soffan ändå och vilar efter frukosten. Jag orkar inte så mycket i taget. Vi har mycket, eller mest jag, som jag ska göra dom närmaste veckorna. Jag ska på 40-årskontroll, ta prov till den kontrollen och det tar drygt två timmar, ta prov inför ett annat läkarbesök, på besök hos tarmdoktorn, besöka Ella i skolan som har redovisning, hälsa på i Ernst och Signes klass, ta emot en massa barn på jobbet och berätta saga för dom.

Hur ska jag få in allt det här?

Och undra hur den där 40-årskontrollen ska gå då. Mest rädd är jag nog för diabetes. Min pappa ligger just nu på sjukhus för han har fått operera bort två tår p.g.a diabetesen. Han har sår på fötterna också som har svårt att läka. Ibland blir livet så skört och sorgligt.

Influensa

2012-02-15T19:08:00.006+01:00

En erfarenhet rikare. Nu vet jag hur det är att ha influensa, inte värsta sorten med 40 graders feber i en vecka, men en nog så jobbig när man ska ta hand några. En liten Ester har varit hemma med mig hela veckan, sjuk, men piggare än jag och hjälpsam. Mamma ska jag klä på dig? Mamma vi är sjuka. Idag var både Majken och Ester hemma och då blev det lite för livat. Vi trodde att hon var sjuk för hon var så lessen i morse, men hon var nog bara trött. Men idag har jag mått lite bättre, men sovit två timmar på dagen med flickorna. Igår sov jag också på dagen, helt overkligt ovant. Ska jag verkligen tänker jag när jag ligger där, men så orkar jag inget annat.

Sjukast var jag i tisdags när min dotter fyllde 13 år. Jag tänker att vi ska gå på bio i helgen och ta igen den något avslagna födelsedagen. Hon älskar att fotografera. Hon och hennes kompisar fotar varandra, naturen och hästar. Här är det någon av kompisarna som fotat henne.

Om igår och idag

2012-02-13T13:34:00.007+01:00

Ernst hade bandydag

Ester som höll på att bli sjuk

Solen sken så vackert igår. Vinterns vackraste dag.

Imorgon fyller hon 13 år.

Helgens sortering. Jag sa ju att den var ganska omfattande.

Jag mår risigt. Tre barn hemma idag och jag. Jag skulle jobba kväll och tänkte att det går nog, men tillslut insåg jag att jag inte ska åka och jobba med feber. Det är bara det att man krånglar till det så väldigt när man inte kan jobba kväll för dom andra. Jag som har varit så lite sjuk ända sen Majken och Ester föddes, men nu det ena efter det andra. Är det åldern? Jag tycker Ester är piggare idag i allafall.

Från supermänniska till vissen

2012-02-12T20:58:00.005+01:00

Efter att ha varit som någon slags supermänniska, för att vara jag. Det betyder i mitt fall att jag har städat mer än normalt och sorterat allt möjligt i två dagar, promenerat tisdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, bakat bröd och en besynnerlig rulltårta idag. Ska inte förresten rulltårta vara lätt att bak? Sägs det inte så? Jag tycker att det är jätte svårt. Den blev bränd och platt. Jag har nog, när jag tänker efter, alltid misslyckats med rulltårta. Tvättat 10 maskiner på två dagar, lagat fisksoppa, hängt upp gardiner och sett en bandymatch.

Ja efter allt det här så känner jag mig sjuk. Så där som när det håller på att smyga sig på, pirr i kroppen (inte glädjepirr), trött, kittel i halsen, nysningar och helt matt. Jag vill inte så klart, för det vill man ju aldrig när man har barn att ta hand om. Ester fick feber idag, Joen är så gott som frisk och Signe är friskare men inte frisk. Vi får se hur morgondagen ska bli med fiolspelning och kvällsjobb. Inget jag längtar efter just nu.

Sortering pågår

2012-02-11T15:27:00.003+01:00

Jag är helt upptagen av att sortera idag. Jag har sorterat alla kläder i förrådet och alla högar som bara blivit liggande. Tre sopsäckar som ska till Emmaus, tre säckar med sånt som ska slängas och en loppislåda (fast vi bokar ju aldrig något bord). Och så är kläderna här hemma nu sorterade efter storlek och fint nerstoppade i lådor. Så har jag grinat när jag skulle sortera bäbiskläder så jag sparade allt. Jag vägrar att inse att bäbistiden är över. förtränger det så gott det går även om min man står bredvid och pratar om barnbarn, kören och annat han ser framemot.

Annars är det sjukdomstider här. Signe är sjuk och Joen har varit sjuk halva veckan. Och jag ska fortsätta sortera nu.

En annorlunda dag

2012-02-10T06:14:00.003+01:00

Jag hade en ovanlig dag igår. Min lediga dag förvandlades till en dag jag skulle gå på ett möte. Mötet var kort och jag hade tre timmar tills jag skulle hämta flickorna för att gå på badhuset. Jag gick runt på stan, till Åhlens, Indiska, biblioteket och Hemslöjden. Köpte fyra knoppar till Ernst skåp i hans rum och sen inget mer. Sen gick jag på en vegetarisk restaurang som jag gillar, men som jag brukar hinna besöka en gång per år ungefär. Skulle läsa min bok där, men det gick inte. Det var så mycket folk så jag blev mest ofokuserad.

Till slut visste jag inte vad jag skulle göra mer så då promenerade jag till dagis. Fröknarna fick väcka Majken och Ester och 40 minuter tog det att få på dom kläderna. Dom var så trötta. Jag fick prova alla möjliga sätt för att klä på dom och vi lyckades väcka några sovande kompisar. Och så kom jag ihåg att dom har sagt att man nog inte ska komma och hämta mellan 12 och ett, så då skämdes jag lite. Sen på badhuset var det jätte lite folk, en skolklass i stora bassängen och kanske fem barn i minsta bassängen där vi höll till. En rätt så skön stund. Så bra att kunna göra saker när inte alla andra kan. Men ibland när jag gör saker med småflickorna kan jag längta lite efter dom stora. Att ha med dom som man alltid hade för några år sedan. Ernst sa det, när jag kom hem, att han också vill följa med. Så nästa gång får det kanske bli när han och Signe slutar skolan, dom har ju inga superlånga dagar.

Ingen intressant dag för någon annan, men en väldigt annorlunda dag för mig.

Trött människa

2012-02-08T19:10:00.002+01:00

Jag sover så dåligt när jag jobbar kväll och det gör jag på måndag och så klarar jag tisdagen, men så kommer onsdag. På onsdagar, oftast, har jag huvudvärk och grinar åt alla motgångar. Så har mina onsdagar börjat se ut, i alla fall dom första timmarna, så där mellan sju och tio. När jag satt där i bilen, sen, uppgiven och misslyckad efter en dust i dagishallen med två flickor som inte ville ta på sig hjälmar eller reflexvästar, så glömde jag sätta på radion. Men så kom jag på det, vad tyst det är och satte på den och så pratade dom om sömn. Precis det som jag satt och tänkte på. Jag orkar inte riktigt just nu i mitt liv sova så dåligt en vardagnatt. Jag räcker inte till då. Dom pratade om insomningstabletter och jag tänkte att nä inte tabletter, fast det kanske inte är fel, fast jag vill ändå inte. Så pratade sömnexperten att om man börjar älta eller oroa sig så ska man direkt slå bort dom tankarna och byta ut dom mot något man tycker om. Jag vet inte om jag ältar heller,jag är liksom inte trött, fast inte pigg heller.

Just nu skulle jag vilja jobba fyra vardagar mellan nio och två, vore helt perfekt just nu.

Helgen gick för fort

2012-02-07T13:38:00.002+01:00

Vi hann storhandla och ha kalas och sen var den helgen över. Så känns det.

Jag blev ledsen igår. Det visar sig att Ernst inte kan ta sig till sina träningar, varken på måndagar eller torsdagar. Jag jobbar på måndagar och eftersom jag och min man löser av varandra vid halv fyra tiden så måste jag ta bilen, annars hinner jag inte till jobbet. På torsdagar är jag i stallet med storflickorna. Jag börjar inse vissa omöjligheter, som att jobba kväll. Går det egentligen? Måste jag söka mig ett annat jobb? Det är så himla orättvist mot honom att han inte ska kunna ta sig till sina träningar. Samåkning funkar ibland, men nu på slutet har det funkat riktigt dåligt. Som bandyn, som han gillar så mycket, där har han ingen kompis, jo en, men han hoppar över träningarna så ofta. Tänk alla dom där som har olika släktingar som kan rycka ut när det krisar i vardagen. Men det har inte vi och då kanske jag verkligen måste fundera på mitt jobb. Fast det finns ju inte ett enda bibliotekariejobb ute i den här stan. En till bil är ju inte heller att tänka på för vi har ju lite för mycket kostnader redan nu.

Jag blir faktiskt helt uppriktigt lite ledsen över den här situationen.

Fryser

2012-02-04T09:33:00.003+01:00

gör vi. Vi sitter med mössor, filtar, tjocktröjor. Och vi fryser. Städdag heter den här dagen och det är jag ju inte bäst på. Mest behöver jag sortera bland urvuxna kläder. Det tycker jag är jobbigt och vemodigt.

Sen funderar jag på vad som finns i vissa påslakan som aldrig blir mjuka hur mycket man än tvättar dom. Som någon stärkelse, säkert någon giftig sådan. Jag tror att vi får sortera bort hårda påslakan också. Nu när vi ändå ska sortera.

Imorgon ska Signe ha kalas på badhuset här runt hörnet med en av sina två bästisar. Vad länge sen vi var på badhuset. Majken och Ester har längtat dit. Men nu i kylan känns det nästan omöjligt att bada.

Vuxen nu

2012-02-03T23:01:00.003+01:00

Man vet att man är vuxen när man tänker att oj vad jobbig elräkning vi kommer att få nu när det är så kallt. Jag drack ett glas vin ikväll och jag är absolut inte van vid det så jag bara somnade. Nu har jag vaknat igen fast nu är det ju dags att sova. För nu har jag blivit så vuxen att jag vet att jag måste sova. Eller det har jag vetat sen jag fick mitt första barn. Väldigt få sena kvällar har det blivit under dom här 14 åren. Eller jo, så där på sommaren, när barnen vänder på dygnet, då kan jag vara uppe sent.

Den här dagen har varit intensiv. Jag jobbar mycket på fredagar och sen hämtar jag flickorna och idag var vi tvungna att åka till ett bibliotek och hämta några böcker. Vi kom hem klockan fem. Middagen var klar halv sju och sen tittade vi på På spåret och Majken och Ester var så mysiga. Vill vara nära hela tiden. Och jag blev så där överväldigad av kärlek. Att vi fick dom. Dom var verkligen helt nödvändiga för oss.

Sista

2012-02-01T21:25:00.002+01:00

kursdagen var ikväll. Vilken bra kurs och vilka bra ledare. Avslutningsorden var: Lycka till med det dialogbaserade föräldraskapet.

Men nu är jag bara så trött. Och ingen, jo några kommenterar här, men dom flesta inte. Just nu känns det lite som en envägskommunikation. Fast det är det väl också, det är ju bara jag som tycker och skriver om mig och mitt, mitt, mitt. Och jag förstår, jag är själv inte alls bra på att kommentera, eller ens svara på kommentarerna. Så jag tar tillbaka klagomålet, är glad att någon läser här.

Jag har igår bestämt mig fär att vardagsmotionera mera. Är trött på mina extrakilon faktiskt. Jag måste gå mer och åka bil mindre. Ett jobb närmare där jag bor skulle ju egentligen vara toppen, men nu ligger ju min arbetsplats två mil bort så då måste jag göra det bästa av det. Vad det nu är. Igår gick jag och hämtade flickorna med pulkan från dagis, två timmar tog det, två timmar. Men skönt efteråt var det. Dom sitter två minuter och går 10 minuter. När vi hade två kilometer kvar hem sa Ester - Jag ser inte vårat hus. Nä det är en bit kvar, svarade jag. Igår när jag sniffade på hennes kind sa hon-Tycker du om mig? Mm jag tycker om dig, svarade jag.

En stund för mig själv

2012-01-31T13:32:00.003+01:00

En stund för mig själv efter jobbet. Så skönt. En gång i veckan har jag en stund för mig själv nästan utan måsten. Eller jag måste ju äta, jag har ringt försäkringskassan och betalat en räkning jag glömt. Lite sånt. Mitt jobb är så intensivt vissa dagar, eller egentligen dom dagar jag är på jobbet. När man jobbar deltid så gör man mer än man egentligen hinner. Så blir det ju.

Önskar att heltid när man har barn som bor hemma, eller i alla fall barn under en viss ålder, skulle vara 6 timmar per dag, då skulle det inte försvinna så mycket pengar om man gick ner i tid. Jag blir ganska provocerad när politiker, senast statsministern Fredrik, pratar om att det och det kan ju hindra kvinnor från att inte jobba heltid så så kan man inte göra. Nu har jag inte något konkret exempel i huvudet på vad det är som kan hindra kvinnan, enligt honom, från att jobba heltid, men i alla fall när ska den där retoriken ändras? När ska man börja prata om att kvinnor och män med barn borde jobba deltid. Det är att föredra och då måste vi ge alla ekonomiska förutsättningar att göra det. Punkt. Då skulle man sätta barnen i centrum, som man ju ska, eller?

Jag läste det Underbara Clara skrev häromdagen och kan bara hålla med jätte mycket. Läs gärna. Jag orkar inte länka, men alla hittar nog dit. Jag tror inlägget skrevs igår. Om den här debatten som var ett tag om att det blir nästan synd om föräldrar som inte kan hämta barnen vid tre, man blir uthängd. Jag förstår att inte alla människor kan hämta barnen vid tre. Verkligen. Men det är det där perspektivet jag tycker är så snett, "synd om föräldrarna- perspektivet". Om vi bestämde, och politikerna bestämde, då skulle man kanske kunna ge alla människor, också ensamstående med barn, möjlighet att kunna jobba deltid när barnen är små.

