söndag 19 juni 2011

Hemmadagen

Idag har jag och barnen haft en lugn dag. Själv har jag inte lämnat gården. Ella har haft en dag i stallet då hon hyrt häst, ridit och skött. Signe har haft två kompisar här och efter ett tag så promenerade dom till muséet efter lite övertalning. Jag tyckte först att det lät lite för farligt att gå själv till muséet och även en av kompisarnas mamma var tveksam. Sen när jag tänkte ett varv till sålät det som en bra idé.Och vi bor ju bara en skogsväg därifrån så det är inga bilar i vägen. Och sen hade hon fotbollsmatch och fick åka med en kompis för vi har ju ingen bil just nu. Och Ernst cyklade till en kompis och kom hem och åt och sen fick han åka på fotbollsmatch med en kompis. Det blir inte så mycket skjutsningar när man inte har någon bil.

Och jag, Majken och Ester skulle plantera i blomlådorna, lite sent förstås, men det har bara inte blivit av. Men det blev lite svårt för jag är lite rädd för jord, eller inte för min egen del utan för att Majken och Ester ska få i sig. Usch jag tänker på e-hec så därför vill jag inte att dom ska gräva i jorden, men dom vill gräva hur mycket som helst när jag planterar så klart. Jätte kul, tycker dom.

Ensamstående

Tredje dagen som ensamstående mor. Jag har klarat det både bra och riktigt dåligt. Riktigt dåligt igår på Stadium med dottern på 12 som skulle köpa andra bikinin inom en väldigt kort tidsperiod. Den andra dottern skulle köpa crocs (dom skorna är tydligen här för att stanna). Hon var klar på en minut för sån är hon och sen väntade vi och väntade. Till slut letade vi upp den andra som hade fastnat där bland bikinsarna och så klart valt en med såna där kuddar i. Varför ska man ha det? Har dom någon funktion när man badar eller är det någon annan anledning till dom. Den anledningen som gör att jag inte har lust att köpa en sån till min tolvåring. Vi köpte en exakt sån för en vecka sedan för då blev det samma diskussion och den gick ut ungefär på att ingen annan var fin. Nu exakt samma sak men med slutorden att jag var dum. Och jag blev så arg, ungefär som en tvååring blev jag. Stegade med tvååringens ilskna steg mot kassan och köpte den där bikinin som jag inte ville att hon skulle köpa och jag var arg i säkert en kvart och sen började till och med tårarna rinna för då blev jag så himla less på mig själv och osäker. Så där ska man så klart inte reagera. Men hur gör man? Hur gör man med kläder som man inte vill att barnen ska ha på sig för dom signalerar något som inte känns bra. Hur gör man när man blir tokig på ens dotter när hennes vilja är stark till och med starkare? Och ska man bara acceptera att dom har till exempel kläder som känns helt fel?

Och bakom mig i kön, sen när jag skulle gå, så står den där pappan från dagis som är så himla fin. Full av tålamod och klokskap och jag blev bara genom att se honom änu mer påmind om min uselhet. Från och med nu får i alla fall min man handla kläder med henne. Jag har gjort det för sista gången på ett tag i alla fall.

Sen blev ju dagen bättre för den kunde ju inte bli sämre. Mest står jag i köket och tömmer eller fyller maskinen och det är ju kanske inte så kul, men så blir det när alla är lediga. Därför tror jag att det blir bra med Gotland även om vi inte precis ska bo på all-inclusive utan i en liten stuga.

Och Ernst har räknat ut att vi har 14 tandborstar bara på toan här nere och ett antal däruppe. Varför, undrar han. Och det jag undrar då är varför det ändå inte finns någon till alla när vi ska gå och lägga oss.

lördag 18 juni 2011

Sommarlovets första dag

Majken och Ester gillar att trängas i enkelvagnen



Det är konstigt att ha en fjärdedels familj i Örebro. Där har jag aldrig ens varit. Undrar om det är fint? Joen har ont i hälsenan och igår regnade det och han hade inga regnkläder. Men nu är ju min man där så då får dom väl köpa regnkläder och kanske hälinlägg som grannen tipsade om, för fotbollsskor har ingen, vad var det nu hon sa, fjädring? Nä det var nog inte så hon sa. Tänk att man blivit en fotbollsmamma, lite galet eftersom jag inte var bra på idrott, inte på nått faktiskt.


