Om sånt som inte är så roligt

Igår hade vi en hemsk kväll. KONFLIKTER. Vill bara säga det så ingen tror att vi inte gör det. Det gör vi ofta: Har konflikter. Och idag när jag bad min 12-åring städa hallen så sa han att jag trycker ner honom och tog sig för bröstet. Och nu säger han att han får ångest om han inte hittar sin strumpa. Fast nu skojar han och det gjorde han inte när jag bad honom städa hallen. Först bad jag honom snällt, sen inte så snällt. Så lite var mitt fel och faktiskt lite hans. Han har glömt att hjälpa till dom sista veckorna. Fast samtidigt så blir man glad när han är mysig och har tid att vara hemma med oss och så vill man inte tjata. Men så kommer det en dag när man tycker att nu får han väl ta och göra någonting. Storkillen.

JA jag skulle bara säga det att konflikter har vi gott om. Och en sak till är att vi inte kan fira valborg. Det blev tacos och talang på TV:n. Jag vill ju stå vid en majbrasa som när jag var liten. men år blev det inte heller. Majken och Ester var trötta och ville sova. Så blev det.

Lite goda råd - i alla fall två

Det Majken och Ester verkligen gillar är att jag sitter på golvet och så står dom och kramar mig, pussar mig, biter mig, helt enkelt är med mig. Dom är så fina och jag känner mig som en stjärna, värsta idolen när jag sitter där. Och det är samma för mig. Dom är mina idoler och jag älskar att se deras tjocka fingrar krama mig så där som bara dom kan. Och deras fötter utan strumpor. Älskar att se hur deras tår liksom trycks ihop när dom står där och håller i mig.

Men vi kan ju inte ha det så där jämt. Ibland ska man till exempel baka bullar. Bara för att det är så himla gott. Och då blir allt svårare. Dom skriker vill sitta famnen och då får man låta dom göra precis vad dom vill. Det kan vara att hälla ut potatismjöl på golvet eller makaroner. Hälla ut alla bestick på golvet eller alla tidningar.

Så om ni ska få tvillingar så är det mitt tips. Alltså sitt en massa på golvet och krama dom och när ni inte kan det låt dom hälla ut allt som inte är giftigt.

Så överlever man och så kan man få äta en nybakad bulle mellanvarven.

Lovar mig själv

att vi ska skaffa nya trädgårdsmöbler i sommar. Sitter här och är missnöjd. Lite ensam och missnöjd. Drabbas lite nu och då av såna här känslor. Liksom bara kryper i kroppen. Drömmer om vackert. Inte om gammal disk och smutsiga kläder. Utan om vackert. Och därför måste jag köpa nya trädgårdsmöbler så att jag ska vilja sitta där hela sommaren och äta. Vi måste gå genom hela huset med maten, porslinet om vi ska äta ute och förra sommaren så gjorde vi inte det. Vi bara inte orkade. Majken och Ester var pyttesmå och vi bara inte orkade bära hit och dit. Dom stora barnen tyckte det var tråkigt. Men i år så ska vi sluta lata oss och äta där om vi bara köper några möbler som inte har tappat färgen och skruvarna och som är fina. Och dom får inte vara av plast.

Gnällfia

Gud jag fick så dåligt samvete när jag hade skrivit jordklotet i mitt förra inlägg. Låter så himla dumt. Tänk alla bäbisar som inte har några föräldrar eller inte har någonstans och bo. Kanske på något jordgolv eller i en liten koja. Gud vad gnällig jag är. Bortskämd och onyanserad.

Men min åsikt står fast. Tvillingar är två barn inte ett.

Två fantastiska barn och inte ett fantastiskt.

Middagsstök

Varje dag vid middagstid ungefär så skriker Majken och Ester. Nästan varje dag nu så kastar Ester ner tallriken, muggen och allt annat hon ser i golvet. Hon är arg då, så mycket förstår jag. Men jag vet inte just nu varför. Och när hon är så stor så hon kan svara så har hon glömt. Varför är du så arg lilla Ester, skulle jag vilja fråga. Med snällrösten. Men istället så plockar jag upp tallrikar, glas och allt möjligt annat från golvet och försöker mata henne i famnen och ibland får man ner några tuggor till. Men oftast så äter hon alldeles för lite. Hon som har älskat mat. Och ofta så gör hon samma vid lunch. Idag vid middagen så hade vi ju en sån där träningstid att passa, precis som igår. Så då ska man laga mat till barnen samtidigt som Majken och Ester skriker och ska matas och slänger maten i golvet. Varför får man bara 90 extra föräldradagar med tvillingar. Det är faktiskt två barn med exakt samma behov som alla bäbisar på det här jordklotet.