Men som sagt hon skriver mycket bättre om det här så läs om ni är intresserade.

Japp

2012-01-28T19:31:00.003+01:00

nu är biblioteket invigt på riktigt. 1000 besökare på tre timmar. Jag hade velat gömma mig bakom en bokhylla. Det var liksom för många där. Var skulle man börja någonstans, hos den, den eller den? Pikétröjan, som alla som jobbade i huset skulle ha, kunde jag inte ha. Möta tusen personer i något som inte är jag gick bara inte.

Nu har vi en konstig kväll här med tre barn på vift och två av dom ska sova borta. Fatta, konstigt! Jag som skulle rensa den här helgen, men inte går det när jag har varit borta så många timmar. Kanske vi tar bort julsakerna den här helgen i alla fall.

Jobb

2012-01-28T09:28:00.003+01:00

för andra helgen i rad. Förra helgen för vi har börjat ha söndagsöppet och det var min söndag och idag för vi har invigning av hela nya huset där också biblioteket ingår. Igår åkte Signe iväg med en kompis familj till deras stuga för att åka slalom, bada bastu och ha det bra. För några år sedan hade jag oroat ihjäl mig för bilresan, men nu vågar jag lite mer.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Ella städat hela köket. Hon som avskyr att städa. En dag när jag kom hem i veckan var köket helt upp och ner och den dagen hade Joen varit ledig hela dagen och ändå hade han inte tagit undan frukostresterna. Trött och slut som jag var, blev det bara för mycket för mig. Joen blev sårad och kränkt, för jag hade ju inte bett honom, utan bara utgått från att han skulle förstå, att det gör man när man är 14 år och ledig hela dagen. Men kanske var det den där händelsen som gjorde att Ella hade gjort så fint igår.

Min Jesper Juul- kurs väcker mycket tankar. En av ledarna sa, när jag berättade om vad som hänt när jag kom hem och blev så arg, att dom hade bestämt hemma hos henne att den som kommer hem först efter skolan plockar ur och i maskinen och gör fint på bänkar och bord i köket. Man får vara ganska tydlig och konkret och faktiskt vara som en slags arbetsledare och inte tro att dom ska förstå, bara så där, vad som behöver göras. Det tyckte jag lät väldigt klokt.

God natt

2012-01-26T21:54:00.002+01:00

Jag har haft en fin och bra dag kryddad med en jobbig huvudvärk, sån där man blir illamående av. Jag har varit hemma med småflickorna och träffat en ny, fin bäbis på öppna förskolan. Den familjens femte barn, bara en sån sak. Jag tänkte att jag vill också ha en liten till. Jag tänkte på det där programmet, Barn till varje pris, när kvinnan från Umeå sa att ingen kan säga hur många barn man ska ha eller ska vilja ha. För nu sa en man till den här nyblivna kvinnan att nu räcker det väl för nu hade hon ju fått en flicka efter fyra pojkar och en annan pappa sa jag som tycker det är nog att laga mat till två barn. Och jag sa inget om hur många barn jag har för jag vill inte prata om det på det viset. Har lessnat på det. Ingen vill vara dum, men jag tycker många ganska vanliga kommentarer låter ganska smådumma. Det är ju inte en gång man fått höra liknande. Och ändå vill sällan någon vara dum, men det där normen, det där om hur det ska vara, styr människans beteende ganska mycket.

Jag tänker om man ska svara med samma mynt, vad skulle man säga då? Som gud vad jobbigt att laga mat till bara två barn, en massa rester, jättejobbigt ju och ingen motion i mataffärena för man behöver ju handla så lite och gud så lite tvätt och alldeles för mycket tid att sitta i soffan. Eller vad skulle man säga?

Gick bra

2012-01-24T18:34:00.002+01:00

Det gick jätte bra att gå hem med pulkan förutom att Majken blev kall i ansiktet. Så skönt med en promenad. Jag har ju inte motionerat sen jag blev sjuk för lite mer än en vecka sedan. Jag tror verkligen att jag behövde det.

Nu har vi ätit Cowboysoppa och bakat muffins. Igen, jag vet. Men allt jag, eller vi, gör från grunden känns bra fast det är onyttigt. Usch snart ska jag på 40-årskontroll, hon kommer kanske inte att hålla med om just det.

Jag tänkte när jag gick med pulkan idag att människan är på ett sätt, åtminstone på ett sätt, rätt primitiv. När männsikan cyklar så är alla bilar och gångare i vägen, när människan åker bil är alla cyklister och gångare i vägen. Jag såg idag hur irriterade en del blev på oss som gick på trottoaren som också är en cykelbana. Ibland satt dom i pulkan då var vi ganska lite i vägen, men så ville dom gå, ibland båda, ibland en, då var vi mycket i vägen.

Den där uppskattningen

2012-01-24T13:16:00.004+01:00

Det är sällan som man känner sig så där superuppskattad på jobbet. Idag gjorde jag det. Barnen, fröknarna gav mig den där uppskattningen som man ju känner ibland mer eller mindre tydligt. Men idag till och med sa dom det. Och jag blev riktigt glad. Jag behövde det. Och jag ska bli bättre på att ge den till andra, uppskattningen.

Bland annat berättade jag Prinsessan på ärten, världens kortaste saga, så därför ändrar jag den för varje gång jag berättar. Då får jag mycket roligare, men kanske barnen också.

Nu har jag slutat föridag så nu skajag förbereda middagen och försöka mig på företaget att dra hem Majken och Ester i pulka från dagis. Vårt dagis ligger rätt långt bort. Vi får se hur det går.

Jobbat mycket

2012-01-23T21:49:00.002+01:00

För att jobba lite känns det just nu som att jag jobbar mycket. Länge på fredag, söndag och nu måndagkväll. Trött nu. Fast jag var hemma till klockan halv fyra med min familj, eller en del av den i alla fall, en sjuk Signe och två pigga Majken och Ester.

Jag hamnade i något köksflow och gjorde en gryta som fick koka länge och som dom andra åt till middag, muffins och lunch till oss som var hemma. Nu för andra gången på en vecka gjorde jag mos med morot i till lunch. Majken och Ester gillar det verkligen.

Nu är det bara att gå och lägga sig, nu när man har så många saker man skulle vilja ta tag i och då är dagen slut.

Bland annat storhandlat

2012-01-21T18:20:00.002+01:00

Nu har jag storhandlat, fikat och köpt skor. Barnbidraget var mycket efterlängtat. Vi har verkligen ätit oss genom frysen på sista tiden för plånbok har varit tom.

Två skor för priset av ett par, massvis med mat och fika på stan med Joen. Vi har fnissat och haft kul, faktiskt. Då kan man stå ut med en storhandling. Sen såg vi Umeås kanske enda kändis, UnderbaraClara. Min man har gjort det roligaste han vet, nästan, öppet hus på stadshuset tillsammans med Majken och Ester.

Nu ska vi äntligen äta middag.

79 år ungefär

2012-01-20T20:04:00.007+01:00

Jag har sån värk i lederna så jag känner mig som 79 år. Jag känner mig fortfarande sjuk, kanske för att det där i lederna håller på och jobbar. Idag kom jag väldigt försent till jobbet fast vi har personalmöte. Usch vad svårt livet är ibland. Nu vill inte flickorna ta på sig ytterkläderna och sen när dom är på efter en lång, lång stund så åker vi till dagis. Sen när vi kommer dit så hjälper jag flickorna av med overallerna. Nej, säger Ester, jag vill göla tälv. Ja så då tar hon på allt igen och börjar om.

Vad jag ibland(till exempel i morse) tänker, men ta en paus då. Var hemma några år med barnen. Så där som hon, fina mamman som går på bibblan där jag jobbar. Hon som varit hemma med barnen och har så mycket tid, tid att inte stressa. Sånt kan jag beundra. Men så idag är man en bakåtsträvare om man gör så. Fast någonstans inom mig så beundrar jag det, speciellt när livet känns så omöjligt svårt ibland. Kanske ska man inte köpa ett svindyrt hus och samtidigt tänka attt man ska ta en paus från jobbet.

Idag sa Majken: Jag äl vatel (vacker).

Spännande

2012-01-19T09:39:00.003+01:00

att få barnsjukdom som vuxen. Nu har mina leder svullnat. Mina händer har blivit större och fötterna, armbågarna och knäna. Jag tänkte när jag vaknade i morse, men har jag sovit konstigt, kroppen var så himla öm. Men nu vet jag.Fast illamåendet, som liknar det när man är gravid, börjar släppa. I morse fick Joen ont i magen så nu är det kanske hans tur. Men jag skulle ändå vara hemma idag så det går ju rätt bra att ha en stillsam fjortonåring hemma också.

Just nu leker Majken och Ester med varandra utan att nästan fundera över var jag är. De är inte så vanligt så jag njuter verkligen. Jag älskar när dom leker med varandra, pratar med varandra: Här är mitt hus, jag ska lägg mig i min säng. Gulligt.

Vad jag pysslat med

2012-01-18T21:56:00.003+01:00

Jag är inte så aktiv här just nu. Jag är väl upptagen med annat. Olika annat. Jag har haft femte sjukan, en barnsjukdom. Det var därför jag inte mådde bra. Nu har jag små röda utslag som inte besvärar, förutom dom på fötterna och dom kliar.

Jag har skickat iväg fyra traderavinster till gudrunsjödenkvinnor i landet.

Jag har tänkt, en del.

Jag har känt av tomheten. Ni vet man bara sitter där vid sitt skrivbord på jobbet och så kommer tomheten, eller den behöver ju inte komma precis där, men för mig gjorde den det. Vem är jag, vem är du, vad vill jag, vad kan jag göra någonting åt? Såna tankar.

Men så idag var jag glad på jobbet, efter tag, först var jag arg för allt är nytt och jag blir trött av det. Känner inte om jag trivs eller inte, men sen blev det bra. Och jag tänkte, men när var jag glad på jobbet sist, alltså riktigt, ganska glad en hel dag? Det var länge sedan. Kanske när jag och Susanne spelade Prick och Fläck och fnissade som två barn. Fast då var vi ju inte ens på jobbet, så det räknas kanske inte. Men idag kände jag glädjen, lite i alla fall, tack för att du kom. Kom gärna lite oftare i forsättningen.

Middag i dag med

2012-01-14T18:55:00.002+01:00

Vi lyckades få ihop en middag fast vi mår som skrutt. Tack alvedonet. Barnen har varit extra gulliga idag. Fast Majken och Ester är nog fortfarande lite hängiga. I fredags gick dom på dagis och det hade gått bra, men idag så är det mycket känslor.

Igår så ramlade något ner från soffbordet och Majken hade krånglat sig en bit upp på hyllan under soffbordet så hon kände sig skyldig, då sa hon: Det val inte meninen. Så liten och så klok.

Lite sjuk

2012-01-14T14:25:00.004+01:00

Jag blev sjuk på jobbet igår. Fick ont i hela kroppen och mådde illa, men jag stannade kvar. Kanske lite dumt med tanke på att jag kanske smittar dom andra. Men tanken på att sätta sig i bilen och åka dom nästan två milen hem och lägga mig och sedan stiga upp och hämta på dagis kändes så jobbig. Så fick jag en ipren vid ett-tiden av en arbetskompis och då blev det bättre. Och jag orkade hämta barnen och laga middag, men då kom konstiga känslan tillbaka så då tog jag en alvedon.

Så mådde jag ganska bra igen, tills i natt, jag fick så ont i magen och jag har drömt om CD-skivor hela natten. Skivor i jätte stora högar som jag på någotvis ska sortera, överallt var dom. Hur nu CD-skivor kan vara en mardröm, men det var det. En annan dröm som gled in i skivdrömmen var att jag och Susanne spelade teater för en fullsatt aula, men vi hade glömt att öva innan. Vi improviserade hela föreställningen och efteråt hade jag en jobbig känsla i kroppen. Susanne lova att vi alltid ska träna innan vi ska uppträda för folk. Ja sen kom den där skivdrömmen tillbaka. Kan det vara för att det är böcker överallt på jobbet just nu. Vi har ju flyttat biblioteket och ska märka nästan alla böcker. Och dom som inte blev märkta innan flytten ska märkas nu. Och igår gjorde jag det hela dagen i min sjukdomsdimma och hela tiden kom någon i personalen in med flera böcker. Var ska den här stå? Var ska jag lägga den här?

Och nu ligger jag här i sängen, så trött och nu är min man likadan. Det är ju bättre när man avlöser varandra. Fast jag håller kanske på att bli bättre. Och nu vet jag ungefär hur Majken och Ester mådde förra veckan. Stackare. Men vad länge sen vi var sjuka. Så det är inte precis synd om oss.

Upptagen av allt möjligt

2012-01-12T22:06:00.005+01:00

Jag har inte hunnit skriva, eller inte haft lust. Jag har prövat att ha vardag igen och det har gått så där. Lite bra, lite dåligt. Jag har haft lite svårt att somna. Efter att ha åkt längdskidor under jullovet, två gånger, har jag haft ont i höften och så har det strålat ner i benet. Läskigt, tänker hypokondrikern, är det bara skidåkningen eller är det något annat? Men skidorna bestämmer jag mig för att det är. Men jag har haft svårt att somna p.g.a det där. Jag hittar ingen bra ställning. Inte så vältränad när två skidturer med barnen orsakar sömnlöshet.

Och jag har varit rätt så upptagen med min tradera-handel. Imorgon tar dom första auktionerna slut. Då kommer det där svåra att skicka grejerna. Hur gör man det då? Plötsligt har jag glömt hur allt jag beställt varit packat.

Igår var jag på Jesper Juul- kursen. Bra är det, men juluppehållet hade jag gärna sluppit. Jag kände att det blev lite för långt mellan gångerna.

Sen är jag helt överförtjust i programmet Årets mästerkock. Det är något med det där programmet, man blir så himla förtjust i deltagarna och i juryn. Och så är det nått med mat. Jag är ju inte ens bra på matlagning, men jag gillar det så mycket ändå.

Och nu ska julgrejerna bort snart. Tiden går väldigt fort. Min barn blir stora fort, jag blir gammal fort, kvällarna tar slut innan dom börjar, natten går fort och frukosten är för kort och julen är också snart över. Dom fina stjärnorna ska ner och alla våra krubbor och även fina luciatåget,

Sista dagen på jullovet

2012-01-08T22:46:00.003+01:00

Idag kom deppigheten. Jullovet tar slut och vardagen tar vid. Fast vardagen är ju bra också, men lov som tar slut är lite svårt att acceptera för mig. Men det här ju bara banalt så klart och inget annat.

Det fruktansvärda läser jag i tidningen, att en 22-årig pojke i Haparanda dött när han körde snöskoter. Där jag kommer ifrån. Men det var ju så länge sedan jag bodde där och jag känner ju ingen där längre. Så ringer min mamma och det visar sig att pojken är son till någon jag visst vet med det är, är barnbarn till någon som som står vår familj mycket nära, är son till min barndomskompis storebror. Så fruktansvärt. Det får ju inte hända, får bara inte.

Tradera här kommer jag

2012-01-06T18:55:00.002+01:00

Ja ha nu ska jag sälja kläder på tradera. Vi har ägnat oss åt detta flera timmar idag, min man och jag. Fotona var för många pixlar (heter det så?) så då fick vi fota med mobilen och det blev suddigt. Utgångspris blev en krona. Nu tänker jag att det kanske var helt fel. Jag vill ju verkligen inte sälja den där sidentröjan som aldrig är använd och som jag glömde skicka tillbaka till Gudrun Sjödén för en krona. Verkligen inte. Även om jag köpte den på rea, den var ju inte precis billig ändå. Och fina klänningen vill jag inte heller sälja för en krona. Det här var ju svårt och så blir jag lite nervös.

Syborg heter jag om ni vill kolla om annonserna får godkänt.

Vintern

2012-01-06T10:57:00.006+01:00

ÄR HÄR.

10 år

2012-01-06T10:31:00.005+01:00

Ernst och Signe blev 10 år igår. Nästan lika konstigt som jag ska bli 40 snart är det att dom blev 10 år. Bengt jobbade på deras födelsedag så det blev en lite väl vanlig dag. Alltså städa, tvätta, laga mat, byta blöjor. Det där måste vi ändra på till nästa gång. Dom fick i alla fall favorittårtan, Pavlova med smörkräm, grädde, kiwi, vindruvor och banan. Sen hade vi bjudit hem våra äldsta vänner på fika på kvällen. Då insåg vi att halva den familjen inte ens hade varit i vårat nya hus som vi snart bott ett år i. Det säger lite om hur lite vi umgås med andra. Kanske vi borde bättra oss. Men alla människor har ju så fullt upp.

Tioåringarna var nöjda med sina presenter, sin middag och sin tårta. Men jag kände att dom hade varit värda en mamma som inte bara ägnade sig åt hushållsarbete.

Handla och jobba (nästan som vanligt)

2012-01-04T20:53:00.004+01:00

Det är ganska svårt att jobba lite. Idag var jag på jobbet för vi skulle ha möte. Ett kort litet gästspel som satte igång en massa tankar. Inte så värst nyttigt tror jag. Jag vill jobba så här och vara med barnen mycket. Så är det, men samtidigt känna mig delaktig och glad på jobbet. Hmm. Efter jobbet så handlade jag mat som födelsedagsbarnen önskat sig till i morgon och det som behövs till tårtan plus lite till. Fyra påsar blev det som jag skulle bära till bilen. Det gick nästan inte.

Vad är man för personlighet när man alltid handlar för mycket när man cyklar eller går eller har långt till bilen och inte lite för mycket heller? Sen skulle jag handla presenter och kom på att jag skulle leta gamla hästböcker på Kupan för Signe har läst bibliotekets alla hästböcker. Då gjorde jag det och blev överförtjust i soffan här ovanför,900 kronor som jag nog inte har. Istället köpte jag syetuiet för 10 kronor och nu har jag redan tappat bort nålarna i det som var det jag mest behövde. Majken och Ester hjälpte till att tappa bort.

Nu Kronjuvelerna. Oj så bra och sorgligt och vilka fina kläder hon har.

En orolig natt

2012-01-03T15:09:00.002+01:00

Just den här dagen är lite trött. Ett barn kom till oss två gånger och hade inte sovit på hela natten, ett annat barn låg helt otippat i vår säng mitt i natten, otippat för det var länge sedan. Sen då när den andra kom till oss, eller oss och oss, Bengt låg ju på soffan och sov, så tyckte alla att det blev för trångt. Där låg ju också Majken och Ester. Vid fyra tiden på natten kom han som är äldst också och hade huvudvärk. Då sov jag inte mer den natten. Och det var så länge sedan det var så här, men hur jobbigt som helst idag ändå.

Ja så jobbar Bengt till 11 ikväll. Kom tillbaks mysiga jullov. Igår gick jag på stan för att handla presenter och då hittade jag ungefär fyra par skor jag ville ha på rea. 2012 får jag bara handla på rea och det nödvändiga. Igår kändes fyra par skor helt nödvändiga, men inte ett par tillät ekonomin.

Nyårsafton

2012-01-01T19:04:00.003+01:00

Jag tyckte att vi hade en så fin och fantastisk nyårsafton och det tycker jag aldrig om nyårsaftnar. Jag tycker att dom oftast är överskattade och jag blir trött och vill sova och jag blir för mätt och så är den för nära julen på något vis.

Men inte igår. Tack Elisabet, Henrik, Sara och Jonas. Det mest otroliga var att Majken och Ester var uppe ända till tolvslaget. Dom hade inte sovit på hela dagen men sovit till nio på morgonen. Men ändå, jag trodde aldrig dom skulle fixa det. Ester somnade ungerfär fem minuter över 12 i Saras knä. Jag tyckte om att vi hann prata, äta, vara tillsammans, gå ut en sväng, spela lite spel, skratta. Barnen var så nöjda hela kvällen och Ella som ville vara hemma hos en kompis var med och åt och sen körde Bengt henne till kompisen, det blev också bra.

Fast idag då är det inte så bra för jag kunde ju inte somna. Jag kan ju inte somna om jag lägger mig försent. Sån är jag. Så när jag inte tittat på skidor så har jag mest stirrat ut i luften och Bengt har tagit hand om barnen. Nu håller jag på att baka bröd för nu blev jag less på att inte göra någonting.

Ja nu har året börjat när jag blir 40 år. Jag önskar mig en bäbis. Fast så får man ju inte önska när man har 6 barn och fullt upp. Men ändå gör jag det lite, fast det är jag ensam om så något sånt blir det ju inte. Annars önskar jag mig att alla ska få vara friska och ganska glada. Ungefär så. Och kanske också, helt ytligt, att det inte ska läcka in någonstans. Kanske också att jag ska åka mindre bil och motionera mer. Och handarbeta. Ja det vill jag. Ungefär så.

Gott nytt år!

Kan man säga så idag eller är det en dag försent?

Det är så kul

2011-12-31T13:40:00.004+01:00

när barnen tar fina bilder. Här är soffmys, det har blivit en del det här jullovet. Men nu har i alla fall vintern kommit igång, den som hade kommit av sig. Så nu får vi vara ute mer. Lovar.

Först händer ingenting

2011-12-31T13:31:00.002+01:00

Ibland är det som att jag får en insikt. Så där som ja just det det är ju så vi funkar. Som idag så ska vi bort på middag, ovanligt, men mysigt för nu har vi ju varit hemma hur mycket som helst. Då ska vi göra förrätt och efterrätt och då börjar vi med det. Och när man är så där aktiv tidigt på dagen så blir det lätt så att vi börjar städa också och när vi börjar städa så vill jag alltid få upp någonting, ni vet en tavla som aldrig blivit upphängd, en lampa eller som nu en gardin på en dörr som aldrig kommit upp. Vi har en sån där fin 50-tals dörr in till vårat sovrum, men det är bara det att när man ska lägga Majken och Ester i vår säng så lyser det in genom dörren. Det blir ljust och så måste man alltid kliva upp och gå och släcka utanför för det har man glömt varje gång. Och det är alltid så jobbigt att kliva upp när man ligger mittemellan dom två. Man bara vill inte.

Men det var en parentes. Det jag kom på att vi börjar med allt samtidigt och sen blir det stressigt för då kommer vi på alldeles försent att vi ska klä på oss något vettigt, packa blöjor, ge katterna mat. Det var som när vi skulle flytta, först händer ingenting, så händer ingenting. Och så händer allt alldeles försent och utan att ha en snäll granne så skulle vi väl stå där än och försöka sortera våran källare.

Majken med de många minerna

2011-12-30T23:06:00.006+01:00

och det stora hjärtat. Hon är kompis med alla, med alla barnens kompisar. Med Tilda, Jenny, Jonas, Victor, Markus, Vimla (Vilma). När dom kommer och hälsar på så kommer dom till henne, i alla fall lite till henne också.

Majken tar ner

2011-12-30T22:59:00.004+01:00

lite av varje, fast egentligen glasögonfodralet (pappans) som hon behövde till sina solglasögon.

Ester leker med mig

2011-12-30T22:49:00.005+01:00

och med muminfiguerna som fanns i julkalendern. Morran är läskig. Jag fick inte vara Morran, den får bara Ester vara.

Vilka är alla. Jag vill läsa alla böckerna som Tove Jansson skrivit, kapitelböckerna. Varför har jag inte gjort det?

Och så måste jag sniffa på henne. Kan inte låta bli när hon är så gullig. Fast hon verkar mest irriterad för vi leker ju egentligen. Jag leker med mamma sa hon flera gånger. Jag är inte bra på det. Jag önskar jag vore som Astrid Lindgren, hon älskade att leka.

Snö

2011-12-29T23:03:00.006+01:00

Ännu fler blanketter till försäkringskassan hittades i en väska idag av min man, som han glömt att posta. Ganska gamla, milt uttryckt. Han är inte heller bäst i världen på blanketter, men bättre än jag. Och idag blev det vitt, äntligen, blött vitt. Vi skulle ut och åka sparklåda, jag och småflickorna. Vi var verkligen peppade vi skulle bara hitta sparken. Vi letade bakom huset, bakom lilla huset, i garaget. Kan den verkligen vara nergrävd i snön? Den är ju rätt stor och snön är ju väldigt tunn, eller låg eller vad det nu heter. Så då fick jag hämta min man som fick leta han med i t-shirt. Borta. Någon som sett den?

Vi byggde en snögubbe istället med jättemånga armar och knappar. Och Majken och Ester var tvungna att göra varsitt huvud för dom kunde inte rulla ett tillsammans. Sen tittade jag på hundkojan och tänkte att kanske en dag ska vi ha en hund

Jag

2011-12-28T15:56:00.002+01:00

och blanketter som ska fyllas i passar inte ihop. Det går inte. Så himla hemskt tycker jag att det är. Alla dessa papper som ska skickas till försäkringskassan. Jag har förlorat en del inkomst genom åren, kan jag säga, för att jag inte får iväg blanketterna. Och det är dumt för jag har verkligen ingen hög lön. Och nu så var jag hemma i november och början på december med olika barn under en dryg vecka. Oj vad mycket papper det blev. Så fick jag nästan tretusen kronor av försäkringskassan innan jul och jag blev jätte glad, verkligen, för min lön var långt ifrån bra i december. Och just då tänkte jag inte på varför jag fick så mycket. Men nu inser jag att jag fått 6 dagar för mycket ersättning. Alltså om jag är dålig på blanketter så kunde man väl ändå hoppas på att försäkringskassan var lite bättre.

Så nu ska jag betala tillbaka pengar istället. Fast jag hoppas på lite mer ersättning av dom ändå för olika dagar som jag tror att jag ska få ersättning för. Jag får tänka på sånt som jag är bra på istället. Kommer bara inte på nått just nu.

Om några

2011-12-27T20:28:00.001+01:00

dagarblir hon och hennes bror 10 år. Dubbelsiffrigt. Fatta så stort. Hon är helt ljuvlig just nu.

Julafton

2011-12-27T19:50:00.011+01:00

Vi har en fin jul, men jag har tydligen inte haft lust att skriva. Varje kväll när jag lägger mig tänker jag en liten stund på hur mycket jag tycker om min familj och att jag är tacksam. Så himla överjordiskt lycklig att jag fått den, familjen. Och ännu lättare är det att känna glädje när alla är lediga, alltså alla vuxna och alla barn.

På julafton hade vi det lugnt och skönt. En del var ju sååå förväntansfulla så det blev så mycket lugnare efter fyra när tomten hälsat på. Sen hade jag och Bengt suttit uppe halva natten och slagit in paket och tittat på en rolig Woody Allen film. Och jag är verkligen ingen nattmänniska. Men vi orkade så klart.

Hos tandläkaren

2011-12-19T22:07:00.002+01:00

Majken och Ester hade tid hos tandläkaren idag och eftersom min man tagit jullov redan idag eftersom han känner sig utarbetad så gick vi dit båda två. Vilken vardagslyx.

