Lugnet som la sig

Jag blev så stressad veckorna innan jul. Jag ser ett mönster, precis det här inträffade i maj/juni sist. Det sätter sig på sömnen direkt. Det blir mer på jobbet och mer hemma. Jag hade inte jobbat när barnen var små om jag haft all kunskap jag har idag. Men jag har varit en produkt av min tid. Jag förstår nu att vi måste bli bättre på att gå vår egen väg. Känna efter mer.

Men julaftonen blev så fin. Mamma kom, paketen blev inslagna, maten blev lagad, julduken till och med struken.  Vi gick i kyrkan som vi brukar. Majken satt med kinden mot min och jag kände sån tacksamhet. Sen blev det fika hemma med glögg, kaffe, mjölk och kakor och knäck. Jag hade själv bara bakat en sort, barnen och mormor resten. 

Sen blev det Kalle och tomte och paket och rim. Så mycket rim att vi fick pausa och äta julmat och sedan titta på Karl-Bertil och sedan fortsätta med de sista paketen. 

Alla nöjda, tror jag.