söndag 30 augusti 2009

Vad är det för en dag?

Jo men det är Majken Och Esters dag. Idag så blev dom 5 månader, våra fina fina flickor. Vi älskar dom så mycket hela gänget här hemma.

lördag 29 augusti 2009

Osäker

Jag var ute och sprang i går, 25 minuter och blev väldigt trött. Har långt kvar till formen. Har aldrig haft formen, men nu har jag längre till den. Kunde i alla fall springa en mil för ett år sedan när jag tvärslutade springa. Kroppen sa ifrån och ville inte ta ett enda springsteg när flickorna låg i magen. Dom gillade inte springning helt enkelt. Kanhända dom brås på mig.

Men i alla fall när jag hade en liten bit kvar hem träffade jag en mamma som sa en kommentar, eller två: Det där ser jobbigt ut och Är det inte för tidigt? Nä, sa jag och sprang vidare hem till ungarna. Nu blev jag så där osäker igen sa jag till mannen när jag kom hem. Hur menade hon egentligen? Var det för tidigt att vara ifrån bäbisarna 25 minuter eller tyckte hon synd om mig för att jag såg plågad ut. Alla kommentarer och synpunkter gör mig osäker. Jag har alltid varit sån. Vem är jag, vad vill jag borde vara viktigare. 37 år och 6-barns mor . Jag borde inte fundera så mycket. Är väl kanske egentligen rädd för att det är fel att jag är ifrån bäbisarna 25 minuter för att springa. Det är väl det som är det egentliga problemet att jag tänker att jag ska finnas där hela tiden, men så kommer den där känslan av att jag måste fylla på energi från ett annat håll också.

Det här handlar mest om att folks olika kommentarer jämt eller väldigt ofta gör mig så osäker. Har haft det så här hela livet. Och samtidigt kan jag tycka att det är en styrka att låta sig påverkas också. Att inte tro att man vet allt alltid. Fast lättast kanske vore att befinna sig någonstans mittemellan.

Lördag i regn med fotboll och fiol på schemat. Och GODIS.

fredag 28 augusti 2009

Stora tankar

Jag åt lunch med min man igår på ett café. Vi satt och myste med varsin bäbis. Hade det bra. Det var några till där och fikade. En vuxen fikade en isglass, det tyckte jag var konstigt precis lika konstigt som när vuxna fikar läsk istället för kaffe eller te. Sånt tänker jag på när jag har lite tid över. Att det är andra vuxna nu än förr i tiden, alltså på 70-talet ungefär.

Tvära kast

Från kvart i 6 på morgonen är det liv och rörelse här och så klockan 8.10 är det jag och bäbisarna hemma och det blir så tyst. Ingen som letar mjukisbyxor, vill ha böcker inslagna, undrar om han får gå på stan efter skolan. Tystnaden. Till saken hör att bäbisar som går upp så tidigt blir väldigt trötta redan vid åttatiden. Jag försöker vänja mig vid alla tvära kast som livet är just nu. Fullt hus ena stunden och väldigt tomt andra stunder. Inbokade kvällar av matlagning, aktiviteter och ett utdraget sänggående och några timmar på dagen när ingenting i förväg är inbokat. I och för sig ska det tvättas, bytas blöjor och sånt men ändå.

Igår gick lillasyster på fotbollsträning för första gånen. Halva familjen var tvungen att kolla för det var så spännande om hon skulle tycka att det var kul. Bäbisarna hängde med och vi la en liten jacka i gräset och på den låg sedan Majken och tittade upp mot himlen. Oj vad hon skrattade när hon låg där med himlen som utsikt.

torsdag 27 augusti 2009

Höjdpunkter och annat

Veckans finaste var när Ester hittar Majkens lockar och fångar dom i handen och bara skrattar. Nåt så ljuvligt har hon tydligen aldrig känt.

Veckans jobbigaste är att mannen börjat i sin kör igen efter ett uppehåll. Varje onsdag kväll mellan sju och halvtio + uppträdanden. När man har jonglerat bäbisar, lagat mat, hämtat barn och haft diverse diskussioner så är det skönt med en pappa hemma alla kvällar. Men det måste gå. Igår gick det efter att jag fått en kris och trott att det inte skulle gå.

onsdag 26 augusti 2009

Från den stora till den lilla

Jag sprang häromdagen och det var ganska precis ett år sedan sist. Första gången en halvtimma utan bäbisarna. Jag hade med min sjuåring så tempot blev alldeles perfekt. Det blir det förresten utan sjuåringar också för jag kan inte springa så jag får idrottsskador och blodsmak i munnen. Det där är en läggningsfråga tror jag. Jag är lagd åt det andra hållet när det nästan kan gå för långsamt. Men vi sprang och hade det bra.

När vi kom hem satt Majken och Ester på varsin arm hos deras pappa. Och gud vad det var kul att se dom igen. Jag såg dom som i ett annat ljus. Med det ljus man har med sig från den stora världen till den lilla.

Ovant

Det är många mornar som inte är så roliga. En hade vi i morse. Alla var så trötta och så gnälliga. Jag med. Jag blir aldrig någon morgonmänniska som tycker att dom är mysiga, jag inser det nu.