Nu har Majken och Ester två hiphopringar var, eller dom ser ut som hiphopartister med dom där ringarna på flera fingrar, varsin ny tandborste, varsin spegel och så valde Ester ett skelett och Majken en snurra. Fast Ester är rädd för sitt skelett nu. Hon måste ibland ta hand om läskiga saker för att veta var dom är, det var nog därför hon inte kunde lämna kvar det i den där leksaksburken.

Ibland är Sverige fint som när man som treåring, eller nästan treåring, får komma till tandläkaren för att åka lite stol, gapa eller inte gapa. Majken gapade, men inte Ester och det var helt okej. Hon, Gerd, var så snäll med dom. Majken var så rädd när hon kom in i rummet, men Gerd lockade henne upp i stolen med att hon skulle få titta i leksaksburken och då tittade hon krampaktigt ner i burken. Ester var lite mindre rädd, men ville ändå inte gapa för hon vill bestämma själv nuförtiden

Lucka 6 Om bloggarna jag läser

2011-12-19T21:34:00.003+01:00

När jag började läsa bloggar, kanske 2006, så berodde det på Maria, som har en sån fin blogg och som jag ju känner. Så hittade jag en blogg om en som hade fyra barn och då kändes det så roligt för det hade ju jag, men kände ingen annan som hade det. Det var som en ny värld öppnade sig. Likt och olikt.

Jag som är så intresserad av människor och vardag tycker att det här med bloggar är så kul och bra och intressant. Ja det var så det började och dom här bloggarna besöker jag forfarande, kanske inte lika ofta som då. För ofta är det så att jag hittar någon som jag tycker om, men så efter en tid så kanske man hittar någon annan som man läser flitigt en tid. Men ändå finns dom gamla kvar.

Sen, för något år sen, läste jag en artikel i DN om en familj och deras rutiner vid läggning och det var en så fin artikel och så hittade jag hennes, Karins, blogg. Och den bloggen läser jag allra mest och det är min absoluta favorit. Jag tycker om hur hon skriver, vad hon skriver och alla hennes fina bilder.

Sen läser jag ju fler bloggar som jag inte nämner här just nu, men som jag tycker mycket om.

Lucka 20 Berätta om en vän som bor långt borta

2011-12-19T21:29:00.002+01:00

Jag är en sån som bara tappar kontakten med alla vänner. Hör inte av mig, reser inte iväg, skickar julkort sällan. En sån som jag förlorar sina vänner. Usch vad sorgligt. Tur att det till exempel finns såna som Frida som inte ger upp ändå.

Trött på att vara trött

2011-12-18T21:44:00.004+01:00

Jag har lagt mig extra tidigt hela helgen för att inte vara trött. För jag är trött på att vara trött. Men fy vad trött jag har varit. Klockan fem idag skulle vi mammor möta barnen, alltså Signes lag, i fotboll. Signe såg framemot den här händelsen jättemycket. Mamma har du spelar fotboll någon gång? Nej fick jag svara. Det tyckte hon skulle bli bara ännu roligare. Precis innan vi skulle iväg hade min man förberett middagen och den luktade i hela huset, eller doftade gott. Jag var hungrig och trött, så klart, och så skulle jag spela fotboll. Liksom jippie. Fast hon var ju så glad och jag ville inte vara någon hungrig, trött och trist tråkmåns.

Och det blev ju kul, faktiskt. Jag tänkte att man kanske skulle ha spelat lite fotboll när man var yngre ändå. Men då när jag var liten så förstod jag inte vad som var kul. Signe kämpade som en tok och dom vann.Och sen fikade vi och åkte hem och åt. Äntligen.

Och idag har jag nästan inte varit i köket och det var också skönt.

Lucka 5 Vem jag var för ett år sedan

2011-12-18T14:29:00.003+01:00

Då hade jag ju värsta krisen för vi hade köpt det här huset och skulle sälja vårat gamla. Jag trodde jag skulle gå sönder, hade sån ångest. Fick gå till doktorn och prata, men så släppte det lite när vi fick komma in och titta på huset under jullovet med gamla ägaren. Jag tyckte det var mysigt. Sen ville nästan ingen köpa vårat gamla hus. Då blev jag jätte ledsen och tyckte världen var rätt så orättvis. Tyckte ingen att det vi tyckte var fint, var fint?

Sen var det ju snart jul och vi var sena med alla julklappsinköp, precis som i år. Men jag älskar julen ändå, fast jag inte kan planera överhuvudtaget.

Lucka 18 En plats att besöka innan jag

2011-12-18T13:17:00.003+01:00

En sån plats finns inte. Jag tänker inte så. Bara att få finnas med min familj och se barnen växa upp och se dom bli stora och förhoppningsvis få egna barn. Och se att vi kan stoppa en del av miljöförstöringen, svälten, orättvisorna, krigen, konflikterna. Det vill jag. Men en fysisk plats som jag vill till finns nog inte. Och fanns den så skulle jag nog ha varit där för är det något jag vill så brukar jag försöka göra det, om det är möjligt. Alltså om det är någonting jag verkligen, verkligen vill.

Fjärde advent

2011-12-18T13:08:00.002+01:00

Vi har börjat dagen i stallet på dressyrtävling. Ella var missnöjd efteråt och jag får klump i magen av ridtävlingar. Tänker på hur det var för mig på såna. Jag var så dålig, red fel väg, men hoppades ju alltid ändå att lyckas någongång. Individuell idrott är lite annorlunda än lagsport. Jag tyckte hon red så fint, men hon var bara missnöjd, men kunde inte säga varför.

Nu har ungarna i stallet läderridstövlar fast dom är ganska små, så där 11-12 år, det hade bara ridfröknarna när jag var liten och allt kostar extra. Att vara med på tävling kostar extra, att gå skötarkurs kostar och så den där terminsavgiften på 3000 kronor. Det är en riktigt dyr sport.

Igår höll jag på i köket hela dagen. Bakade kakor, gjorde köttbullar, rödbetssallad och gröt. För mycket på en och samma dag. Tre gånger tömde jag maskinen. Sen joggade jag några kilometer för mig själv. Det behövde jag.

Lucka 4 Person jag beundrar

2011-12-17T13:38:00.002+01:00

Det är många och olika. Människor i min närhet som inspirerar mig, Sofia Karlsson som sjunger så fint, Lena Andersson som ritar så vackert, Pija Lindenbaum som gör så bra barnböcker, Ja det är så många. Jag är nog ganska bra att beundra, eller beundra och beundra, inspireras passar nog bättre

Lucka 17 En perfekt dag

2011-12-17T13:25:00.003+01:00

Det måste vara en dag när jag går upp klockan åtta, dricker kaffe och äter macka med cheddarost på. Kaffet har min man gjort och satt på radion och hämtat tidningen. Så kommer barnen upp, en efter en och alla är lediga. Vi gör en utflykt och alla tycker att det är jätte kul. Kanske plockar några blåbär. Sen fikar vi hemma på eftermiddagen och äter någon god kaka. Sen läser jag och stickar.

Vi äter middag, potatisklyftor, aioli och något till. Ester kastar inte tallriken i golvet. Sen ser ingen på TV utan alla sitter och gör något. Någon har städat köket och gjort så fint. Någon annan har sorterat allt i hela huset. Någon har byggt en fin glasveranda och planterat pelargoner. Och vi har en sån där skön läsfåtölj där någon sitter och läser hela tiden. Och någon har tvättat och vikt och bestämt exakt vilka kläder vi inte behöver. Sen är det julafton också för det gillar jag, eller annandag.

Lucka 16 Om när jag var liten

2011-12-16T19:54:00.003+01:00

Det är en alldeles för svår fråga, minns ju nästan ingenting. Jag minns att jag och min brorsa bråkade med varandra. Det var trist för jag ville så gärna ha ett syskon att vara med. Sen minns jag lite grann från skolan. På lågstadiet var det ganska okej, men jag minns ganska tydligt besvikelsen över att skolan inte var så rolig som jag hade trott. Jag hade längtat så mycket. Vad hemskt att det kändes så så tidigt. Men jag minns också att jag blev överlycklig när vi hade dans med Rakel. Nu undrar jag varför hon dök upp ibland, vem var hon egentligen? Jag älskade pyssel och bak med några från kyrkan, som man kunde vara med på någon eftermiddag i veckan. Jag minns doften av färgen när vi målade på glas. Hur många gipsfigurer målade jag under dom där åren?

Jag minns att jag kissade på mig i Strövarna och vågade inte säga det till någon. Jag var ganska hemlig av mig och skämdes mycket som barn, till exempel skämdes jag nästan ihjäl när jag fick löss. Så minns jag en skog bakom husen mittemot huset jag bodde i. Den där skogen kändes så stor, enorm och totalt vildvuxen så man försvann bakom högt gräs och trassliga buskage. Sen blev den en väg, alsfalterad. Men visst fanns skogen en gång?

Sen kom hemska mellanstadiet, vilken ensamtid, fast i årskurs 6 blev det bättre. Jag fick kompisar som jag sedan var med ända tills jag slutade gymnasiet. Högstadiet var väl lite okej, men inte gymnasiet.Usch, usch, usch. Jag tänkte när mina barn skulle börja skolan att nu måste det vara en annan skola där man inte lär sig för stunden utan för livet. Fast nä det har den inte blivit, men jag tror att mina barn har haft snälla(re) kompisar (fast mina nära kompisar var ju snälla) och fått möjlighet att uttrycka sig öppnare.

Lucka 15 Berätta om en favoritbok

2011-12-15T14:15:00.003+01:00

Ja det går ju inte, det måste absolut bli fler. Min blogg heter som en av mina favoritböcker av Ann Gavalda. Handlar om människor som är lite trasiga, men som finner varandra. Jag älskade den, ville aldrig gå ifrån dom där människorna.

För Majken och Ester läser vi just nu om Kotten och hennes vänner av Lena Andersson. Jag älskar historierna och bilderna. Och jag vill ha det så där som i dom där böckerna.

Jag älskar ungdomsböckerna Isdraken, Dansar Elias Nej och I taket lyser stjärnorna. Böcker att gråta åt men inte bara. Jätte bra språk. Läs dom alla tre, tycker jag. Sen läste jag dagböckerna av Barbro Lindgren som kom i nytt fint tryck i år, Jättehemligt och Världshemligt. Dom är så bra. Får man också gråta och skratta åt. Att Kjellegubben dör när han blir stor, Barbros otroligt älskade lillebror, är så sorgligt. Jag tycker så mycket om relationerna i hennes familj. Kärleken till barn märks så tydligt däroch det är jättekul att träffa hennes mormor och morfar.

Andra bra barnböcker jag läst på sista tiden är Jag är jag av Emma Adbåge, Syltmackor oturslivet av Anna Ehring. Något fler vuxentips blir det inte idag. Men annan gång kanske.

Lucka 2 Om staden där jag bor

2011-12-15T14:05:00.002+01:00

Här har jag nu bott längre än i staden där jag växte upp och det kom jag på nu. Det känns som jag borde vara väldigt rotad. Men det går kanske bara går att rota sig en gång. Jag trivs här men kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att bo någon annanstans. Nu bor jag i stan och funderar över hur det skulle vara att bo på landet. Den här stan är större än min uppväxtstad och på alla sätt helt annorlunda och det tycker jag är bra.

Men, alltid finns det ett sånt, jag vet inte riktigt var jag hör hemma.

Lucka 14 En bild på mig som någon tagit

2011-12-14T19:28:00.002+01:00

Varje morgon äter jag frukost med benen i tröjan eller nattlinnet. Har alltid gjort. Nu för tiden sitter det en flicka som heter Ester bredvid mig och gör precis likdant. Det är gulligt. Sen kanske hennes barn kommer att göra det, man vet aldrig.

Lucka 1 Jag själv

2011-12-13T18:58:00.004+01:00

Jag är 39 år, snart, väldigt snart 40 år. Jag är född och uppvuxen i Haparanda, men bosatt här i Umeå sedan 20 år tillbaka och är mamma sedan 14 år tillbaka och bibliotekarie sen drygt 10 år tillbaka.

Jag växte upp med en mamma, pappa och en bror. Och en hund från det jag var 10 år. Jag älskade den där hunden innerligt, men den var inte alls att lita på. Så nu är jag lite hundrädd, men ändå vill jag ha hund någon gång igen. Och jag ville ha en syster och det vill jag än.

Jag kommer ihåg väldigt lite från min uppväxt. Jag är inte en sån som kan redogöra för en massa händelser,Tv-program eller andra grejer. Jag var tokigt blyg i många år. Bästa medicinen mot blygsel, var i mitt fall, att få barn. Den släppte, lite i taget. Och nu kan jag säga saker högt på föräldramöten (fast jag får hjärtklappning förstås), spela teater för barn, ganska ofta framföra mina åsikter i mindre grupper, berätta sagor. Tänk, det var inte helt kört fast det kändes så då!

Och nu har jag 6 barn, fyra flickor och två pojkar och jag har alltid drömt om att få många barn. Jag har ju helt otippat fått två tvillingpar. Det var lika fantastiskt och sagolikt båda gångerna, fast oerhört oroliga graviditeter. Jag vet inte hur många ultraljud vi fick göra. Min man somnade ibland för han tyckte ljudet i dom där ultraljudsrummen var så sövande och jag var på helspänn. Lever dom frågade jag varje gång tror jag.

Sen tycker jag ofta att det är svårt att vara förälder och människa. Att göra rätt, att veta vad som är rätt. Hur man ska leva på bästa sätt. Vad jag vill. Vad jag inte vill. Och sån har jag väl alltid varit.

