Sen jobbade jag, men kände mig svagare ju längre dagen pågick. Jag jobbade länge, hämtade på dagis, åkte på musikskolan, värmde pajerna och sen fick vi äntligen sätta oss att äta från buffén. Och alla i min familj var där, alla. Den största brukar inte delta i sånt här, men musikskolan är på hans skola så det passade ju så bra att han var med. Sen hade dom en så fin fiolkonsert, fem år och uppåt är barnen. Jag lovar att det verkligen är gulligt och fint, allting.
Igår var jag sämre. Vilade och hade mig. Tog lite värktabletter så jag kunde åka med Signe till stallet. Hon red så fantastiskt fint igår. Sen hem och vila igen. Vila, vila. Och idag ska jag jobba. Känns inte så jättebra med den här förkylningen i kroppen, men att hitta en vikarie på en söndag känns jobbigare än att gå och jobba. Men imorgon då tänker jag minsann vara pigg.
Så trögt med alla förkylningar. Jag känner absolut igen känslan på bvc. Kanske den där glädjen att utvecklingen är "normal" , att de är så fina och att människor som kan/ tycker om barn, ser det... de där små känslorna som också är bra när de blir stora! KRAM / E
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaVad kul att du också har känt så! Jag kände mig både rörd och stolt när dom satt och berättade om vad dom gillade att äta, om deras busiga storebror och annat viktigt. Och vad härligt när dom är så bra på att prata med barn. kram