Lite för bra

Allt känns nästan för bra förutom en, jag brukar aldrig svära men, djävulsk huvudvärk. Jag svär för att riktigt förklara hur hemsk den är. Himla hemsk. Försökt kräkas några gånger, men det går inte. Jag har sprungit idag. Det är därför huvudvärken är så här. Det blir så här när jag försöker börja träna efter långa uppehåll. Men nu är jag igång. Nu. 

Men det som känns så bra är med barnen. Med den äldste känns det så fint och med dom andra också. Men med dom andra har det inte svängt så mycket så där är det mer som vanligt. Vågar vi tro på det här nu? 

Konsekvenser

När vi hade det tungt i slutet av maj och i juni då flyttade i princip vår gråa katt hemifrån. Kom hem ibland och åt, fast inte ens varje dag. Det tog någon vecka innan jag insåg vad som hänt. Hon har alltid älskat gos och kel och lite extra mycket har hon tyckt om mig. När jag inte hade något över för henne så var det bättre på gatan nedanför. Där har hon en kvinna som hon brukar hälsa på. Nu först har jag insett hur vi måste kämpa för att vinna hennes hjärta igen. Så jag går ner och hämtar henne sen några dagar tillbaka och nu, peppar peppar, har hon varit hemma frivilligt flera timmar på dagen. Gud så skönt det känns. Fast jag tror vi får fortsätta kämpa lite.

PS Ordet kel fick inte att stava. Nu kan jag. Vilken tur att jag lärt mig ngt nytt idag.

Å nej

Jag har drabbats av någonslags ångest så här på lördag. Det kryper i mig. För många tankar. Vi hade ju en stor personaldag igår, i ett nytt bibliotek. Så många människor, möten och tankar. Hur jag tänkte, men hur har jag hamnat här? Den där blyga från den lilla staden högt däruppe. Bland alla kulturmänniskor. Lite trasig och kantstött och kanske inte så värst omtyckt heller. Hur bra är dom tankarna då? Inte bra. Och ännu fler tankar fick jag som jag inte ens tänker avslöja. Så nu får jag väl försöka bygga upp den där låga självkänslan då. 

Detriktigtpinsamma

Det som var pinsamt när jag var liten är det än. Så nu plågar jag mig och skriver om det. Mens.  När jag blev 40 så blev min menstruation oregelbunden. Det går i perioder. Just nu blev det väldigt oregelbundet. Men så idag kom den och jag hade liksom inga bindor hemma, jo en. Vi hade en lång dag. Det blev konstigt. Jag kände mig som 14 år och tänkte att nu har jag kanske en stor blodfläck på klänningen, det kändes så. Jag nästan sprang in på toa, eller det gjorde jag. Men det hade jag inte, visade det sig. Men känslan. Känslan. Ibland aldrig äldre än 14. Och för er som är som jag och tycker att sånt här pratar man inte om ber jag om ursäkt, men ibland måste man ta ett litet kliv i livet. Så nu är det gjort. Undra vad nästa läskiga kliv blir? 

Vår lediga dag

Jag kokar disktrasan, kokar havregrynsgröt, kokar risgrynsgröt, tvättar om tvätten som vi glömde hänga, ringer och sjukanmäler ett barn, brer några mackor, kokar te till han som är sjuk,torkar bänkarna i köket.

Jag ska steka några pannkakor, hänga en tvätt, sätta på en ny tvätt, klä på mig, skicka iväg några traderavinster, planera middagen, göra müsli, gå ut med vovven.

Glad över att ha lite mer energi nu än för någon månad sedan.

Och jag funderar över till exempel hur jag ska hitta tights till Ester som inte går hål på knäna. Om någon har något tips så blir jag glad. Vi har provat Lindex, HM, Åhléns. Och säkert Kappahl. Vi måste kanske gå upp i prisklass. 

Så blev jag visst sjuk

Jag och min vän gick på långpromenad runt en sjö. En jättefin promenad som vi gjorde också för en tid sedan.

Men den här gången så överraskade regnet och haglet oss. Vi plurrade och gick med vattenfyllda stövlar. Ett äventyr på en söndag. Jag har inga problem att bli blöt. Jag gick ofta ut i regnet som barn för då var ju nästan ingen annan ute. Det var kul. Men väl hemma kände jag hur tröttheten kröp sig på. Lite för mycket trötthet för att vara normal. Sen blev jag liggande. Nu är jg låtsaspigg med två alvedon. Nu kan jag tänka braiga tankar. Som att jag köpt den ultimata klänningen/tunikan. Nu har jag blivit så gammal så jag köpte två. Så en ny kokbok som verkar lovande. Ingen matinspiration under hela sommaren. Mycket mera nu. 

