torsdag 31 mars 2011

Sol


Solen lyser, gruset tittar fram. Äntligen. Jag vill kunna vara ute på gården. Tänker som alla andra år att vi ska plantera en massa. Lånade Stefan Sundströms bok om odling. Försöker förstå, men det är ju jätte svårt. Har någon slags kunskapslucka när det gäller odling.


Nu har jag, småflickorna och äldsta sonen varit på sjukhuset hos tandläkaren. Han skulle laga två tänder som han lagat förut men som blvit dåliga igen. Han fick konstiga 6-årständer. Tandläkaren säger att jag kanske hade någon infektion som påverkade tänderna, eller anlagen till dom, hur det nu är, när han låg i magen. Ska jag laga sa Joen i väntrummet, men jag är inte förberedd. Det kanske var bra att han inte var det, det blir nog bara värre då. Gå där att tänka att snart är det dags att borra. Men bara en tand blev lagad och inte den andra för han tyckte att det var jobbigt att gapa så mycket.


Han har faktsikt en väldigt gullig tandläkare med en massa tålamod. När han var yngre och lagade samma tänder förra gången så torkade hon hans tårar och gosade med honom när han var ledsen. Om alla tandläkare var så så skulle ingen ha tandläkarskräck. Det är jag övertygad om. Nu går ju var och varannan vuxen om kring med tandläkarskräck. Själv är jag mest rädd för den där bedövningssprutan. Den gräver sig alldeles för långt in för min smak. In i benet. Hade det inte varit för den så hade tandläkaren varit okej. Men nu i veckan lagade jag en liten, liten grej på en tand som var lagad tidigare och då gick till och med bedövningen bra. Så kanske jag vänjer mig.


Tårtkalas



Lite trött tårtkalas med hängig mamma och en lite sur storbror. Tur att Majken och Ester hade det bra. Dom gillade tårtorna och Majken hade sin nya klänning och Ester sina nya byxor. Två år har gått rasande fort. Vemodet blandas med glädje.

Tvååringar

Ja menar bara för att man fyller år är det ju inte så säkert att man är världspigg. Inte så att man vaknar innan alla kommer och sjunger. Det kommer senare, om några år. Men en fin bror vet hur man väcker på bästa sättet. Ester är morgonpigg och vaknar alltid på rätt sida. Majken är morgontrött och vaknar ibland på fel sida.
Så kul att öppna paket. Världsroligt
Åh varför blev bilderna så här då? Tråkigt. Majken hittar en klänning i sitt paket.


Alla samlade och hjälper till.


Igår var deras stora dag och idag har Ester namnsdag. Jag blev sjuk igår och var så hängig och det var tråkigt att det var på deras dag, fast idag känner jag mig bättre. Mina förkylningar dom här sista åren har slutat bryta ut dom bara nästan gör det. Och det är ju bra fast inte när två stycken helt underbara bäbisar fyller två.

söndag 27 mars 2011

Söndag

Jag har sprungit och vi har packat upp. När vi packar upp så känns det som att nu har vi kommit någon vart, men så blir det samtidigt lite mer kaotiskt än innan. Men ett tag kändes det som att vi var på god väg. I alla fall har vi sattit upp krokar överallt i hallen nere i källaren. Ja och så sprang jag. Tänk ändå vad det satt långt inne. Men jag kan springa. Och igår var hela familjen bortbjudna på middag. Vi hade så mysigt och fint. Barnen trivdes. Och vi hade med efterrätt till alla barnen. Ella och Signe hade gjort maränger och det blev en uppskattad marängsviss. Och allt annat var ju så gott. Tänk vad kul att få gå bort ibland. Jag glömmer det för det händer så sällan. Potatt (god natt) säger Majken men sen kan hon inte somna för hon har vänt på dygnet. Så nu står hon här och pratar oavbrutet och tiitar på böcker och jag är jätte trött. Imorgon ska vi hälsa på Maj och Asta. Två små flickor som heter som mina gamla fastrar.

fredag 25 mars 2011

Fiolkonsert

Det absolut bästa man kan göra på en fredagkväll är att gå på fiolkonsert med suzukigruppen. Finns bara inget bättre. Och Ernst och Signe spelar så fint. Nästan alla låtar är dom med på. Tänk för bara ett år sedan så satt dom ner på många av låtarna. Och en flicka, 13 år gammal, spelade solo och hon spelar så fint så man gråter. Då gråter jag ju väldigt lätt, men jag tror min man också gråter. Fortsätter hon att tycka om sin fiol så blir hon musiker. Alldeles säkert.

