Fyra bröd på en plåt

Recept hämtad från Kyrkkaffebloggen. Sök på kyrkkaffe så hittar ni dit. Fyra buckliga bröd. Tror dom är helt okej. För mig känns det bra med en dag när sånt här hinns med.

Fyra dagar

Att vara lediga tillsammans fyra dagar är ingen lyx alls utan helt och hållet nödvändigt. Tvätten som inte  blivit tvättad blir det nu. Äntligen. Sällskapsspel två kvällar i rad. Någon bok har blivit läst och någon kaka bakad. Men annars behövs dom här dagarna för att vi ska orka. Orka. 

Påskafton

Ingen planering alls har vi den här påsken. Jag har varit förkyld och min man bortrest så vi har hankat oss fram. Men det blev mat, lite av varje och inte tacos. Lite sill, lite lax, en stek som vi hade i frysen, ost och kex och en Västebottensostpaj fast med Norrbottensost istället. Barnen letar påskägg i skogen vid huset för en granne ringer och säger att en påskhare synts där. Och dom hittar och äntligen kan Majken andas ut för hon har väntat hela dagen kan man säga. Och när jag fotar bordet så ser jag ballongerna från födelsedagen och änglaspelet från julen på pianot. Ja och symaskinen längst bort på bordet. Vi jobbar så. Allt samtidigt och på en gång.

Vaka

Två nätter i rad har ett barn varit hos kompisar. Klockan ett ena kvällen och igår till två. Jag oroar och somnar inte fast min man sitter uppe och väntar. Sen får jag gå upp först på morgonen för min man har ju somnat ännu senare än jag. Men nu är det påskafton och det är bara att bita ihop. Men nog önskar jag att jag vore annorlunda. Ibland, en kort stund, natten mot torsdagen, tänker jag att jag inte kommer att orka. Att oroa mig så här tar kål på mig. Men så blir det en ny dag och det går, allt går. Men kanske att vi borde åka bort något lov så vi är tillsammans och kan sova när vi vill. Men dom senaste helgerna har å andra sidan varit rätt lugna. Sonen har mest varit hemma, eller haft någon kompis hemma. Men inte vet jag om jag är så bra på att gå att lägga mig då heller. 

Nu ska vi ta oss an den här dagen. Påskäggen och påskmaten. Men jag tänker på det år Majken och Ester föddes. I slutet på mars kom dom. Det gjorde ont när dom åt för jag hade fått sår. Jag satt i en egen liten soffa i vardagsrummet för ingen kunde sitta bredvid mig för det gjorde så ont. Det blev påsk och vi åt tacos. Och det är helt okej. Påsken förknippar jag inte med någon särskild mat egentligen. Och så fick vi en bukett av Ranunklar och hag hade aldrig sett såna blommor förut. En sån bukett vill jag ha här hemma.

Glad påsk

Ernst och Signes rum

Halva dan okej, halva inte

Det är lite jobbigt här hemma mellan varven. Jag orkar inte skriva om det. Men iallafall började dagen så fint. Vi, eller jag, läste en stund, Signe bakade Pizzabullar och vi gick till skogs. Dom hade hittat en fin grillplats där, mina döttrar,  och där satt jag och mina fyra döttrar åt pizzabullar, nötter, äppelbitar och drack saft. Våran hund sprang runt, runt. Jag känner hur himla bra det är att göra lugna grejer. Att söka sig till skogen hellre än till stan till exempel.

Så hade jag en grej jag skulle göra och barnen var barnvakt till dom små. Sen hemma igen så hade dom stora bråkat med varandra och middagen blev helt galen och igår blev den också det. Barnen, eller några av dom, hamnade i luven på varandra. Usch jag blev heldeppig. Hittills har det påsklovet inte varit någon rolig historia. Eller vi har haft bra stunder, men för många dåliga. Hoppas att det vänder nu. Om man har ett barn som är väldigt arg av sig och som inte kan se sin egen roll i det som händer vad gör man? Hon är iallafall väldigt sömnkänslig och när hon är hungrig och vi inte äter i tid så blir det också lätt ilska har jag lyckats upptäcka.

Man äter också med ögonen

Jag har gjort såna här enkla Blåbärsmuffins flera gånger, men två gånger har degen blivit blå och dom har sett så här tråkiga ut när dom är klara. Men vi tror att dom är goda, jag och Ester. Men var beror det på? Bären var frysta, det borde väl minskat risken för en blå deg. Den här dagen gör vi ingenting. Solen lyser ute och vi bara läser, äter lunch, bakar, fikar och vilar oss. Jag blev nog rätt slut av att vara förkyld och ensam förälder mitt i en renovering förra veckan. Nu har vi påsklov, eller mest barnen. Jag är ju ledig måndagar och tisdagar i vanliga fall så det är jag nu också. Så jobbar jag onsdag och torsdag. Barnen får vara ensamma då. Men jag jobbar ju inte hela dagarna så det går bra och småflickorna går på dagis dom dagarna. 

