Mysigt

Om det var nästan vinter igår så är det det på riktigt idag. Och här hemma är det en speciell stämning, kanske för att vi är hemma både jag och min man. Och han bakar och har en tjälknöl i ugnen och nu måste han försöka låna en ugn någonstans till bröden.

Hemmamysstämning och vi hade tänkt gå på badet, men det går inte för det vore att bryta något fint. Jag jobbade lite i förmiddags, precis lagom länge till 12 och nu är jag ledig

Lite vinter

Jo, det är snö. Lite snö. Kom och kolla det är vinter, nästan i alla fall.

Vi är lediga en dag till och ska lära oss tova uppe på muséet. Får bli syjunta med barnen även om jag gärna skulle ha en med er som har hört av sig, men avstånden begränsar en del.

Vill ha

Jag vill ha en syjunta som verkligen träffas, som verkligen vill, som verkligen kan kanske till och med en gång i månaden. Jag är utsvulten på vänskap just nu. Och det är bara mitt fel. Då tror jag att jag skulle klara allt här hemma så mycket bättre.

Han skäms - jag gråter

Har just förstått att sonen skäms över vårt stökiga hus. Jag fick ont i hjärtat, vill inte det. Vill att han ska vara stolt över oss. Jag började dammsuga, menpåsen var full och halsen värker. Ska jga inte kunna bli frisk från alla förkylningar så jag kan bli full av energi och få det glänsande här hemma?? Nä jag vet inte hur man gör ens i friskt tillstånd, det är dagens sanning.

Hallen är för liten, vi har ingen städskrubb, tapeten har katterna rivit sönder, laminon också förresten, tvillingarnas rum är för trångt, alla instrument växer sig större i vardagsrummet, guitarhero tränger sig igenom märg och ben, konstiga saker ligger överallt och hör inte hemma någonstans, hela källaren borde saneras och tömmas och fyllas igen av cement. Vad ska vi med den till, nästan ingen vill vara där förutom när det är en massa barn här och de vänder upp och ner på hela källaren. Och tvättstugan, vilket sorgebarn. Och jag vilken hopplös husägare.

Hemmadag i hemmahuset

Och jag läser Hon älskade av Helena Henschen och den är vacker. Huvudpersonen heter Signe, ett av de finaste namnen jag vet. Två dagar höstlov nu och jag märker att jag längtar efter en backe med snö och en kälke och rosiga kinder. Men vi får vänta, de sista åren har vi till och med fått vänta till efter jul.

En dag

Åtta i morse skulle vi ha högläsningstips för lärare, jag och en kollega. Vi kom i tid som jag inte brukar klara av. Sedan, efter en och en halvtimme var vi klara och då kändes det som jag hade gjort mitt i dag. Kändes precis som vi hade haft en konsert eller teater eller liknande. Pratat, pratat och pratat och sedan tom.

Men sedan fortsatte jobbet flera timmar till och nu är vi hemma och barnen har haft en hög med kompisar som leker i källaren och då vet man aldrig vad de gör. Jag går oftast bara till tvättstugan där nere och upp igen men det finns flera andra rum som barnen har olika installationer i som bara de förstår. Och om man tittar lite åt sidan så behöver man inte städa där så ofta alls.

Försvunnen

Jag är så trött i huvudet, alldeles slut fast dagen bara har börjat. Har p.g.a. alla förkylningar och annat helt försummat motionerandet och det känns nu. Men jag vågar inte riktigt springa och promenader är så långa och tidskrävande och varför gillar jag inte det? Det har regnat ute och det är grått.

Sonen är på match med mannen, som vanligt. Fast det är det inte för det har varit paus ett tag, men nu blir det en per helg. Fotbollen är slut för säsongen och innebandyn har tagit vid. Jag otrivs vid en innebandyplan: ljudet, tempot, klubborna. Men visst brukar jag titta ibland, men inte idag.

Hur ska en helg vara för att jag ska känna mig nöjd. Något slags missnöje växer inom mig efter de sista helgerna. Kanske är det alla kalas och Barnens hus besök tillsammans med mannens jourer och körkonserter. Tiden har inte varit min, den har varit någon annans. Redan inplanerad, uppbokad, använd, förbrukad, försvunnen.

Små legobitar och annat

Jag ska läsa jätte många böcker i helgen, jag menar supermånga och alla har jag läst förut. Men jag måste läsa om för att minnas och det är väl ingen bra egenskap alls i mitt yrke.

Barnen har kommit in i ett legostim sedan vi köpte en stor påse på Myrornas häromdagen. Jag lovar att det var det enda prisvärda i hela butiken. Vi har en stor låda med lego sedan tidigare, men nu sitter de ivrigt och bygger med det nya på golvet, samma legobitar som alltid men ändå nya. 11-åringen säger att det är kul igen.