I förra huset var jag så mörkrädd dom första åren när min man var bortrest. Jag orkar inte ens gå in på allt jag gjorde när jag var ensam hemma för det var så mycket som skulle kollas innan jag kunde gå och lägga mig. Men nu är jag inte rädd, eller kanske lite då. Men jag tror att det är källarens storlek som gör skillnaden. Vi hade så stor källare i förra huset och jag var tvungen att kolla att ingen gömde sig i den, och det tog tid och mod. Så nu har jag sovit ganska bra förutom att jag lägger mig så sent. Jag är inte trött på kvällen längre, men på dan och när jag lägger Majken och Ester.


Igår var jag på sjukhuset och tittade på konst. Dom har byggt ett nytt hus på sjukhuset där sjuka barn får hjälp och när man bygger så måste kanske 1% gå till konst. Och vi har en konstvetare i vår arbetsgrupp så hon gick runt med oss och visade oss konst. Det var så fint att gå där och titta på konsten. Och så skymtade jag förlossningshuset där alla mina barn fötts och då får jag alltid en speciell känsla. Det är ju det största som någonsin hänt. Finns ingenting som ärså levande som just det. Överhuvudtaget så hade jag en så mysig sista dag på jobbet innan mitt långa sommarlov. Men nu slutar en och hon som arbetstränat slutar också. Det känns faktiskt riktigt tråkigt och ledsamt.

fredag 17 juni 2011

Ledigt

Vi har sommarlov. Tillsammans vi. Vi tillsammans i åtta veckor.

tisdag 14 juni 2011

Skolavslutning

Skolavslutning imorgon. Vi ska först till Ernst och Signe, sen Ella, sen äta indisk mat och sen hem och sen hälsa på våra vänner och sen Joen på tåg till Örebro. Vilken dag säger jag så här innan. Och jag lovar och svär att jag inte ska bli sur eller stressad på hela dagen Inte hetsa upp mig över toviga hår, fläckar eller annat. Faktiskt är det enda viktiga att barnen är glada. Och dom längtar, oj vad dom längtar.

Och dom har fått nya kläder, fast inte Ernst för hans kläder kom inte i tid. Jag beställde dom på nätet från Polarn och pyret och det skulle bara ta tre arbetsdagar och det gjorde det tydligen inte. Men det var tur att det var han för han blir inte så upprörd. Ellas sandaler inhandlades idag 18.59 och affären stängde 19.00. Men för en gång skull gick det snabbt att handla med henne och det var mysigt. Ibland blir det mysigt när man minst anar, mitt i någon slags vardagsstress så blir det fint. Hon har suttit med nyskorna här i soffan och varit helnöjd.

Själv jobbar jag två dagar till innan jag blir ledig åtta veckor. Idag fick jag mitt provsvar från cellprovet som jag tog för mer än två månader sen. Det skulle komma efter två veckor. Så nu har den här hypokondriken verkligen kollat upp den här kroppen, kanske kan jag hålla mig lugn ett tag nu. Kanske försöka att inte oroa mig. Nu ska min son bara åka till Örebro och sedan min man någon dag senare i bil, ensam genom hela landet. Bara han inte somnar vid ratten eller möter någon galen bilist.

måndag 13 juni 2011

Hos doktorn

Nu har jag varit hos doktorn. Dagen började så fint och annorlunda som jag skrev om tidigare. Ensam hemma och lunch hemma, bara jag och trettonåringen. Och så skulle jag på stan igen, nu för att köpa stämplar till jobbet. Tiden gick och det blev lite stressigt för mig att hinna till doktorn, men tillslut så var jag på sjukhuset och gick dom där fem långa trapporna upp. Där satt jag och väntade och läste tidningar, en råkade handla om någon som fått tarmcancer och dött när han var småbarnsförälder. Fel artikel att läsa.

