Lite sjuk

Imorgon får vi nycklarna till huset. Då är det vårt. Just då äger vi två hus. Tur att det bara är en månad för annars hade det ju bara inte gått så bra för oss rent ekonomiskt.

Största barnet hemma sjuk idag och två små lediga och jag risig men ändå inte så farligt. Och så är jag lite hypokondrisk idag. Alla dessa sjukdomar som jag är så rädd för och tror att jag har. Usch. Så här har det varit sen jag var barn. Men jag är absolut inte rädd för förkylningar och magsjukor som en del är. Så där så dom nästan måste isolera sig för att dom är rädda, nä det tycker jag bara ingår i livet. Men det är det andra som jag är rädd för. Nämner inget för då blir jag bara räddare. Och jag närmar mig 40 och på så många sjukdomar står det att det är ovanligt, mycket ovanligt innan 40. Men snart är jag där. Hur mycket ska jag oroa mig då? Fast nu ska jag ju ta tag i den här oron. Snart hoppas jag på att få komma och prata om den och en del annat. Sånt där som gnager och sliter i mig.

Idag ska vi gå på fiol och sedan ska jag jobba till åtta. En lång dag när man är förkyld. Igår började jag packa ner porslinet i köket. Ganska skönt. Och jag tror verkligen att jag skulle trivas med så mycket mindre grejer om det bara inte var för att man då måste välja bort någonting. Välja, välja, välja. Så svårt.

Lördag

Har börjat bli förkyld och trött. Den här helgen bara försvann med besök på tapetaffär, pizzabak och film. Och idag matcher för Ernst och vi andra hemma och småhängiga tre av oss.

Pizzabaket blev en upplevelse med Majken och Ester med i allra högsta grad. Dom åt upp majsen och plockade bort det Signe satte på pizzorna för det var ju så gott. Och när jag skulle baka ut degen så grävde dom sig ner i vår jätte stora mjölbunke. Men det blev pizza och det blev gott.

Sen såg vi Elina som om jag inte fanns som var så bra och gripande. Vi har haft den där filmen i flera år men inte tittat på den för vi tyckte att Ernst och Signe var för små. Men igår tittade jag, Signe och Joen på den. Men vad bra.

Om tapeter

Nu har vi tittat på tapeter. Man kommer till den där tapetaffären och det finns hur mycket som helst. Alltså såna där böcker med tapetprover överallt. Det enda jag vet är att det inte får glänsa om tapeten annars vet jag nästan ingenting. Nu har vi tre såna där böcker hemma. Jag har fastnat för prickiga tapeter (såklart), för någon blommig, en randig och lite till. Det här var precis lika svårt som förut. Det där med att välja, usch. jag såg en gymnasieelev med en tygpåse där det stod ungefär: Tänk om jag ångrar mig och så ångrar jag mig igen. Så känns det just nu. Fast vilka lyxproblem. Egentligen.

Renovering snart

I tvättstugan ska Signe bo. Första egna rummet. Vi ska flytta ner tvättgrejset till källaren och sätta in ett fönster och ta bort lilla väggen och tapetsera och lägga in golv. Kanske försvinner alla renoveringspengar redan här för vi kan göra väldigt lite själv.


Gillar grönt fast inte sån här grön. Vad ska vi ha här i hallen? Det är sån där träpanel på en del av hallväggen också. Vad ska den ha för färg? Grön? Grå? Ska man ha en blommig tapet i gult, så där gammalt blommig som jag har sett i ett hus som var till alu en gång. Fast hur hittar man en sån tapet? Eller ska det bara vara enfärgat och diskret?

Och kökstapeten den vill jag inte ha. Jag är inte så här silvrig och svart av mig.

Ja ha och då ska vi renovera, fast egentligen bara pytte lite. Jag vill ha plankgolv i hela huset helst, fast det blir det inte, men kanske i hela övervåningen. Fast hur dyrt blir det och vi kan inte göra själva. Och så tapeter ska vi ha. Jag kan inte bestämma mig. Kanske grönvitrandiga till köket om det finns såna. Lite diskret och så älskar jag grönt.