Men vägen till dagens konsert var ju festlig eller stressig eller galen eller vad man vill. Jag slutade halv tre och åkte mina två mil och hämtade dom två fina (snart) tvååringarna. Sedan hem, där resten var, för Ella hade mött upp Ernst och Signe vid läskiga vägen. Klockan fyra skulle spelningarna börja och fyra började också Joens jätte viktiga fotbollsträningen. Första utomhusträningen för säsongen. Så vi körde honom dit men plockade först ihop tallrikar, bestick och glas som vi behövde till knytismiddagen innan konserten. Sen åka med E och S till kyrkan där konserten skulle vara. Nu 10 minuter försenad men fortfarande vid nästan gott mod. Då kommer E på att han glömt sin fiol hemma. Åka hem igen, leta fiol, men nu kommer han på att den ändå är med i bilen. Så tillslut i kyrkan nu 20 minuter försenade. Då ska jag, Majken och Ester till affären för att handla allt vi behöver till salladen som vi ju skulle ha med till knytisen. Fredag klockan halv fem i icaaffären = alla var där. Köerna ringlade och folk stod överallt men Majken och Ester var helt fantastiska. Gick efter sin mamma hela tiden som två små ankungar. Hur fina som helst. Jag var så himla stolt. Ser ni tänkte jag, ser ni hur himla fina dom är. Dom hade jackor och allvädersstövlar och så vill dom hålla hann (hand). Klockan 16.50 parkerade vi utanför kyrkan och där var det glashalt och jag hade fyra tunga väskor och två bäbisar. Ester var lite rädd för halkan och ville hålla hann och det gick på något vis. Och sen fick vi av oss kläderna också på något vis och började skära sallad och kanske var den klar vid tio över fem och det var helt okej. Det mesta går, men ibland blir det bara lite för spännande och pressat.

torsdag 24 mars 2011

Prata

Ester och Majken är roliga just nu. Pratar för fullt. Och Ester hon säger hela tiden. Ette toja (Ester skoja). Och Majken och pratar hela tiden men oftast ett ord i taget. Fast nu flera ibland. Vi läste bäbis nyfiken idag och då säger hon efter mig vartenda ord i boken. Och idag frågade jag om hon och Ester ville ha glass och banan till mellis. Dass och nan sa hon flera gånger, ända tills vi tog oss ner till köket och gjorde i ordning.

Bra och dåligt

Saker jag varit bra på i veckan: Lägga mig i tid och sova bra. Fast inte ikväll. Fast jag tror jag orkar slarva en kväll. Men innan flytten och när vi flyttat in sov jag för lite hela tiden och det var inte bra. Inte bra för mig och inte bra för barnen.

Kommit i tid en dag till jobbet, eller till och med tjugo minuter för tidigt. Jag blev väl provocerad av min man som sa: Det är bara och bestämma sig. Får mig förresten att tänka på en bok som vi har på bibblan av Charlotte Perelli som heter Kan jag så kan du (tror jag att den heter) som handlar om att träna och få en perfekt kropp. Fast jag har inte läst den, men jag tror att den handlar om det ungefär. Titeln provocerar mig ganska mycket men många lånar den. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om att jag kom i tid och det kändes bra.

Saker jag inte varit lika bra på: Minska orostankarna. Dom har det istället kryllat av. Jag tror, eller har trott att jag har haft hemska sjukdomar. Som idag trodde jag det hela dagen. När jag, Majken och Ester skulle vara hemma och ha det fint. Så går jag där och byter blöjor och tänker att jag kanske inte får vara med och se barnen växa upp. Hemska tankar. Som bara kommer alldeles för ofta.