Och jag är slarvig, snäll, lättsårad, känslig, blir arg för lätt, kommer ihåg ansikten och namn, är jätte nyfiken på människor, gillar att läsa, tycker om hemslöjd, vill vara pyssligare, älskar kokböcker, lagar mycket mat, är oekonomisk, tycker om min familj och mina vänner, gillar gamla hus, älskar skåp, har alltid stökigt, har svårt att sortera och slänga, tycker om fina bilderböcker, gråter hur lätt som helst, tror ofta att det värsta ska hända, tycker om kläder, gillar att fika, tycker inte om att ringa.

Lucka 13 Favoritsak hemma

2011-12-13T18:45:00.002+01:00

Jag har 8 skåp hemma med dörrar. Några med glas, andra inte. Jag gillar skåp, eller älskar. Vill helst inte bo utan små och stora skåp lite varstans. Drömmer ofta om ett nytt skåp om jag ser ett någonstans. Här skulle det ha passat med ett foto, känner jag.

Förresten köpte jag ett för bara 200 kronor för en tid sedan. Det står i Ernst rum nu. Jätte fint.

Lucka 12 Någon jag saknar

2011-12-12T20:08:00.002+01:00

Jag saknar, så här när snön kommer och julen närmar sig, mina fastrar och mina fastrars by. Julen där är jul för mig. Alltid kallt och mörkt. Alltid skulle vi äta precis när Kalle slutade och ganska tidigt lärde jag mig älska sillsallad, lax och Janssons frestelse. Sen var det julklappsutdelning, Karl-Bertils julafton och sen gräddtårta till efterrätt. Vi gick inte ut mer än nödvändigt för det var så kallt.

Min trygga faster Siri, min glada faster Asta, min tysta faster Svea. Och så några till, en del stora en del små.

Ordningen

2011-12-11T20:12:00.000+01:00

på min julkalender är det lika mycket ordning på som på mig.

Lucka 3 Min bästa vän

2011-12-11T20:05:00.003+01:00

Jag har ju ingen bästa vän och har aldrig haft någon. När jag var liten sörjde jag det. Jag sörjde över att jag inte kunde ha en bästa vän. Fast jag tyckte att bästa vänner verkade vara ganska läskigt. Jag var blyg och umgicks lättast i en mindre grupp människor. Så är det väl kanske fortfarande, fast samtidigt har ju flera som jag kan prata ensam länge med nu (blev den här meningen rätt, ibland är det svårt med språk).

Sen är jag ju väldigt dålig på att ringa till mina vänner, typ sämst. Det önskar jag att jag vore bättre på. Och jag är oerhört glad att dom är bättre än jag på det.

Lucka 11 Mina framtidsdrömmar

2011-12-11T14:45:00.003+01:00

Jag har inga självklara framtidsdrömmar. Jag har alltid drömt om att få barn. Alltid, sen jag var liten. Fast mer då om att få finnas i en storfamilj, där man inte var ensam. Nu vet jag att man kan vara ensam ändå, för sig själv bär man ju med sig och det är väl mer där ensamheten finns. Men den drömmen om att få barn finns fortfarande kvar. Och även om det aldrig mer kommer att ske, troligtvis, så finns drömmen kvar. Sån är jag bara.

En annan dröm, så klart, är att barnen ska få må bra och att vi ska få må bra tillsammans. Att jag ska oroa mig lite mindre och glädjas desto mer. Det är spännande att se dom växa upp och samtidigt vemodigt att se dom växa ur sina plagg eller titta på kort som bara är något år gammalt och inse att dom vuxit hur mycket som helst under den tiden. Och jag hoppas att vi ska få vara friska. Jätte, jätte rädd för sjukdomar.

Jag drömmer också om såna där banala saker som sticka, laga god mat, ha det fint. Sen drömmer jag om att motionera regelbundet. Så tänker jag så där som många: har jag rätt jobb? Men sen är jag ju som jag är och tycker att många beslut är jätte svåra.

Jag drömmer inte om att resa.

Lucka 10 I min väska

2011-12-11T14:37:00.002+01:00

finns ingenting ibland, som nu till exempel, eftersom jag tömde den när jag letade nyckeln. Och ibland en massa böcker, en plånbok, några blöjor, papper som antingen ska skickas iväg någonstans eller lämnas in på skola eller dagis, ett läppstift och förhoppningsvis en nyckel. Och en mobil, ibland. Men nu är den borta. Ja så nu letar jag den då.

Tredje advent

2011-12-11T14:17:00.004+01:00

Vilken adventsmamma: arg, ledsen och trött. I flera dagar nu. Hoppas att det går över. Jag vet inte om det har blivit för mycket, om det är hormoner eller om det beror på andra saker. Idag har jag och Signe varit på julshow i stallet i alla fall. Vad kallt det var efter ett tag, men vad fint också. Ella fick vara med lite, lite och då ramlade någon tår ner på mig, från mig. Jag förstod att hon var stolt.Hon var tärna på slutet och satt på en häst och så var hon med voltigegruppen lite grann.

Några av barnen är förkylda och jag är som jag är just nu så det är väl lite halvtråkigt här hemma. Snön har kommit och det är vackert och ljust ute nu. Barnen är ute igen efter några månaders inneliv. Igår drabbades jag av någon slags bakiver och bakade lussekatter och mjuk pepparkaka och sen var jag helt slut. Men vi hade det mysigt med glögg och gott fika innan vi gick och la oss. Tänk nu har vi inte ätit godis på snart 6 månader.

Julklappar måste vi köpa. Bara måste. På Jesper Juul-kursen pratade vi om självförtroende och självkänsla. Och att det är självkänslan vi ska försöka ge våra barn, eller hjälpa dom att utveckla. Med bara ett självförtroende så står man inte stadigt när det gungar, när man misslyckas. Jag tror själv att jag saknar självkänsla ganska mycket och just nu har jag inte mycket till självförtroende och då känns det inte så bra. Jag känner mig ganska så säker på att vissa saker inte funkar bra och ändå känner jag mig så himla oförmögen att ändra, jag blir bara ledsen och tyst. Hoppas att jag kan hjälpa både mig själv och mina barn med hjälp av den här kursen.

Lucka 8 Favoritplagg

2011-12-08T21:33:00.004+01:00

Typ sån här

Jag gillar långa tunikor. Det måste vara det jag gillar allra bäst. Och dom får inte sitta åt. En dag när vi var på musikskolan så har Ester kjol och klänning i olika mönster. Så säger jag till Signe att Ester har klätt på sig sjäv idag med kjol och klänning. Det brukar ju du också ha på dig, säger Signe då. Ja just det, kom jag på då. Det är ju så jag brukar se ut. Oftast.

Äntligen

2011-12-07T23:16:00.002+01:00

Min man hittade dom, jobbnycklarna, i ett pennfodral. Man kan undra hur jag tänkte när jag stoppade ner dom där. Nu kan jag sova i natt. Tack snälla gud eller nått eller nån. Jag tänkte hur jag skulle ringa till min chef imorgon och berätta. Hon som är förkyld och hemma just nu och som bäst håller på och leder en hel flytt av ett bibliotek. Jag såg också framför mig hur alla lås på den skola dit en av nycklarna gick skulle behöva bytas. Jag tänkte också på att jag kanske hade tappat nycklarna på parkeringen utanför jobbet och att någon hittade dom där och skulle bryta sig in i natt och ta alla datorerna eller tjuva alla böckerna (en riktig bokslukare). Eller att vi kanske skulle behöva byta det låset också fast vi ska flytta om några dagar. Hur ingen skulle tycka om mig och tänka typiskt henne.

Ungefär så har jag tänkt i två, tre dagar nu.

Julkalender

2011-12-07T23:03:00.004+01:00

Det här hittade jag i en blogg. 24 luckor som man får öppna i december. Nu borde jag ha börjat för flera dagar sedan, men det gör inget. Och sen orkar jag nog inte med alla frågor heller om jag känner mig själv rätt. Och ikväll orkar jag inte börja för jag är för trött. Jag har letat något ikväll. Överallt. Och hittar inte. Min man har också letat. Det här jag måste hitta, måste jag verkligen hitta. Jag kommer att ligga sömnlös i natt. Jag har ägnat många timmar av mitt liv åt att leta, det är inte klokt egentligen. Just nu letar jag mig själv också. Jag har varit på min Jesper Juul kurs i dag igen. Jätte bra och en miljon saker att tänka på, men så kan jag bara tänka på det där jag inte hittar.

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Fiolkonsert

2011-12-06T21:42:00.003+01:00

Har varit på så fin fiolkonsert med min fina familj. Alla följde med. Joen satt med armen på min axel. Hur underbara kan 14-åringar vara? Ibland i alla fall. Han följer med fast han har träning, lyfter och kånkar Majken och Ester, tar på sig tomteluvan och delar ut godispåsar med Bengt som är tomte. Och då ska man komma ihåg att han fick blodpudding till middag. Stora protester. Men jag inser ska man överleva den här tiden fram till jul så får man äta enkel mat, snabb mat och inte alltid så god mat. Fast just nu tycker jag om blodpudding. Kanske har jag järnbrist, brukar ju ligga lite lågt.

Annars funderar jag mycket på vem jag är och vem jag vill vara. Hur ska man vara i mötet med andra utan att förlora sig själv?

Hur jag ska jobba

2011-12-02T18:26:00.002+01:00

Så har jag bestämt mig för att jobba så här "lite" ett år till. Och då hoppas jag att det inte dyker upp en massa oväntade utgifter med huset. Kanske slipper jag jobba kväll från februari och då får Majken och Ester bara en ledig dag i veckan med på det blir bättre på många andra sätt. Till exempel är det mycket som händer på kvällarna i en familj på åtta personer: läggningar, sagoläsning, middag, aktiviteter. Och så är det lättare för mig att boka in klasser så jag slipper klämma in en miljon saker dom dagarna jag är på jobbet. men inget är bestämt än.

Eländes elände fast ändå ganska bra

2011-12-02T18:12:00.003+01:00

Idag är det bara eländigt med mig. Två nätter med minimal sömn gör mig minst sagt gråtig och eländig. Men jag har jobbat idag i allafall för första gången den här veckan. Vad jag kan sakna människor ibland, idag var det Annika. Hon hade jag behövt på jobbet idag. Tänk att en person kan lämna ett sånt tomrum på jobbet.

Men jag har också tagit itu med en del idag och grinat lite barnsligt över annat. Idag är en dag när jag kan grina över minsta lilla grej. Som att någon har gjort "mina arbetsuppgifter" för att jag har varit hemma hela veckan. Så barnslig kan jag vara. Jag skulle ju också kunna ha blivit glad för att någon hade hjälpt till. Men när man jobbar lite som jag och som den här veckan också varit hemma med barnen så kan man känna att man inte gör någonting alls. Så där lite onyttig och utanför. Den där känslan som nog alltid funnits i mig sen jag var liten. Den poppar upp ibland starkt och tar över förnuft och känslor.

Jag behöver sova en natt nu känner jag. Imorgon är det dop och så borde vi baka. Tänk om vi kunde städa och göra lite mysigt också. Fast det är bara en liten jobbig detalj och det är att Bengt och Ernst ska till Härnösand på bandycup. Oftast, nästan alltid, är det nått.

Sjuka barn

2011-12-01T17:15:00.002+01:00

Jag har fortfarande en oro i kroppen för huset, för i morse hände ytterligare en helt otippad grej som jag inte ens vill gå in på. Jag kan aldrig riktigt prata om det som är allra jobbigast, inte ens när det gäller ett hus tydligen. I natt sov jag bara några timmar. Jag var så orolig som jag ofta blir när min man reser bort. Alltid första natten när han är borta. Som att jag plötsligt får en massa ansvar som håller mig vaken.

Jag var på min första Jesper Juul kurs igår. Satt med en klump i halsen för jag tyckte Annica och Helena, ledarna var så kloka och sa så kloka saker. Men på väg dit gick min mobil i tusenbitar när jag skulle lägga pengar i parkeringsautomaten. Alla barn utom Ella har varit sjuka dom sista två veckorna och igår skulle jag ju ha barnvakt. Jag var så i valet och kvalet om jag kunde gå, för precis innan jag skulle gå blev Ernst sjuk. Men jag gick och allt hade gått bra. Men jag hade en stress i kroppen när jag åkte dit som var enorm och det var väl därför jag tappade telefonen.

Idag har jag varit hemma med Ernst och haft Majken och Ester på dagis. Dom har varit lediga och sjuka torsdag, fredag, måndag och tisdag så nu fick dom gå sin lediga dag och själv satt jag och stickade hela tiden och tittade på Harry Potter med Ernst. Jag var helt slut så jag behövde det.

Arg men handlingskraftig

2011-11-29T14:27:00.002+01:00

Jag glömde mitt lösenord till bloggen. Och det blev helt förvirrande. Jag och teknik, helt hopplöst, men tillslut kom jag in på något vis. Tack för alla fina kommentarer på sista tiden . Så roligt med så många som läser och kommenterar här.

Igår fick jag en stor huspanik. Vår ventilation är troligtvis för dålig för att vår som troligtvis drabbats av kvalsterallergi, skulle inte ha fått det annars, i badrummet visade det sig att en fläkt inte funkade som den borde och i Signes rum var det plötsligt en blöt, liten fläck på väggen. Tänk att vi har köpt det här huset för nästan en miljon mer än det förra och så är det ändå saker som inte funkar. Det var i alla fall bättre ventilation i det förra och inte en endaste av barnen fick någon allergi. Så nu har jag varit sur, arg och förtvivlad men också handlingskraftig. Nu ska det sättas upp såna där fläktar, vad dom nu heter, vår snickare har försökt förstå sig på fläcken och också fått igång toafläkten. Och själv har jag vädrat och gått med tjocktröja. Inte mer kvalsterallergi här inte.

Och så har jag börjat sticka och det tänker jag fortsätta med.