Hej då gamla

Välkommen nya.
Och vad jag vill ha nu är finare, mer städat, att alla ska vara snälla och att vi ska ha vänner som bara tittar in på en kopp kaffe.

Majken

är glad
funderar

busar.

Storebror och lillasyster

äter grönsakssoppa.

I stöket

Idag har jag grävt mig fram i det här huset. Allt är på tokiga platser, till exempel barnvagnen i köket, jätte stora grönsakslådor på köksbänken och i hallen, böcker, kläder, klossar, reklamblad och annat överallt. Jag minns inte ens längre. Och jag och matlagning. Jag gör det alltid lite för krångligt. Så fast inte min man var hemma överhuvudtaget förrän nu ungefär eftersom han jobbar och sjunger i en sån där ambitiös kör som sätter in extra pass ibland. Irriterad blir jag på såna där extra grejer. Det är så mycket extra ändå och så extra kör på det. Men i alla fall så blev det grönsakssoppa och våfflor. Fast jag fick en massa hjälp med Majken och Ester och vispning så blev det ändå lite för mycket. Och så mycket disk. Två hela maskiner har vi diskat ikväll. Sen har Majken och Ester gått hand i hand och fnissat. Himla näpet det också. Jag tycker att dom är så förfärligt gulligt näpna just nu. Och när jag kom till dagis idag så blir Majken så glad att hon sätter upp händerna i vädret och dansar. Då känns det så fint och all trötthet försvinner.

Jobbigt

Just nu tänker jag att jag skulle ha varit hemma med dom små. Längre. Inspirationen på jobbet är noll. Eller inte riktigt. Men ändå så går det tungt med att skicka mejl, vänta på svar, få svar ibland, skicka nya mejl. Sånt känner jag inte för. Eller läraren som alltid kommer med sin klass och har superbråttom. Barnen hinner nästan inte låna.

Men det jag tycker är kul är att läsa böcker, träffa barnen och berätta sagor. Men så är det allt det där andra och jag tänker att vi har ju så mycket hemma hela tiden. Och så är jag hemma en dag och Majken tar upp luren och ringer till Ester ute i vagnen som sover. Hallå Ester, säger hon. Eller Ester som ser en apa på bild och blir rädd: Apan lalig, säger hon sen ungefär 100 gånger. Och jag tänker att jag vill ju vara med. Jag vill höra vad dom säger och se vad dom gör. Och det är klart att jag blir less, till exempel när Majken bara sov tjugo minuter, som i måndags, men ändå. Jag vill vara där hela tiden. Och jag har blivit äldre och jag har jobbat. Det som är viktigast har jag här hemma. Sen vill jag göra ett lagom bra jobb, men just nu så rinner tanken iväg mot barnen hela tiden när jag är på jobbet.

Tisdag

Sov dåligt i natt igen. Usch vad tråkigt att göra det. Onödigt känns det som. Och jag som verkligen måste orka. Och så var det jobb och fiol igen. Och bildörren har frusit fast så jag fick klättra genom hela bilen för att sätta fast bäbis i bilstol och genom nästan hela bilen för att sätta fast annan bäbis. Och jag fick också kliva över Ernst bandytrunk, två fioler, en klubba och mina böcker som jag alltid släpar runt på. För jag är en sån som alltid tror, hur många barn jag än har med, att jag kanske hinner läsa en liten stund. Så man kan kanske säga att jag i grund och botten är optimist även om jag verkligen ibland, och alldeles för ofta egentligen, ser allt i svart och inte tror att något ska gå bra. Man jag tänker att den där lilla bokväskan jag släpar runt på är ett tecken på något bra.

Sen när jag då skulle ta ut bäbisar ur bil så sträckte jag mig i halsen. och det gjorde verkligen jätte ont och jag blev rädd. Nu har något gått sönder, tänkte jag. Men nu känns det ju bara bra. Vår förrförra bil hade också en sån där skjutdörr som frös fast förresten. Man ska inte ha såna där i den här delen av världen.