Igår läste jag klart en helt fantastiskt bra bok, Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Sorglig, varm och hoppfull var den och rolig förresten. För barn från 10 år ungefär. Han har tidigare skrivit några böcker om en pojke som heter Hubert. Helt olik den här, men bra dom med. Dom är mer roliga och passar mer för 6-9 åringar.

Jag har haft 60 böcker hemma från bibblan och jag får lite panik när det blir så många. Nu har jag bestämt mig för att beta av dom. Jag har kanske läst 4-5 böcker på en vecka. Alltså blandade böcker. En kapitelbok för barn, två faktaböcker för vuxna, en roman och så en halv faktabok till som jag håller på med nu för fullt och förresten en film som jag lånade har vi sett. Den var bra, inte super men bra. Eller jag tyckte om den mycket. Jag är så okritisk av mig ibland. 

Nu får jag iallafall inte låna nya innan jag betat av högen. Vi läser ju för småflickorna varje kväll och inte heller till dom får jag låna mer innan vi läst dom vi redan har lånat. Jag försöker bli en mer måttlig person och börjar med att ta tag i detta omåttliga boklånande. Det låter ju inte som ett farligt missbruk, men det blir ändå någon slags stress att låna men inte läsa och låna på nytt och på nytt. Och jag har ju lånat böckerna för att jag verkligen vill läsa dom och då blir det nästan lite sorgligt att jag inte hinner för jag kommer hem med nya hela tiden.

Bilder

En halv vecka och lite till som ensam förälder här i hushållet. Det gick, men förkylningen gjorde det väl inte lättare. Nu snart är vi två igen. Ellas tapet får ni se. Svårt att fota den med min dåliga kamera på den här. Den nedre bilden är mer lik den verkliga. För att orka blev det pizza och glassfrossa igår med Let's Dance. Ester älskar det, särskilt fin är Kenza enligt henne. Själv hejar jag på Steffo om jag måste heja på någon. Jag tycker han dansar frejdigt. Herregud, sitter jag här och skriver om Let's Dance? Ja så har det tydligen blivit för mig.

Sent en kväll försökte jag få ihop en påskharedräkt till Majken för dom skulle fira på dagis. Hon gillade den inte. Jag förstår henne, men lite kul blev den. Ester hade den på kvällen iallafall. Hon var påskgumma på dagis och Majken var kyckling istället.

Tråkig och löjlig

Så känner jag mig när jag klagar på att jag är förkyld. Det kan vara så mycket värre, man kan vara så mycket värre. Men det är jobbigt ändå. Lite. Lock för örat, trött och snorig. Lite folkskygg och så vaknar jag typ vid fem varje natt sedan en vecka tillbaka. Somnar om sen och sover stund till, men varför vaknar jag och är det början på sömnproblem? 

Vi har bestämt oss för att göra lite finare här hemma. Det kostar och rätt mycket för vi ska inte göra själva. Att försöka jobba, ta hand om barnen, laga mat, städa, handla och köra på aktiviteter räcker. Att försöka måla tak, fönster och tapetsera klarar vi inte. Och så är vi inte händiga. Tapeter vi valt. Typiskt mig att bli fixerad av en tapet som inte alls borde vara i ett 50-talshus. Men sån är jag. Den ska vara i småttingarnas rum. Den gulgröna. Och en dotter ska ha den grönblommiga på en vägg och ens on ska ha två väggar med det vitgråa. Hela rummet ville han, men vi kände att då får man yrsel. Den sista tapeten som en annan dotter ska ha på en vägg kunde jag omöjligt klistra in här. Men den påminner oerhört mycket om sofftyget på en soffa vi hade när jag växte upp. Mormor älskade det tyget. Saker går igen i en ny generation.

Bra grejer

Jag mår bättre. Bara två alvedon idag och jag orkade jobba och jag orkar nu med. Heja. Jag vill vara pigg och frisk nu fast jag får nog anstränga mig lite för att vara det. Äta frukt och grönt i drivor och motionera. 

Helgens bästa är att jag läst två böcker. En faktabok och en skönlitterär. Och att barnen leker med varandra. Just nu hoppar mina stora tvillingar studsmatta med varandra. Och en annan dag hoppade en stor med två små. Och Ella har varit barnvakt till småttingarna idag när jag jobbade och min man var fotbollstränare. Dom har pysslat fina påskkycklingar.