Första advent

2011-11-27T22:45:00.004+01:00

Frukost

Min favoritmånad, tror jag, eller åtminstone högtid, julen. Idag har vi gått på julmarknad och hängt upp lite stjärnor och satt fram en prickig vaxduk. Vi bakade saffransbullar med vanilj i och hade det stökigt. Precis som vanligt alltså fast lite mysigare. Det är december.

Ingen ordning på mina papper eller i mitt kök.

2011-11-25T19:18:00.014+01:00

Ester bygger torn av olika saker som hon hittat och plockat ur kylskåpet.

På fredageftermiddag kommer Gunnar med en låda med frukt och grönsaker till oss. Alltid hur gott som helst.

Fina hyllan är full av allt möjligt, nu också en muminjulkalender som jag inte kunde motstå.

Fick kalla in Joen som medlare i ett Majken -och Estergräl när jag lagade mat.

Här på köksbordet finns lite av varje: datorn, grythandsken, dagens post, gårdagens kavel från bullbaket, omogen avokado, en sladd, en blöja, en brödrost, några bullar i ett brödfat, en tidning,

två lasagnekartonger, ett legobygge och två lasagner. Jag tror att jag håller på att förvandlas till någon som lagar mat till en stor familj. Förändringen har skett gradvis. Största klivet var när jag köpte en jättekastrull på Ikea i somras. Och tack Karolina Sparring för den här lasagnen. Aldrig annars skulle den stå på vårat matbord en fredagkväll. Men i den här häller man bara grädden rätt i köttfärssåsen.

Lite olika grejer på spisen. Endel hör hemma där andra inte.

Ester kokar kaffe.

Här fanns det också lite grejer, olika.

När dom inte kokar kaffe så diskar dom. När lasagnen var i ugnen la jag mig på kökssoffan och tittade på oordningen och tänkte som Majken brukar säga: Det gör innentin. Sen hade jag så skönt på soffan så Majken kom dit och la sig och Joen också.

Jag tror jag ska lägga mig där lite oftare.

På banken före tre

2011-11-25T14:31:00.002+01:00

Jag sitter helt zombieaktigt i soffan. Jag längtar inte efter nån för jag är så trött, fast samtidigt jätte mycket efter Signe. Hon är så glad just nu och mysig. Hon frågar saker hela tiden. Vill veta vad vi tycker. Hon njuter av sin nya fåtölj som vi hade glömt hos grannarna sen flytten. Hon tycker om när jag hittar vantar åt henne i roliga mönster. Hon var på stan med sina två bästa vänner i lördags och handlade julklappar och fikade och åt hamburgare. Hon hade med sig 250 kronor och ganska mycket hem igen. Jag skulle nästan kunna tro att hon är lite ekonomisk. Och då brås hon inte på mig och min man utan på generationen innan, tror jag. Hon har glada, pigga ögon just nu. En period för inte alls länge sedan var dom ofta ganska arga. Det är skönt när det vänder. Fast arg kan hon bli. Jo det kan hon.

Majken fick feber i natt. Hon tog tag i båda sina fötter när hon sov och drog i dom. Så kände vi på dom och dom var alldeles heta. Nu har min man varit hemma halva dagen och halva jag. Jag gick upp fem i morse för jag skulle förbereda en grej. En prata-inför-vuxna grej. Kunde inte riktigt sova på grund av det. Men det var inte så farligt. Dom var riktigt snälla. Sen berättade jag snabbt en saga för en etta och sen skulle jag hämta min fjortonåring som ska få bankkort.

Alltså banker stänger tre, förutom torsdagar. Så är det och så har det alltid varit. Han fick nu ta ledigt från lite lektioner för att göra det här. Förra veckan testade vi för då kunde båda en dag mitt på dagen, men då skulle ju båda föräldrarna skriva på. Hem igen och så har vi försökt hitta en tid. Tillslut blev det idag, på skoltid, som min man skulle åka med honom. Men sen blev det jag ändå för den här febern kom emellan. Han kan bli ganska tjatig när han vill något. En bra egenskap, tror jag. Så nu har han snart ett kort och egen ekonomi. Han är också ekonomisk. Två ekonomiska av åtta och Majken och Ester vet vi ju inte ännu hur dom blir. Det är väl ganska bra ändå.

Men det här med banker och att dom stänger tre. Varför måste mataffärer ha öppet till tio på kvällen. nästan alla dagar, året runt. Det är faktiskt synd om dom som jobbar. Vi borde kunna få tag på mat ändå.

Liten hälsar på stor

2011-11-24T08:58:00.003+01:00

Ernst var och hälsade på mormor och morfar när jag var i Stockholm. Första gången något av våra barn gjort något sånt. Mormor grät när vi klev av bussen, så lycklig blev hon. Efteråt var det så tomt hemma hos dom, med sorg i hjärtat bäddade hon sängen han legat i. Jag blev glad över att dom fick ta del av mitt barn ett tag och att han fick träffa dom. Han har lätt för att anpassa sig och är oftast väldigt vänligt sinnad. Han finner sig i dom flesta situationer och trivs med dom flesta människor. Han kan trivas fast det inte händer så mycket. Han kan sitta läsa DN precis som mormor och morfar älskar att göra. Själv klarar jag inte av att läsa en dagstidning. Tyvärr. Jag kan bara läsa reportage, helst i intervjuform, om olika personer. Eller om mat. Ja och kanske lite till. Och han fick önska mat, Kalops, och gå och handla med mormor, träffa min fantastiska 82-åriga moster som inte allas verkar vara så gammal (enligt Ernst). Han fick åka och bada på fyrishov med min brorsa och hans barn som kom åkandes från Stockholm.

Vad ville jag säga med det här? Jo att jag egentligen tror att man ska bo nära varandra så att man får bygga en egen relation med sina barnbarn. Inte alltid umgås tillsammans där föräldrarna finns. Speciellt om man har haft lite krångliga relationer inom familjen. Jag skulle verkligen unna mina föräldrar att dom fick träffa mina barn mer. Fast jag tror inte att jag alltid ska vara med och lägga mig i. För det gör jag, ibland snällt och ibland argt. Nu träffas vi allihopa 3-4 gånger per år, tokigt lite egentligen. Och nu är min pappa så sjuk så man vet ingenting. Det känns också så outhärdligt sorgligt.

Lite mindre gnällig

2011-11-22T21:10:00.002+01:00

Nu tyckte jag nästan att mitt förra inlägg lät lite gnälligt och ogeneröst. Vi som har så fina vänner. Så det var inte ni som inte har ställt upp. Vissa saker glömmer man ju aldrig, som när Jörgen och Ulrika kom med en hel måltid till oss när Ernst och Signe var nyfödda. Grönsakslasagne. Eller när Peter levererade välling till en helt magsjuk familj och skottade gården. Eller Ulla och Jan och Henrik och Elisabet som kom med middagar nu när vi flyttade hit till huset. Dom måltiderna glömmer man aldrig. Eller när Aurora var med Joen och Ella hur länge som helst när Ernst och Signe föddes. Och Peter som var här på kvällen när Majken och Ester föddes. Eller var det natten också, jag minns inte. Eller Micke som hjälpte oss med flytten så mycket så det var inte riktigt klokt. Till och med så städade han källaren med Bengt. Och Jenny och Stina som har fått ta hand om allt själv för att vi har fött barn och varit magsjuka och behövt barnvakt. Och Frida som var med Joen när Ella föddes och jag hade skrivit värsta, långa instruktionsbrevet. Eller Jenny och Lina som bjöd mig på restaurang när jag fyllde år. Eller Frida och Andreas som fick ta hand om två barn när jag åkte in på sjukhuset med Signe som satte en pärla i halsen och Bengt var på fotbollscup med Joen flera mil bort. Ja och så farmor som städat och bakat så mycket så det inte är riktigt klokt. Och så har jag glömt hur mycket som helst förstås. Men då är det inte meningen utan beror på att just nu minns jag det här imorgon kanske andra precis lika viktiga händelser

Det jag tänkte mer på var det där med att man bor långt ifrån släkten. Jag hörde på radio om volontärer här i Umeå, pensionärer som hjälper människor. Han som pratade var extra morfar/farfar och hans fru mormor/farmor till två barn och barnens föräldrar för dom hade sina riktiga långt bort. Så himla fint det var tyckte jag. Tänk om det hade funnits för några år sedan.

Nu har jag läst sagor i drivor. Grattis och En liten fin av Anna-Klara Tidholm, en Molly-bok och sånger ur en sångbok för Majken och Ester och Danny bäst i världen för Ernst och Signe. Det var så mysigt men jag blir så oerhört trött under tiden. Precis klar för att sova och då ska man gå upp igen.

Lite sjuka och lite tankar

2011-11-22T15:31:00.002+01:00

Vi är hemma idag. Lite sjuka. Joen blev sjuk igår och Majken blev dålig i magen. Men idag känner jag mig mest risig. Ont i huvudet och tät i näsan. I morse var vi till doktorn med Ernst om kvalsterallergin. Det är ju spännande och lite konstigt. Dom ska komma hit och dammsuga hans säng och sedan skicka det dammsugna till Göteborg för analys. När vi kom till sjukhuset och jag lyfte upp Ester så känner jag att hon inte har någon blöja. Hon klädde på sig själv i morse. Tur att det var till barnmottagningen vi skulle för där fanns det blöjor. Sjuksköterskan blev alldeles häpen att jag hade två tvillingpar. Ropade till dom andra på avdelningen: Vet ni dom har två tvillingpar! Högt och glatt. Är det verkligen så ovanligt? Sen säger hon att du har verkligen söta barn. Jag blir så himla glad när folk säger sånt där. Jag kan ibland verkligen behöva glada tillrop. Man får en liten energikick och så orkar men lite till.

Jag är inte omgiven av så många spontana människor, så jag blir bara extra glad när någon är så där. Så där som jag drömt när mina föräldrar ska komma att dom ska sätta sig ner och liksom bara omfamna alla barn. Någon bild som jag hade av hur det skulle vara. Jag har fått acceptera, och nog faktiskt kommit en bit på väg att det har inte blivit precis som jag tänkt mig med ganska många saker. Jag hade nog lite för många föreställningar om hur allt skulle vara. Vilket inte heller gjort det så enkelt för min omgivning.

Ibland tänker jag på hur vi klarade dom där åren när vi hade fyra småbarn mellan 0 och 4.5 år. Och 0 -åringarna var tvillingar. Jag hade behövt hjälp då. Faktiskt. Jag önskar hade jag hade haft ett större kontaktnät som kunde ha hjälpt oss. Jag får en klump i halsen när jag tänker på den tiden, för jag minns nästan inget.

Handling

2011-11-20T18:19:00.003+01:00

Igår var vi ute och flängde och hamnade tillslut på Ica maxi, oftast inte kul alls, men nu var det mysigt för så många i familjen var med och alla var glada. Och så är det verkligen inte alltid. Innan vi går in så ringer jag hem till min son som vill att vi ska handla följande:

Laktosfri fil
Bananer
Müsli
Danskt rågbröd

Och vi bara, men har han blivit som Gunde Svahn eller? Jag menar det var ju ändå lördag.

Jag glömde helt bort att köpa biljetter till Katitzi-teatern som var i helgen. I måndags tänkte jag kolla om det fanns biljetter och så glömde jag bort. Men idag ringer U och har en biljett över till Ella. Tack, tack, tack. Nästa år ska jag ha ett teaterår. Så det så.

Längtar efter

2011-11-19T09:24:00.004+01:00

En dag i veckan när vi fick uppleva lite fint höstväder på en fin höstpromenad. Jag somnade på soffan igår och sen hade jag svårt att somna om. Jag tror att det hade hänt lite för mycket under dagen.

Dom hade ju maskerad på fiolen och konsert. Det var kul, Signe var troll och Ernst monster. Under första låten hade han en mask på sig, men då hade han inte sett strängarna alls. Han fick spela på känsla, sa han.

Jag längtar efter den där föräldrakursen jag anmält mig till. Och nu ännu mer, för nu har det visat sig att båda ledarna vet jag vilka dom är och dom är jätte trevliga. En är mamma på musikskolan och henne har jag pratat mycket med. Men jag visste inte att det var hon som var en av ledarna på kursen. Hon tycker att det har varit bra kurser, dom hon haft tidigare. När första träffen är så är min man bortrest så då behöver vi barnvakt och vi har ju aldrig barnvakt. Nu har vi fått fråga världens snällaste Micke som själv har tre små barn. Man skulle ju ha en barnvakt som inte behöver gå ifrån sin egen familj för att ta hand om andras ungar. Men det har inte vi.

Inte förberedd

2011-11-18T21:01:00.003+01:00

Gick upp fem i morse och lagade paj till musikskolan och nu sitter jag inte här och är så värst trött. Jag som har sånt sömnbehov. Men ibland går det visst. Sen hade vi personalmöte, annat möte, bokprat, sagostund och sen utvecklingssamtal om Majken och Ester och sen hem för att hämta barn till musikskolan och hämta blöjor och pajen och besticken och tallrikarna, fast Joen och Ella fick jag inte med. Joen sa att han inte var förbered på det här och Ella var inte klar. Ja och samtidigt som jag körde från jobbet till dagis så ringde jag hem fast jag inte tycker att man får prata i telefon när man kör bil. För Ernst och Signe skulle ju klä ut sig också. Dom lyckades hitta grejerna själv fast vi inte förberett det heller.

Så nu har vi väl ändå lärt oss nått. Förbereda, förbereda, förbereda. Vi skulle ju ha med två pajer också och det hann vi bara inte med så den skulle min man köpa på vägen dit. Men då blir jag nervös, lite, att han kanske glömmer eller kommer försent. Men det gjorde han inte.

