Det är så kul

när barnen tar fina bilder. Här är soffmys, det har blivit en del det här jullovet. Men nu har i alla fall vintern kommit igång, den som hade kommit av sig. Så nu får vi vara ute mer. Lovar.

Först händer ingenting

Ibland är det som att jag får en insikt. Så där som ja just det det är ju så vi funkar. Som idag så ska vi bort på middag, ovanligt, men mysigt för nu har vi ju varit hemma hur mycket som helst. Då ska vi göra förrätt och efterrätt och då börjar vi med det. Och när man är så där aktiv tidigt på dagen så blir det lätt så att vi börjar städa också och när vi börjar städa så vill jag alltid få upp någonting, ni vet en tavla som aldrig blivit upphängd, en lampa eller som nu en gardin på en dörr som aldrig kommit upp. Vi har en sån där fin 50-tals dörr in till vårat sovrum, men det är bara det att när man ska lägga Majken och Ester i vår säng så lyser det in genom dörren. Det blir ljust och så måste man alltid kliva upp och gå och släcka utanför för det har man glömt varje gång. Och det är alltid så jobbigt att kliva upp när man ligger mittemellan dom två. Man bara vill inte.

Men det var en parentes. Det jag kom på att vi börjar med allt samtidigt och sen blir det stressigt för då kommer vi på alldeles försent att vi ska klä på oss något vettigt, packa blöjor, ge katterna mat. Det var som när vi skulle flytta, först händer ingenting, så händer ingenting. Och så händer allt alldeles försent och utan att ha en snäll granne så skulle vi väl stå där än och försöka sortera våran källare.

Majken med de många minerna

och det stora hjärtat. Hon är kompis med alla, med alla barnens kompisar. Med Tilda, Jenny, Jonas, Victor, Markus, Vimla (Vilma). När dom kommer och hälsar på så kommer dom till henne, i alla fall lite till henne också.

Majken tar ner

lite av varje, fast egentligen glasögonfodralet (pappans) som hon behövde till sina solglasögon.

Ester leker med mig

och med muminfiguerna som fanns i julkalendern. Morran är läskig. Jag fick inte vara Morran, den får bara Ester vara.

Vilka är alla. Jag vill läsa alla böckerna som Tove Jansson skrivit, kapitelböckerna. Varför har jag inte gjort det?

Och så måste jag sniffa på henne. Kan inte låta bli när hon är så gullig. Fast hon verkar mest irriterad för vi leker ju egentligen. Jag leker med mamma sa hon flera gånger. Jag är inte bra på det. Jag önskar jag vore som Astrid Lindgren, hon älskade att leka.

Snö

Ännu fler blanketter till försäkringskassan hittades i en väska idag av min man, som han glömt att posta. Ganska gamla, milt uttryckt. Han är inte heller bäst i världen på blanketter, men bättre än jag. Och idag blev det vitt, äntligen, blött vitt. Vi skulle ut och åka sparklåda, jag och småflickorna. Vi var verkligen peppade vi skulle bara hitta sparken. Vi letade bakom huset, bakom lilla huset, i garaget. Kan den verkligen vara nergrävd i snön? Den är ju rätt stor och snön är ju väldigt tunn, eller låg eller vad det nu heter. Så då fick jag hämta min man som fick leta han med i t-shirt. Borta. Någon som sett den?

Vi byggde en snögubbe istället med jättemånga armar och knappar. Och Majken och Ester var tvungna att göra varsitt huvud för dom kunde inte rulla ett tillsammans. Sen tittade jag på hundkojan och tänkte att kanske en dag ska vi ha en hund

Jag

och blanketter som ska fyllas i passar inte ihop. Det går inte. Så himla hemskt tycker jag att det är. Alla dessa papper som ska skickas till försäkringskassan. Jag har förlorat en del inkomst genom åren, kan jag säga, för att jag inte får iväg blanketterna. Och det är dumt för jag har verkligen ingen hög lön. Och nu så var jag hemma i november och början på december med olika barn under en dryg vecka. Oj vad mycket papper det blev. Så fick jag nästan tretusen kronor av försäkringskassan innan jul och jag blev jätte glad, verkligen, för min lön var långt ifrån bra i december. Och just då tänkte jag inte på varför jag fick så mycket. Men nu inser jag att jag fått 6 dagar för mycket ersättning. Alltså om jag är dålig på blanketter så kunde man väl ändå hoppas på att försäkringskassan var lite bättre.

Så nu ska jag betala tillbaka pengar istället. Fast jag hoppas på lite mer ersättning av dom ändå för olika dagar som jag tror att jag ska få ersättning för. Jag får tänka på sånt som jag är bra på istället. Kommer bara inte på nått just nu.

Om några

dagarblir hon och hennes bror 10 år. Dubbelsiffrigt. Fatta så stort. Hon är helt ljuvlig just nu.

Julafton

Vi har en fin jul, men jag har tydligen inte haft lust att skriva. Varje kväll när jag lägger mig tänker jag en liten stund på hur mycket jag tycker om min familj och att jag är tacksam. Så himla överjordiskt lycklig att jag fått den, familjen. Och ännu lättare är det att känna glädje när alla är lediga, alltså alla vuxna och alla barn.

På julafton hade vi det lugnt och skönt. En del var ju sååå förväntansfulla så det blev så mycket lugnare efter fyra när tomten hälsat på. Sen hade jag och Bengt suttit uppe halva natten och slagit in paket och tittat på en rolig Woody Allen film. Och jag är verkligen ingen nattmänniska. Men vi orkade så klart.

Hos tandläkaren

Majken och Ester hade tid hos tandläkaren idag och eftersom min man tagit jullov redan idag eftersom han känner sig utarbetad så gick vi dit båda två. Vilken vardagslyx.

Nu har Majken och Ester två hiphopringar var, eller dom ser ut som hiphopartister med dom där ringarna på flera fingrar, varsin ny tandborste, varsin spegel och så valde Ester ett skelett och Majken en snurra. Fast Ester är rädd för sitt skelett nu. Hon måste ibland ta hand om läskiga saker för att veta var dom är, det var nog därför hon inte kunde lämna kvar det i den där leksaksburken.

Ibland är Sverige fint som när man som treåring, eller nästan treåring, får komma till tandläkaren för att åka lite stol, gapa eller inte gapa. Majken gapade, men inte Ester och det var helt okej. Hon, Gerd, var så snäll med dom. Majken var så rädd när hon kom in i rummet, men Gerd lockade henne upp i stolen med att hon skulle få titta i leksaksburken och då tittade hon krampaktigt ner i burken. Ester var lite mindre rädd, men ville ändå inte gapa för hon vill bestämma själv nuförtiden

Lucka 6 Om bloggarna jag läser

När jag började läsa bloggar, kanske 2006, så berodde det på Maria, som har en sån fin blogg och som jag ju känner. Så hittade jag en blogg om en som hade fyra barn och då kändes det så roligt för det hade ju jag, men kände ingen annan som hade det. Det var som en ny värld öppnade sig. Likt och olikt.

