Storasyskon och småsyskon

Ja ha ska vi vara romerska gudar nu, sa Ernst till Majken igår för hon tar alltid fram ena armen ur tröjan och så gjorde han likadant. Och sen, senare på kvällen, så dansade Ester på lite olika sätt och Ernst skrattade och sa: Du får lära dig lite mera moves.

Ganska kul att ha storasyskon tycker Majken och Ester.

Farliga vägar och små fina barn

Igår trodde jag att Signe hade blivit överkörd. Vi har en konflikt jag och min man, eller vi har inte en, vi har så klart flera, men vi har en som jag vill prata om just nu. Den där om våra nioåringar får gå över storvägen eller inte, ensamma. Min man har börjat låta dom göra det när inte jag är hemma. Han menar att dom klarar det. Igår fick vår dotter göra det fast jag var hemma för vi satt och åt och hon ville till en kompis på andra sidan vägen och kompisen kunde bara leka en liten stund. Ja så blev det stress och hon fick gå själv. Sen efter en stund, och hur lång den där stunden var vet jag inte, hör jag en ambulans och jag ser den sen efter ett tag köra där på storvägen förbi där hon har gått förbi. Då börjar en ångestatttack. Och när den kommer så blir jag panikslagen. Kan inte tänka klart, vet inte alls hur lång tid som passerat från det hon gick till ambulansen kom. Blir galen på min man som försöker säga förnuftiga saker. Snubblar och sliter mitt hår. Skriker åt dom andra barnen som försöker säga att jag är fånig. Den släpper först när jag går till kompisen för att hämta henne och hon springer glatt runt i sin stickade mössa och kompisen i en likadan. Och jag tänker att aldrig ska hon gå över där själv och vi flyttar så jag slipper den här dumma vägen. Men jag inser att det inte heller går utan att alla mina 6 barn ska gå över den där vägen hur många gånger som helst och jag kommer att vara så orolig en miljard gånger. Så är det bara.

Och så har vi Trasslat idag

Och om någon undrar så har jag, Signe och Signes kompis varit på Trassel idag. Och den var bra. Jag tyckte faktiskt det. Och jag somnade inte som jag brukar på såna där tecknade filmer. Fast vi såg inte i 3D för jag kan inte ha såna där glasögon på mig. Jag bara kan inte, det blir för mycket för mig och jag blir utmattad och Signe verkade inte alls ha något emot den vanliga varianten.

50 böcker

En gång så var jag på en föreläsning med Nirvan Richter, han som gör möbler och har Norrgavel. Han hade en massa idéer, och jag minns dom inte och jag vet inte ens om jag blev så förstjust i honom, men en som jag la på minnet var att man bara ska ha 50 böcker hemma. Vi har gett bort böcker i två omgångar, en gång för kanske ett år sedan och nu då i samband med flytten . Men 50 stycken bara, aldrig i livet. Men i går så började jag tänka om man bara skulle ha 50 stycken då skulle man ju behöva välja dom med värsta omsorgen. Ja så då började jag men en låtsaslista, på låtsas eftersom jag vill ha många böcker, bara mina kokböcker är ju nästan så där många.

Böckerna jag kom på igår var:

Isdraken av Mikael Engström
Lill-zlatan och morbror raring av Pija Lindenbaum
Tillsammans är man mindre ensam av Ann Gavalda
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Mina och Kåge av Anna Höglund
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell
Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring
Med rötter häruppe av Mikael Niemi

och så den som jag läser nu: Jättehemligt av Barbro Lindgren

Jag får väl fortsätta bygga på min lista och byta ut.

Jag drömmer om sommaren

Jag längtar till sommaren. Snön är oerhört dominant. Den tar över allt. Gården är helt obrukbar och den pyttelilla framsida vi har är alldeles ishal. Vi har också ett fint litet uterum på gården, inglasat, såna där som jag alltid fnyst åt för jag har tyckt att dom varit fula och nu längtar jag efter att få pynta i det där rummet. Men så känner jag ju hon som ska göra det och det blir ju inte alltid av. Men just nu så vill hon väldigt gärna göra fint på gården.

Ibland, eller väldigt ofta känner jag mig så bortkopplad från världen. Läser inte tidningen och ser inga nyheter. Lyssnar i och för sig alltid på P1, men hur mycket hör jag med två snart tvååringar som samtidigt häller ut havregryn, vill sitta famn, läsa bok, kasta ner tandborstar, dra ut toapapper. Ja fast det är ju inte deras fel att jag är så otroligt världsfrånvänd. Men då är jag glad att min man kan så himla mycket. Barnen kan alltid fråga honom om dom mest komplicerade världsliga saker. För jag bara, nä jag vet inte, kanske, måste slå upp. Äh ni kan fråga pappa. Men i den lilla världen som rör barn, mat, sagor, böcker, plastmattor, bloggar, och faktiskt lite till är jag oerhört insatt.

När jag växte upp var min pappa väldigt tystlåten och är fortfarande, men oj vad han läste tidningar och lyssnade på p1 och såg varenda nyhetssändning. Och på helgen satt både mamma och pappa helt förlorade i varsin del av DN. Kanske reagerar man på sånt med att bli så här. Eller också är det alldlees medfött. Men kanske får jag lov att skärpa till mig.