Min lilla lördag

Båda mina stora flickor rider på lördagar den här terminen. Andra lördagen var idag. Jag älskar att dom rider samma dag. För att det är praktiskt, men också för att jag hinner titta lite på båda och för att dom får gör något tillsammans. Ella ville sluta, men hon kom på det försent och då föreslog en på ridskolan att hon skulle gå över till stora hästar så nu rider Signe ponnys och Ella för första gången dom stora hästarna. I Ellas grupp var dom tre förra gången och tre den här

gången så ridläraren hinner verkligen med. Oj vad Ella fick jobba med hästen på detaljnivå, hon var svettig efteråt med blåsor på händerna. Signe red den här på bilden, stallets gulligaste häst. Jag sniffade på den. Vad hästar luktar underbart. Sen har jag känt mig lite illamående. Det går ju nått här hemma. Vi tror att fyra haft det nu, Ester lindrigast, med bara lite feber i natt.

Positivt den här veckan är att jag varit så duktig med matlagningen. Skrivit matlista och haft mig.

Igårkväll var det ju fredag. Sonen ska någonstans. Typ på en fest, men kallar det inte så. Jag känner hur oron kommer fort. Att jag tänker men nu börjar det här igen. Han har varit på ön en månad nu och vi har sluppit allt sånt. Men det gick igår med. Vi klarade det. Katastrofen kom inte. Men sömnen var någon annanstans, i någon annans sovrum.

Jag tror att jag är som nån i Mumindalen som alltid väntar på katastrofen. Vad det nu är hon heter? Ska ta reda på det. Jag kan inte min Tove Jansson. Ska nog ta och läsa dom nu.

Konstig känsla

Egentligen ledig, men jag har haft träff med min kurator på vårdcentralen. Så nu har jag ätit lunch hemma helt själv tillsammans med några djur. Värmen är som bortblåst. Regnet har återvänt. Det är vardag och min första dag på mitt nya jobb var igår. Lite rädd för känslan av tomhet. Det är så lätt att känna så efter semestern. Att fylla vardagen med vackert är svårt. Vackert just nu är en snarkande hund.

Cyklat

Cyklat från dagis idag. På egna cyklar. Vi har börjat jobba idag. Mitt nya schema är super. Vilken chef jag har. Hon är lite fantastisk. Så mån om mig. Inga kvällar och min längsta dag till kvart över tre.

Sonen är hemma nu från ön. Håller mina tummar eller inte egentligen dom, utan, jag vet inte jag håller. Det är nog mer en slags bön om att det ska bära. Min underbara pojke. Mina underbara barn. Inte alla dagar är enkla dagar. Inte alls. Men det är värt det hela tiden. 

Tant Oro

Den där serien av Anneli Furmark. Hon ringer när det är halt ute. För mig ringer hon lite då och då. När en faster hälsar på för att hon fått bröstcancer och här på sjukhuset på behandling. Hon berättar om den unga kvinnan i 30-årsåldern som också är där på behandling. Då ringer hon. Sen kanske det är din tur säger hon. Livet är kort. Du gör väl det bästa du kan? Allt är till låns. Barnen, livet och lyckan. Den kommer och går. Hon ringer när jag läser om den fina skådespelaren som tagit sitt liv. Han med ansiktet som var så uttrycksfullt, varmt och kärleksfullt. Hon ringer när jag läser om en som dött, några år yngre än jag. Här i min stad, med samma yrke. Jag tänker att hon var ensam, fast jag inte alls kände henne och inget vet alls. Men jag vet att jag tänkt så. Vad gör vi med varandra, tar vi hand om varandra vi människor? Tänker att jag måste göra mer. Tant oro ringer på och säger att man aldrig kan veta. Allt kan hända. En stulen bil åker förbi vårt fönster under natten. Det låter högt. Jag kan absolut inte somna. För oron växer under natten. Tant Oro lägger inte på. 

Nej

Nu har det börjat trassla sig med sömnen. Ingen är ute på natten, men jag ligger på helspänn och väntar på katastrofen. Inte bra. Inte bra alls. 

En till ledig dag

Mitt städande går framåt. Flickornas rum klart, en toa nästan klar, vårat rum nästan klart, hallen nästan klar, vardagsrummet halvklart. Så lite utflykt med blåbärsplock i skogen och så gjorde Ella sushi. Hon älskar det mycket.

Ont i foten

Jag har riktigt ont i foten, där fot och ben möts ungefär.. Under flera veckor har jag haft ont i ena foten när jag klivit upp på morgonen. Men i natt vaknade jag av att det gjorde så ont. Jag har haltat hela förmiddagen och på kvällen. På dagen har det varit okej. Jag fattar inte vad det är och min man doktorn säger att människokroppen är märklig. Få se hur den här natten blir.

Och vi städar

I flera timmar har vi hållit på. Nu vill Ester skura. Hon har varit så tapper, städat i flera timmar. Vilken unge. Nu ska vi ha upp en gardin också. Sängen är mer som prydnad än för dom sover helst med oss, gullbullarna. 

Städa=Hitta

Fin bild på hon som är 15 år nu.