Jag som är så intresserad av människor och vardag tycker att det här med bloggar är så kul och bra och intressant. Ja det var så det började och dom här bloggarna besöker jag forfarande, kanske inte lika ofta som då. För ofta är det så att jag hittar någon som jag tycker om, men så efter en tid så kanske man hittar någon annan som man läser flitigt en tid. Men ändå finns dom gamla kvar.

Sen, för något år sen, läste jag en artikel i DN om en familj och deras rutiner vid läggning och det var en så fin artikel och så hittade jag hennes, Karins, blogg. Och den bloggen läser jag allra mest och det är min absoluta favorit. Jag tycker om hur hon skriver, vad hon skriver och alla hennes fina bilder.

Sen läser jag ju fler bloggar som jag inte nämner här just nu, men som jag tycker mycket om.

Lucka 20 Berätta om en vän som bor långt borta

Jag är en sån som bara tappar kontakten med alla vänner. Hör inte av mig, reser inte iväg, skickar julkort sällan. En sån som jag förlorar sina vänner. Usch vad sorgligt. Tur att det till exempel finns såna som Frida som inte ger upp ändå.

Trött på att vara trött

Jag har lagt mig extra tidigt hela helgen för att inte vara trött. För jag är trött på att vara trött. Men fy vad trött jag har varit. Klockan fem idag skulle vi mammor möta barnen, alltså Signes lag, i fotboll. Signe såg framemot den här händelsen jättemycket. Mamma har du spelar fotboll någon gång? Nej fick jag svara. Det tyckte hon skulle bli bara ännu roligare. Precis innan vi skulle iväg hade min man förberett middagen och den luktade i hela huset, eller doftade gott. Jag var hungrig och trött, så klart, och så skulle jag spela fotboll. Liksom jippie. Fast hon var ju så glad och jag ville inte vara någon hungrig, trött och trist tråkmåns.

Och det blev ju kul, faktiskt. Jag tänkte att man kanske skulle ha spelat lite fotboll när man var yngre ändå. Men då när jag var liten så förstod jag inte vad som var kul. Signe kämpade som en tok och dom vann.Och sen fikade vi och åkte hem och åt. Äntligen.

Och idag har jag nästan inte varit i köket och det var också skönt.

Lucka 5 Vem jag var för ett år sedan

Då hade jag ju värsta krisen för vi hade köpt det här huset och skulle sälja vårat gamla. Jag trodde jag skulle gå sönder, hade sån ångest. Fick gå till doktorn och prata, men så släppte det lite när vi fick komma in och titta på huset under jullovet med gamla ägaren. Jag tyckte det var mysigt. Sen ville nästan ingen köpa vårat gamla hus. Då blev jag jätte ledsen och tyckte världen var rätt så orättvis. Tyckte ingen att det vi tyckte var fint, var fint?

Sen var det ju snart jul och vi var sena med alla julklappsinköp, precis som i år. Men jag älskar julen ändå, fast jag inte kan planera överhuvudtaget.

Lucka 18 En plats att besöka innan jag

En sån plats finns inte. Jag tänker inte så. Bara att få finnas med min familj och se barnen växa upp och se dom bli stora och förhoppningsvis få egna barn. Och se att vi kan stoppa en del av miljöförstöringen, svälten, orättvisorna, krigen, konflikterna. Det vill jag. Men en fysisk plats som jag vill till finns nog inte. Och fanns den så skulle jag nog ha varit där för är det något jag vill så brukar jag försöka göra det, om det är möjligt. Alltså om det är någonting jag verkligen, verkligen vill.

Fjärde advent

Vi har börjat dagen i stallet på dressyrtävling. Ella var missnöjd efteråt och jag får klump i magen av ridtävlingar. Tänker på hur det var för mig på såna. Jag var så dålig, red fel väg, men hoppades ju alltid ändå att lyckas någongång. Individuell idrott är lite annorlunda än lagsport. Jag tyckte hon red så fint, men hon var bara missnöjd, men kunde inte säga varför.

Nu har ungarna i stallet läderridstövlar fast dom är ganska små, så där 11-12 år, det hade bara ridfröknarna när jag var liten och allt kostar extra. Att vara med på tävling kostar extra, att gå skötarkurs kostar och så den där terminsavgiften på 3000 kronor. Det är en riktigt dyr sport.

Igår höll jag på i köket hela dagen. Bakade kakor, gjorde köttbullar, rödbetssallad och gröt. För mycket på en och samma dag. Tre gånger tömde jag maskinen. Sen joggade jag några kilometer för mig själv. Det behövde jag.

Lucka 4 Person jag beundrar

Det är många och olika. Människor i min närhet som inspirerar mig, Sofia Karlsson som sjunger så fint, Lena Andersson som ritar så vackert, Pija Lindenbaum som gör så bra barnböcker, Ja det är så många. Jag är nog ganska bra att beundra, eller beundra och beundra, inspireras passar nog bättre

Lucka 17 En perfekt dag

Det måste vara en dag när jag går upp klockan åtta, dricker kaffe och äter macka med cheddarost på. Kaffet har min man gjort och satt på radion och hämtat tidningen. Så kommer barnen upp, en efter en och alla är lediga. Vi gör en utflykt och alla tycker att det är jätte kul. Kanske plockar några blåbär. Sen fikar vi hemma på eftermiddagen och äter någon god kaka. Sen läser jag och stickar.

Vi äter middag, potatisklyftor, aioli och något till. Ester kastar inte tallriken i golvet. Sen ser ingen på TV utan alla sitter och gör något. Någon har städat köket och gjort så fint. Någon annan har sorterat allt i hela huset. Någon har byggt en fin glasveranda och planterat pelargoner. Och vi har en sån där skön läsfåtölj där någon sitter och läser hela tiden. Och någon har tvättat och vikt och bestämt exakt vilka kläder vi inte behöver. Sen är det julafton också för det gillar jag, eller annandag.

Lucka 16 Om när jag var liten

Det är en alldeles för svår fråga, minns ju nästan ingenting. Jag minns att jag och min brorsa bråkade med varandra. Det var trist för jag ville så gärna ha ett syskon att vara med. Sen minns jag lite grann från skolan. På lågstadiet var det ganska okej, men jag minns ganska tydligt besvikelsen över att skolan inte var så rolig som jag hade trott. Jag hade längtat så mycket. Vad hemskt att det kändes så så tidigt. Men jag minns också att jag blev överlycklig när vi hade dans med Rakel. Nu undrar jag varför hon dök upp ibland, vem var hon egentligen? Jag älskade pyssel och bak med några från kyrkan, som man kunde vara med på någon eftermiddag i veckan. Jag minns doften av färgen när vi målade på glas. Hur många gipsfigurer målade jag under dom där åren?

Jag minns att jag kissade på mig i Strövarna och vågade inte säga det till någon. Jag var ganska hemlig av mig och skämdes mycket som barn, till exempel skämdes jag nästan ihjäl när jag fick löss. Så minns jag en skog bakom husen mittemot huset jag bodde i. Den där skogen kändes så stor, enorm och totalt vildvuxen så man försvann bakom högt gräs och trassliga buskage. Sen blev den en väg, alsfalterad. Men visst fanns skogen en gång?

Sen kom hemska mellanstadiet, vilken ensamtid, fast i årskurs 6 blev det bättre. Jag fick kompisar som jag sedan var med ända tills jag slutade gymnasiet. Högstadiet var väl lite okej, men inte gymnasiet.Usch, usch, usch. Jag tänkte när mina barn skulle börja skolan att nu måste det vara en annan skola där man inte lär sig för stunden utan för livet. Fast nä det har den inte blivit, men jag tror att mina barn har haft snälla(re) kompisar (fast mina nära kompisar var ju snälla) och fått möjlighet att uttrycka sig öppnare.

Lucka 15 Berätta om en favoritbok

Ja det går ju inte, det måste absolut bli fler. Min blogg heter som en av mina favoritböcker av Ann Gavalda. Handlar om människor som är lite trasiga, men som finner varandra. Jag älskade den, ville aldrig gå ifrån dom där människorna.

För Majken och Ester läser vi just nu om Kotten och hennes vänner av Lena Andersson. Jag älskar historierna och bilderna. Och jag vill ha det så där som i dom där böckerna.

Jag älskar ungdomsböckerna Isdraken, Dansar Elias Nej och I taket lyser stjärnorna. Böcker att gråta åt men inte bara. Jätte bra språk. Läs dom alla tre, tycker jag. Sen läste jag dagböckerna av Barbro Lindgren som kom i nytt fint tryck i år, Jättehemligt och Världshemligt. Dom är så bra. Får man också gråta och skratta åt. Att Kjellegubben dör när han blir stor, Barbros otroligt älskade lillebror, är så sorgligt. Jag tycker så mycket om relationerna i hennes familj. Kärleken till barn märks så tydligt däroch det är jättekul att träffa hennes mormor och morfar.

Andra bra barnböcker jag läst på sista tiden är Jag är jag av Emma Adbåge, Syltmackor oturslivet av Anna Ehring. Något fler vuxentips blir det inte idag. Men annan gång kanske.

Lucka 2 Om staden där jag bor

Här har jag nu bott längre än i staden där jag växte upp och det kom jag på nu. Det känns som jag borde vara väldigt rotad. Men det går kanske bara går att rota sig en gång. Jag trivs här men kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att bo någon annanstans. Nu bor jag i stan och funderar över hur det skulle vara att bo på landet. Den här stan är större än min uppväxtstad och på alla sätt helt annorlunda och det tycker jag är bra.

Men, alltid finns det ett sånt, jag vet inte riktigt var jag hör hemma.

Lucka 14 En bild på mig som någon tagit

Varje morgon äter jag frukost med benen i tröjan eller nattlinnet. Har alltid gjort. Nu för tiden sitter det en flicka som heter Ester bredvid mig och gör precis likdant. Det är gulligt. Sen kanske hennes barn kommer att göra det, man vet aldrig.

Lucka 1 Jag själv

Jag är 39 år, snart, väldigt snart 40 år. Jag är född och uppvuxen i Haparanda, men bosatt här i Umeå sedan 20 år tillbaka och är mamma sedan 14 år tillbaka och bibliotekarie sen drygt 10 år tillbaka.

Jag växte upp med en mamma, pappa och en bror. Och en hund från det jag var 10 år. Jag älskade den där hunden innerligt, men den var inte alls att lita på. Så nu är jag lite hundrädd, men ändå vill jag ha hund någon gång igen. Och jag ville ha en syster och det vill jag än.

Jag kommer ihåg väldigt lite från min uppväxt. Jag är inte en sån som kan redogöra för en massa händelser,Tv-program eller andra grejer. Jag var tokigt blyg i många år. Bästa medicinen mot blygsel, var i mitt fall, att få barn. Den släppte, lite i taget. Och nu kan jag säga saker högt på föräldramöten (fast jag får hjärtklappning förstås), spela teater för barn, ganska ofta framföra mina åsikter i mindre grupper, berätta sagor. Tänk, det var inte helt kört fast det kändes så då!

Och nu har jag 6 barn, fyra flickor och två pojkar och jag har alltid drömt om att få många barn. Jag har ju helt otippat fått två tvillingpar. Det var lika fantastiskt och sagolikt båda gångerna, fast oerhört oroliga graviditeter. Jag vet inte hur många ultraljud vi fick göra. Min man somnade ibland för han tyckte ljudet i dom där ultraljudsrummen var så sövande och jag var på helspänn. Lever dom frågade jag varje gång tror jag.

Sen tycker jag ofta att det är svårt att vara förälder och människa. Att göra rätt, att veta vad som är rätt. Hur man ska leva på bästa sätt. Vad jag vill. Vad jag inte vill. Och sån har jag väl alltid varit.

Och jag är slarvig, snäll, lättsårad, känslig, blir arg för lätt, kommer ihåg ansikten och namn, är jätte nyfiken på människor, gillar att läsa, tycker om hemslöjd, vill vara pyssligare, älskar kokböcker, lagar mycket mat, är oekonomisk, tycker om min familj och mina vänner, gillar gamla hus, älskar skåp, har alltid stökigt, har svårt att sortera och slänga, tycker om fina bilderböcker, gråter hur lätt som helst, tror ofta att det värsta ska hända, tycker om kläder, gillar att fika, tycker inte om att ringa.

Lucka 13 Favoritsak hemma

Jag har 8 skåp hemma med dörrar. Några med glas, andra inte. Jag gillar skåp, eller älskar. Vill helst inte bo utan små och stora skåp lite varstans. Drömmer ofta om ett nytt skåp om jag ser ett någonstans. Här skulle det ha passat med ett foto, känner jag.

Förresten köpte jag ett för bara 200 kronor för en tid sedan. Det står i Ernst rum nu. Jätte fint.

Lucka 12 Någon jag saknar

Jag saknar, så här när snön kommer och julen närmar sig, mina fastrar och mina fastrars by. Julen där är jul för mig. Alltid kallt och mörkt. Alltid skulle vi äta precis när Kalle slutade och ganska tidigt lärde jag mig älska sillsallad, lax och Janssons frestelse. Sen var det julklappsutdelning, Karl-Bertils julafton och sen gräddtårta till efterrätt. Vi gick inte ut mer än nödvändigt för det var så kallt.

Min trygga faster Siri, min glada faster Asta, min tysta faster Svea. Och så några till, en del stora en del små.

Ordningen

på min julkalender är det lika mycket ordning på som på mig.

Lucka 3 Min bästa vän

Jag har ju ingen bästa vän och har aldrig haft någon. När jag var liten sörjde jag det. Jag sörjde över att jag inte kunde ha en bästa vän. Fast jag tyckte att bästa vänner verkade vara ganska läskigt. Jag var blyg och umgicks lättast i en mindre grupp människor. Så är det väl kanske fortfarande, fast samtidigt har ju flera som jag kan prata ensam länge med nu (blev den här meningen rätt, ibland är det svårt med språk).