Dom vill ha kärlek, famn (varsin), sagor och allt sånt.

Viktigt?

Och så kan man fråga sig om den nu spelar någon roll om inte byxan är på? Min man sa att han hade tagit av henne overallen ändå för det spelar väl ingen roll. Eller om det är stökigt hemma när det plingar på dörren? Är lite less på mig själv som skäms över ytliga saker. Vi har ju alltid stökigt och om det hade varit viktigt för mig så hade jag väl prioriterat annorlunda.

Glömt

Jag hinner inte med. Men skriver ändå lite. En sak som hände igår just för att vi inte hinner med var att när jag kom till musikskolan på tisdagkväll med mina åttaåringar och mina ettåringar så spillde Ernst först ut kaffe på sig själv fast det hade inte något att göra med att vi inte hinner med. Det hände bara. Och det var ju en olyckshändelse. Men inte hade vi några extrakläder med oss. Det var länge sedan jag hade det till mina stora barn. Han blev ledsen men fick köpa en godis och då blev han gladare. När jag sedan skulle klä av Majken och Ester overallerna så upptäckte jag att Ester inte hade några byxor på sig. Bara tygblöjan under overallen. Jag blev generad och klädde inte av henne overallen på hela tiden. Det var min man som klätt på henne och jag bara kände att nu är det lite för mycket. Lite för mycket. Och Majken och Ester vill inte följa med på musikskolan på tisdagkvällar. Dom skriker oftast på slutet och jag svettas. Nästa termin får inte ridningen och fiolen vara på samma kväll.

Ja och så hade jag ju inga extrakläder till bäbisarna heller. Och inte hissnyckeln hade jag med mig. Och musikskolan är flera trappor upp. Det var inte vår kväll igår.

Kvällstankar

Det är ingen idé att jag går och lägger mig. Min man är borta på nån sån där dag som ska vara bra att ha när man ska lära känna varandra bättre och trivas bättre att jobba ihop. En sån dag tror jag. Här hemma har vi också haft en ganska bra trivas ihop dag. Inga stora konflikter somvi hade den här helgen. Huvva vilken jobbig helg. Vårgalna barn och trötta vuxna. Dålig kombination. Till slut jätte trötta barn med näsblod som ändå inte vill komma in från studsmattan. Men idag kom dom in och Majken och Ester somnade så jag kunde läsa kvällssagan och kolla till. Det är det senaste: Visst kollar du till? Så när vi har läst och sagt go natt så ska vi gå och vara borta en stund i ett annat rum och sedan gå tillbaka och kolla till. Nu kollar jag till säger jag. Och då somnar dom. Oftast.

Men alltså nu då. Alla sover och jag är ensam vuxen och rädd. Jag har nu kollat i varenda skrymsle. Inget läskigt någonstans förutom en massa stök förstås. Vad skulle jag göra om jag träffade på något läskigt? Det kan jag ju undra och hoppas att jag aldrig upplever. Men när jag lägger mig kommer jg inte att somna. Så är det varje gång han är borta. Läskigt att somna. Rädd för allt möjligt. Bränder och barntjuvar. Ungefär det, tror jag. Imorgon på morgonen kommer jag att andas ut. Förhoppningsvis. Koka mitt kaffe. Men nu känns det bara så där jobbigt och mörkt.

Är jag vuxen? Hur vet man det?

Skräpet borta

Vi kan andas ut nu för min man har äntligen fått slänga skräp. Hela garaget tömde han. Skäms-garaget som varit fullt av allt mellan himmel och jord. Var tvungen att gå ut och kolla vad han slängde efter ett tag för jag blev lite orolig. Han fick i alla fall inte ta min fina trähäst som i och för sig tappat huvudet. Den ska limmas en dag. Vilken dag som helst. Kanske.

Majken och Ester blev vaccinerade i förrgår och mådde inte bra efteråt. Sov inte och skrek. Det blev en speciell natt. Riktigt så lite sömn är vi inte vana vid. Vi började fundera på om tvillingar verkligen ska vaccineras samma dag, men annars hade det blivit två dåliga dagar.

