bara för att öva lite så tvingar jag mig att skriva någonting mera. Jag har varit enormt folkskygg de sista två månaderna. Jobbat, varit hemma, skjutsat på aktiviteter, jobbat, varit hemma o.s.v. men det är jobbigt att vara det, folkskygg menar jag. Det är ju folk överallt och människor ringer och vill saker. Och egentligen är jag nog glad för det. Även om jag just nu gått i ide kanske bara några veckor till. Jag har varit en sån på sista tiden som kollat innan jag går ut genom dörren för att se att kusten är fri. Förstår ni, det låter helt galet. Men visst är det okej att ta en liten paus en gång vart 36 år?
Tror att det kan behövas ibland, ta det lite socialt lugnt!
SvaraRaderaDetta kommer att bli långt men jag vill ändå säga så här till dig Maria: "EN dörr har du alltid vågat öppna utan att behöva se dig omkring av rädsla och det är dörren till dina innersta tankar och varenda gång dörren har varit stängd har vi ivrigt stått utanför och väntat på att den skall öppnas igen. Denna gången har vi fått vänta lite längre än vanligt men vi har unnat dig den stängda dörren"
SvaraRaderaE F T E R S O M:
"att ÄLSKA
är att RISKERA
att inte bli älskad tillbaka,
att HOPPAS
är att RISKERA besvikelse
Men vi måste TA risker
för den största risken
är att INGENTING riskera
Den som inte riskerar något
kan inte heller lära sig något
inte känna, inte förändras, inte växa, inte älska och leva"
"Och just därför har vi varit helt förvissade om att din dörr stått lite på glänt hela tiden och aldrig varit riktigt stängd....
Maria, fortsätt riskera, känna, förändras, växa, älska och leva (och skriva så klart)
säger J. ma Gunnel med en kram