Annars är det rätt okej. Tror jag. Men jag vill fortsätta ha små barn hemma. Jag är liksom inte redo. Jag önskar jag hade varit hemma på heltid. Fått vara med hela vägen. Jag tänkte på det i morse när Ester bara ville gosa. Det gör hon ju bara hemma. Flera timmar när hon inte har någon att gosa med. Känslig idag.
Ja du Maria, det är svårt att vänja sig vid tanken på att inte ha små barn hemma. Jag har ju bara två, men jag har ju dragit ut på det så väldigt... Nu fyller min lilla kille 10 till hösten. Och jag har blivit så gammal så jag måste förlika mig med tanken. På något sätt är ju ens barn ändå alltid ens barn, även när de blir stora. Det är en period där i tonåren när de vill vara stora och självständiga och det är så det ska vara. På något sätt kommer de sedan tillbaka, självständiga men lite små igen. Man kan ju vara "liten" när man vet att man ÄR vuxen och stor! Så det går, det gör det. Men visst kan jag ångra att jag inte varit hemma mer, framför allt med den första. /Annelie
SvaraRadera