Fösta gången

På nya jobbet som jag längtade efter att vi skulle stänga och jag skulle få gå hem. Första gången tiden gick för sakta. Första gången jag blev lite irriterad på några. Första gången jag tänkte men är det det här jag ska ägna mig åt. Det har jag tänkt varje dag i två års tid innan nya jobbet. Så det kanske är okej efter att ha jobbat där 5 månader. Det kanske är faktiskt så bra det kan bli för mig. 

Vad jag lyckats dra ner på

Kaffet (lite)

Oron (lite)

Ökat:

Fikat

Hypokondrin

Vad jag försöker dra ner på

Oron

Hypokondrin

Kaffet

Fikat

Bortglömd mössa

Hittades mina fina, varma vintermössa när jag städade.  Jag hade glömt att den existerade. Och då har man för mycket saker. Jag har sorterat och bestämt mig för att rensa ut lite ytterkläder. Vara lite hård mot mig själv och säga till på skarpen. Gamla, för små overaller får gå vidare. Men allt upp till två år nästan är kvar.

Visst är det mysigt att titta in hos folk? Också hos en själv.

Närvaro

Jag tror att jag är ner närvarande nu än någonsin tidigare. Jag ångrar så att jag jobbade när mina fyra barn äldsta barn var små. Kunde ingen sagt till mig på skarpen. Bajs. Men om jag försöker tänka positivt och leva här och nu så stämmer det första jag skrev. Men ibland tar krafterna så tvärslut. Som när jag drabbats av sån iver att rensa. Ni skulle se källarhallen. Den var som en sån där ryskgumma där man hela tiden hittar en mindre och en mindre. I vår hall var det jacka på jacka på jacka. Sen sorterade jag strumpor och vantar. Parade ihop. Min tjocksockor på bilden hittade jag. Fina som bara den, kanske farmors verk?Skrev regnkläder på plastlådor. Det är så fint så jag skulle vilja ha en bjudning där nere. Men krafterna tog slut. Ester har börjat tokstrula när vi ska sova. Så igår brast tålamodet så mycket. Mitt dåliga samvete plågade mig i natt. Men idag har jag mått bättre. Sparkat till dagis och tillbaka. Ikväll är det bokcirkel. Precis vad jag nog behöver.

Oron kom tillbaka

Allt från i somras dundrade genom mig i natt. Lite som X2000. Sömnen blev som den blev. Om jag visste hur orolig jag skulle bli när jag fick barn så hade jag gjort ändå. Det är ju värt det. Det är ju livet jag ville ha och faktiskt hade den stora turen att få.

På jobbet har det aldrig varit fler besökare sen jag började. Vilken kombination med lite sömn och massvis på jobbet. Tur jag har världens raraste kollega.

Nu går det där tåget lite långsammare. Jag hinner titta ut genom fönstret och utsikten är inte bara grå och dyster. 

Jahaja

Bra saker och dåliga. Äldstes snäsiga svar. Är det någon han verkligen blir irriterad på så är det på mig. Men nu när det gått några timmar tänker jag att han är väl också trött. Första skoldagen efter lovet. Så är det förstås. Men just när det händer blir jag rätt så påverkad av det. Det var ju det jag skulle bli bättre på. 

Hemma

Blåsten var förfärlig. Vi möttemånga joggare. Det är inte som på mina föräldrars tid. Efter ser jag ut så här.

Storm

Och jag ska springa. Denna galna, vuxna värld. Inte sprang mina föräldrar någonsin. 

Sista dagen på mitt lov

Jag har inget emot att jobba. Jag gillar mitt jobb och min arbetsplats. Jag tycker böckerna är fina och människorna för det mesta också det. Men jag lovar att så mycket som det är att göra här hemna så skulle jag kunna vara hemma på heltid och ändå alltid ha något att göra. Och snart börjar de minsta skolan och det känns så jobbigt att tänka på det. Jätte jobbigt faktiskt. Jag måste vara närvarande. Få bort en massa onödigt jox ur mitt liv. Vara här och nu. Såg på mitt sovande barn igår. Det är så vackert och ofattbart. 