Sen är jag ju väldigt dålig på att ringa till mina vänner, typ sämst. Det önskar jag att jag vore bättre på. Och jag är oerhört glad att dom är bättre än jag på det.

Lucka 11 Mina framtidsdrömmar

Jag har inga självklara framtidsdrömmar. Jag har alltid drömt om att få barn. Alltid, sen jag var liten. Fast mer då om att få finnas i en storfamilj, där man inte var ensam. Nu vet jag att man kan vara ensam ändå, för sig själv bär man ju med sig och det är väl mer där ensamheten finns. Men den drömmen om att få barn finns fortfarande kvar. Och även om det aldrig mer kommer att ske, troligtvis, så finns drömmen kvar. Sån är jag bara.

En annan dröm, så klart, är att barnen ska få må bra och att vi ska få må bra tillsammans. Att jag ska oroa mig lite mindre och glädjas desto mer. Det är spännande att se dom växa upp och samtidigt vemodigt att se dom växa ur sina plagg eller titta på kort som bara är något år gammalt och inse att dom vuxit hur mycket som helst under den tiden. Och jag hoppas att vi ska få vara friska. Jätte, jätte rädd för sjukdomar.

Jag drömmer också om såna där banala saker som sticka, laga god mat, ha det fint. Sen drömmer jag om att motionera regelbundet. Så tänker jag så där som många: har jag rätt jobb? Men sen är jag ju som jag är och tycker att många beslut är jätte svåra.

Jag drömmer inte om att resa.

Lucka 10 I min väska

finns ingenting ibland, som nu till exempel, eftersom jag tömde den när jag letade nyckeln. Och ibland en massa böcker, en plånbok, några blöjor, papper som antingen ska skickas iväg någonstans eller lämnas in på skola eller dagis, ett läppstift och förhoppningsvis en nyckel. Och en mobil, ibland. Men nu är den borta. Ja så nu letar jag den då.

Tredje advent

Vilken adventsmamma: arg, ledsen och trött. I flera dagar nu. Hoppas att det går över. Jag vet inte om det har blivit för mycket, om det är hormoner eller om det beror på andra saker. Idag har jag och Signe varit på julshow i stallet i alla fall. Vad kallt det var efter ett tag, men vad fint också. Ella fick vara med lite, lite och då ramlade någon tår ner på mig, från mig. Jag förstod att hon var stolt.Hon var tärna på slutet och satt på en häst och så var hon med voltigegruppen lite grann.

Några av barnen är förkylda och jag är som jag är just nu så det är väl lite halvtråkigt här hemma. Snön har kommit och det är vackert och ljust ute nu. Barnen är ute igen efter några månaders inneliv. Igår drabbades jag av någon slags bakiver och bakade lussekatter och mjuk pepparkaka och sen var jag helt slut. Men vi hade det mysigt med glögg och gott fika innan vi gick och la oss. Tänk nu har vi inte ätit godis på snart 6 månader.

Julklappar måste vi köpa. Bara måste. På Jesper Juul-kursen pratade vi om självförtroende och självkänsla. Och att det är självkänslan vi ska försöka ge våra barn, eller hjälpa dom att utveckla. Med bara ett självförtroende så står man inte stadigt när det gungar, när man misslyckas. Jag tror själv att jag saknar självkänsla ganska mycket och just nu har jag inte mycket till självförtroende och då känns det inte så bra. Jag känner mig ganska så säker på att vissa saker inte funkar bra och ändå känner jag mig så himla oförmögen att ändra, jag blir bara ledsen och tyst. Hoppas att jag kan hjälpa både mig själv och mina barn med hjälp av den här kursen.

Lucka 8 Favoritplagg

Typ sån här

Jag gillar långa tunikor. Det måste vara det jag gillar allra bäst. Och dom får inte sitta åt. En dag när vi var på musikskolan så har Ester kjol och klänning i olika mönster. Så säger jag till Signe att Ester har klätt på sig sjäv idag med kjol och klänning. Det brukar ju du också ha på dig, säger Signe då. Ja just det, kom jag på då. Det är ju så jag brukar se ut. Oftast.

Äntligen

Min man hittade dom, jobbnycklarna, i ett pennfodral. Man kan undra hur jag tänkte när jag stoppade ner dom där. Nu kan jag sova i natt. Tack snälla gud eller nått eller nån. Jag tänkte hur jag skulle ringa till min chef imorgon och berätta. Hon som är förkyld och hemma just nu och som bäst håller på och leder en hel flytt av ett bibliotek. Jag såg också framför mig hur alla lås på den skola dit en av nycklarna gick skulle behöva bytas. Jag tänkte också på att jag kanske hade tappat nycklarna på parkeringen utanför jobbet och att någon hittade dom där och skulle bryta sig in i natt och ta alla datorerna eller tjuva alla böckerna (en riktig bokslukare). Eller att vi kanske skulle behöva byta det låset också fast vi ska flytta om några dagar. Hur ingen skulle tycka om mig och tänka typiskt henne.

Ungefär så har jag tänkt i två, tre dagar nu.

Julkalender

Det här hittade jag i en blogg. 24 luckor som man får öppna i december. Nu borde jag ha börjat för flera dagar sedan, men det gör inget. Och sen orkar jag nog inte med alla frågor heller om jag känner mig själv rätt. Och ikväll orkar jag inte börja för jag är för trött. Jag har letat något ikväll. Överallt. Och hittar inte. Min man har också letat. Det här jag måste hitta, måste jag verkligen hitta. Jag kommer att ligga sömnlös i natt. Jag har ägnat många timmar av mitt liv åt att leta, det är inte klokt egentligen. Just nu letar jag mig själv också. Jag har varit på min Jesper Juul kurs i dag igen. Jätte bra och en miljon saker att tänka på, men så kan jag bara tänka på det där jag inte hittar.

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Fiolkonsert

Har varit på så fin fiolkonsert med min fina familj. Alla följde med. Joen satt med armen på min axel. Hur underbara kan 14-åringar vara? Ibland i alla fall. Han följer med fast han har träning, lyfter och kånkar Majken och Ester, tar på sig tomteluvan och delar ut godispåsar med Bengt som är tomte. Och då ska man komma ihåg att han fick blodpudding till middag. Stora protester. Men jag inser ska man överleva den här tiden fram till jul så får man äta enkel mat, snabb mat och inte alltid så god mat. Fast just nu tycker jag om blodpudding. Kanske har jag järnbrist, brukar ju ligga lite lågt.

Annars funderar jag mycket på vem jag är och vem jag vill vara. Hur ska man vara i mötet med andra utan att förlora sig själv?

Hur jag ska jobba

Så har jag bestämt mig för att jobba så här "lite" ett år till. Och då hoppas jag att det inte dyker upp en massa oväntade utgifter med huset. Kanske slipper jag jobba kväll från februari och då får Majken och Ester bara en ledig dag i veckan med på det blir bättre på många andra sätt. Till exempel är det mycket som händer på kvällarna i en familj på åtta personer: läggningar, sagoläsning, middag, aktiviteter. Och så är det lättare för mig att boka in klasser så jag slipper klämma in en miljon saker dom dagarna jag är på jobbet. men inget är bestämt än.