Få ordning i nya huset. Det går otroligt långsamt och nu är det helg igen och då tänker vi att vi ska hinna så mycket. Det tänkte vi ju förra helgen också. Och så tänker vi igen. Förra helgen fick vi upp en hatthylla och en pyssel/symaskins/tovnings/rit/pappers- hörna. Vad kan komma upp i helgen måntro? Kanske en gardin någonstans?

tisdag 22 mars 2011

Ont

Så här vissen som Majken är på bilden har jag känt mig ikväll. Jag har haft sån huvudvärk så jag nästan kräktes. Det började på jobbet och blev bara värre och värre här hemma på kvällen. Och jag försökte få någon ordning i vår nya hall, samtidigt som huvudet sprängde och samtidigt som Majken och Ester tog på sig nya mössor, nya skor, hjälmar, toapapper och annat dom hittade därnere. Men till slut hittade jag huvudvärkstabletterna och sakta , sakta försvann den. Jag brukar aldrig ha huvudvärk och då menar jag aldrig, men runt den här flytten så har den kommit ganska ofta och ofta när jag sovit dåligt. Men nu har jag sovit bra två nätter och så kom ändå en sån där hemsk värk. Vaknar jag med en sån där värk imorgon så stannar jag hemma. Och hallen blev ju inte så särskilt välorganiserad idag heller.

måndag 21 mars 2011

Jag tänker på Kjellegubben

Bara en sak till. Jag har ju läst Jättehemligt av Barbro Lindgren. Vilken bra bok och vilket fint, nytt omslag. Men så otroligt sorgligt att hennes lillbrorsa Kjellegubben dog så ung. I slutet finns en sammanfattning, lite historier om vad som hände sen och där skriver hon att Kjellegubben är död. Och då var jag tvungen att googla och då hittade jag en intervju med henne där hon pratar om det. Han dog i en bilolycka när han var 20 år. Och hon var så ledsen, i ett helt år var hon alldeles förtvivlad, men så fick hon barn själv och det blev lite bättre. Det är så extra sorgligt när hon skriver om hur mycket hon älskar Kjellegubben med hängkinderna och hur han går runt i kvarteret och får bullar och sånt för alla tycker så mycket om honom.

Jag satt och tänkte på det i sängen i morse och Majken satt bredvid och tänkte nog på något helt annat och så ramlade hon bakåt och gjorde en otäck bakåtvolt ner över en korg och landade som på nacken. Usch vad hemskt det var. Hon grät och grät och sen blev hon tyst. jag menar helt tyst så jag trodde att hon mist talförmågan. Men så kom hon igång igen. Man kan aldrig ana när det ska hända något hemskt fast nu gick det ju bra ändå. Tack och lov.

Nu ska jag försöka och inte tänka på den där fina Kjellegubben för jag blir faktiskt ganska ledsen.

Storasyskon och småsyskon

Ja ha ska vi vara romerska gudar nu, sa Ernst till Majken igår för hon tar alltid fram ena armen ur tröjan och så gjorde han likadant. Och sen, senare på kvällen, så dansade Ester på lite olika sätt och Ernst skrattade och sa: Du får lära dig lite mera moves.

Ganska kul att ha storasyskon tycker Majken och Ester.

Farliga vägar och små fina barn

Igår trodde jag att Signe hade blivit överkörd. Vi har en konflikt jag och min man, eller vi har inte en, vi har så klart flera, men vi har en som jag vill prata om just nu. Den där om våra nioåringar får gå över storvägen eller inte, ensamma. Min man har börjat låta dom göra det när inte jag är hemma. Han menar att dom klarar det. Igår fick vår dotter göra det fast jag var hemma för vi satt och åt och hon ville till en kompis på andra sidan vägen och kompisen kunde bara leka en liten stund. Ja så blev det stress och hon fick gå själv. Sen efter en stund, och hur lång den där stunden var vet jag inte, hör jag en ambulans och jag ser den sen efter ett tag köra där på storvägen förbi där hon har gått förbi. Då börjar en ångestatttack. Och när den kommer så blir jag panikslagen. Kan inte tänka klart, vet inte alls hur lång tid som passerat från det hon gick till ambulansen kom. Blir galen på min man som försöker säga förnuftiga saker. Snubblar och sliter mitt hår. Skriker åt dom andra barnen som försöker säga att jag är fånig. Den släpper först när jag går till kompisen för att hämta henne och hon springer glatt runt i sin stickade mössa och kompisen i en likadan. Och jag tänker att aldrig ska hon gå över där själv och vi flyttar så jag slipper den här dumma vägen. Men jag inser att det inte heller går utan att alla mina 6 barn ska gå över den där vägen hur många gånger som helst och jag kommer att vara så orolig en miljard gånger. Så är det bara.

lördag 19 mars 2011

Och så har vi Trasslat idag

Och om någon undrar så har jag, Signe och Signes kompis varit på Trassel idag. Och den var bra. Jag tyckte faktiskt det. Och jag somnade inte som jag brukar på såna där tecknade filmer. Fast vi såg inte i 3D för jag kan inte ha såna där glasögon på mig. Jag bara kan inte, det blir för mycket för mig och jag blir utmattad och Signe verkade inte alls ha något emot den vanliga varianten.