Olika känslor hela tiden

Gårdagskvällen var så lugn. Storingen hemma och det innebär att jag kan lägga mig när jag vill. Nu läste jag en bok av David Almond som har skrivit en av mina favorit barnböcker, Han hette Skellig. Den här var inte lika bra och fantastisk och berörande. Den här hette Svarta vingar.  Men den hade det där lite magiska som ändå bottnar i relationer och vardag och sånt jag är intresserad av.. Och det tycker jag om. 

Så ringde min gamla promenadkompis i morse. Vi har ju i princip inte promenerat på drygt ett halvår. Det blev mycket pratat och många tankar. Så hem och äta havregrynsgröt och sen handla till morgondagens kalasande. Nu dricka kaffe, äta rester och snart baka tårta. En dag med lugn i sinnet.

Och flickorna fick köpa fika efter handlingen och jag bestämde mig för att bara fika det jag tycker är riktigt gott det här året. Och då blev det noll fika på Coop. Också att löfte som blir bra för mig.

Denna dagen ett liv

Har sett Astrid dokumentär del 3. Älskar't. Majken har provat klackeskor som hon hittade när vi städade skoförrådet. Hon som aldrig har klänning, rosa,  eller princessgrejs. Hon var gullig. Hon är så snäll. Älskar så mycket.

Vid matbordet blev det konstig stämning. Och jag bröt ihop, fast bara inuti. Jag höll ihop och stämningen seglade bort. 

Vi myste på muséet idag. Fem av oss iallafall. Fikade och pysslade. Sen lagade jag mat i flera timmar. Tusen skålar blev det. Ibland blir det så och sen så svårt att få in i kylskåpet. 

Mera kalas, mera presenter, flera tonåringar

Så är det. Efter jul och nyår så fyller två år på trettondagsafton. 13 år. Så snart fyra tonåringar i det här huset. Jag läser en intervju med Markus Krunegård där han säger att högstadiet är hemskt (typ) för alla är så dumma i huvudet av hormonerna. Typ. Och vi har fått erfara, hittills, mycket fint och en del jobbigt. En del håll käften, en del " jag har lurarna på och svarar inte", en del korta, irriterade svar så man riktigt förstår hur himla dumt man frågar, en del lögner, en del tårar utan förklaring. Nu kavlar vi ärmarna ännu mer. Och jag jobbar med att inte vara så lättsårad. Och det här att inte glömma bort dom när dom försvinner på sina rum i många timmar.

Nytt år

Det blev ju ett nytt år igår, men för mig räknas det inte för jag var så trött. Trött hela dagen, hela tiden. Förut var det det värsta jag visste att vara så trött. Det gjorde ont i mig. Nu går sånt  lite bättre. Nu har jag stora barn som är värda fina nyårsaftnar och det är värt att vila sig igenom nyårsdagen.  Men nu så nytt år. Och hur tänker jag då. Jag tänker inga nyårslöften.

Jag tänker

Fortsätta blogga, fast alla nästan slutar. Några tappra kvar som jag läser varje dag. Familjen Zachrisson, Hemmamammaliv, Fembarnsmamman, Att man kan vara le,  Familjen Annorlunda, I will not keep calm and you can fick off, Underbaraclara. Mammamarias. Säkert några fler som jag glömmer. Jo jag gillar också En gul apelsin, Lite enklare, Bullerbymamman, Liten skrutt, Virkligenstickat, Blommor i fönstret.

Fortsätta motionera. Två- tre gånger joggning per vecka.

Fortsätta arbeta med mitt mående och med mina relationer. Oron och besvikelsen och förhoppningarna. Se det som är bra och försöka att inte likt en detektiv se det dåliga. Ärlighet.

Fortsätta undvika det röda köttet. Har undvikit det nu i drygt en vecka. Och med två vegetarianer i familjen som äter fisk,och kallas något annat då fast jag vet inte vad, borde det inte vara det minsta problematiskt.

Fortsätta försöka, med betoning på försöka, leva här och nu. Här och nu.

Nyårsdagen

Trött. Så trött. Vi hade en så mysig nyårsafton. Både julafton och nyårsafton blev så himla fina i år. Äldste på vift vilket alltid är lite oroligt. Men det gick bra. När vi var ute och skickade iväg några raketer så var det så fint att titta i småflickornas ansikte. Det där fina att se någon uppleva något nytt. Spel hanns det med också. Sen när vi kom hem kunde jag inte sova. Förstås. Som vanligt.nu försvann visst snön också. Snyft.