Bäbisarna vaknar tidigt nu sedan skolan börjar och somnar vid nio på kvällen. Ett lite annorlunda liv för dom har hängt med framemot 10 eller 11 hela sommaren. När dom somnade igår kväll så råkade jag byta kanal på TV:n och just då började en film. Jag såg hela filmen, från början till slut. Det har inte hänt på jag vet bara inte hur länge. Det var ingen som skulle se på fotboll mitt i filmen eller något annat som störde. Det var en trevlig upplevelse.

Min man jobbar nu och efter att alla gått till sina jobb och skolor så är det jag och bäbisarna som är hemma. Det har känts väldigt ovant. Första dagen kändes det till och med märkligt, konstigt och lite läskigt. Hur ska det gå, tänkte jag när dom ville sitta i famnen helst båda två samtidigt hela tiden. Jag förberedde middagen vilket innebar att jag skulle skala och riva 1 kg morötter. Bäbisarna satt i sina babysitters och ropade och jag skalade och rev och dom ropade. Men så började jag sjunga och då blev dom lugna. Om varenda morot sjöng jag en sång. Storögt tittade dom på.

Vi får se vad vi hittar på idag. Det blir nog en annan sång och en och annan promenad. Det tror jag.

måndag 24 augusti 2009

Morgon

Jag som skulle skriva ett fantastiskt positivt inlägg om hur bra vi har det får inte göra det för det vore att fara med osanning. Morgonen blev inte bra alls för äldsta dottern ska få gå på badhuset själv tillsammans med några kompisar för första gången. Förstår inte att jag vågar det här men hon är faktiskt som en säl i vattnet. Lilla syrran är så avundsjuk så det slår gnistor om henne. På morgonen vid sju är inte det så kul och pappan står och trampar runt och försöker hinna till jobbet, lämna barn, lösa konflikter och lite annat. Jag blir stressad och arg. Det liksom bara sprider sig den här osämjan. Största brorsan blir less och säger att han kan lämna arga syrran. Men då är dom nästan på väg så det behövs inte, fast det var himla gulligt av honom. Under den här tiden har också två bäbisar vaknat och rullat bort från handduken ner på kalla golvet och också kissat där. Som sagt jag ville skriva något harmoniskt, men så här kaotiskt har vi faktiskt det ganska ofta så det är väl bättre att berätta det. Precis som det är.

Och nu tänker jag att i morgon då kommer det att gå mycket bättre.

måndag 10 augusti 2009

Paus

Som om det inte märks, men jag säger det ändå. Jag tar en paus. Återkommer kanske när skolan börjar.

torsdag 6 augusti 2009

En varm dag

Skriver lite idag mer bara för att. Ja för att det känns lite jobbigt att skriva, men jag vill ju ändå. Det är väl sommaren, värmen, barnen, ja livet som tar min tid just nu.

Vi har en stekhet dag och vi ska till stranden, men nu har vi inte längre två sovgrisar till bäbisar utan två vakentroll som vill vara med. Så att dom skulle ligga och sova i skuggan av något träd är otänkbart. Så nu började min man ringa runt och leta ngt fiffigt halvtält att ha på stranden där man kan amma och umgås med bäbisarna. Vi fick inte riktigt napp så nu försöker vi hitta en parasoll istället.

Våra bäbisar är väldigt lugna båda två, men amningen tar tid och jag hinner inget annat på kvällen men lite mer på dagen. Men jag börjar känna nu att snart kommer en tid då jag måste försöka börja göra lite saker med dom större barnen. Men än är jag inte redo att lämna dom små hemma och gå iväg med dom större. Men snart får jag nog bli redo att göra något litet med dom större. Helt enkelt bestämma mig.

onsdag 5 augusti 2009

Skrivträning

Skriva lite mer. Tråkiga jag som inte vill skriva längre måste öva lite. Igår var jag på möhippa, jag och bebbarna för första gången på fest. Barnen frågade vad jag gjorde på den där mödhippan. Jo förstår ni jag ammade och ammade och ammade och åt Sushi. Min äldsta son suckade och undrade vad dom andra gjorde. Badade bastu , dansade och tog på sig fina kläder och drack vin. Men du kunde väl ha gjort nåt av det. Jo i och för sig men det tar tid att amma. Klockan 10 var vi hemma i älskade soffan, jag och bebbarna.

Noll skrivlust

Jag har verkligen inte någon skrivlust och ska förstås inte skriva då för det här forumet är ju mitt och sköts bäst jag vill. Men så tänker jag men usch vad tråkigt att inget skrivs här och man kanske borde ändå. Men man borde ingenting.

Så det blir inte mycket skrivet idag heller. Bäbisarna har fördubblat sig och väger kring 6600 gram och dom sover hela nätter, nästan. Nästan säger jag för två eller är det tre nätter i rad nu har Majken vaknat och ätit en gång per natt. Dom skrattar och ler. Ester gillar att bli kittlad och skrattade igår åt att Majkens hand hamnade i hennes mun flera gånger. Majken har krulligt hår som går mot rött. Och det är lite spännande för det har inte dom andra.

Så är det just nu.