Mittemot mig satt ett gammalt par och jag tänkte att nu får jag väl skärpa mig. Han kanske ska kolla om han har cancer och jag är ju mest troligt ganska frisk. Han var fin på något vis och hon med och jag bara önskade att han skulle få vara frisk. Jag började tänka på min pappa som är så sjuk och har ganska lätt för att få ångest. Hur är det att veta att man inte kommer att bli frisk? Att inte orka något och ha svårt att gå och inte veta om man gör saker för sista gången. Fast det vet ju ingen, men ändå, det är inte riktigt samma sak.



Tiden gick och jag började må illa och fick ont i magen. Inte bra tecken tänkte jag. Sen kom en sköterska ut och sa att min läkare fortfarande höll på med patienten innan. Efter ytterligare ett tag fick jag komma in i det där undersökningsrummet och då ville jag bara gråta. Man skulle ta av sig byxorna, sätta på sig vita rocken och titta på alla mystiska apparater. Sköterskan försökte prata med mig, men jag kunde nästan inte svara för jag behövde bara gråta och hade klump i halsen. Tiden gick och sen fick jag lägga mig på en brits för nu skulle läkaren komma snart. Fast det dröjde och ångesten släppte kanske lite när jag låg där. Sen kom läkaren och en extra underläkare som skulle lära sig och så snälla sköterskan.

Och det såg ju bra ut. Bättre än för ett år sen och inte cancer. Bättre tror jag än någonsin efter det att jag fick min inflammation. Och då släppte ångesten och sköterskan förstod att jag hade varit jätte rädd och klappade om mig. Vad jag tycker att det finns fins sjuksköerskor. Jag har träffat så fina. Som ser hur man mår fast man nästan inte säger ett ljud. Precis så fin var hon och sen kunde jag berätta för henne hur orolig jag hade varit.

Och nu tänker att det är ju inte alla som får titta på insidan av tarmen, så jag kanske borde känna mig lite lyckligt lottad. Fast jag skulle nog helst slippa.

Sen har jag jobbat kväll och nu är jag helt slut och det beror på den där totala anspänningen. Helt slut för att man skulle gå till doktron. Inte klokt egentligen. Att man ska vara sådär himla rädd av sig.

Och hur gick det för den där fina farbrorn?

Ensam hemma

Borde ta ner henne nu fast hon är ju så fin


Är hemma ensam med min son som precis gick upp. Har på P1 jätte högt, har plockat upp alla mina kläder från golvet (när ska jag sluta lägga alla kläder på golvet, alternativt slita ut hela garderoben för att jag inte hittar det jag söker?), har sopat köksgolvet, har druckit flera koppar kaffe. Ensam hemma är konstigt att vara, men lite skönt för att det snart är sommarlov och vi kommer att vara tillsammans så mycket. Hela, hela tiden nästan, hoppas jag.


På måndag åker jag och barnen tåg till Stockholm. Jag kan nästan inte förstå det för det är så tokigt att åka tåg själv med så många barn.


Idag när jag lyssnade jätte högt på P1 så hörde jag om vårdnadsbidraget på radio, någon som ville ta bort det. Här har vi aldrig haft det, så det gör inte precis någon skillnad. Men i alla fall så är det en kvinnofälla, det också. Ingenting är någonsin en barnfälla. Inte ens tokstora grupper på dagis, flera ettåringar som kanske inte ens börjat gå i stora grupper. Jo det är väl inte så värst bra, men ändå inte så farligt så vi protesterar högljutt. Det skulle vara svårt för kvinnor att få jobb om dom varit hemma länge, utbildningen dom skaffat sig skulle bli värdelös. Män kan ju också ta ut vårdnadsbidrag och kanske borde man kunna få arbetsgivare att förstå värdet även med kvinnor som varit hemma med barn. Och inte vet jag ens om vårdnadsbidraget är någon superlösning, pengarna räcker väl knappast fast om man har tvillingar så får man visst dubbelt. Det skulle bli mer än det jag tog ut i föräldrapenning varje månad. Bara som en parentes. Jag vet inte vad som är rätt, men jag tycker på något vis at tman borde se det mer ur ett barnsperspektiv än ur en vuxens, idag 2011.


Och snart ska jag till doktorn. läskigt.

söndag 12 juni 2011

Några tankar

Imorgon ska jag till läkaren och han ska titta in i min tarm. Och jag är rädd så klart för att han ska hitta något livshotande. Han har inte gjort det hittils, men det är liksom ingen tröst just nu när jag är rädd. Jag har en sån där skämtsam läkare som börjar skämta när han grejar med den där slangen och jag har ångest och det är nog bra. Kan något lindra så är det nog det, alltså skämtsamheten.

Igår tänkte jag att om jag någonsin får ett barn till så ska han heta Gunnar eller hon Alma. Fast nu blir det inga fler, säger min man. Själv är jag helt oförmögen att bestämma sånt. Tycker att det är ett sånt definitivt och livsavgörande beslut. Och det är väl det motsatta också i och för sig.

Jag sover helt konstigt i värmen, alldeles lätt och vaknar av minsta ljud. I natt lät det som att hundra ambulanser/brandbilar/polisbilar åkte förbi här och då tänkte jag på den dagen då barnen inte ligger i sina sängar på natten. Då kommer jag att gå upp när jag hör sånt och tro att det hänt just mitt barn något. Åh snälla barn kom alltid hem på natten.

lördag 11 juni 2011

Världens varmaste dag

igen. Och då var jag tvungen, ja det kändes så i alla fall, att göra ärenden på stan. Häftstift, bunkar att göra goda degar i, skor till Joen, örhängen till Signe så inte hålen växer igen, solglasögon till Ernst, sandaler till Ella och kofta till henne, superlim till huset. En timme skulle det ta och sen skulle vi bada. Innan vi kom iväg så hade flera timmar gått och sen så tog allt jätte lång tid och jag hade Ella och Joen med mig. Och dom kom på nere på stan en hel del annat som dom bara måste ha och jag kom på en del som dom andra och jag måste ha. Det kändes som att det var ett hål i min plånbok. Fick gå till bankomaten och kolla om jag verkligen hade täckning för en bikini, tre t-shirtar, ett par ganska gräsliga plasttofflor, shorts till Signe, byxor till Signe, en slev, en slickepott, en trägaffel och två fina flaskor att blanda saft i, linnen till mig. Och täckning hade jag visst men nu är pengarna nästan slut och ändå blev det inga sandaler. Jag kan ju ha mina converse, sa Ella. Koftan hon skulle ha tog över en timme att hitta och det bidde ingen kofta utan en t-shirt. Att handla med henne är en prövning. Nästa gång måste min man åka. Ett tag kändes det som att jag bara inte orkade med ytterligare en affär där inte KOFTAN fanns.

Sen åkte vi hem och drack kaffe och badet blev efter middagen istället utan Majken och Ester och jag som stannade hemma. En tur till stan knäcker mig fullständigt. Ella fotar så mycket just nu. En del så fina bilder. Hon har fotat Majken som luktar på syrenen som luktar så gott.









Majken och Ella målar




fredag 10 juni 2011

Stängt in mig




Mina föräldrar har varit här en vecka nu och det har gått bra, men nu ikväll blev jag så less på TV:n och allt folk så jag har stängt in mig med datorn i vårat sovrum där Majken och Ester andas och sover. Jätteskönt faktiskt. Vi har någon slags supersommarvärme så jag varken sover på natten eller känner mig så där pigg på dagen. Eller det kanske hör ihop förresten. Bara några dagar kvar till skolavslutningen och till min semester. Jag längtar.




Majken och Ester blir rätt tagna av värmen, men vill ändå vara ute hela tiden och helst vill Majken ha toppluva, långärmat och långbyxor annars blir hon ledsen. Hon är ganska bestämd just nu. Hon och Ester skulle inte heller sova i går kväll så jag låg med dom till nästan halv elva och jag var inte alls den mamma jag vill vara. Jag blev arg. Blir det så fler gånger så ska jag gå upp. Så både jag och dom ska få må bra. Dom mår inte bra av arg mamma och jag blir inte alls nöjd med mig själv. Så idag har jag ältat den där läggningen. Sen på morgonen så var det möte på jobbet och min man var bortrest och jag skulle komma i tid hade jag tänkt. Fem vaknade jag första gången och trodde att det var morgon och en timme senare nästa gång. Och hann gjorde jag inte. Och på morgonen diskuterade jag och Majken kläder och jag tänkte igen att kanske tvååringar egentligen inte skulle gå på dagis, i alla fall inte åtta på morgonen. Det känns inte som att det är meningen.