Och sen tänkte jag ju skriva om något helt annat idag. Men vid den här tiden på dygnet så återstår det bara några rester av dagens tankar. Så det här kan man säga var dagens rester.

Måndag

Idag var jag och flickorna hemma på dagen och så har jag jobbat på kvällen. Konstigt nog så blir det lite stressigt att hinna till jobbet fast jag börjar klockan fyra. Men min man ska hinna hem och jag och fyra barn ska hinna hem från musikskolan. Men det gick. En minut i fyra var jag på plats. Och så var vi på Öppna förskolan idag. Och jag kände mig lite så där annorlunda. Liksom för gammal och för allt möjligt. Men det bästa var att vi fick träffa en liten Inga på två och en halv månad. Hon låg på magen på golvet alldeles bredvid mig och Majken. Majken blev alldeles till sig. Hon smekte henne på kinden, på håret och så ville hon se hur hon såg ut så hon försökte liksom titta på henne underifrån. Hon var så snäll mot henne. Alltså Majken gillar ju dockor mycket och det här var ju nästan en fast den liksom rörde sig. Ja det var bara så rörande fint.

Och min arbetskompis säger att den där huslänken inte funkar. Ni ska få en ny. Snart. Fast nu är jag riktigt trött och kanske hungrig också. Och jag som ska äta mindre mackor har ätit två rostade mackor till middag. Ja det var ju för att det är så himla stressigt där kring halv fyra och jag har ju inte så mycket framförhållning.

En dröm

Jag drömde i natt om ormar. Läskigt. Jag har aldrig träffat ormar på riktigt, ute i naturen. Min man är rädd för ormar. Jag är nog också det. Men i drömmen så stod Ester uppe på en sten som var omgiven av ormar. Min man vågade inte rädda henne så jag hoppade fram på olika småstenar, hur snabbt som helst, och räddade henne. Sen när jag hade räddat henne så räddade jag också våra två tvättkorgar som också stod uppe på den där stenen. Alltså nog för att jag har tvättat mycket den här veckan. Men ändå!!

Sova dåligt

Jag har verkligen sovit så dåligt den här veckan. Jag brukar kunna sova dåligt en natt, men aldrig flera i rad. I natt sov jag dåligt igen och vaknade mitt i natten av att det gjorde ont och då var det en liten smula på sängen som liksom skavde i sidan av mitt ben. Som prinsessan på ärten har jag blivit. Herre gud vad händer? Jag som har kunna sova med 6 barn i sängen. Jag förstår inte. Och så har jag verkligen känt mig son jagad den här veckan. Att jobba och ta hand om familjen är ibland helt övermäktigt och ändå jobbar jag "bara" 23 timmar i veckan och min man inte heller heltid. Vi börjar längta efter andra ställen. Vi har tittat på stora hus i Smålandsskogar och drömt oss bort. Helt galet eftersom vi just köpt större hus. Men titta på det här. Bara hur fint som helst.

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid=3QHIGG87LOUPEVM2

Oj oj oj vilken dålig dag. Oj oj oj vilken dålig mamma. Arg som ett bi på allt stök. Och Majken och Ester skriker när vi kommer hem från dagis. Upprörda, hungriga, kalla. Fast på dagis hade det gått så bra. Så klart. Sen skrek dom sig till sömns också. Nä fy vilken dag. Stoppa den i någon låda och kom inte tillbaka. Från och med nu hjälper ni till har jag sagt. Plocka upp. Och så har vi kalas på fredag och min man är borta varenda dag, eller idag och imorgon. Fast nu är han hemma och han har handlat. Fick gå tidigare från sin kör för annars skulle det inte gå. Det här med att handla. till exempel behöver vi tandborstar och vantar. Men när ska man orka handla? Mat är en sak, men allt det andra då Tandborstarna har verkligen fötter i vår familj. Aldrig på plats och alltid borta. Godnatt.

Oätligt men hur fint som helst

nu vet jag att det går att baka en hel dag utan att något går att äta. 2 deciliter salt i degen gjorde det oätligt men väldigt fint ändå. Och Ester fick sätta på på små silverkulor på bakverken och det såg så himla näpet ut.