Sen var ju utvecklingssamtalet så fint med fröken Maria. Dom har verkligen sett våra barn. Ester koncentrerar sig så på det hon gör, sätta på sig strumpan, äta, läsabok, klä på dockan. Så vill hon oftast vara nära Majken. Två gånger har hon blivit ledsen vid maten på dagis och då hade fröknarna flyttat dom en bit ifrån varandra så dom tror att det berodde på det. Men på vilan har dom också flyttat på dom en bit från varandra och där funkar det bra. Men vi bestämde att vi inte skulle skynda på något. Och så Majken då. Hon är lite mer ivrig och har liksom inte tid att klä på sig själv för allt ska gå fort. Och så spexar hon och säger lite tokroliga saker. Jag tänkte att hon inte kunde ta på sig strumporna och byxorna för hon kommer alltid till mig eller Bengt och säger: Jag tan inte. Men nu vet jag att hon kan, hon har bara inte tid.

Lugn och ro på McDonalds

2011-11-17T19:49:00.006+01:00

Man kan samla kraft på olika sätt. Jag önskar att jag skulle skriva om hur fina promenader jag tagit i det vackra höstvädret. Men inte då. Jag har bara varit ute mellan bilen och huset idag. Jag har varit hemma med småttisarna tills vi skulle hämta Joen och åka på sjukhuset. Han har haft hjärtrusningar några gånger, inte ofta, men det har hänt och det ville vi kolla upp. Så vi har suttit i ett rum, jag, Majken och Ester och tittat på när han har cyklat med elektroder på kroppen och så har dom tagit blodtryck på honom säkert 10 gånger. Dom frågade om han rökte och han svarade nej och det gör han inte, vet jag nästan helt säkert. Men jag tänkte att hur många tonåringar skulle svara ja med mamma i samma rum. Fast det går säkert inte att ljuga i en sån där undersökning. Sen åkte vi hem och hämtade Signe och körde henne till stallet och då var det ju dags för middag. Så då åkte resten av oss på McDonalds. Och samlade kraft. Istället för en fin höstpromenad

Ester åt sina pommes frites med stor omsorg och stort lugn. Ernst blev otålig för han skulle till bandyträning, men jag tänkte då banne mig inte skynda mig. Jag har inga andra barn som äter långsamt så jag måste bara få njuta av att ha ett som äter så där långsamt, stillsamt och fint när hon inte är arg för då slänger hon allt i golvet, mjölken, maten och besticken. Det här var supergott sa hon om maten. Bara för hennes skull får vi kanske åka dit om ett tag igen. Fast inte för ofta bara.

Trötta barn

2011-11-17T10:03:00.002+01:00

Igår morse när min man väckte mig sa jag till honom: Jag är ledig idag. Vilken lögn, det var jag ju inte alls. Det var ju tur att jag berättat hur mycket jag skulle göra på jobbet den dagen så att han inte trodde på mig. 39 år gammal och fortfarande kan man inte lita på sig själv. Drar till med vilken lögn som helst för att få sova.

Och Majken blev inte sjuk, fast det är nog tur att vi är lediga idag för dom är ju inte precis superpigga och inte jag heller. Nu har jag skrivit in en mängd räkningar. Det är väl tråkigt att det är så mycket räkningar i november när man ska köpa julklappar.

Idag ska Joen till doktorn och flickorna till stallet. Så tänk om Majken och Ester sov en stund på dagen så alla dom där skjutsningarna kan funka bra. Fast jag tror ju inte dom gör det. I morse kändes det som åtminstone hälften av barnen var sura och trötta. Vad svårt det är i perioder att stiga upp och gå till skolan. Samma sak varje morgon i många, många veckor visst förstår jag att det är tungt. Sen när man är där vet jag ju att barnen tycker att det är ganska kul, men innan. Och nu har vi vantbrist igen. Hittar inte på morgonen. Ikväll ska vi leta vantar och förbereda för nästa morgon och så gör vi inte det. Ändå.

Rapport från en soffa

2011-11-15T18:45:00.003+01:00

Det känns som att det håller på att bli feber här hemma. En lite varm Majken med dålig aptit. Vi får se. Orkar inte ens tänka på alla barn som ska komma till mig på bibblan imorgon. Läseklubb, dikter och saga. Och idag har min man varit på utvecklingssamtal, ett dubbelt för det var Ernst och Signe, så det blir nog jag som får vara hemma i så fall. Han har en ganska hysterisk situation på sitt jobb just nu. Och då glömmer han saker, som dom där utvecklingssamtalen som han själv bokat in på en tisdagmorgon, för just tisdagmornar passar mig väldigt dåligt.

Men jag är ju inte säker på om hon är sjuk. Vi har haft någon sån här orolig kväll förut och sen har hon vaknat pigg. Och jag kan verkligen inte klaga på att mina barn har varit sjuka ofta. Vi har haft otroligt friska barn. Sånt får man inte glömma att vara tacksam över.

Jag vann en tävling häromveckan, jag som varken vinner eller tävlar, gjorde plötsligt bådeoch häromveckan. Vi har vunnit "vår middag" i fyra dagar. Det är ingredienser till fyra måltider och recept. Ganska lyxigt att någon annan har planerat vad vi ska äta. Särskilt för oss som har stora planeringsproblem. Ofta är det oj vad ska vi äta idag, åtminstone på vardagar. Idag var det en lasagne med rökt lax. Man gjorde iordning den på 10 minuter, sen in i ugnen. Jag gillade, Ester gillade, Bengt gillade. Signe har svårt för fisk, men hon åt lite ändå, Ernst gillar inte rökt lax så för han gick det bara inte. Ella har ätit hos en kompis och Joen ska äta efter träningen. Igår var det kycklingcurrygryta fast då åt inte jag för jag jobbar ju alla måndagkvällar. För dåligt kryddad var den var alla överens om. Sen har vi ju vunnit mat för en familj på fyra personer så vi måste ju köpa till grejer till alla måltider. Men ändå jag tycker det här är kul. Kanske måste prova några fler veckor. Bra att det blev nu i mörka november.

Vi borde ha varit hemma med Majken och Ester tills dom blev tre. Så känner jag nu. Dom gillar sitt dagis och barnen och fröknarna, det är inte det. Men att gå upp halv 6 och väcka Majken och Ester en timme senare och kämpa med kläder och allt, sen ja ni vet, jobba, hämta, laga mat, diska och allt. Det är egentligen inte meningen att baxa runt så här små barn. Är ganska säker på det nu.

En skön söndag

2011-11-13T22:37:00.005+01:00

Jag har sprungit idag och det var flera veckor sen sist. Kan jag nu fortsätta med det ett tag vore det väl bra. Annars har vi haft en till lugn dag hemma. Barnen har varit på innebandydag, fotbollsavslutning och hos kompisar och jag och min man och Majken och Ester har hängt här hemma. Ätit en semla, eller två, hängt tvätt och knappt ens lagat mat. Ester blev dålig i magen ikväll så imorgon är vi nog bara hemma innan fiolen.

När jag sprang fick jag en massa jobbiga tankar och jag som tycker att man brukar få så bra tankar när man springer. Jag har känt mig lite ledsen på slutet här. Nära till tråkiga, jobbiga tankar och tråkiga minnen. Kan kanske inte skylla allt på att november är så mörkt utan snö. Men mörkret är grymt för det bara slår till. Man tittar ut och det är ljust och vacker höst och sen en halvtimme senare alldeles svart. Man börjar fundera på om barnen har reflexer när dom ska ta sig hem från sina grejer.

Igår hade Joen konfirmationsträff igen. Han riktigt blängde på mig på fredagkväll, upprörd över att hela lördagen skulle vigas till konfirmationsgrejs. För han tycker att det är mitt fel, att jag dragit in honom i det här. Fast, jag lovar, han har fått välja. Sen kom han hem halvnio, rätt nöjd efter en hel dag i kyrkan. Han har fått öva på att lämna sin trygghetszon, i hans fall att klättra upp på sju backar. Han är höjdrädd så han var nöjd. Sen hade han pysslat ett ljus med glitter på till farsdag. Pysslat har han inte gjort sen lågstadiet.

Lisa

2011-11-13T10:05:00.004+01:00

På bibblan häromdagen, den arga torsdagen, blev det lite roligt. Vi åkte dit efter vår jobbiga vilostund. För att byta miljö. Vi satt och läste och hade det riktigt mysigt. Sen när vi skulle låna frågar bibliotekarien vad dom heter. Majten, svarar Majken och Ester svarar, i karakteristisk Ester-stil, alltså viskade, Lisa. Heter du Lisa frågar bibliotekarien och Ester nickar. Hon kan vara helt tokigt underbart besynnerlig ibland.

En bra och en dålig dag

2011-11-13T09:40:00.004+01:00

Bilen fick nya däck igår. 250 kronor kostade det. Vad är det vi väntat på? Igår var jag inne hela dagen. Jag gjorde småplättar, tredubbel sats, köttgryta som fick koka två timmar, sydde madrasser till docksängar och dockvagn, tvättade två tvättar, läste Kajsa Grytts självbiografi, glömde bort att det var farsdag idag, poppade popcorn och satt själv i soffan i en halvtimme och åt, såg amerikansk smådålig film till tjugo över tolv på natten, somnade i soffan ett tag vid tiotiden också. Det var en fin dag. Jag hade längtat så efter att sy madrasser av alla mina tyger som jag aldrig använder.

Min sämsta dag på länge var i torsdags. Jag blev jätte arg på Majken och Ester. Jag insåg att jag var stressad över allt som jag ska hinna, det var min ihopsamlade stress som dom fick sota för. Ester och Majken vill inte sova på dagen längre. Nu får jag acceptera det. Inte tro att jag ska kunna tvinga dom. Jag blev så arg på dom i torsdags när dom inte ville. Fick tillslut gå ut ur sovrummet och sitta i trappen och vara arg. Tvillingar som inte vill sova är omöjliga att lägga. Jag lovar. Ni skulle bara veta hur det kan vara. Dom klättrar. sjunger, gör tokiga ljud, byter ställe i sängen och skrattar, ivirigt påhejade av varandra. Jag kokar samtidigt. Men nu är det slut med det. Jag hade dåligt samvete hela den dagen och nästa. Sen på dagis på fredag hade inte Ester heller sovit så då vet jag, går det inte på dagis är det lika bra att ge upp. Det var bli många trötta eftermiddagstimmar för dom nu en period istället. Mellan två och fem är dom väldigt trötta och då bråkar dom med varandra. Jag försökte igår hitta på att vi skulle ligga i sängen och mysa och lyssna på Mamma mu på skiva. Fast det gick inte, vi fick läsa böcker istället. Det älskar dom ju, särskilt Ester fast det blir inte riktigt vila, men det är kanske det närmaste vi kommer vila just nu.

Stressiga mornar

2011-11-10T11:34:00.002+01:00

Jag hinner inte med. Så enkelt är det. Jag jobbar drygt halvtid men har arbetsuppgifter för mer än det. Självvalt för jag tycker att barnen där jag jobbar ska få så mycket sagor, boktips och annat som det bara går. Igår satt jag med svid i ögonen och sydde täcken, små,små täcken till Prinsessan på ärten. Högst frivilligt det också. Jag var trött igår och kom försent. Ester stod länge i hallen på dagis med en sko på foten och försökte hänga upp en lite plyschjacka på sin krok. Och då bestämde jag mig för att ringa och säga att jag är sen och inte kan ta hand om första klassen som skulle komma. Och det gick bra, det blev ingen katastrof.

Men att lämna två tvååringar går inte alltid fort och enkelt. Det kanske måste få ta den tid det tar. Nu har jag stressat i 14 år på mornarna, i alla fall dom dagar det är tänkt att jag ska börja åtta.

Idag är jag trött och hängig. Jag har ingen bra period just nu. November är nog ingen favoritmånad. Och vi har inte bytt till vinterdäck och i natt ska det bli kallt.

lite allt möjligt

2011-11-08T18:28:00.006+01:00

Läskig clown

Lik mormor enligt Ester

Spökmaränger

Läskig chokladtårta

Ispremiär på höstlovet

På musikskolan är det ett estetiskt gymnasium också. Eleverna målar, sjunger, spelar teater, dansar. Den här gången ställde dom ut läskiga masker. Majken och Ester tittade länge. Jag tänker inte säga till mormor att en mask var lik henne enligt Ester. Och så läskiga clowner. Ernst tyckte clowner var så läskiga när han var liten och fortfarande tycker han nog det, för den läskigaste masken enligt honom var clownmasken.

Nu har jag hittat en lus i ett hår. Jag har en jobbig dag idag och den blev inte bättre. Jag är inte sån att jag tycker löss är en katastrof, men lite jobbigt känns det som. En del av oss har väldigt mycket hår, väldigt mycket. Till exempel jag, Ernst och Ella. Nu håller jag lite tummarna att ingen av oss ska drabbas.

Bra idag är att vi gjorde Köttfärslimpa till middag och själva limpan gjorde man på två minuter och sen så skötte ugnen resten. Vilken snabbmat.

Dålig morgon

2011-11-08T14:16:00.003+01:00

Morgonen var dålig. Alla tisdagmornar är det. Nästan. Jag börjar åtta men blir försenad. Signe och Ernst ska ha fika med sig. Blir stressigt. Ella ska ha belöning med sig till skolan. Hon vill ha 50 kronor till en Ben och Jerry-glass. Vi ifrågasätter. Belöning som man ska betala själv och så dyr. Det är något system dom har i skolan, i hennes klass. Den avgiftsfria skolan. Här i kommunen ska inte barnen få ta med sig frukt ens längre, vilket jag tycker är knäppt, men en dyr glass?? Majken och Ester klär av sig samtidigt som vi klär på dom. Min man är sjuk och trött så han går upp senare än vanligt. Signe leker häst ute på gården och glömmer att packa matsäcken i tid. På väg i bilen kommer jag ihåg att jag skulle tipsa om böcker för en klass idag och jag har inte förberett. Får improvisera. På dagis ser jag att vi missade dagisfotograferingen som var igår när vi var lediga. Jag hade tänkt att dom skulle vara med på det fast dom var lediga. Men nu har dom haft lov i åtta dagar så vi glömde hel tbort. Då börjar jag grina i smyg för jag ville verkligen ha dom där bilderna.