Sen en fin sak är att Ester skrattar i sömnen. Jag har ju så svårt att sova nu i denna värme och blir rätt så frustrerad, men så hör jag plötsligt hennes skratt fast hon sover och då känns det rätt så okej ändå.

torsdag 9 juni 2011

Dessa dagar

Svettigt på dagisfesten


Signe, Ester och Majken äter korv och dricker festis.



Till och med en hoppborg fanns det.


Laga, laga mat



Barnen plockor blommor och vi har småvaser båder här och där.



Äppelträdet



Pressa citron på laxen och skjuts in i ugnen.


Dom här dagarna lagar jag mat, köper examenskläder, drömmer mig bort, städar, går på dagisfest, tittar på äppelträdet, ångrar sånt jag gjort och sånt jag inte gjort.

Varmt och komplicerat

Igår hade vi den varmaste dagen sedan förra sommaren, Majken och Ester var röda och håret dröp av svett. På jobbet hade jag en liten kris och tänkte att nej det här går inte. Jag känner mig ensam på jobbet. Satt och stirrade och svettades. Och en mamma var där med sitt tredje barn och hon har varit hemma med alla sina tre och nu är den yngsta kanske tre år. Och jag bara kände att jag har gjort fel. Jobbat för mycket när Ernst och Signe var små och jag ångrar det så mycket. Och det går inte att göra om. Jag ville bara åka hem och inte åka tillbaka på länge. Det brukar kännas bättre efter ett tag så jag hoppas att det vänder. Men just nu tycker jag att relationer är väldigt komplicerade och kanske är det jag som är den mest komplicerade.

måndag 6 juni 2011

Den där längtan

Börjar det bli lite för städat här hos oss?


Ännu en ledig dag. Vi har fortfarande så städat här hemma så jag var tvungen att fråga min man om det inte började vara lite för perfekt här hemma. Som den där bilden i förra inlägget med tyget och soffan, ja soffhörnan helt enkelt, ser så himla perfekt ut. Inget tokigt någonstans. Vi brukar ju ha det ganska så kaotiskt hemma med saker överallt som inte har någon hemvist så jag är verkligen inte van.


Så har jag den där längtan i mig som drar och sliter. Och vad längtar jag efter? Jag vet inte. Men till exempel som när jag läser den ganska nya och helt fantastiska Du och jag och min lilla cykel (låtar av Jujja och Thomas Wieslander och bilder av Marit Törnqvist) då får jag den där längtan. Naturbilderna och bilderna på trägolv fyllda med leksaker fast ändå med en massa golv över på sidorna. Jag det är ju så det ska vara, tänker jag då, så där gammalt, stort och vackert. Eller plötsligt tänker jag att nä men vi skulle ju flytta till en annan stad. Upptäcka nya ställen. Eller vi skaffar en bäbis till. Ja så där håller jag på.


Den där längtan. Jag får kanske bara leva med den.

söndag 5 juni 2011

Mitt fina tyg

Jag fotar ju inte så bra. det jag skulle visa var det fina tyget, men nu syns det ju nästan inte om man inte har förstoringsglas. Gardin från Hemtex är det i alla fall. Jätte fin tycker jag. Fjärilar och blommor av olika slag.

Så här går det när



vi tänker att dom inte behöver sova på dagen för dom har sovit så länge på morgonen. Och när det här händer så är klockan ungefär fyra på eftermiddagen. Ingen bra tid att sussa på tycker vi. Majken och Ester tycker att det är toppen.



Vårat galleri

Joen kommer inte längre hem med några målningar, men när han hade Sonja i bild på lågstadiet kom han hem med så fina målningar. Hon är pensionär nu sedan flera år men kommer fortfarande och hälsar på på skolan. Den övre gjorde han då och den nedre gjorde Ella under lågstadiet. Tänk att undervisningen är så personberoende. Lite sorgligt ibland faktiskt, för man vill ju att alla barn ska få det bästa av allt.



Indiantavlan. Ella gjorde den här i ettan eller tvåan. Flera såna här gjorde hon. Dom bara trollades fram ur hennes inre. Ibland blev hon inte nöjd och då slängde hon den, men vissa, som den här, fick godkänt. Den är så fin den där indianen sa jag häromdagen. Indianbyn rättade hon mig då.


