onsdag 22 juli 2009

Jag älskar dig

sa lillebror till Ester när han skulle gå och lägga sig igår och gav henne en rejäl puss och Majken la han till eftersom hon redan hade gått och lagt sig. Dom första 2 -3 veckorna kunde han inte skilja på dom och ville inte hålla i dom. Så blev han sjuk och var hemma flera dagar i sträck då började han så sakteliga närma sig dom. Han tyckte att det var kul när jag pratade nonsens med dom som gullepluttskrutt och sånt. Och nu några månader senare sitter han i soffan och håller i dom, bär på dom och busar med dom.

Och nu säger han jag älskar dig och det känns som han menar vartenda ord.

tisdag 21 juli 2009

Blivit med hörnsoffa

Vi har blivit med hörnsoffa. Den är jätte stor och kanske inte supersnygg men så praktisk. Speciellt när man ammar och blir så varm så är det så skönt med lite utrymme. Vi tittade på hörnsoffor här i stan och dom var dyra, men vi tänkte ändå slå till. Men så drabbades vi av att det är så mycket pengar och det slutade med en från Ikea. Två klädslar har vi köpt så den här soffan skas vi ha i många år. Majken invigde den genom att kräkas lite på tyget innan vi ens hunnit sätta det på kudden. Det var lite befriande för annars går man ju bara och väntar på första fläcken och blir ledsen när den kommer. Nu får dom ligga på ett täcke i soffan för att förhindra mer kräk. Men det blir andra fläckar. Jag kan i nuläget tänka mig jord, gräs, blod ja allt sånt där som finns gott om på sommaren.

måndag 20 juli 2009

En stor dag

Jag har aldrig drömt om att åka ut i rymden, men jag drömde om att få en stor familj. Kanske borde det ha varit tvärtom, men det var det inte. Och det jag drömde om har jag fått och min förste son råkade visst födas samma dag som månlandningen, fast 28 år senare. Det visste jag inte.

Vi firar sonen idag, inte månlandnigen. Så klart. Han önskade fotbollssaker som shorts, tejp till benskydden, fotbollsskor och lite annat. Han fick inte riktigt allt, men jag tror han blev nöjd. Eller hoppas att han blev nöjd. Att önska sig saker börjar bli svårt för honom och det tenderar att bli sånt som han redan har och vi opponerar oss och han blir ledsen.

Sedan förmörkas den här dagen lite av att jag har börjat oroa mig för den där himla influensan. Mina bäbisar och mina barn hur ska det gå. Och när rädslan griper tag i mig vill den inte riktigt släppa. Och förnuft och logik vill inte hjälpa mig om det nu finns något sådant i det här fallet.