Och tänk om mina barn bara minns mig som någon som satt och drömde med någon kokbok eller blogg framför sig.

Trötta

Oj vad trötta människor hemma idag. En trettonåring, jätte trött, sover i soffan. Två prov i skolan, träning och alldeles för sen middag och barnvakt när jag skulle hämta Ella i stallet. Så han har jobbat hårt. Och så Signe som inte kunde sova igår kväll och som idag efter skolan följde med kompis hem och åt middag. Majken och Ester som gjorde sin första dagisdag och när jag hämtade dom så kändes Majken varm och glansig i ögonen = feber. Ja och så Ella med skolan först och sen helkväll i stallet. Hon bara åt och gick upp på rummet när jag hämtade henne. Ja så Ernst då, undantaget ikväll, är vaken än. Läser Bert, citerar och skrattar högt. Och jag då som inte kunde sova i natt för Majken och Ester var som vispar i sängen och for runt, runt och hostade. Till slut bytte jag säng och det händer aldrig. Jag bara byter aldrig säng. Det kan ligga en hel liten fin familj i min säng och ändå ligger jag kvar, men inte i natt. Jag lämnade dom och kallade tillbaka min man som lämnat redan när han så att vi var fyra som låg och sov där när han skulle lägga sig. Så till slut så sov jag i alla fall en liten stund innan det alldeles för snabbt blev morgon igen.

Tänk om vi i helgen åtminstone kommer i ordning så vi hittar lite mer på morgonen när vi ska iväg och att vi blir lite mer klara med var någonting ska vara. Typ handdukar, sockar, lakan, bunkar och så alla dom där pappershögarna.

Om någon som bor nära

Jag har känt mig så irriterad på en person som bor här på den här gatan. Usch vad jag irriterar mig på henne. Hon har alltid stökigt omkring sig och på hennes gård ligger saker huller om buller. Och går man in till henne så ligger strumpor, vantar, matrester, klädhögar, papper överallt. Och fast hon säger att hon ska bättra sig så gör hon inte det.

Men det är inte bara det som irriterar mig så våldsamt utan det är den där insidan som alltid ska ställa till det. Som så fort hon tänker tanken att hon har det så bra krånglar till det. Är inte det där en knöl, jo det är en knöl och så ligger hon vaken hela natten och tror att hon ska dö. Och så låtsas hon sen några dagar att det nog inte är något, men så kommer det tillbaka, smyger sig på. En läskig oro om undergång och död. Men så träffar hon nån ibland som är så där glad och inte ett dugg orolig. Och hon blir så inspirerad och bestämmer sig för att bli så. Men så kommer natten och oron tillbaka. Ja väldigt ofta tänker hon att hon ska sluta oroa sig och tänka tankar som är positiva. Läser exter om att man lever kortare om man oroar sig. Det liksom sliter ut en. Och då borde man ju sluta bara därför.

Usch att man ska bli så irriterad på någon som bor så himla nära. Det är så svårt att värja sig.

Sjukisar

Ester sjuk, Majken halvsjuk, Ella sjuk. Efter ledigheten har jag jobbat en och en halv dag och nu hemma igen. Igår var min man hemma. Tänker att så är det bara när man har småbarn och många barn. Men samtidigt lite dåligt samvete, fast försöker att inte ha.

Igår när jag hade läst saga på jobbet för en åk 2, Ingen rövare finns i skogen, så fick jag så fint beröm av fröken så jag tappade aptiten. Lunchen växte i munnen. Det var så fint och oväntat. Och samtidigt jag har tid att förbereda den där sagan medan man i skolan har en massa saker att förbereda hela tiden. Så därför känns det lite oförtjänt för det är ju på något sätt bara mitt jobb. Men ändå blev jag så glad och peppad att fortsätta med mina sagor. Och det är det absolut roligaste momentet i mitt jobb. Och läs den om du inte redan gjort det och njut av underbara bilder av Ilon Wikland.

Och nu har jag beställt böcker till Majken och Esters tvåårsdag och platsmattor från Brita of sweden fast vi fick helt galna räkningar från Umeå energi igår. Tre stycken. Dubbelt boende i en månad kändes i plånboken. Och en fjällsemester, och flyttstädning, besiktningar och allt möjligt konstigt vi har betalt dom sista månaderna.

Men nu tänker jag inte på det mer. Acceptera får jag göra. Och vi har ju ändå valt själva.

Lite husbilder

Våran dörr ut till trädgården. Jag tycker om den för att den släpper in så mycket ljus och två snart tvååringar gillar att titta ut där.

Matplatsen är utanför köket nu. Och det är väl så där halvbra. Till lunchen idag flög två mjölkglas ilsket i golvet och rödbetsbitar låg lite varstans. Fast vi ska ha ett litet bord i köket också men vi har bara ett bord än så länge.

Signe spelar fiol i köket. Dom gamla skåpen är kvar och det gillar jag men vi måste ha mer arbetsyta. Vi lagar ju mat jämt.

