Men det fina i kråksången är att vår katt återvänt. Här ligger hon och spinner på min mage. Hon lämnade mig när jag hade kris i maj och juni. När en oro höll på att äta upp mig. Hon kände sig inte sedd. Hon har suttit en gata nedanför och tiggt om kärlek. Vi har hämtat henne och dom där nere har gått upp med henne. Hon har luktat fräscht av tvättmedel och inte som vi luktar. Jag som helst inte vill kläderna ska lukta någonting. Vi har tänkt att hon gillar ljust och fräscht och inte murrigt och kantstött. Men nu är hon här. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar