Jag läser om att bli äldre

I en blogg läser jag om att bli äldre. Hos Familjen  Zachrisson. Tack för att du fortsätter blogga förresten. Och tack alla ni som jag läser och tycker så mycket om. Jag har ett behov av att läsa hos er. . Om familj, känslor, mat, böcker, vackert, gammalt, skavt, sorgligt och glatt och lite ärligt också. Och inte om för perfekt. Ja och lite modigt. Men alltså åldrande och tankar på det upptar mkt av min tid. Kroppen har åldrats, själen, tankarna, modet har åldrats. Barnen också. Min pappa finns inte längre, flera älskade släktingar finns inte mer, barndomshemmet såldes för flera år sedan.

Satt på möte idag och har svårt att vara tyst. När jag var yngre hade jag svårt att prata. Så tänkte jag när jag satt där "men tyck inte så mycket då". "Vem är du som ska hålla på att tycka?" Sen kom jag på mig själv med att inse att jag är nog en av de erfarna nu. Det kändes mer okej då fast det borde vara lika okej om jag inte varit det.  Så tänker jag på tiden när jag var ny på jobbet. När jag var den unga på jobbet. Så är det inte längre.

Sen kände jag mig vilsen. Efter mötet när jag är ensam på stan och inser att jag nästan aldrig umgås med någon. Jag sitter ensam med min kaffekopp och orkar endast det och träffa familjen.

Men så är ju inte alla dagar, men förvånansvärt många. Så var det ju inte förr. Det var kompisar, telefonsamtal, bio, teater och krogen. Men det är länge sedan nu. Ska vi säga nästan 20 år sedan. Nu umgås jag när jag springer någongång i veckan.

Det är inte lätt. Så skulle jag vilja säga. Det är inte lätt.