50 böcker

En gång så var jag på en föreläsning med Nirvan Richter, han som gör möbler och har Norrgavel. Han hade en massa idéer, och jag minns dom inte och jag vet inte ens om jag blev så förstjust i honom, men en som jag la på minnet var att man bara ska ha 50 böcker hemma. Vi har gett bort böcker i två omgångar, en gång för kanske ett år sedan och nu då i samband med flytten . Men 50 stycken bara, aldrig i livet. Men i går så började jag tänka om man bara skulle ha 50 stycken då skulle man ju behöva välja dom med värsta omsorgen. Ja så då började jag men en låtsaslista, på låtsas eftersom jag vill ha många böcker, bara mina kokböcker är ju nästan så där många.

Böckerna jag kom på igår var:

Isdraken av Mikael Engström
Lill-zlatan och morbror raring av Pija Lindenbaum
Tillsammans är man mindre ensam av Ann Gavalda
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Mina och Kåge av Anna Höglund
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell
Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring
Med rötter häruppe av Mikael Niemi

och så den som jag läser nu: Jättehemligt av Barbro Lindgren

Jag får väl fortsätta bygga på min lista och byta ut.

Jag drömmer om sommaren

Jag längtar till sommaren. Snön är oerhört dominant. Den tar över allt. Gården är helt obrukbar och den pyttelilla framsida vi har är alldeles ishal. Vi har också ett fint litet uterum på gården, inglasat, såna där som jag alltid fnyst åt för jag har tyckt att dom varit fula och nu längtar jag efter att få pynta i det där rummet. Men så känner jag ju hon som ska göra det och det blir ju inte alltid av. Men just nu så vill hon väldigt gärna göra fint på gården.

Ibland, eller väldigt ofta känner jag mig så bortkopplad från världen. Läser inte tidningen och ser inga nyheter. Lyssnar i och för sig alltid på P1, men hur mycket hör jag med två snart tvååringar som samtidigt häller ut havregryn, vill sitta famn, läsa bok, kasta ner tandborstar, dra ut toapapper. Ja fast det är ju inte deras fel att jag är så otroligt världsfrånvänd. Men då är jag glad att min man kan så himla mycket. Barnen kan alltid fråga honom om dom mest komplicerade världsliga saker. För jag bara, nä jag vet inte, kanske, måste slå upp. Äh ni kan fråga pappa. Men i den lilla världen som rör barn, mat, sagor, böcker, plastmattor, bloggar, och faktiskt lite till är jag oerhört insatt.

När jag växte upp var min pappa väldigt tystlåten och är fortfarande, men oj vad han läste tidningar och lyssnade på p1 och såg varenda nyhetssändning. Och på helgen satt både mamma och pappa helt förlorade i varsin del av DN. Kanske reagerar man på sånt med att bli så här. Eller också är det alldlees medfött. Men kanske får jag lov att skärpa till mig.

Och tänk om mina barn bara minns mig som någon som satt och drömde med någon kokbok eller blogg framför sig.

fredag 18 mars 2011

Trötta

Oj vad trötta människor hemma idag. En trettonåring, jätte trött, sover i soffan. Två prov i skolan, träning och alldeles för sen middag och barnvakt när jag skulle hämta Ella i stallet. Så han har jobbat hårt. Och så Signe som inte kunde sova igår kväll och som idag efter skolan följde med kompis hem och åt middag. Majken och Ester som gjorde sin första dagisdag och när jag hämtade dom så kändes Majken varm och glansig i ögonen = feber. Ja och så Ella med skolan först och sen helkväll i stallet. Hon bara åt och gick upp på rummet när jag hämtade henne. Ja så Ernst då, undantaget ikväll, är vaken än. Läser Bert, citerar och skrattar högt. Och jag då som inte kunde sova i natt för Majken och Ester var som vispar i sängen och for runt, runt och hostade. Till slut bytte jag säng och det händer aldrig. Jag bara byter aldrig säng. Det kan ligga en hel liten fin familj i min säng och ändå ligger jag kvar, men inte i natt. Jag lämnade dom och kallade tillbaka min man som lämnat redan när han så att vi var fyra som låg och sov där när han skulle lägga sig. Så till slut så sov jag i alla fall en liten stund innan det alldeles för snabbt blev morgon igen.