Vi har fått en ny BVC-sköterska för den förra har gått i pension. Vi var där tillsammans jag och min man och han reagerade lite över hur hon var och det gjorde inte jag förrän han sa något om det hemma. Det blev faktiskt lite som ett förhör. Äter dom grönsaker? Borstar ni tänderna? Och när hon frågade om borstningen så passade jag på att fråga om det som bekymrar oss ganska mycket nämligen att Ester biter Majken hårt och ofta. Men då svarade hon inte för då pratade hon om tandborstning och då var det det vi skulle prata om. Så på slutet så tänkte jag att jag faktiskt fortfarande ville prata om dom där bitningarna och då svarade hon. En sak som hände och som jag reagerade på direkt var när Majken skrek när hon fått sin andra spruta och jag skulle precis vända henne mot mig och trösta henne, men precis innan jag vänder henne mot mig så säger sköterskan: Vänd henne mot dig. Jag blev lite förvånad. Sa inget, men efteråt så kändes just den repliken lite onödig. Men det är väl ett svårt jobb. Att liksom ta reda på om det faktiskt inte står rätt till som förstås är en viktig uppgift. Och att få med alla nödvändigheter.

Lite politik

Det är dags nu att bli politisk. Jag börjar bli för gammal för att bara prata om mig själv och min familj. Jag kanske måste vidga perspektivet fast jag är nog tyvärr inte så bra på det. Men i alla fall en sak har jag tänkt på idag. Mina första politiska ståndpunkt är att det är ett LYXPROBLEM att folk inte kan flyga hit och dit. Nog för att mina egna föräldrar sitter fast på Cypern, men ändå. Ett LYXPROBLEM. Började tänka på flyktingar idag som måste fly från sina länder i lastutrymmen eller i båtar som är lastade för tungt. Som måste betala med allt dom äger och allt dom inte äger. Som blir lurade. Som kanske dör på vägen. Som lämnar kanske delar av sin familj kvar. Och vi kan inte flyga på konferenser. Jag tycker att från och med denna dag ska alla konferenser ske via datorn.

Så fort jag blir lite ställningstagande så kommer man ju på att det finns baksidor. Herre gud jag börjar tänka på organ som inte kommer fram i tid till dödssjuka människor. Det är klart att flyget måste funka.

Men vi måste nöjes - och konferensresa mindre.

Det är i köket allt händer

Verkligen allt händer i köket. Jag tänker att vi borde ha ett enormt kök och allt annat kan vara ganska lite. Majken och Ester jobbar med maskinen och porslinet. Eller sitter på bordet och lever farligt.Utanför fönstret försökte jag fota en fågel som verkar bo i holken. Det gick inte bra. Ernst läser och tokar sig. Glaskulan som fortfarande är hel hänger i fönstret. Min man drömmer om att få städa någonting. Jag lovar att det är det han drömmer om när han står där. Få se nu ska jag kanske städa bilen eller köra skräp? Han tänker inte alltid på sånt men just nu är han i en period när han gör det väldigt ofta. Jag blir så trött när han säger sånt. Och häromdagen sa han också något ännu tråkigare att bilen måste servas. Dyrt, dyrt. Vill hellre köpa nya utemöbler. Våra sitter knappt ihop.

Ester

sitter mitt på bordet och äter apelsin. När inte Majken sitter där så sitter Ester där, eller förresten ofta sitter båda där. Galenpannor. Dom får faktiskt inte, men ibland så låter vi dom ändå för det är ju så kul

Harry Potter

Ernst läser och läser Harry Potter. Nummer fyra läser han nu och nummer fem ligger och väntar. S säger att i skolan när man får välja vad man ska göra då läser han.

Gillar

Majken gillar bubbelvatten från våran bubbelvattenmaskin och hon gillar att sitta mitt på bordet.

Kom som du är men kom rätt

I fredags kom min dotter hem tidigt. Jag visste att hon skulle komma hem sent för dom hade stilbytardag på fritidsklubben och det hade hon sett framemot. Hon hade packat ner en svart peruk och klätt på sig en klänning som hon aldrig har. Hon kom hem alldeles för tidigt. Det visar sig att när hon kom till skolan hade ingen i klassen bytt om. Och min flickas nära vän som hon hade hälsat på dagen innan hade lovat att hon också skulle men "glömt bort". Det trodde inte min dotter ett ögonblick på. Men sa inget. Sa inget till någon om hur ledsen hon var. Inget om hur dum hon kände sig när hon hade på den där festklänningen när alla andra hade mjukisbyxor. Hon smög in på toaletten på morgonen och tog av den. Om peruken sa hon förstås inget som låg i väskan. Ni vet hur det känns när man har helt fel kläder på sig. För uppklädd, för inte uppklädd. Eller fel frisyr eller vad som helst. Att inte passa in. Jag blir helt galen när jag tänker på det. Jag vet inte riktigt varför. Det är väl det där med att längta efter något och så grusas allt. Eller det där med att behöva skämmas och låsa in sig på toaletten. Nu när jag tänker på det känner jag fortfarande hur det berör mig.