Eländes elände fast ändå ganska bra

Idag är det bara eländigt med mig. Två nätter med minimal sömn gör mig minst sagt gråtig och eländig. Men jag har jobbat idag i allafall för första gången den här veckan. Vad jag kan sakna människor ibland, idag var det Annika. Hon hade jag behövt på jobbet idag. Tänk att en person kan lämna ett sånt tomrum på jobbet.

Men jag har också tagit itu med en del idag och grinat lite barnsligt över annat. Idag är en dag när jag kan grina över minsta lilla grej. Som att någon har gjort "mina arbetsuppgifter" för att jag har varit hemma hela veckan. Så barnslig kan jag vara. Jag skulle ju också kunna ha blivit glad för att någon hade hjälpt till. Men när man jobbar lite som jag och som den här veckan också varit hemma med barnen så kan man känna att man inte gör någonting alls. Så där lite onyttig och utanför. Den där känslan som nog alltid funnits i mig sen jag var liten. Den poppar upp ibland starkt och tar över förnuft och känslor.

Jag behöver sova en natt nu känner jag. Imorgon är det dop och så borde vi baka. Tänk om vi kunde städa och göra lite mysigt också. Fast det är bara en liten jobbig detalj och det är att Bengt och Ernst ska till Härnösand på bandycup. Oftast, nästan alltid, är det nått.

Sjuka barn

Jag har fortfarande en oro i kroppen för huset, för i morse hände ytterligare en helt otippad grej som jag inte ens vill gå in på. Jag kan aldrig riktigt prata om det som är allra jobbigast, inte ens när det gäller ett hus tydligen. I natt sov jag bara några timmar. Jag var så orolig som jag ofta blir när min man reser bort. Alltid första natten när han är borta. Som att jag plötsligt får en massa ansvar som håller mig vaken.

Jag var på min första Jesper Juul kurs igår. Satt med en klump i halsen för jag tyckte Annica och Helena, ledarna var så kloka och sa så kloka saker. Men på väg dit gick min mobil i tusenbitar när jag skulle lägga pengar i parkeringsautomaten. Alla barn utom Ella har varit sjuka dom sista två veckorna och igår skulle jag ju ha barnvakt. Jag var så i valet och kvalet om jag kunde gå, för precis innan jag skulle gå blev Ernst sjuk. Men jag gick och allt hade gått bra. Men jag hade en stress i kroppen när jag åkte dit som var enorm och det var väl därför jag tappade telefonen.

Idag har jag varit hemma med Ernst och haft Majken och Ester på dagis. Dom har varit lediga och sjuka torsdag, fredag, måndag och tisdag så nu fick dom gå sin lediga dag och själv satt jag och stickade hela tiden och tittade på Harry Potter med Ernst. Jag var helt slut så jag behövde det.

Arg men handlingskraftig

Jag glömde mitt lösenord till bloggen. Och det blev helt förvirrande. Jag och teknik, helt hopplöst, men tillslut kom jag in på något vis. Tack för alla fina kommentarer på sista tiden . Så roligt med så många som läser och kommenterar här.

Igår fick jag en stor huspanik. Vår ventilation är troligtvis för dålig för att vår som troligtvis drabbats av kvalsterallergi, skulle inte ha fått det annars, i badrummet visade det sig att en fläkt inte funkade som den borde och i Signes rum var det plötsligt en blöt, liten fläck på väggen. Tänk att vi har köpt det här huset för nästan en miljon mer än det förra och så är det ändå saker som inte funkar. Det var i alla fall bättre ventilation i det förra och inte en endaste av barnen fick någon allergi. Så nu har jag varit sur, arg och förtvivlad men också handlingskraftig. Nu ska det sättas upp såna där fläktar, vad dom nu heter, vår snickare har försökt förstå sig på fläcken och också fått igång toafläkten. Och själv har jag vädrat och gått med tjocktröja. Inte mer kvalsterallergi här inte.

Och så har jag börjat sticka och det tänker jag fortsätta med.

Första advent

Frukost

Min favoritmånad, tror jag, eller åtminstone högtid, julen. Idag har vi gått på julmarknad och hängt upp lite stjärnor och satt fram en prickig vaxduk. Vi bakade saffransbullar med vanilj i och hade det stökigt. Precis som vanligt alltså fast lite mysigare. Det är december.

Ingen ordning på mina papper eller i mitt kök.

Ester bygger torn av olika saker som hon hittat och plockat ur kylskåpet.

På fredageftermiddag kommer Gunnar med en låda med frukt och grönsaker till oss. Alltid hur gott som helst.

Fina hyllan är full av allt möjligt, nu också en muminjulkalender som jag inte kunde motstå.

Fick kalla in Joen som medlare i ett Majken -och Estergräl när jag lagade mat.

Här på köksbordet finns lite av varje: datorn, grythandsken, dagens post, gårdagens kavel från bullbaket, omogen avokado, en sladd, en blöja, en brödrost, några bullar i ett brödfat, en tidning,

två lasagnekartonger, ett legobygge och två lasagner. Jag tror att jag håller på att förvandlas till någon som lagar mat till en stor familj. Förändringen har skett gradvis. Största klivet var när jag köpte en jättekastrull på Ikea i somras. Och tack Karolina Sparring för den här lasagnen. Aldrig annars skulle den stå på vårat matbord en fredagkväll. Men i den här häller man bara grädden rätt i köttfärssåsen.

Lite olika grejer på spisen. Endel hör hemma där andra inte.

Ester kokar kaffe.

Här fanns det också lite grejer, olika.

När dom inte kokar kaffe så diskar dom. När lasagnen var i ugnen la jag mig på kökssoffan och tittade på oordningen och tänkte som Majken brukar säga: Det gör innentin. Sen hade jag så skönt på soffan så Majken kom dit och la sig och Joen också.

Jag tror jag ska lägga mig där lite oftare.

På banken före tre

Jag sitter helt zombieaktigt i soffan. Jag längtar inte efter nån för jag är så trött, fast samtidigt jätte mycket efter Signe. Hon är så glad just nu och mysig. Hon frågar saker hela tiden. Vill veta vad vi tycker. Hon njuter av sin nya fåtölj som vi hade glömt hos grannarna sen flytten. Hon tycker om när jag hittar vantar åt henne i roliga mönster. Hon var på stan med sina två bästa vänner i lördags och handlade julklappar och fikade och åt hamburgare. Hon hade med sig 250 kronor och ganska mycket hem igen. Jag skulle nästan kunna tro att hon är lite ekonomisk. Och då brås hon inte på mig och min man utan på generationen innan, tror jag. Hon har glada, pigga ögon just nu. En period för inte alls länge sedan var dom ofta ganska arga. Det är skönt när det vänder. Fast arg kan hon bli. Jo det kan hon.

