Ingen brasa

Aldrig blir det någon brasa på Valborg. Ingen vill mer än jag, Majken och Ester, men det finns ingen nära så då skulle vi behöva åka iväg och det orkar jag inte.

Vi har beställt såna där färdiga matkassar från Coop. Det här är första veckan och vi ska ha det varannan. Fyra måltider för 6 personer finns det i kassen. Jättekul är det. Och jag tror det blir lagom med varannan vecka. Då kan jag eller vi inspireras och hitta på fritt varannan vecka och inspireras och vara mer styrda varannan. Idag blev det en lyxig Valborgsmiddag med köttbitar som vi stekte, potatisklyftor i ugn, sockerärtor och morötter vi stekte lite snabbt i stekpannan och kryddsmör med vitlök och kajennpeppar. Jag antar att det var så här lyxigt för att Valborg är den här veckan. Jag har beställt en ekologisk matlåda för 6 personer och den kostar 900 kronor. Dyrt, men ändå så blir det kanske inte dyrare än om vi köper mat själva. Nu använder vi ju det som finns i lådan, allt. Annars glömmer vi och får kasta grönsaker och lite mjölkprodukter som blir för gamla. Jag kände att jag behövde den hjälpen just nu. Det är rätt tungt i perioder och jag har grubblat så mycket. Idag hade jag ett fint och bra samtal med min chef. Jag ska inte tänka så svart och definitivt om saker.

Idag var Majken borta. Vi kom hem från dagis. Hon stannade i källaren hos storebror och storebrors kompis som hon gillar så mycket och hade längtat efter. Jag gick upp ända till övervåningen och tog på mig ett par skönare byxor. Ester kom efter mig och ville umgås. Vi gick ner och pratade och hade det bra. Sen, efter kanske 20 minuter, ropade jag till brorsan och hörde om Majken var där. Nä, säger han. Jag frågade dom andra här hemma och ingen visste var hon var. Jag började leta, hysteriskt. Sprang ut och ropade, hysteriskt. Sprang till diket med vatten för att kolla att hon inte drunknat. Sprang runt tomten, kollade i garaget, kollade i frysen. Förstår ni hur knäpp man är när man letar efter barn i frysen, men vi hade köpt glass från glassbilen på väg hem och jag hade sagt att dom inte skulle få förrän efter maten. Men hon var inte i frysen. Så ropar Ella att hon ligger i soffan. Och det gör hon, under en filt. Ingen del av henne syns och hon sover. Det brukar hon ju inte göra. Tack Gud för att hon inte var försvunnen. Jag satt helt utmattad bredvid henne efteråt. Min fina, underbara och alldeles tokiga flicka med sin lika tokiga mamma.

Ommöblering

Köksbordet är nerplockat och köket blev stort. Lite opraktiskt att inte ha matbord i köket, men vi behövde mer plats. Vi lagar så mycket mat.

Usch

Svårt är livet. Vad man vill, vad man ska, vad man borde och vad man vågar. Svårt, svårt. Jag är inte särskilt lättsam. Känner mig mer än lovligt tungsint och förvirrad. Varför vet jag inte vad jag vill.

Faster Svea

Hon har broderat dom här tavlorna. Aldrig har jag tyckt att dom varit fina, men nu gör jag det. För att hon har gjort dom, hon som broderade hela livet. Mycket fint, men också sånt här med lite småfåniga ordstäv. Men nu gillar jag dom ändå. En av mina 6 fastrar. Tre av dom är döda, kanske dom jag stod närmast. Faster Svea var ganska tystlåten, men gav mig alltid presenter. Hon hade inga barn och ingen familj. Jag saknar mina fastrar så mycket ibland och önskar att dom hade fått vara med längre. Jag ville vandra med dom på jorden lite till. Dom var trygghet för mig.

Sprungit

För första gången har jag sprungit med Otis. Det blev lite pauser för kiss, bajs och allmänt sniffande, men det gick riktigt bra. Men jag är rädd för att det blir för jobbigt för honom så det får inte bli så ofta.

