Efter helgen kom en måndag

Jag har mått dåligt i helgen. Lite illamående, lite magont och nog lite feber på lördagskvällen. Mådde bättre i morse, men nu innan lunch kom det tillbaka. Så jag äter en tidig lunch på jobbet och ser om det vänder. Helgen har annars gått i skogens tecken. Jag och de små besökte en ny skog med Natursnokarna. Det var lite fågeltema, men hagel och snö gjorde fåglarna osynliga, men vi hade det mysigt ändå. Sen fick ju de små mersmak så dagen efter ville de till skogs igen. Vi tog lite lunch med oss och hunden och så gick vi. Mysigt.

Sen har jag läst en bok helt i min smak. En bok som passar från 9 år och uppåt. Varje sida var så fantastiskt bra och den var också rolig. Om 3 flickor, helt olika varandra, som möts. Alla tre har varit med om svåra händelser och kanske är det det som förenar dem. De utvecklar en stark vänskap.

Försöker skriva

Vi prenumererar på en grönsakslåda och en fruktlåda. Det är biodynamiskt odlade grönsaker och frukter som är så goda. Igår kom veckans laddning och Ester fick hålla den fantastiskt vackra Mangolden. Men min energi var nästan obefintlig, men så samlade jag mig och fick ihop en lasagne. Det blev riktigt gott. 

En annan dag i veckan blev det besök på musikskolan. Jag läste och Majken fotade.

Nu ska vi snart dit igen. Flickorna är på teater med skolan och jag väntar på dem. Min diet har ju fallit sönder. Jag väger nu under 70 kg och det är ett första steg, men jag vill ner till 65 kg. Jag får ta nya tag. Jag vet nu att jag kan.

Det blir icke mycket skrivet

Jag har det på det stora hela bra. Men, detta men, jag känner mig låg. Att gå till jobbet känns så motigt. Hur ska jag hitta glädjen. Jag har skickat in en försenad ansökan till universitetet. Vi får se. Den var ju trots allt försenad. 

Född 2010

Börjar igen. Såg precis att Linda skrivit om det i sin blogg. Jag kan inte kommentera så jag gör det här istället. Jag har också längtat så efter den programserien. Jag har googlat många gånger för att försöka få reda på när den ska sändas och nu är det äntligen dags. Det enda som jag ville med livet, få och ha barn. Varför har jag ändå inte alltid ändå prioriterat rätt? Därför att man är en del av tiden? Som säger si och säger så. Och nu har den sagt länge jobba heltid, barn behöver stimulans på dagis, tidigt, res mycket, var självständig och fri, ha ungefär två barn. Ungefär så säger tiden. Mitt hjärta har sagt en massa annat uppblandat med så som det SKA vara.

Motionen

Alltså jag är starkare. 

1. Det går lättare att springa. Det är fortfarande inte roligt, men lättare.

2. Det går lättare att gå. Benen är liksom snabbare.

3. Jag orkar kanske lite mer. Kanske. Som idag orkade jag dra en liten, punkterad barncykel med kroppen i en jobbig vinkel väldigt långt. Jag var inte ens trött när jag kom hem.

4. Jag har haft två fina eftermiddagar här hemma. Med ljuset genom fönstret och småttingarna som grejar och stort barn som läser. Orken har funnits där.

Söndag på måndag

Jag måste bara berätta om min söndag som kanske inte var någon speciell, men den var ändå bäst.

Först spring med min kompis och det gick lätt tyckte jag, fast det var på morgonen, min värsta tid för motion alla dagar i veckan.

Sen laga lunch, eller egentligen återanvända middagens gryta från lördagen och förvandla den till en soppa. Så duscha, åka med mina stora tvillingar på fik, Myrornas, Plantagen och Willys. Det blev Havregoding för mig, Princesstårta för

Signe och kladdkaka för Ernst. Sen två fantastiskt gulliga prickiga skålar/koppar och en massa galgar till nystädade förrådet och en gammaldags skinnjacka till Ernst. Sen ville Signe ha en stooor växt till sitt rum och det köpte vi och såjord. Sen blev det Willys med varsin sån där korg som man drar. Så effektivt. Sen hem till lätt matlagning, frösådd, omplantering av blommor och avslutning med småflickorna i soffan med Saltkråkan på datorn. Jag älskar Saltkråkan. Och Tjorven. Hon skulle få flytta in idag hos oss. 

Tack kära söndag. Jag älskade dig.

Sortering pågår

Vi gjorde vad vi måste. Vi vågade. Vi städar/röjer förrådet. Ve och fasa. Det var den helgen. 

Igår på jobbet drabbades jag av en sådan frustration. Kände att allt blev banalt och tokigt. Jag har jobbat så länge nu. Jag vet vad jag tycker och tänker i mångt och mycket. Något jag har fått med åren och då vill jag bli lyssnad på och tagen på allvar. Men också detta kommer att rinna av mig. 

Jaja nu sorterar vi våldsamt. Jösses.

7-åringarna

Nu har vi firat. Idag blev en ny dag när födelsedagsskorna behövdes bytas till rätt storlek. Vi hittade inte bilnycklarna och fick ta bussen, två bussar, och det blev egentligen en mycket mysigare utflykt. Igår fick vi dra upp alla tidigt för att fira de små för vi stora skulle jobba sen. De slet upp paketen och sen fikade de så lugnt. Kontraster. Så fick de sparkcyklar som de älskade, men tillsammans med grannarna gjorde de en förbjuden utflykt. Det blev lite gråt på slutet av dagen, men sedan kramar och Iggy. Jag köpte hela iggyserien av Jenny Valentine till dem. Vi har ju redan läst alla fyra böcker en gång, men nu börjar vi om. Vi fick skratta ganska mycket. En bra avslutning på födelsedagen.