Höstlov till veckan, men barnen får inte vara lediga hela lovet, utan tre dagar av de fem. Vi försöker vara lediga hela loven jämt, men vi börjar känna av hur pengarna inte riktigt alltid vill räcka till så vi får snåla ett tag och jobba lite mer. Men nu går räntorna ner pyttelite så kanske blir det bättre om ett tag. Kanske.

Och min man åker och handlar på Willis för att spara pengar. Jag som tydligen är en snobb står och granskar vad han har handlat med små fnys och suckar. Ska mina barn äta den där prickiga korven som är alldeles röd och ser "inte svensk ut"? Spaghettin är ju smalare än vanligt, mer som nudlar. Mjölet är ju inte ekologiskt och äggen, vad har du köpt för ägg, vi köper väl ekologiska ägg? Men han ger inte upp utan åker dit igen och anpassar sig lite efter mina önskemål, men bestämmer mest själv ändå.

Tiga

Jag ska tiga lite mer, känner ibland hur mina ord trillar ut för ofta lite väl oövertänkt. Jag tittar på mig själv lite kritiskt utifrån och hoppas att jag kan vara mer balanserad i fortsättningen. Jag behöver ju inte tycka så mycket egentligen fast ändå göra lite som jag vill. Det rådet gav min man mig när jag satt och våndades och jag känner att det ska jag ta till mig. Nu.

Tre barn är på fest ikväll, min man ska träna med kören och jag ska vara hemma, eventuellt med ett barn som är 11 år och kanske inte tycker att jag är världens roligaste sällskap men ändå.

Mat suck

Nu har jag svårt att komma på vad vi ska äta när vi kommer hem. Måste göra matsedel och vara lite förberedd. Jag sliter mitt hår när jag funderar på vad jag ska laga för något. Idag blev det till slut Broccolisoppa och alldeles nybakt bröd. När jag höll på med soppan klagade barnen och jag känner hur less jag blir. Soppa åt vi ju i måndags i skolan. Ja men hemma har vi inte ätit det i veckan, försökte jag. Så kom sonen hem. Soppa, då måste man ju ha något speciellt till. Jag håller på att göra bröd, sa jag med en nu spänd och irriterad röst. Ja men bröd, sa han.

Alla åt, jag lovar, alla åt jätte mycket. Varför måste vi gå igenom det där innan att det är äckligt, fel mat, fel dag för fel mat...

Tre liv på mig

att kunna spela pianoläxan utan att titta, säger sonen. Ja just det, tänker jag så är det ju idag. Referenserna kommer från datorn, så är det bara, och jag behöver inte hålla på att värdera.

Han klarade det på tredje livet.

Hemma med sjukt (argt) barn

och jag tänker aldrig mer ha dåligt samvete för det. Och det är ingen på jobbet som ger mig det heller. Det är bara jag själv som framkallar det, men jag har bestämt mig för att sluta med det. Det här är viktigast just nu. Dottern är tappat halva rösten och hela humöret. Det är hennes bästa dag på veckan med ridning och miniorer.

Min son

Jag har varit på utvecklingssamtal med äldsta sonen. Jag säger bara skryt, skryt, skryt. Han fick bada i fina ord och mina ögon var tårfyllda av stolthet. Jag ville bara krama honom resten av dagen, men det går ju inte för jag jobbar ju hela dagen och hela kvällen.

Men tänk att han är vår, i några år till i alla fall, fast mest sin egen.

Växer med uppgiften

Jag som har behov av att ha hela klanen samlad för att sova gott, har sovit gott fast sonen sovit hos en kompis och mannen har gått jour hela natten. Jag växer helt enkelt in i föräldraskapet med allt vad det innebär av saknad , oro, frigörelse. Jag har inte ens varit orolig, faktiskt, så det så. Jag har sovit lugnt hela natten och vaknat kvart i åtta istället för fem som igår.

Jag och de tre barnen som var hemma såg hela TV-serien Kråkguldet som vi lånat av grannen. Många har visst sett den som barn, men inte jag och den var ju riktigt spännande. Ibland gick barnen ut ur rummet eller gjorde små cirklar i rummet för att stå ut med spänningen. Och fast jag inte orkar så satt jag och tittade på Mia Skäringer när hon var hos Luuk och visade favoritlåtar. Tycker om henne helt enkelt.

Höstar och grötar

Solen skiner ute och hösten är som allra vackrast. Och ändå har jag inte gått ut än, sitter fast på något vis. Om jag ska ta en promenad, tänker jag, vilket håll ska jag gå åt. Hur kan man hamna i sådan beslutsångest över ingenting?

Jag är en gröt människa, älskar Havregrynsgröt, Mannagrynsgröt, Risgrynsgröt och annan gröt. Mår jag dåligt och inte är sugen på något så går det oftast bra med gröt. Men mina barn älskar inte alls gröt, jo Risgrynsgröt som tar flera timmar att lag älskar tre av dem. Men idag kokade jag gröt på grahamsmjöl och de var rejält skeptiska, men efter en stund gjorde de tummen upp. Nu får jag äta ännu mer gröt.