Jag har rensat klart garderoben. Kläder att ge bort fanns det. Jag hittade en trolltröja som jag sydde när 11-åringarna skulle vara utklädda till troll i skolan på lågstadiet. Småflickorna blev förtjusta, men det behövdes ju två trolldräkter. Tänk jag hittade den andra. Ibland hittar jag saker som jag inte borde hitta och ibland får jag leta min mössa eller vantar hur länge som helst fast jag använder dom varje dag.

Rensar

Som bara den. Lyssnar på Lisa Ekdahl och Euskefeurat. Det var länge sedan för jag sätter aldrig på musik. Jag tror att jag är så omgiven av ljud så det behövs inte. Garderoben rensas. Jag har så mycket jag inte använder. I natt sov jag så dåligt p.g.a att jag fick ont i tån. Fatta att en tå har så stor betydelse så man vaknar för att den gör ont. Vad viktigt allt i människokroppen måste vara för välmåendet. Dagen började med långpromenad, men jag vill också springa idag. Fast först rensa ut och sedan äta middag och sen ikväll så får vi se om jag kommer iväg. Jag har varit frustrerad idag. Helgen går rasande fort och jag vill ju hinna mycket. Otroligt mycket.

Sover bättre

Jag lägger mig för sent, varje dag, men sover bättre. Inser att det har att göra med att jag inte jobbar kväll just nu. Måste försöka styra mitt jobb bort från kvällar. Den där måndagskvällen skvalpade runt i flera dagar när jag jobbade kväll. Sov inte bra natten mot tisdag, var så trött på tisdag och sedan vansinnigt slut på onsdag. Så har mitt liv sett ut de sista åren. Nu sover jag bättre. Kvinnor och sömn är ett sånt bekymmer. Skulle nog tas på större allvar. Som min mamma som började sova dåligt och tillslut gick i pension vid 62 när hon bara inte orkade mer. Ja hon hade ett vansinnigt stressigt jobb också, men ändå sömnen har betydelse.

Och jag tänker på min man som berättade att han träffar så många patienter med sömnproblem. Nu vet jag inte om det är fler kvinnor än män, men jag är ganska övertygad om det. Tänker på alla kvinnor i vården som jobbar oregelbundna arbetstider, eller i affärer som har bara öppet längre och längre. För det är klart att vi måste kunna handla klockan 23.00 en onsdagskväll!...Kanske inte bäst för kvinnors sömn, för det är väl mest kvinnor i dom branscherna.

Men vilket hus

Många rum. Stort. För modernt för mig, men ändå inte alls förstört, bara liksom bra renoverat. Min favoritfärg i köket. Älskar grönt och just den grönfärgen. Allrum uppe som kan bli flera sovrum. Fina trägolv. Lekstuga. Ja man kan ju drömma. Drömma sig bort från vardagsstöket och vardagsdeppen som infunnit sig. Jag är liksom så slut och får inte ihop det. Ja vad kallas det, livspusslet. Fast det låter rätt så löjligt och också det för modernt för mig.

Kvällsfika

Våfflor. Gud vad arg jag har varit på alla datorer idag. Barn och datorer. Blä. Så känner jag nu. Och jag vet att det inte går att stoppa utvecklingen, men just nu är det för mycket.

Gott

Hittade såna här för 15 kronor idag. Dom brukar vara dyrare. Gott tycker jag. Jag har nu ätit Broccolisoppa, men är ändå inte mätt. Vi ska äta våfflor till kvällsmål så jag sparar mig. Vilken dag, vilken vecka. Tänk jag jobbar 60 % och det känns som heltid. Undrar då hur heltid skulle kännas? Två långa dagar kvar på veckan. Från maj blir det halvtid igen, mycket mer lagom för mig. Jag önskar att min man också kunde jobba mindre. Han behövs här hemma med barnen mer än nu tycker jag. Hans tålamod behövs. Han borde jobba 75%. Tänk så himla bra det vore. Kanske att vi skulle hinna städa ibland då. Vem vet.