Majken fick feber i natt. Hon tog tag i båda sina fötter när hon sov och drog i dom. Så kände vi på dom och dom var alldeles heta. Nu har min man varit hemma halva dagen och halva jag. Jag gick upp fem i morse för jag skulle förbereda en grej. En prata-inför-vuxna grej. Kunde inte riktigt sova på grund av det. Men det var inte så farligt. Dom var riktigt snälla. Sen berättade jag snabbt en saga för en etta och sen skulle jag hämta min fjortonåring som ska få bankkort.

Alltså banker stänger tre, förutom torsdagar. Så är det och så har det alltid varit. Han fick nu ta ledigt från lite lektioner för att göra det här. Förra veckan testade vi för då kunde båda en dag mitt på dagen, men då skulle ju båda föräldrarna skriva på. Hem igen och så har vi försökt hitta en tid. Tillslut blev det idag, på skoltid, som min man skulle åka med honom. Men sen blev det jag ändå för den här febern kom emellan. Han kan bli ganska tjatig när han vill något. En bra egenskap, tror jag. Så nu har han snart ett kort och egen ekonomi. Han är också ekonomisk. Två ekonomiska av åtta och Majken och Ester vet vi ju inte ännu hur dom blir. Det är väl ganska bra ändå.

Men det här med banker och att dom stänger tre. Varför måste mataffärer ha öppet till tio på kvällen. nästan alla dagar, året runt. Det är faktiskt synd om dom som jobbar. Vi borde kunna få tag på mat ändå.

Liten hälsar på stor

Ernst var och hälsade på mormor och morfar när jag var i Stockholm. Första gången något av våra barn gjort något sånt. Mormor grät när vi klev av bussen, så lycklig blev hon. Efteråt var det så tomt hemma hos dom, med sorg i hjärtat bäddade hon sängen han legat i. Jag blev glad över att dom fick ta del av mitt barn ett tag och att han fick träffa dom. Han har lätt för att anpassa sig och är oftast väldigt vänligt sinnad. Han finner sig i dom flesta situationer och trivs med dom flesta människor. Han kan trivas fast det inte händer så mycket. Han kan sitta läsa DN precis som mormor och morfar älskar att göra. Själv klarar jag inte av att läsa en dagstidning. Tyvärr. Jag kan bara läsa reportage, helst i intervjuform, om olika personer. Eller om mat. Ja och kanske lite till. Och han fick önska mat, Kalops, och gå och handla med mormor, träffa min fantastiska 82-åriga moster som inte allas verkar vara så gammal (enligt Ernst). Han fick åka och bada på fyrishov med min brorsa och hans barn som kom åkandes från Stockholm.

Vad ville jag säga med det här? Jo att jag egentligen tror att man ska bo nära varandra så att man får bygga en egen relation med sina barnbarn. Inte alltid umgås tillsammans där föräldrarna finns. Speciellt om man har haft lite krångliga relationer inom familjen. Jag skulle verkligen unna mina föräldrar att dom fick träffa mina barn mer. Fast jag tror inte att jag alltid ska vara med och lägga mig i. För det gör jag, ibland snällt och ibland argt. Nu träffas vi allihopa 3-4 gånger per år, tokigt lite egentligen. Och nu är min pappa så sjuk så man vet ingenting. Det känns också så outhärdligt sorgligt.

Lite mindre gnällig

Nu tyckte jag nästan att mitt förra inlägg lät lite gnälligt och ogeneröst. Vi som har så fina vänner. Så det var inte ni som inte har ställt upp. Vissa saker glömmer man ju aldrig, som när Jörgen och Ulrika kom med en hel måltid till oss när Ernst och Signe var nyfödda. Grönsakslasagne. Eller när Peter levererade välling till en helt magsjuk familj och skottade gården. Eller Ulla och Jan och Henrik och Elisabet som kom med middagar nu när vi flyttade hit till huset. Dom måltiderna glömmer man aldrig. Eller när Aurora var med Joen och Ella hur länge som helst när Ernst och Signe föddes. Och Peter som var här på kvällen när Majken och Ester föddes. Eller var det natten också, jag minns inte. Eller Micke som hjälpte oss med flytten så mycket så det var inte riktigt klokt. Till och med så städade han källaren med Bengt. Och Jenny och Stina som har fått ta hand om allt själv för att vi har fött barn och varit magsjuka och behövt barnvakt. Och Frida som var med Joen när Ella föddes och jag hade skrivit värsta, långa instruktionsbrevet. Eller Jenny och Lina som bjöd mig på restaurang när jag fyllde år. Eller Frida och Andreas som fick ta hand om två barn när jag åkte in på sjukhuset med Signe som satte en pärla i halsen och Bengt var på fotbollscup med Joen flera mil bort. Ja och så farmor som städat och bakat så mycket så det inte är riktigt klokt. Och så har jag glömt hur mycket som helst förstås. Men då är det inte meningen utan beror på att just nu minns jag det här imorgon kanske andra precis lika viktiga händelser

Det jag tänkte mer på var det där med att man bor långt ifrån släkten. Jag hörde på radio om volontärer här i Umeå, pensionärer som hjälper människor. Han som pratade var extra morfar/farfar och hans fru mormor/farmor till två barn och barnens föräldrar för dom hade sina riktiga långt bort. Så himla fint det var tyckte jag. Tänk om det hade funnits för några år sedan.

Nu har jag läst sagor i drivor. Grattis och En liten fin av Anna-Klara Tidholm, en Molly-bok och sånger ur en sångbok för Majken och Ester och Danny bäst i världen för Ernst och Signe. Det var så mysigt men jag blir så oerhört trött under tiden. Precis klar för att sova och då ska man gå upp igen.

Lite sjuka och lite tankar

Vi är hemma idag. Lite sjuka. Joen blev sjuk igår och Majken blev dålig i magen. Men idag känner jag mig mest risig. Ont i huvudet och tät i näsan. I morse var vi till doktorn med Ernst om kvalsterallergin. Det är ju spännande och lite konstigt. Dom ska komma hit och dammsuga hans säng och sedan skicka det dammsugna till Göteborg för analys. När vi kom till sjukhuset och jag lyfte upp Ester så känner jag att hon inte har någon blöja. Hon klädde på sig själv i morse. Tur att det var till barnmottagningen vi skulle för där fanns det blöjor. Sjuksköterskan blev alldeles häpen att jag hade två tvillingpar. Ropade till dom andra på avdelningen: Vet ni dom har två tvillingpar! Högt och glatt. Är det verkligen så ovanligt? Sen säger hon att du har verkligen söta barn. Jag blir så himla glad när folk säger sånt där. Jag kan ibland verkligen behöva glada tillrop. Man får en liten energikick och så orkar men lite till.

Jag är inte omgiven av så många spontana människor, så jag blir bara extra glad när någon är så där. Så där som jag drömt när mina föräldrar ska komma att dom ska sätta sig ner och liksom bara omfamna alla barn. Någon bild som jag hade av hur det skulle vara. Jag har fått acceptera, och nog faktiskt kommit en bit på väg att det har inte blivit precis som jag tänkt mig med ganska många saker. Jag hade nog lite för många föreställningar om hur allt skulle vara. Vilket inte heller gjort det så enkelt för min omgivning.