Imorgon är vi lediga tillsammans, jag och dom minsta. Skönt att helgen inte tog slut riktigt än. Nu sitter vi och tittar på en gammal Pippifilm och Ester är så förtjust i Annikas mössa och jag i Pippis långa tröja. Vill ha en likadan.

Sjuk igen

Förkylning igen, vet inte hur många jag haft den här vintern. Trist för att energin blir obefintlig. Och här behövs energi hela tiden. I fredags smög den sig på. Jag började fredagen med att baka två pajer till kvällens kommande middag på musikskolan. Sen forsätter dagen i samma tempo. Två tacopajer från Johanna Westman Johanna fixar fest var det. Ett tips frö dom gick hem bland barn och vuxna.  Sen åkte jag och dom minsta till BVC. Jag var så stolt när jag var där. Majken pratade frejdigt om allt möjligt och Ester pratade lite långsammare, men så där genomtänkt som hon gör. Det var så fint att vara med. Kan inte riktigt förklara varför.

Sen jobbade jag, men kände mig svagare ju längre dagen pågick. Jag jobbade länge, hämtade på dagis, åkte på musikskolan, värmde pajerna och sen fick vi äntligen sätta oss att äta från buffén. Och alla i min familj var där, alla. Den största brukar inte delta i sånt här, men musikskolan är på hans skola så det passade ju så bra att han var med. Sen hade dom en så fin fiolkonsert, fem år och uppåt är barnen. Jag lovar att det verkligen är gulligt och fint, allting. 

Igår var jag sämre. Vilade och hade mig. Tog lite värktabletter så jag kunde åka med Signe till stallet. Hon red så fantastiskt fint igår. Sen hem och vila igen. Vila, vila. Och idag ska jag jobba. Känns inte så jättebra med den här förkylningen i kroppen, men att hitta en vikarie på en söndag känns jobbigare än att gå och jobba. Men imorgon då tänker jag minsann vara pigg. 

Godis till lunch

Så skojades det här hemma av två femåringar. Det går upp och ner, livet. Idag i min KBT-grupp pratade vi om känslor. Att vi människor har så många känslor, men ofta så märker vi inte vilka förrän dom är riktigt starka. Istället kan man försöka uppmärksamma mindre känslor också och vila i sin känsla. Då försvinner dom fort, om man liksom tar emot dom och låter dom skölja över en, som en våg ungefär, istället för att fly från dom eller göra något annat snabbt och kanske ogenomtänkt. 

Jag har landat i några saker som är viktiga för mig och mitt mående. Det är sömnen och det är ordningen. Sen ska jag alltid ha något handarbete på gång. Sömnen i en stor familj är inte alltid lätt att få till. Tonåringar och små barn - en lite tjorvig kombination när det kommer till sömn. Och förra veckan organiserade jag lite här hemma. Och faktiskt har ordningen varit bättre sen dess. Men det finns mycket kvar att göra än. 

Fem år

Igår blev dom 5 år. Mina yngsta. Jag orkar inte skriva hur det känns. För det känns knepigt att tycka att det är lite svårt att dom blivit så stora för man vill ju inget hellre. Vi vill att dom ska växa, utvecklas och må bra. Men samtidigt det är våra yngsta. Och redan så stora. Cyklar fick dom och jackor. Lite prins- och princessgrejer och varsin bok så klart. Signe gjorde fantastisk prinsesstårta. Idag har vi varit lediga, så välbehövligt för jag var allt annat än utsövd efter helgen. Den där klockomställningen kom ytterst olämpligt. Men nu är jag nog tillbaka på banan. 

Nedstämdhet

Om jag inte sover bra, tillräckligt eller helt enkelt på rätt sätt så kommer nedstämdheten. Inom mig pågår då någon slags kamp om att se något ljus i tillvaron eller inte se. Så där håller det på. Den här veckan har  jag två kvällar somnat med flickorna när jag nattat dom. Vilket inneburit en nattsömn på många timmar. Två kvällar har jag somnat försent, men så igår gick jag och la mig i hygglig tid för att vara fredag, men det var efter en natt med mycket sömn så jag somnade inte. Men vakande i alla fulla fall klockan sju. Utvilad just då, men ändå inte alls. Så börjar det skava i mig, livet. Jag tänker negativa tankar. Jag tänker att hur ska jag orka. Så höll det på. Hopplösheten. Men så tog jag en tur med min stora flicka ner på stan och köpte lite presenter till två blivande femåringar. Det blev bättre, det blev ljusare. Och våren är ju verkligen här så visst finns det anledning att glädjas. Träna måste jag också för att må bättre. Sen är vi lite sjuka här hemma i familjen. Olika personer, olika dagar. Illamående, huvudvärk, ont i kroppen. Men annars är det verkligen bra. Jag har faktiskt också möblerat lite om och fått lite mer ordning.