Mina fina minsta

Mina ständiga följeslagare. Mammiga som tusan och ammiga som bara den och fina som snus!!!

Sommarlovet börjar

Avslutningsdag. Storebror slutar mellanstadiet och byter skola. Favoritfröken gav alla varsin ros. Hon har gjort mellanstadiet till en glad tid. Tänk vad läraren har betydelse. Storasyster slutar fyran och hade köpt fina kläder som hon var så nöjd med men kjolen är inte fångad på bild. Vi måste bli bättre på att fotografera. E och S slutade ettan och E ville köpa en hatt. Nä sa jag. Onödigt. Men så ångrade jag mig. Klart han ska få en hatt.

Troll

Här är mina ungar troll. Dom hade maskerad på skolan och mina barn som inte brukar vilja klä ut sig gjorde det den här gången och hade så kul. Efter det har dom använt trolldräkterna många gånger, så många gånger så det blivit riktiga hål i den ena.

Fall från hög höjd

Igår ramlade Ester över kanten på hörnsoffan ner på golvet med huvudet före. Duns, duns lät det. Tiden stannar och kroppen blir som tom och underligt orörlig. Och så skrek hon, tack och lov, fast jätte länge. Sedan rann det dregel ur mungipan och jag undrade varför och om vi inte borde åka in med henne. Hon hade en bula på huvudet och blåmärke i pannan. Min man tyckte att hon verkade okej men sedan när vi la oss så kändes hon febrig. hela natten så vaknade jag då och då och kollade att hon andades. Min man som var så lugn ringde sjukvårdsupplysningen och bad att få prata med en kirurg när jag hade somnat. Så helt lugn var han inte. Idag var hon sig lik och aldrig mer får hon ramla från höga höjder. Älskade Ester.

En måltid

Våra måltider är ju smått kaotiska nu för tiden. Och aldrig har väl några av våra andra barn suttit på bordet. Men då säger vår gamla vän att det gjorde ju Ernst och Signe också. Så det är väl bara inse att såna är vi, ja såna som låter våra barn sitta på bordet bara vi får äta.

Och just på den här bilden så sätter Majken en fetaostbit i ljusstaken.

Snart så

Och så ska ni få se bilder på barnen snart när dom slutade skolan och var så fina, om jag bara får hjälp av min man. Tänk att jag ska tycka att det är så tråkigt att lära mig små tekniska saker. Det kanske jag ska ta och bli bättre på i sommar.

Nytt och fint

Ser ni vad nytt och fint det är. Jag vet inte hur jag gjorde men jag fick förslag på att kolla in lite olika layouter och så blev det så här. Min son säger att det har blivit en "pånyttfödelse". Idag är det söndag, söndag när den är som tråkigast. Nä egentligen inte tråkig utan fundersam och långsam. Som om man väntar på något. Och jag har ingen lust med matlagning. Men nu är det dags. Vi slapp laga lunch, men middag får vi faktiskt ta och göra. Vi är ju vuxna och vuxna som också är föräldrar måste laga mat åt sina barn. Så är det bara.

En liten vecka

Bakar som en tok första dagen på sommarlovet. Har haft en vecka som innehållit sorgligt och roligt. Grubblar en del. Har haft besök av min mamma och pappa och då har Majken och Ester varit extra mammiga och klättrat på mig och sträckt upp armarna. Sen åkte dom och det blev skolavslutning och vi fick dela på oss för allt var samma tid fastän dom stora barnen går på en skola och dom mindre på en. Barnen var fina och Joen gick ut 6:an och klasskompisarna grät och grät, men inte han. Vi skulle gå ut och äta efteråt och han fick lite bråttom efter ett tag, kanske p.g.a. allt det där gråtandet. Har fått höra: Varför är du så arg, några gånger den här veckan. Inte min bästa vecka i livet som mamma precis. Men nu så har vi klarat av att vara klassföräldrar, köpt examenskläder, laga mat till tio personer i nästan en vecka, hämtat och lämnat på olika ställen, passat fotbollsträningar, ammat, burit bäbisar så nu får jag allt bli lite gladare. För nu är vi lediga i många veckor, fast min man jobbar en vecka till.

Hinner

inte skriva något nu, men bara några ord kanske. Juni är vackert och barnen vill inte sova. Bara leka och plantera. Mina åttaåringar vill jobba i trädgården. Och det är roligt för det gör ju inte jag och min man så ofta alls.

Sen har jag varit lite ledsen och igårkväll grät jag av trötthet och för att det inte blir som man tänkt sig så särskilt ofta. Och för att min dotter tyckte att jag var så arg. Och för att det är så mycket att göra. Och för att jag inte hinner springa. Och för att Majken och Ester har börjat sova så lite och är så trötta och skriker sig igenom alla middagar och timmarna före och timmarna efter.