Tänk om vi i helgen åtminstone kommer i ordning så vi hittar lite mer på morgonen när vi ska iväg och att vi blir lite mer klara med var någonting ska vara. Typ handdukar, sockar, lakan, bunkar och så alla dom där pappershögarna.

torsdag 17 mars 2011

Om någon som bor nära

Jag har känt mig så irriterad på en person som bor här på den här gatan. Usch vad jag irriterar mig på henne. Hon har alltid stökigt omkring sig och på hennes gård ligger saker huller om buller. Och går man in till henne så ligger strumpor, vantar, matrester, klädhögar, papper överallt. Och fast hon säger att hon ska bättra sig så gör hon inte det.

Men det är inte bara det som irriterar mig så våldsamt utan det är den där insidan som alltid ska ställa till det. Som så fort hon tänker tanken att hon har det så bra krånglar till det. Är inte det där en knöl, jo det är en knöl och så ligger hon vaken hela natten och tror att hon ska dö. Och så låtsas hon sen några dagar att det nog inte är något, men så kommer det tillbaka, smyger sig på. En läskig oro om undergång och död. Men så träffar hon nån ibland som är så där glad och inte ett dugg orolig. Och hon blir så inspirerad och bestämmer sig för att bli så. Men så kommer natten och oron tillbaka. Ja väldigt ofta tänker hon att hon ska sluta oroa sig och tänka tankar som är positiva. Läser exter om att man lever kortare om man oroar sig. Det liksom sliter ut en. Och då borde man ju sluta bara därför.

Usch att man ska bli så irriterad på någon som bor så himla nära. Det är så svårt att värja sig.

onsdag 16 mars 2011

Sjukisar

Ester sjuk, Majken halvsjuk, Ella sjuk. Efter ledigheten har jag jobbat en och en halv dag och nu hemma igen. Igår var min man hemma. Tänker att så är det bara när man har småbarn och många barn. Men samtidigt lite dåligt samvete, fast försöker att inte ha.

Igår när jag hade läst saga på jobbet för en åk 2, Ingen rövare finns i skogen, så fick jag så fint beröm av fröken så jag tappade aptiten. Lunchen växte i munnen. Det var så fint och oväntat. Och samtidigt jag har tid att förbereda den där sagan medan man i skolan har en massa saker att förbereda hela tiden. Så därför känns det lite oförtjänt för det är ju på något sätt bara mitt jobb. Men ändå blev jag så glad och peppad att fortsätta med mina sagor. Och det är det absolut roligaste momentet i mitt jobb. Och läs den om du inte redan gjort det och njut av underbara bilder av Ilon Wikland.

Och nu har jag beställt böcker till Majken och Esters tvåårsdag och platsmattor från Brita of sweden fast vi fick helt galna räkningar från Umeå energi igår. Tre stycken. Dubbelt boende i en månad kändes i plånboken. Och en fjällsemester, och flyttstädning, besiktningar och allt möjligt konstigt vi har betalt dom sista månaderna.

Men nu tänker jag inte på det mer. Acceptera får jag göra. Och vi har ju ändå valt själva.

måndag 14 mars 2011

Lite husbilder

Våran dörr ut till trädgården. Jag tycker om den för att den släpper in så mycket ljus och två snart tvååringar gillar att titta ut där.
Matplatsen är utanför köket nu. Och det är väl så där halvbra. Till lunchen idag flög två mjölkglas ilsket i golvet och rödbetsbitar låg lite varstans. Fast vi ska ha ett litet bord i köket också men vi har bara ett bord än så länge.
Signe spelar fiol i köket. Dom gamla skåpen är kvar och det gillar jag men vi måste ha mer arbetsyta. Vi lagar ju mat jämt.