Lite tankar och fina barn i fönstret

Signe fotade Majken och Ester under flyttkaoset. Eller det vanliga kaoset. Nått utav det. Två ljuvliga bäbisar mitt i röran som måste smaka på allt. Ätlit är det ibland förstås. Men till lunch idag så åt Majken kanske 5 rödbetsbiffar. Hon älskar grönsaker och fisk och inte så mycket kött. Vår lilla vegetarian. Vad mycket gott vi kommer att få äta om hon får bestämma. Halva dan igår, eller bara en stund egentligen, lagade jag en Moussaka som jag läste om i DN igår. Inget barnen gillade utom Majken och Ester. Den gör jag inte om, fast kanske något liknande utan aubergine och kanel för jag tror att det var dom smakerna dom hakade upp sig på.

Åh vad fint det ser ut i gamla huset fast vi har gjort rätt som har flyttat. Det enda jag oroar mig för om det här huset är nog stort. Jag kan tänka på andra hus vi tittat på som varit större och passat oss bättre. Fast inget låg ju så här nära.

Orkar förresten inte tänka på det ytliga problemet. Tänker på kvinnorna i Tjetjenien istället. Såg ett hemskt program om hur många rövas bort för att bli bortgifta. Männen orkar inte vänta så då rövar dom bort kvinnorna istället så dom inte har något val.

Ännu mera fjällen

Tänk mitt ute i fjällen så står dom här urfina husen. Ganska fantastiskt. Och längs vägen, i små, små byar, ser man hus som är helt sagolika. Och stora.

Och Ernst hoppade så mycket. Slog sig i ansiktet och tappade andan en gång. Vi har försökt prata allvar. Vill inte att något ska hända. Hoppas att förståndet blir bättre till nästa år.

Det tråkigaste när man hyr är ju den avslutande stugstädningen som tenderar att dra ut på tiden. Och nu i år ännu mer för Majken och Ester hjälpte till på sitt sätt.

Om drömmar och flytten

Man skulle kunna skriva så mycket. Om den urjobbiga flytten. Helt hemsk faktiskt. Vi trodde aldrig att huset skulle bli tömt. In i det sista, faktiskt samma dag som nycklarna skulle överlämnas, åkte sista lasset till soptippen. Och så städbolaget som bara städade så dåligt. Tre gånger fick dom komma tillbaka och sedan överlämnade vi godkännandet till dom nya. Fast jag skulle ha bråkat om betalningen fast det orkar jag inte. Och min man gör det inte. Han avskyr att pruta, förhandla, vara arg så då är det upp till mig så oftast är jag likadan. Och nu bara betalade jag. fast hur kan en städfirma städa så dåligt.

Och om allt möjligt skulle jag kunna skriva. Som att försöka jobba, ta hand om 6 barn och flytta samtidigt. Jag har grinat på väg till jobbet, på jobbet och legat sömnlös i flera timmar varje natt. Men så i fjällen sov jag så bra, men drömde husdrömmar. Som den att vi sålt vårat nya hus och flyttat till ettparhus istället. Om hur gamla ägarna skulle se hur vi hade det i huset och då när jag skulle låsa upp så hade jag ingen nyckel och en annan familj öppnade dörren. och gud vad jag ångrade mig.

Och så drömde jag gamla huset. jag gick in där med någon nyckel som jag tydligen hade kvar. Och överallt hade dom målat olika målningar, typ tegelväggar och fåglar. Det såg ut som på en ungdomsgård ungefär. Och i köket hade dom satt in en tvättmaskin och en dörr i murstocken som man kunde kasta ner tvätten i så den hamnade direkt i tvättstugan. Och då blev jag avundsjuk och tänkte att det hade ju vi behövt, vi som fullkomligen badade i tvätt.

Men tänk att jag behövde komma bort för att kunna bearbeta. Nu längtar jag till nästa resa.

Mera fjällen

Småflickorna var ute halva dagen och inne halva. Så mycket brukar dom inte vara ute. Jag tror att dom tyckte att det var härligt. Majken har bara velat gå ut hela dagen idag fast inte Ester för hon har blivit sjuk och har feber. Jag minns inte när hon hon hade det sist. Stackars hon. Fast med lite alvedon åt hon Semla i alla fall.

Frukost i stugan

Ester sitter precis som jag med benen innanför tröjan.

Fjällen

Dom har åkt slalom i 6 dagar i sträck utan att tröttna.

Och dom har åkt pulka, vagn och ätit konstiga mackor och sånt till lunch. Det var först när vi gjorde korv och makaroner i mattermosen som det blev riktigt gott

Vi har bott i lillliten stuga och haft det bra tillsammans. I och för sig lite bråk i den lilla stugan, men det är inte så konstigt. Jag har sovit fantastiskt bra med Majken och Ester i världens smalaste säng. Jag har drömt en massa drömmar om hus och igår kom vi hem, fast det här är ju inte hemma än. Undrar när det kommer att kännas som det. För visst kommer det att kännas så? Katterna hittar i alla fall rätt nu.