Målningar av olika slag från olika tidsepoker och av olika konstnärer.




Alla mina barn. Dom finaste.

Städat

Efter flera dagar när jag har haft svårt att somna och jobbat hela fredagen när alla andra var lediga. Fast kanske inte riktigt alla, men många. Och efter att jag hämtat Majken och Ester sist på dagis den där fredagen och kommit hem till ett kaotiskt hus så började jag städa. Och jag har städat sedan dess. Jag har städat i ilska, jag har städat i glädje och jag har städat i sorg. Jag har städat på flera olika plan. Från att hänga upp massvis med tavlor på väggen till att skura golven. Jag har också tvättat igenom all tvätt som varit smutsig länge eftersom tvättmedlet tog slut och ingen köpte nytt.

Vanlig konversation den sista veckan har varit:
-Har du köpt tvättmedel.
-Åh nej jag glömde

Och igår kom mina föräldrar och det var nog första gången dom kom till ett så städat hus, alltså ett så städat hus hos mig. Jag hann till och med sitta och sjunga i lugn och ro med Majken och Ester i soffan. Och nu låter det ju som det bara är jag som städat och det stämmer nästan för min man har varit någon slags taxi dom sista dagarna. Från en fotbollsmatch, till affären, till stallet, till träningen, till affären och sist men inte minst när vi stod och lagade middag igår så ringer dom från akuten. Då hade han glömt att han skulle gå jour. Jag tog några djupa andetag och blev inte ens arg.

Nu ska jag snart fota hela fina, nya huset.

torsdag 2 juni 2011

Komma i ordning

Projekt komma i ordning pågår och har pågått i flera år nu, men jag bara måste se att det blir lite mer rätt sak på rätt plats i nya huset. Förresten, min värsta tanke igår var: Vi har köpt fel hus. För litet hus. Ja så känns det just nu. Men kanske händer det något nu när jag kände att det inte går längre. Vi behöver ett nytt kylskåp och en till arbetsbänk i köket också. Pengarna rullar, men köket måste funka. Sen har vi fått upp ett jätte fint tyg på väggen. Ska försöka titta på det när jag känner att jag inte står ut med att aldrig komma i ordning.

onsdag 1 juni 2011

Dålig dag

Jag är på så dåligt humör. Skulle vilja fota hur det ser ut här. Bara helt upp och ner. Och jag helt slut efter den här veckan fast det bara gått tre dagar. Känner mig så där vansinnigt oduglig. Men vårruset gick ju i alla fall, inte fort men det gick. Jag sprang från början till slut , men mycket, mycket sakta. Just i år ska jag jobba på fredagen så jag blir inte så där långledig som en del andra. Vi brukar turvisas med den där dagen, vad det nu är den heter?

Dagens dåliga tankar är:

Hjälp jag kommer alltid försent.
Vi kommer säkert inte att få dom där pengarna.
Typiskt att han inte har jacka på sig, säkert har han inte jackan på skolan fast han säger att han har det.
Åh nej Majken och Esters jackor kvar hemma och bara regnjackor på dagis.
Åh nej alla andra barn har galonvantar och det borde dom förstås ha haft.
Nej nu har jag druckit för mycket kaffe och det är säkert farligt.
Har jag inte lite ont i magen fortfarande? Vad kan det vara? Säkert farligt.
Jag har alltid fläckar på kläderna.
Fy vad jobbigt att gå igenom alla dom här böckerna.
Vilken tråkig lunch (yoghurt, banan, honung och musli) och andra dagen i rad.
Och gud vad stökigt.
Fy vad jag är gnällig.
Och lat också.
Åh nej skrik inte jag orkar inte.
Nej inte äta rinnig glass i soffa.
Hon ringer aldrig och säger var hon är.
Snart kommer dom och jag kommer säkert att bli ledsen.
Jag avskyr det där TV-spelet.
Hon är ju så missnöjd.
Vad har jag gjort för fel?
Jag har gjort allting fel.
Varför är jag så ensam?
Ingen tycker om mig.

Och så där håller det på, så alltså ingen bra dag idag.