Djurcirkus

En katt öppnar ytterdörren och en hund smiter. Nu har jag hämtat honom för, jag vet inte vilken gång i ordningen, hos en familj en bit bort på gatan som har två Norrbottensspetsar. Jag blir galen. Lås dörren säger vi hela tiden, men det kanske blir hälften av gångerna och sen har vi två fyraåringar som öppnar dörren titt som tätt. Nu ligger han här trött efter dagens andra äventyr. Första äventyret var i koppel ute med min man och det andra var det här spontanäventyret. Tur att han är söt som få.

Idag ledig. Gårdagen var känslomässigt jobbig så jag hoppas på en lugnare dag idag. Jag håller på att planera in en resa till mina föräldrar i Uppsala. Märkligt att ha föräldrar på ett ställe där man inte själv har sina rötter. Det blir så sällan jag åker dit, men min pappa är väldigt svag så nu är det verkligen på tiden. Han sover mer än han är vaken, sa min bror till mig.

Knoppar och glada barn

Det växer lite i vår nya rabatt. Två små knoppar är det vi kan se hittills. Hoppas på mer växtlighet snart. Vi köpte några ynkliga och trasiga växter på halvahalva priset och planterade när det var nästan på väg mot vinter. Daggkåpan lär ju ta sig, men dom andra blir jag mer osäker på.

Idag har vi haft grillning med dagis och jag promenerade en dryg timme på morgonen. Stegmätaren är nästan på 10000, skönt behöver jag inte fundera så mycket på den idag.

Allt var så bra

Men så fick jag huvudvärk och blev illamående. Hade värsta mysdagen. Jag sprang på morgonen, tittade på min son som spelade fotboll, åkte och fikade med 6 av 8 i familjen och storhandlade på en liten affär. Så kom vi hem och då pang kom huvudvärken. Antagligen var det joggningen och min brist på vettig föda idag. En liten macka och sen gofika på kaféet. Ja och frukost förstås, men det var ju tidigt det. Men nu har jag ätit huvudvärkstablett och en ordentlig middag. Jag slapp kräkas, var så nära, men lyckades sova i soffan en halvtimme istället. Så nu blir det lördagsgodis i soffan snart.

Signe har varit på stan och hittat ett par skor hon vill ha till våren. Gympaskor med rymdtema. Jag älskar allt med rymden säger hon. Ibland överraskar dom en.

Och ångesten

Två händelser på jobbet, eller kanske t.o.m tre har gett mig lite ångest. Jag bara undrar ska det vara så här? Är jag en besvärlig människa? Är det helt okej att säga vad man tycker ibland? Uttrycker jag mig fel eller helt okej? Inom min bransch blir småsaker ibland för stora. Jag är i grunden inte en noggrann person och är rätt så känslostyrd. Blir lite galen ibland av småsaker på jobbet och vill så gärna hjälpa människor. Jag kan aldrig klaga på barnen som har försenade böcker. Jag känner ju igen mig själv i dom. Jag förstår liksom. Alla som tappar bort saker. Jag förstår er för det gör jag med. Men en sak förstår jag också och det är att min självkänsla är så i botten.

Och en till sak är att jag ibland tycker jag att jag pratar för mycket också. Så träffade jag en man idag på Konsum som tokpratade med alla han såg. Och riktigt så är jag inte, men ibland undrar jag.

Alltså på det hela taget så skulle jag behöva bli mer trygg i mig själv.

4 år

Majken är 1 meter lång och väger 16.3 kg och Ester är 99 cm lång och väger 15.2 kg. Dom ser och hör bra. Dom kan räkna till tre (minst) och trä pärlor på ett band. Dom kan känna igen olika färger, Ester alla som sköterskan hade. Ester ritade ett kryss och en flicka. Majken ritade en huvudfoting med låånga ben, men något kryss gjorde hon inte. Dom kunde gå på ett streck på golvet också. Fyraårsbesöket gick bra, men dom var så ängsliga inför det så vi följdes åt jag och min man.

När vi gick ut från rummet låg en liten bäbis och år från sin mammas bröst. Ester tittade länge. En sån vill vi ha.