Ibland tänker jag på hur vi klarade dom där åren när vi hade fyra småbarn mellan 0 och 4.5 år. Och 0 -åringarna var tvillingar. Jag hade behövt hjälp då. Faktiskt. Jag önskar hade jag hade haft ett större kontaktnät som kunde ha hjälpt oss. Jag får en klump i halsen när jag tänker på den tiden, för jag minns nästan inget.

Handling

Igår var vi ute och flängde och hamnade tillslut på Ica maxi, oftast inte kul alls, men nu var det mysigt för så många i familjen var med och alla var glada. Och så är det verkligen inte alltid. Innan vi går in så ringer jag hem till min son som vill att vi ska handla följande:

Laktosfri fil
Bananer
Müsli
Danskt rågbröd

Och vi bara, men har han blivit som Gunde Svahn eller? Jag menar det var ju ändå lördag.

Jag glömde helt bort att köpa biljetter till Katitzi-teatern som var i helgen. I måndags tänkte jag kolla om det fanns biljetter och så glömde jag bort. Men idag ringer U och har en biljett över till Ella. Tack, tack, tack. Nästa år ska jag ha ett teaterår. Så det så.

Längtar efter

En dag i veckan när vi fick uppleva lite fint höstväder på en fin höstpromenad. Jag somnade på soffan igår och sen hade jag svårt att somna om. Jag tror att det hade hänt lite för mycket under dagen.

Dom hade ju maskerad på fiolen och konsert. Det var kul, Signe var troll och Ernst monster. Under första låten hade han en mask på sig, men då hade han inte sett strängarna alls. Han fick spela på känsla, sa han.

Jag längtar efter den där föräldrakursen jag anmält mig till. Och nu ännu mer, för nu har det visat sig att båda ledarna vet jag vilka dom är och dom är jätte trevliga. En är mamma på musikskolan och henne har jag pratat mycket med. Men jag visste inte att det var hon som var en av ledarna på kursen. Hon tycker att det har varit bra kurser, dom hon haft tidigare. När första träffen är så är min man bortrest så då behöver vi barnvakt och vi har ju aldrig barnvakt. Nu har vi fått fråga världens snällaste Micke som själv har tre små barn. Man skulle ju ha en barnvakt som inte behöver gå ifrån sin egen familj för att ta hand om andras ungar. Men det har inte vi.

Inte förberedd

Gick upp fem i morse och lagade paj till musikskolan och nu sitter jag inte här och är så värst trött. Jag som har sånt sömnbehov. Men ibland går det visst. Sen hade vi personalmöte, annat möte, bokprat, sagostund och sen utvecklingssamtal om Majken och Ester och sen hem för att hämta barn till musikskolan och hämta blöjor och pajen och besticken och tallrikarna, fast Joen och Ella fick jag inte med. Joen sa att han inte var förbered på det här och Ella var inte klar. Ja och samtidigt som jag körde från jobbet till dagis så ringde jag hem fast jag inte tycker att man får prata i telefon när man kör bil. För Ernst och Signe skulle ju klä ut sig också. Dom lyckades hitta grejerna själv fast vi inte förberett det heller.

Så nu har vi väl ändå lärt oss nått. Förbereda, förbereda, förbereda. Vi skulle ju ha med två pajer också och det hann vi bara inte med så den skulle min man köpa på vägen dit. Men då blir jag nervös, lite, att han kanske glömmer eller kommer försent. Men det gjorde han inte.

Sen var ju utvecklingssamtalet så fint med fröken Maria. Dom har verkligen sett våra barn. Ester koncentrerar sig så på det hon gör, sätta på sig strumpan, äta, läsabok, klä på dockan. Så vill hon oftast vara nära Majken. Två gånger har hon blivit ledsen vid maten på dagis och då hade fröknarna flyttat dom en bit ifrån varandra så dom tror att det berodde på det. Men på vilan har dom också flyttat på dom en bit från varandra och där funkar det bra. Men vi bestämde att vi inte skulle skynda på något. Och så Majken då. Hon är lite mer ivrig och har liksom inte tid att klä på sig själv för allt ska gå fort. Och så spexar hon och säger lite tokroliga saker. Jag tänkte att hon inte kunde ta på sig strumporna och byxorna för hon kommer alltid till mig eller Bengt och säger: Jag tan inte. Men nu vet jag att hon kan, hon har bara inte tid.

Lugn och ro på McDonalds

Man kan samla kraft på olika sätt. Jag önskar att jag skulle skriva om hur fina promenader jag tagit i det vackra höstvädret. Men inte då. Jag har bara varit ute mellan bilen och huset idag. Jag har varit hemma med småttisarna tills vi skulle hämta Joen och åka på sjukhuset. Han har haft hjärtrusningar några gånger, inte ofta, men det har hänt och det ville vi kolla upp. Så vi har suttit i ett rum, jag, Majken och Ester och tittat på när han har cyklat med elektroder på kroppen och så har dom tagit blodtryck på honom säkert 10 gånger. Dom frågade om han rökte och han svarade nej och det gör han inte, vet jag nästan helt säkert. Men jag tänkte att hur många tonåringar skulle svara ja med mamma i samma rum. Fast det går säkert inte att ljuga i en sån där undersökning. Sen åkte vi hem och hämtade Signe och körde henne till stallet och då var det ju dags för middag. Så då åkte resten av oss på McDonalds. Och samlade kraft. Istället för en fin höstpromenad

Ester åt sina pommes frites med stor omsorg och stort lugn. Ernst blev otålig för han skulle till bandyträning, men jag tänkte då banne mig inte skynda mig. Jag har inga andra barn som äter långsamt så jag måste bara få njuta av att ha ett som äter så där långsamt, stillsamt och fint när hon inte är arg för då slänger hon allt i golvet, mjölken, maten och besticken. Det här var supergott sa hon om maten. Bara för hennes skull får vi kanske åka dit om ett tag igen. Fast inte för ofta bara.

Trötta barn

Igår morse när min man väckte mig sa jag till honom: Jag är ledig idag. Vilken lögn, det var jag ju inte alls. Det var ju tur att jag berättat hur mycket jag skulle göra på jobbet den dagen så att han inte trodde på mig. 39 år gammal och fortfarande kan man inte lita på sig själv. Drar till med vilken lögn som helst för att få sova.

Och Majken blev inte sjuk, fast det är nog tur att vi är lediga idag för dom är ju inte precis superpigga och inte jag heller. Nu har jag skrivit in en mängd räkningar. Det är väl tråkigt att det är så mycket räkningar i november när man ska köpa julklappar.

Idag ska Joen till doktorn och flickorna till stallet. Så tänk om Majken och Ester sov en stund på dagen så alla dom där skjutsningarna kan funka bra. Fast jag tror ju inte dom gör det. I morse kändes det som åtminstone hälften av barnen var sura och trötta. Vad svårt det är i perioder att stiga upp och gå till skolan. Samma sak varje morgon i många, många veckor visst förstår jag att det är tungt. Sen när man är där vet jag ju att barnen tycker att det är ganska kul, men innan. Och nu har vi vantbrist igen. Hittar inte på morgonen. Ikväll ska vi leta vantar och förbereda för nästa morgon och så gör vi inte det. Ändå.

