Jag hade lovat mig själv att aldrig gå in på Aftonbladet eller Expressen på nätet för det är ju bara skit, lite som ett nyårslöfte. Finns liksom ingen anledning att fylla huvudet med det som står där. Men vad gör jag? Utan att tänka går jag in där och läser skvaller.
Men nu finns löftet i skrift så nu följer jag det. Sista dagen på jullovet med busiga barn sedan en lagom lång tvådagarsarbetsvecka. Det blev ett långt ord, för långt skulle jag tro, men annars pratar ju folk mest om särskrivningar så jag kanske ska börja förlänga ord istället.
Igår grinade jag i flera timmar och jag vet inte varför. Allt sånt här hade jag glömt att jag höll på med när jag var gravid. Det är som att vara ömtålig som glas eller en växt med svaga rötter. Minsta lilla och jag går söner eller faller. Vill bli lite stark nu och självständig.
Förts vill jag önska att du detta år kommer att uppleva året som det absolut bästa året i ditt och din familjs liv. Det innefattar det absolut bästa av allt.
SvaraRadera--------------------------------
Maria lilla...varenda gång när du skriver att du är ledsen, eller inte mår bra av olika anledningar så känner jag en sådan ömhet för dig, jag skulle vilja omsluta dig i min famn och du skulle få lov att få känna dig liten, ledsen och svag precis så som en vuxen människa skall få tillåta sig själv att känna ibland. Johanna min beundransvärda dotter, har alltid varit så självständig, positiv och stark så jag har liksom inte behövt vara så mycket av "tröstande, kom i mammas famn" mamma för henne, ialla fall inte som vuxen. Därför kanske det nu finns oförbrukad "trösthet" i mig som ibland behöver få komma ut? Jag får bli din "tröstskyddsängel" som du kan vända dig till. "Nu behöver jag min skyddsängel att vända mig till" får du tänka när stunderna av svårmod innfinner sig. Och jag lovar dig Maria, jag kommer att finnas där och ge dig mod, tröst och styrka. Och framförallt skall jag ha ett vakande öga över dig, om du behöver det
kram från Gunnel
Hej
SvaraRaderaDet känns som du är det. Du stärker mig med dina varma, fina ord. Tack. Och jag behöver dom verkligen.
Det är verkligen omtumlande att för andra gången i sitt liv vänta tvillingar, nu med fyra syskon som har sina behov och olika personligheter + allt annat som händer runt mig och i mig.
Stora kramar Maria
Hej!
SvaraRaderaSå gulligt Gunnel skriver och så härligt att veta att det finns någon därute som tänker på en.
Jag tänker också på er!!
Tack, till både dig Maria och "Jag blommar" Maria. Ni är så goa. Kram till er bägge två från Gunnel
SvaraRadera