Sen gick vi till en nyrenoverad lekpark alldeles här i närheten. Vad fin den har blivit. Det var några dagisbarn och lekte där med en fröken för den ligger precis utanför en förskola och så var det vi. Dagisbarnen pratade mycket med mig och jag inser att jag tycker om att prata med barn och att jag tänker att jag vill jobba med barn mer än vad jag gör idag någongång i framtiden. Och jag tänkte en till tanke och det var att jag var så glad att få vara där med mina barn. Att se dom leka och samspela. Jag tycker ju mycket om vår förskola, men bara lagom vill jag att dom ska vara där. Jag vill känna att jag har träffat barnen mycket dom flesta dagar i veckan. Jag vill egentligen vara med dom nästan hela tiden. Ju mer vi umgås ju närmare vi blir. Sen gick vi hem till mormor som bakade småkakor. Två sorter blev det. Jag har alltid varit väldigt svag för småkakor. Sen väntade vi på att min man skulle sluta, som vi väntade. Vi behövde storhandla. Han svarade inte i telefon. Tillslut fick jag åka och storhandla, typ efter fyra. En dotter med kompis följde med. Parkeringen var så full och vi har så stor bil. Men jag krånglade mig in på en plats och vi gick ut med alla våra tygkassar när jag började leta efter min handväska. Borta och inte med visade det sig. Flickorna gick in och gick fick åka hem och hämta och göra om hela parkeringssituationen igen. Vi var hemma nästan halvsju. Så åt vi middag tillslut och stickade och åt småkakor och tittade på spåret och snart är det jul.
Sen en parentes. Ett boktips. En rolig bok, riktigt rolig, varm och annorlunda. Först tänkte jag nja men sen tänkte jag jaaa vad kul och bra. Passar för lågstadiet på ett ungefär.
Prova Efalex!!! Det har hjälpt mina döttrar jättebra. En lärare ringde hem och frågade vad vi hade gjort för Å hade blivit som en annan unge. God Jul från Gunilla
SvaraRaderaJag som är så rädd för allt skulle nog inte våga ge tabletter om jag inte absolut måste. Och än så länge funkar det med skolan. Men tack för tipset ändå. God Jul!!
SvaraRadera