om vanligheter, mänskligheter, stökigheter och barnsligheter
tisdag 29 september 2009
Egentligen
ska jag skriva om finaste dopet vi hade i söndags. Om tårarna, stoltheten, glädjen. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Min mäktiga familj. Jag som alltid velat ha den. Och så kom den till mig. På vingliga, osäkra men ändå bestämda ben.
2 kommentarer:
Jag får en tår i ögat, du skriver som en poet.
Tack nu blir jag tårögd
Skicka en kommentar