Lite tankar och fina barn i fönstret













Signe fotade Majken och Ester under flyttkaoset. Eller det vanliga kaoset. Nått utav det. Två ljuvliga bäbisar mitt i röran som måste smaka på allt. Ätlit är det ibland förstås. Men till lunch idag så åt Majken kanske 5 rödbetsbiffar. Hon älskar grönsaker och fisk och inte så mycket kött. Vår lilla vegetarian. Vad mycket gott vi kommer att få äta om hon får bestämma. Halva dan igår, eller bara en stund egentligen, lagade jag en Moussaka som jag läste om i DN igår. Inget barnen gillade utom Majken och Ester. Den gör jag inte om, fast kanske något liknande utan aubergine och kanel för jag tror att det var dom smakerna dom hakade upp sig på.
Åh vad fint det ser ut i gamla huset fast vi har gjort rätt som har flyttat. Det enda jag oroar mig för om det här huset är nog stort. Jag kan tänka på andra hus vi tittat på som varit större och passat oss bättre. Fast inget låg ju så här nära.
Orkar förresten inte tänka på det ytliga problemet. Tänker på kvinnorna i Tjetjenien istället. Såg ett hemskt program om hur många rövas bort för att bli bortgifta. Männen orkar inte vänta så då rövar dom bort kvinnorna istället så dom inte har något val.


Ännu mera fjällen






Tänk mitt ute i fjällen så står dom här urfina husen. Ganska fantastiskt. Och längs vägen, i små, små byar, ser man hus som är helt sagolika. Och stora.
Och Ernst hoppade så mycket. Slog sig i ansiktet och tappade andan en gång. Vi har försökt prata allvar. Vill inte att något ska hända. Hoppas att förståndet blir bättre till nästa år.
Det tråkigaste när man hyr är ju den avslutande stugstädningen som tenderar att dra ut på tiden. Och nu i år ännu mer för Majken och Ester hjälpte till på sitt sätt.

Om drömmar och flytten

Man skulle kunna skriva så mycket. Om den urjobbiga flytten. Helt hemsk faktiskt. Vi trodde aldrig att huset skulle bli tömt. In i det sista, faktiskt samma dag som nycklarna skulle överlämnas, åkte sista lasset till soptippen. Och så städbolaget som bara städade så dåligt. Tre gånger fick dom komma tillbaka och sedan överlämnade vi godkännandet till dom nya. Fast jag skulle ha bråkat om betalningen fast det orkar jag inte. Och min man gör det inte. Han avskyr att pruta, förhandla, vara arg så då är det upp till mig så oftast är jag likadan. Och nu bara betalade jag. fast hur kan en städfirma städa så dåligt.

Och om allt möjligt skulle jag kunna skriva. Som att försöka jobba, ta hand om 6 barn och flytta samtidigt. Jag har grinat på väg till jobbet, på jobbet och legat sömnlös i flera timmar varje natt. Men så i fjällen sov jag så bra, men drömde husdrömmar. Som den att vi sålt vårat nya hus och flyttat till ettparhus istället. Om hur gamla ägarna skulle se hur vi hade det i huset och då när jag skulle låsa upp så hade jag ingen nyckel och en annan familj öppnade dörren. och gud vad jag ångrade mig.

Och så drömde jag gamla huset. jag gick in där med någon nyckel som jag tydligen hade kvar. Och överallt hade dom målat olika målningar, typ tegelväggar och fåglar. Det såg ut som på en ungdomsgård ungefär. Och i köket hade dom satt in en tvättmaskin och en dörr i murstocken som man kunde kasta ner tvätten i så den hamnade direkt i tvättstugan. Och då blev jag avundsjuk och tänkte att det hade ju vi behövt, vi som fullkomligen badade i tvätt.

Men tänk att jag behövde komma bort för att kunna bearbeta. Nu längtar jag till nästa resa.

söndag 13 mars 2011

Mera fjällen





Småflickorna var ute halva dagen och inne halva. Så mycket brukar dom inte vara ute. Jag tror att dom tyckte att det var härligt. Majken har bara velat gå ut hela dagen idag fast inte Ester för hon har blivit sjuk och har feber. Jag minns inte när hon hon hade det sist. Stackars hon. Fast med lite alvedon åt hon Semla i alla fall.

Frukost i stugan


Ester sitter precis som jag med benen innanför tröjan.

Fjällen

Dom har åkt slalom i 6 dagar i sträck utan att tröttna.




Och dom har åkt pulka, vagn och ätit konstiga mackor och sånt till lunch. Det var först när vi gjorde korv och makaroner i mattermosen som det blev riktigt gott



Vi har bott i lillliten stuga och haft det bra tillsammans. I och för sig lite bråk i den lilla stugan, men det är inte så konstigt. Jag har sovit fantastiskt bra med Majken och Ester i världens smalaste säng. Jag har drömt en massa drömmar om hus och igår kom vi hem, fast det här är ju inte hemma än. Undrar när det kommer att kännas som det. För visst kommer det att kännas så? Katterna hittar i alla fall rätt nu.