Rapport från en soffa

Det känns som att det håller på att bli feber här hemma. En lite varm Majken med dålig aptit. Vi får se. Orkar inte ens tänka på alla barn som ska komma till mig på bibblan imorgon. Läseklubb, dikter och saga. Och idag har min man varit på utvecklingssamtal, ett dubbelt för det var Ernst och Signe, så det blir nog jag som får vara hemma i så fall. Han har en ganska hysterisk situation på sitt jobb just nu. Och då glömmer han saker, som dom där utvecklingssamtalen som han själv bokat in på en tisdagmorgon, för just tisdagmornar passar mig väldigt dåligt.

Men jag är ju inte säker på om hon är sjuk. Vi har haft någon sån här orolig kväll förut och sen har hon vaknat pigg. Och jag kan verkligen inte klaga på att mina barn har varit sjuka ofta. Vi har haft otroligt friska barn. Sånt får man inte glömma att vara tacksam över.

Jag vann en tävling häromveckan, jag som varken vinner eller tävlar, gjorde plötsligt bådeoch häromveckan. Vi har vunnit "vår middag" i fyra dagar. Det är ingredienser till fyra måltider och recept. Ganska lyxigt att någon annan har planerat vad vi ska äta. Särskilt för oss som har stora planeringsproblem. Ofta är det oj vad ska vi äta idag, åtminstone på vardagar. Idag var det en lasagne med rökt lax. Man gjorde iordning den på 10 minuter, sen in i ugnen. Jag gillade, Ester gillade, Bengt gillade. Signe har svårt för fisk, men hon åt lite ändå, Ernst gillar inte rökt lax så för han gick det bara inte. Ella har ätit hos en kompis och Joen ska äta efter träningen. Igår var det kycklingcurrygryta fast då åt inte jag för jag jobbar ju alla måndagkvällar. För dåligt kryddad var den var alla överens om. Sen har vi ju vunnit mat för en familj på fyra personer så vi måste ju köpa till grejer till alla måltider. Men ändå jag tycker det här är kul. Kanske måste prova några fler veckor. Bra att det blev nu i mörka november.

Vi borde ha varit hemma med Majken och Ester tills dom blev tre. Så känner jag nu. Dom gillar sitt dagis och barnen och fröknarna, det är inte det. Men att gå upp halv 6 och väcka Majken och Ester en timme senare och kämpa med kläder och allt, sen ja ni vet, jobba, hämta, laga mat, diska och allt. Det är egentligen inte meningen att baxa runt så här små barn. Är ganska säker på det nu.

En skön söndag

Jag har sprungit idag och det var flera veckor sen sist. Kan jag nu fortsätta med det ett tag vore det väl bra. Annars har vi haft en till lugn dag hemma. Barnen har varit på innebandydag, fotbollsavslutning och hos kompisar och jag och min man och Majken och Ester har hängt här hemma. Ätit en semla, eller två, hängt tvätt och knappt ens lagat mat. Ester blev dålig i magen ikväll så imorgon är vi nog bara hemma innan fiolen.

När jag sprang fick jag en massa jobbiga tankar och jag som tycker att man brukar få så bra tankar när man springer. Jag har känt mig lite ledsen på slutet här. Nära till tråkiga, jobbiga tankar och tråkiga minnen. Kan kanske inte skylla allt på att november är så mörkt utan snö. Men mörkret är grymt för det bara slår till. Man tittar ut och det är ljust och vacker höst och sen en halvtimme senare alldeles svart. Man börjar fundera på om barnen har reflexer när dom ska ta sig hem från sina grejer.

Igår hade Joen konfirmationsträff igen. Han riktigt blängde på mig på fredagkväll, upprörd över att hela lördagen skulle vigas till konfirmationsgrejs. För han tycker att det är mitt fel, att jag dragit in honom i det här. Fast, jag lovar, han har fått välja. Sen kom han hem halvnio, rätt nöjd efter en hel dag i kyrkan. Han har fått öva på att lämna sin trygghetszon, i hans fall att klättra upp på sju backar. Han är höjdrädd så han var nöjd. Sen hade han pysslat ett ljus med glitter på till farsdag. Pysslat har han inte gjort sen lågstadiet.

Lisa

På bibblan häromdagen, den arga torsdagen, blev det lite roligt. Vi åkte dit efter vår jobbiga vilostund. För att byta miljö. Vi satt och läste och hade det riktigt mysigt. Sen när vi skulle låna frågar bibliotekarien vad dom heter. Majten, svarar Majken och Ester svarar, i karakteristisk Ester-stil, alltså viskade, Lisa. Heter du Lisa frågar bibliotekarien och Ester nickar. Hon kan vara helt tokigt underbart besynnerlig ibland.

En bra och en dålig dag

Bilen fick nya däck igår. 250 kronor kostade det. Vad är det vi väntat på? Igår var jag inne hela dagen. Jag gjorde småplättar, tredubbel sats, köttgryta som fick koka två timmar, sydde madrasser till docksängar och dockvagn, tvättade två tvättar, läste Kajsa Grytts självbiografi, glömde bort att det var farsdag idag, poppade popcorn och satt själv i soffan i en halvtimme och åt, såg amerikansk smådålig film till tjugo över tolv på natten, somnade i soffan ett tag vid tiotiden också. Det var en fin dag. Jag hade längtat så efter att sy madrasser av alla mina tyger som jag aldrig använder.

Min sämsta dag på länge var i torsdags. Jag blev jätte arg på Majken och Ester. Jag insåg att jag var stressad över allt som jag ska hinna, det var min ihopsamlade stress som dom fick sota för. Ester och Majken vill inte sova på dagen längre. Nu får jag acceptera det. Inte tro att jag ska kunna tvinga dom. Jag blev så arg på dom i torsdags när dom inte ville. Fick tillslut gå ut ur sovrummet och sitta i trappen och vara arg. Tvillingar som inte vill sova är omöjliga att lägga. Jag lovar. Ni skulle bara veta hur det kan vara. Dom klättrar. sjunger, gör tokiga ljud, byter ställe i sängen och skrattar, ivirigt påhejade av varandra. Jag kokar samtidigt. Men nu är det slut med det. Jag hade dåligt samvete hela den dagen och nästa. Sen på dagis på fredag hade inte Ester heller sovit så då vet jag, går det inte på dagis är det lika bra att ge upp. Det var bli många trötta eftermiddagstimmar för dom nu en period istället. Mellan två och fem är dom väldigt trötta och då bråkar dom med varandra. Jag försökte igår hitta på att vi skulle ligga i sängen och mysa och lyssna på Mamma mu på skiva. Fast det gick inte, vi fick läsa böcker istället. Det älskar dom ju, särskilt Ester fast det blir inte riktigt vila, men det är kanske det närmaste vi kommer vila just nu.