Köpt på en rätt så gräslig affär, Dollarstore, men blev väldigt bra som strandfilt. Dubbelvikt blev den riktigt stabil.
Två sista semesterveckorna nu och vi är hemma igen. Den där oron jag haft hela sommaren väcks så fort jag kliver in hemma. Måste försöka göra mitt hem till en plats där jag mår bra. Jag är inte där just nu.
Vi hann träffa sonen innan han åkte till son ö i morse. Två veckor till jobbar han där. Jag hopps att han gör det nästa år också.
8 kommentarer:
Är det hemmet i sig eller vardagsrutinerna som känns tunga? självklart kan det vara både och, men verkar ju som om ni fixat hemma en hel del. Kanske blir enklart med den äldste när han vuxit genom att jobba, och en del saker blir enklare med de små när de växer, var glad åt det! Friska barn är inte eviga babys :)
Att hemmet är jobbigt just nu beror på att det har hänt en del jobbigt under sista tiden. Så är det. Jag har skrivit lite om det, men inte allt. Så mer än så kan jag inte säga.
Din sista mening funderar jag över. Den gör mig lite ledsen och jag känner mig påhoppad. Vad. Vill du säga med den?
Tycker bara det verkar som om du är ledsen att barnen inte är så små längre ibland, men är väl kul att de växer och utvecklas så bra? De verkar duktiga. Var absolut inget påhopp, bara pepp. Sorry
Hej jag kanske överreagerade. Sån är jag, gör lätt det. Det är dubbelt får jag erkänna. Just nu, som vi har haft det de sista månaderna så har det inte varit enkelt med stor barn. Och från att alltid vara tillsammans till att barnen vill göra egna grejer är en stor förändring. Inte alltid enkelt. Sen tror jag, att för väldigt många, så är det en del vemod i växandet. Tillslut flyttar barnen. Jag tycker att set är viktigt att
Jag tycker det är viktigt att prata om. Inte bara att röster som att det är så skönt nu när barnen är större. Nu har det kommit ut en bok i ämnet, vilket jag tycker är bra av Helena Harrysson. Den ska jag läsa. Jag tycker det är roligt med kommentarer, men skriv gärna en signatur. Förlåt om jag överreagerade, men tycker att det är lite mer komplicerat än att hurra dom växer och blir stor.
Plötsligt kan jag inte skriva mer, rutan tar liksom slut.
Jag är stolt över mina stora barn, men vill inte så gärna fota lika mkt som dom små för det kan vara lite känsligt.
Skicka en kommentar