Sen på jobbet så går allt bra fast jag har glömt ytterligare grejer jag hade bokat in. Jag improviserar vidare med hjälp av mina 11 år som bibliotekarie. Sen kommer en lärare in som inte är trevlig. Inte någongång när jag träffar henne. Jag är halvtrevlig tillbaka men tänker innerst inne: Hur mycket ska man stå ut med? Hur otrevlig får en kollega vara innan man ska sätta ner foten? Ja vad tycker ni?

Höstlovet slut. Snyft.

2011-11-07T13:11:00.004+01:00

Nu är höstlovet slut. Vi har haft det bra fast vi skulle ha varit lediga tillsammans lite mer. Igår var jag, Majken och Ester på Prick och Fläck på Folkets bio. Jätte bra. Och den började med Prick och Fläck tandtrollar, den som jag och Susanne spelat för barn nu 5 gånger. Så gå och se om den kommer till er stad.

Hela familjen var på spökfest i lördags. Vi bakade spökiga efterrätter och två salta grejer. Det var en bra idé att alla familjer tog med två salta och två söta grejer. Alla i familjen klädde ut sig, utom Joen som inte tyckte att vi var riktigt kloka. Men han följde med och var till och med med i charader. Hoppas han forsätter att vara så här gullig länge till.

Annars är jag trött. Ganska så mycket trött och jag gillar inte känslan. Sen har jag konstigt i halsen, som jag hade för ett tag sen. Som en klump. Hypokondriken googlar alldeles för mycket på läskiga sjukdomar.

Jag har anmält mig på en föräldrakurs. Vi ska diskutera föräldraskap och Jesper Juul, ungefär det. Spännande. Jag har ju så svårt att läsa såna där böcker. Fastnar efter någon sida. Så det här blir bra, fast kanske lite sent. Ja menar en del misstag har jag ju hunnit göra. Minst sagt.

Höstlovet går mot sitt slut

2011-11-04T14:00:00.002+01:00

Idag var min arbetsdag tre timmar kort. Kom hem till ett hus som var fullt av barn och man. Och fick lunch innan min man åkte iväg och jobbade. Ganska härligt att mötas på halva dagen. Känns bättre än att vara hemma själv hela lovet med barnen. För nu vill ju alla olika och Majken och Ester vill inte sova så det är ganska många griniga timmar. Helst skulle vi båda ha varit hemma, men nu gick inte det.

Fast nu sover dom faktiskt ändå. Fick tvinga dom lite, för dom var på väg upp flera gånger. Men en hel vecka utan att sova på dagen är inte bra. Och min stora flickor leker ute tillsammans och kommer överens. Ernst är och bowlar med en kompis familj och Joen är på stan med en kompis. Lite konstigt och härligt att sitta i ett tyst hus en liten stund. Joen är mest hemma när han inte tränar och jag vet inte när han var på stan sist. Vi tycker nog att det är ganska bra att han hittar på något, i alla fall ibland även om vi alla verkligen njuter av att ha honom hemma så mycket. Man förstår ju att han håller på att bli stor och kommer att göra allt mer saker utanför hemmet så det är väl därför alla stunderna med honom känns så viktiga. Och all tid han är med sina syskon känns också så viktig. För Majken och Ester kommer ju att vara små när han troligtvis flyttar hemifrån.

Idag gjorde en arbetskompis mig väldigt glad så kanske är det därför jag känner mig så tillfreds eller också är det den där helgkänslan som infunnit sig. Nu ska jag förbereda middagen och kanske plocka upp en och annan sak. Eller klä om pianopallen jag fyndade för 50 kronor. Eller läsa en bok. Eller ta hand om Majken och Ester som nog vaknar snart.

Alltså våra

2011-11-03T19:34:00.002+01:00

måltider är inte så lugna så ofta. Idag var Majken tossig. Hon hällde ut mjölkglaset och maten på bordet. Blev irriterad på Joen som gillar att reta henne, fast på ett gulligt sätt. Då säger hon: Joen du fål inte bita mej för jag är Majten Maltlund.

Jag lovar att det inte är han som brukar bitas.

Om mat och teater och hur mycket tid som krävs.Minst

2011-11-03T19:16:00.004+01:00

Igår blev vi bjudna på lunch hos en familj som jag tycker så mycket om. Och dom bor så vackert så det är tillochmed härligt att sitta på deras golv gjort av såna där fina, breda golvplankor och leka med Majken och Ester. Och dan blev så bra. Inget tjafs och ingen matlagning. Jag hade gjort hur mycket Risgrynsgröt som helst dagen innan så det åt vi när vi kom hem.

Och idag har jag spelat Prick och Fläck igen. För femte gången. Hon med scenskräck spelar barnteater. Hur det kunde bli! Tänk, det trodde väl ingen när jag gick på gymnasiet och nästan inte kunde säga hej, mer än till mina allra närmaste vänner. Hur kan man vara så blyg och skämmas så mycket? Låt inte det hända mina barn.

Ulrika, min vän, skrev i en kommentar här, för något inlägg sedan, om långkok, hur mycket hennes barn gillar. Och jag kan bara hålla med. Häromdagen kokade jag Gulaschsoppa i flera timmar. Ernst gillade allt med den och Joen gjorde tummen upp. Stora flickorna var i stallet och det var tur för allt tog slut. Inte minsta lilla miniportion kvar. Så det är så mycket tid vi småbarnsföräldrar skulle behöva i vårat liv. Tid som räcker till minst ett eller två långkok i veckan

Lite sur

2011-11-01T18:52:00.006+01:00

Fotografiska muséet

Tomt efter en jättegod fetost- och broccolipaj på Blå porten

Läsa bok på Vetekatten. Det första jag gjorde när jag kom till Stockholm. Kändes som på låtsas. Sitta ensam på kafé och läsa bok och inte ha någon tid att passsa. Skumt men härligt.

Håller jag på att bli sjuk? Eller är jag bara trött, sur och allmänt otrevlig. Jag är så grinig idag. Snubblar på alla saker här hemma, Ester får utbrott hela tiden och Majken bara klär av sig allt. Dom är underbara, men samtidigt alldeles tokiga just nu. För Ester blir det fel hela tiden. Hon lägger sig ner och vägrar komma när det blir fel, eller kastar maten eller glaset i golvet. I söndags gick två glas sönder under samma måltid. Sen ska dom stora iväg på saker hela tiden. Jag blir ledsen för att vi inte gör något tillsammans. Jag vill göra tillsammans.

Har varit i Stockholm och haft det bra, fast jag sov dåligt. Jag är verkligen ingen enkel människa, en sån där som kan åka i väg, sova gott och ha det bra. Nej jag är en sån som tror att flygplanet ska störta, att det ska hända barnen nått när jag är borta eller att huset ska börja brinna. Otroligt jobbigt att vara jag ibland.

Men jag har haft det bra också. Promenerat hur mycket som helst, fikat på Vetekatten och Blå porten, eller ätit. Jag har varit på Knulp och köpt fina träskor, på Noa Noa och köpt en klänning, varit på Krabat och köpt lite fina leksaker, hittat en affär som skulle stänga och därför sålde allt till halva priset. Där köpte jag ett flaggspel som är så långt. Var ska jag ha det? Just nu hänger det på prov i vardagsrummet. Jag har ätit hos en kompis i Tyresö och varit på museum. Och glömt kameran hemma, så klart.

Nu har jag höstlov med barnen några dagar. Ska försöka bli piggare till imorgon och kanske trösta mig med en äppelkaka.

Musikskolan

2011-10-27T15:10:00.010+02:00

Varje måndag är det fiol på musikskolan. Och varje måndag är det fika före fiolen på musikskolan. Billigt fika, billigast i stan. Kanske inte precis hembakt, men jag tycker ändå att det är vardagsmys. Det är ganska stressigt för oss att komma i tid för Majken och Ester sover egentligen när vi ska dit, men väl där så går det bra. Och nu vill dom ju inte sova så nu blir det ingen stress alls. Så sitter vi där och tittar på gymnasieelever som går där på skolan. Jag tänker på att snart går min äldste på gymnasiet. Han som var ungefär 9 år alldeles nyss.

Imorgon flyger jag och Ernst till Stockholm. Mormor och morfar längtar så efter honom. Kalops har han önskat och det blir det. Tintinfilm har han önskat och det blir det. Själv ska jag bo två nätter på hotell. Ensam på ett hotellrum. Väldigt konstigt. Jag ser fram emot att promenera så där utan mål eller mening, bara gå.

Vardagsutflykt

2011-10-27T14:41:00.007+02:00

Vi gick ut och promenerade idag till dammen som ligger vid skolan. Det tyckte Majken och Ester var väldigt spännande. Ville titta länge på änderna. Helst klappa, tror jag Ester ville. Sen skulle dom sova var det tänkt, men dom vill inte längre när vi är lediga. Det blir en lång eftermiddag för dom blir ganska griniga. I måndags gick det inte heller. Nu har storasyster kommit hem med kompis så då blir det kul en stund igen.

Dagens kuligaste är att Signe fått ett fönster i sitt rum. Ett litet, litet fönster men ändå ett fönster. Rummet blev ett helt annat nu och snart ska snickaren inreda ett rum i källaren också där storebror ska bo. Hoppas det blir mysigt annars vill jag inte ha honom där.

Bandy och bandy

2011-10-23T20:40:00.007+02:00

Ester som tagit av sig både mössan och jackan.

På isen

På bandyträningen på läktarplats

Ernst har börjat spela bandy, eller det är egentligen andra säsongen. Vilken fin sport om man jämför med en del andra. Fast oj så kallt på läktaren. Majken och Ester käkar frukt och klär av sig kläderna när vi väntar.

Sen har vi varit på innebandymatch också. Om man jämför, en inte lika fin sport. Det låter jättehögt från planen, klubborna viner, golvet gnisslar av alla gympaskor och så ser jag ingenting. Bra Ernst, ropade dom en gång och då vände sig en pappa mot mig och frågade om jag såg vad som hände. Jag fick helt ärligt svara nej. Ser ingenting. Jo Ernst gjorde en fin vändning. Jasså en sån. Jag kan verkligen inget om innebandy. Men Ernst har en så fin tränare. En som inte skriker någonting och som klappar dom på huvudet när dom varit inne på plan så då gör det väl inte så mycket att jag inte tycker att det är en mysig sport.

Min nya kokbok

2011-10-23T20:29:00.004+02:00

har jag läst hela helgen. Och lagat Kikärtssoppa och bakat plommon- och äppelkaka. Nu behöver jag verkligen inte flera kokböcker så det så. Kom ihåg det nu, säger jag till mig själv. Fast när man jobbar på bibliotek och ser vilka som ska komma så är det så svårt att låta bli. Och låna kokböcker kan man ju, men dom blir så kladdiga när jag lagar mat så då måste jag köpa dom ändå.

När jag har träffat 6-åringarna på bibblan och berättat om biblioteket har alla fått säga något dom gillar och jag också. När jag har tänkt riktigt länge blir svaret kokböcker. Vad är det med kokböcker? Jag tänker att dom får en att tro att man har gott om tid, att man har tid att skiva rödbetorna supertunt, eller riva citronskalet lagom, eller att låta grytan koka i flera timmar. Och att man har tid att både baka och laga mat, ta hand om sig själv, sina barn och om livet.

Protest

2011-10-21T21:30:00.005+02:00

Jag tror jag har börjat fredagsprotestera. Jag gör inga tacos, kyckling och klyftpotatis och annat fredagsaktigt längre, tror jag. Förra veckan åt vi korvsallad (det kan jag knappt skriva för det låter lite äckligt), veckan innan varma mackor och nu blomkålsmos med lite kött i någon sås som jag gjorde klart i ugnen. Moset hade jag gjort redan igår för blomkålen höll på att bli gammal. Och jag kände efter det att jag läste Karins blogg att nu får jag skärpa mig. Inte kasta mera mat! Så innan jag skulle promenera och äta lunch igår så tvärgjorde jag moset. Så åt vi det idag och jag var lite orolig att ingen skulle tycka om, men alla åt. Så nu kan jag fortsättta göra mina fredagsmiddagar.

Jag slutar inte så tidigt på fredagar som jag alltid har gjort. Jag jobbar till kvart över tre och innan jag hämtat flickorna och kommit hem så är klockan över fyra. Så maten ska gå snabbt. Sen har vi också gått på badet några fredagkvällar och haft med oss mat. Jätte skönt. Ingen är där, nästan, och man hamnar inte framför TV:n.

Sen skulle jag kunna berätta om min katastrofkväll igår men jag orkar inte riktigt. Eller, förresten, disken på dagis tog flera timmar. Majken och Ester hade inte sovit på dan, eller Majken hade sovit en kvart, så dom var trötta, skrek och skrek, ville vara med mig. Storbarnen var med och försökte vakta dom, läsa för dom, leka med dom. Men ingenting hjälpte .Och så i det där köket ska inga barn vara, EU-regler. Det tyckte Majken och Ester var en urdum, helknäpp regel. Samtidigt i Stockholm: Bengt sitter på ett hotellrum och har dåligt samvete, riktigt dåligt samvete.

Så nu har han köpt en jättefin kokbok från Saltåkvarn. Han är förlåten.