Dags att sova

Idag jagat presenter. Imorgon fira de bästa, finaste 7-åringarna. Älskar så mycket.

Besök

Solen skiner. Jag gick upp och bakade ut min nattjästa bröd. Kokade kaffe och te och så kom brorsan med familj på besök. Det blev en trevlig stund. Inga kraxanade kråkor, sluga rävar eller något annat lömskt. Bara trevligt. Nu är vi lediga tillsammans en sista dag innan min man börjar jobba. Jag är också ledig tisdag och torsdag. Lite blandad kompott alltså. Och igen solen skiner. Det är ju trivsamt även om klimatångesten nog bör vara på plats. Vår nu. Fel, fel, fel.

Påskdagen

Vi har varit på utflykt. Den höll nästan inte på att bli av för det låste sig för en av de yngsta. De bråkar mycket sinsemellan nu och jag har tänkt på det där med samma klass eller olika. Samma har känts så naturligt för våra äldre tvillingar, men med de minsta är det annorlunda. 

Iallafall så kom vi iväg och vi promenerade till muséet. Det stora tjusiga som mest fyller mig med osäkerhet. Utställningar vill inte tala till mig. Men det är en fin miljö och vi hade med eget fika. Hurra för oss. Och vi pysslade så många insekter. Ester har fotat hennes och syrrans.

Påskafton

Jag har bakat bröd hela förmiddagen och nu gjort en Hummus med pumpa som blev så god. Jag åt en macka också. Då fick jag dåligt samvete. Jag gillar inte känslan att vara sån som inte äter. Men är det ju så att jag har bestämt att min vikt ska ner. Jag har fått bort drygt 4 kg och igår när jag sprang så var kroppen helt tydligt lättare. En märklig känsla. Men nu är det påskafton och jag ska unna mig lite av varje och tänka att imorgon fortsätter jag med min lilla diet. Nu har jag bakat Solrosfrallor,Sommarbaguette, Aprkos- och valnötsbröd och Skållad råglimpa. Alla recept från boken Enklare bröd av Martin Johansson.

Påsklov

Jag hann inte med, det är påsklov nu. Ändå hade jag ju kris däremellan. Min tarm har varit rätt konstig sen undersökningen. Jag tänker att det kanske är bra att man pratar om sånt som slem och blod. Att bli förstoppad och att inte vara det. Att aldrig kunna bajsa när man är på resa. Och att om jag blir akut-orolig så måste jag springa på toa. Det har hänt ett antal gånger när jag på natten väntar på ungdomen som är en kvart sen eller så. Ja men det här ju jobbigt att skriva (och kanske läsa), men som träning att vara lite mer öppen så är det kanske bra.

Idag har jag bakar Morotskaka och Chokladmazarinkaka. Den förstnämnda fick med beröm godkänt och den andra tyckte någon var för chokladig. Jag smakade en bit av varje, första sötsaken på 10 dagar. Det låter ju inte så mycket, men jag har inte heller ätit bröd, pasta, ris, potatis, feta mejeriprodukter.

Jag kommer att försöka avstå sånt ett bra tag, men gör väl några undantag i påsk. 

Sen är det så mycket jag tänkt på sista tiden som jag ville skriva ner, men minnet sviker mig. Kanske kommer orden till mig nu när vi är lediga några dagar.

Den här dagen ett liv

Igår drack jag fyra lite vätska som skulle se till att min tarm tömdes och i morse klev jag upp 5 och fortsatte med 2 liter till. Sen körde min man mig till sjukhuset och jag klev med tunga steg till kirurgmottagningen där jag skulle anmäla mig och sen klev ännu tyngre steg 5 trappor upp till endoskopienheten. Där väntade jag några minuter innan jag blev inkallad. Jag fick byta om till vit särk och lägga mig på britsen. Sjuksköterskan pratade lite med mig och då kom tårarna. Jag var så rädd att de skulle hitta cancer i tarmen. Så kom läkare in som visade sig vara en pappa som jag brukar träffa på musikskolan. Han frågade om jag ville att någon annan skulle göra undersökningen, men det ville jag inte. Han är en varm person. Så fick jag lugnande på grund av oron. Sist jag gjorde den här undersökningen, för 10 år sedan så blåste de in luft och jag fick så mycket gaser efteråt av luften. Jag skulle ju få ut luften. Men nu var det koldioxid så det blev inte samma onda efteråt.Så förde han in slangen och jag kunde se allt  på en skärm. Det var inflammerat längst ner, men resten såg bra ut. Iallafall med blotta ögat. Sån lättnad. Inflammationen har jag haft i drygt 10 år nu och det knepiga de sista två åren ungefär är att provresultaten har sett bra ut, men för mig har det inte känts riktigt bra. Från min tarm har det kommit slem och även blod. Så jag fick tigga lite för att göra den här undersökningen. Och så klart har jag googlat som en galning och dragit jobbiga slutsatser. Jag är så lättad nu. Så lättad. Och liksom tom. Dessa prövningar. 

Sen tog jag mig i sakta mak till stan med buss och mötte min son på lunch och sen flanerade jag riktigt sakta och dök på några kraftigt nedsatta gardiner på vägen hem. Jag fotade mig själv och citat i Umeås finaste tunnel. Jag lagade mat, städade lite och hängde upp gardinerna. Vi blev nöjda, alltså jag och en dotter. De andra ser inte såna detaljer.

Sen händer det fruktansvärda saker i världen som förstås är långt viktigare än min tarm. Det är så svårt att förstå och ta in hur man kan göra så här. 

Hej ångest hej rädsla