Vi vill ha sommarlov nu.

En från Haparanda

I DN idag så är det ett reportage från Andreas Carlgren, miljöministern, och hans make Tomas Harila Carlgrens hem. Och Tomas han är från Haparanda, där jag kommer ifrån och när jag var liten och var stamkund på biblioteket i Haparanda så jobbade han där. Han hade oftast randiga tröjor, som jag älskar och birkenstock som jag också älskar, eller det var nog när jag såg hans jag blev förälskad. Så nu när jag ser honom i tidningen så blir jag så himla stolt. Han från Haparanda som faktiskt påverkade mig, en liten vilsen tjej.

Och dom har det mysigt hemma. Inte avskalat utan en massa mattor på golvet, färg och ryamattor på väggen.

KP

I KP som kom igår, eller i förrgår finns det en fin liten artikel om två tvillingsystrar som odlar. Dom är 11 år och heter Bodil och Ylva. Och en har lockigt hår och en rakt, precis som Majken och Ester. Det är så gulligt. Jag ser mina småttisar i framtiden. Och dom hade olika intressen, förutom odlingen, då.

God natt

Sånt här kvällsarbete ger en mest trötta ögon och ännu mera jobb i morgon. Men sån är jag. Skjuter upp.

Intressant

Läs om projektet Allebarnsrätten som Karolina Sparring och Karin Alfredsson arbetar med http://www.allebarnsratten.se/Blogg/Blogg.html. Syftet är att stärka måltiden och måltidens roll på och runt förskolor i Sverige.

Mat

Jag läser inga böcker längre, bara kokböcker och böcker jag läser högt för barnen. Jag har haft såna här perioder tidigare så jag är inte så orolig. Och ska jag byta jobb någon gång så vet jag vad jag byter till. Jag ska bli kock på dagis. Är kär i min nya kokbok, Kom in och ät av Karolina Sparring. Hon drev en salladsrestaurang på söder och gjorde en bok, Sallader med Arom men så fick hon barn och ville jobba andra tider och inte hela tiden och så blev hon kock på dagis. Fy vad häftigt. Så nu låtsas jag att jag kanske också blir det en dag, på söder i Stockholm helst. Eller nä här i Umeå blir bra förresten.

Hela tiden vill jag laga ur nya boken. Tre rätter har blivit lagade hittils, Blomkålssoppa = supergod och alla åt, Pizza som vi ju gjort tidigare men det nya var tomatsåsen som var så god med en tesked sambal i och slutligen Vego curry och alla åt, det enda dom inte gillade var aprikoserna. Så jag tänker bara fortsätta tills någon säger stopp det här går inte. Idag blev det i och för sig inte alls något ur boken utan en Pyttipanna i ugnen.

Och så sprang jag i kväll efter ytterligare en hysterisk dag och det gick så lätt. Jag flög faktiskt fram, fast på mitt sätt, som för andra kan uppfattas som ett långsamt joggande.

Gnälligt och ledset

Skulle kunna skriva en arglista och den skulle bli lång. Jag är arg på andra och på mig själv just nu. På alla som inte förstår och på alla som inte finns. Nära. Och jag är arg på att jag äter för onyttigt fast man riskerar att få cancer då. Jag som älskar mat och faktiskt att laga den, oftast. Jag borde väl inte behöva dom där onyttigheterna däremellan. Och för att undvika cancer ännu lite mer ska man motionera en timme per dag. Det gör jag inte. Går ibland en timme. Joggar ibland, men för sällan.

Och så tänkte jag när jag var ute och gick idag att jag aldrig blir vuxen. För jag tror att när jag var liten och tänkte på att vara vuxen då skulle allt bli så bra och då skulle man aldrig behöva känna sig ensam och utanför och hopplös och misslyckad. Men det är ju inte så. Och dom där såren och skavankerna man hade då har man än fast kanske lite mindre och kanske lite färre. Eller i alla fall på ett lite annat sätt.

Idag har jag varit tvungen att ringa och ringa och aldrig kom jag till rätt person. Tur att man är hemma och inte på jobbet en sån här dag. Och häromdagen skulle jag ringa försäkringskassan för jag hade glatt kryssat ja istället för nej på lappen och missat att fylla i på andra ställen. Då fick jag inte ens hamna i telefonkö för det var så många som ringde samtidigt, sedan 16.30 hamnade jag i kö, 38 minuters väntetid. Det var tur att jag inte jobbade den dagen heller.