Helt oväntat

Trött som en skrutt i morse. Bengt väckte mig som vanligt innan han gick ut med hunden. Jag lovade att jag var vaken, men det var jag inte, vilket han upptäckte när han kom hem med hunden. Men det var ingen katastrof. Jag hann och väckte min son som inte kom upp av sig själv en stund innan jag skulle gå. Då visade sig att han hade huvudvärk. Jag insåg att jag inte ville lämna honom ensam. Så jag ringde till jobbet och var hemma på förmiddagen. Sen när jag fått i honom lunch for jag för min man slutar tre på fredagar så det kändes okej för sonen var ändå på benen, även om han inte var jättepigg.

På jobbet sen var det full rulle. Och vi skulle ha fredagsmys, alltså vår sagostund vi har för barn ungefär varannan fredag. Vi hade inte förberett så mycket och det kom mer barn än någonsin. Många vuxna. Jag är alltid lite mer reserverad för vuxna i grupp så där. Men jag har lärt mig att titta på barnen. Då går det lite bättre. Men den där blyga inom mig som förut helt tog över försöker göra sig påmind. 

En ramsa vi använde, som jag också prövade på 6-åringarna häromdagen, tror jag gick hem:

Sitta

Stå

Stå på tå

Springa

Gå 

Böja så

Upp och hoppa

Som en loppa

Ligga ner på golvet - NU.

Kul var det. Och så berättade vi en saga, läste två sagor och sjöng några sånger. Det blev en rätt skön, men intensiv dag. Den där lediga förmiddagen med Ernst var inte helt fel. Vi åt tillochmed en semla som jag bakade igår. 

Nått att tänka på

Idag på mitt jobb kom det in en man som jag pratade lite med. Jag blev nyfiken på vad han läste när jag såg hans böcker som han hade beställt. Och då berättade han om hur han helt tänkt om och lämnat ett välbetalt jobb för att läsa till förskollärare. För han ville jobba med barn och han skulle komma att tjäna ungefär hälften av det han tjänat. Ibland blir man lite (mycket) imponerad av människor när dom följer sitt hjärta.

Ja från det ena till det andra. Superkaos i köket när jag kom hem. Ingen ordning någonstans. Jag tänkte göra en sak och så fattades det och så tänkte jag en annan grej och så fattades det. Men det blev ju mat tillslut. God lax blev det och god sås, och sallad som var okej. Men jag får nästan panik när det är så här kaotiskt som det var idag när jag ska börja laga mat. Dansen flickorna går på slutar kvart över fyra så jag kommer hem rätt sent på onsdagar. Organisera mera skulle jag behöva säga 20 gånger per dag så kanske jag skulle ändra mig.

Solavgång

Solavgång är när solen går ned. Så säger Ester och det låter fint.

Lätt

Jag har fått kallelse att vara med i en KBT-grupp för att lättare hantera oro. Och jag tackade jag, väldigt tacksam över att få göra det här. Först ville hon träffa mig ensam så i morse träffades vi. Jag berättade och berättade och hon lyssnade och kom med lite frågor och synpunkter. Nu känner jag mig lättare i både kropp och knopp. Märklig känsla och det enda jag har gjort är att prata.

Plötsligt händer det

Vi åt en harmonisk middag. Ingen under fem år skrek, ingen. När hände det sist? Det var sån harmoni. Signe hade lagat mat. Jättegod pastasås som hon ätit hos sin kompis. Kompisen i sin tur hade ätit den på restaurang och komponerat ihop den hemma sen och så tyckte Signe så mycket om så hon ville göra det hemma. Väldigt gräddig var den, men ack så god. Grädde, créme fraiche, röd pesto, grönsaksbuljong, soltorkade tomater, timjan, salt och peppar som kokade ihop och så åt vi med pastasnäckor och riven parmesanost till. Det enda jag behövde göra var en sallad. 

Nu tänker jag se familjen annorlunda ikväll och drömma om fler barn. Såna där förbjudna drömmar. Vi har också storhandlat idag. Två filmer halkade ner i påsen så nu tittar vi på Karlsson på taket, inspelad på 70-talet. Oj så kul det är. Majken och Ester tittar storögt. Så nu tänker jag att handlingen på 2000 kronor ska räcka den här veckan. Lite mjölk till behövs nog och så var det något mer som jag kom på att jag hade glömt. Men tänk om det funkar. Til och med lördagsgodis har vi köpt och gömt för alla godissugna tonåringar. Vi har också fikat på musikskolan och lyssnat på när Ernst spelade fiol. Jag är lite småharmonisk idag och det konstigaste av allt är att jag längtar efter att springa. Trodde inte jag kunde det.

Sorgen

Plötsligt tänker jag på pappa. Att han grät varje gång vi skulle åka hem på slutet. Vi sågs lite tätare på slutet. Och han grät. Som om han visste. Det var länge sedan jag grät över honom. Men nu kom tankarna tillbaka. Jag kände ju inte honom på riktigt, men dom där tårarna var på något vis en öppning. Synd att dom kom så sent. Jag menar inte att han var en hård och okänslig person innan, snarare tvärtom. Men att komma nära var så svårt. 

Vår lediga måndag

Så skönt när det blir måndag och jag får vara hemma. Ofta blir jag ändå lite stressad för jag tänker att jag borde göra så mycket den här dagen. Det där måste jag jobba med. För vad är viktigt? Idag blir det nog ändå en storhandling. För att det var ett tag sedan. Men sen får vi nog åka skrana. Uteluften behöver vi. Idag ser det tyvärr lite grått ut. 

Jag läste en blogg om en kvinna som jobbar halvtid och är ensamstående med två barn. Jag har läst om henne förr. Hon ville ändra på sitt liv. Hon var trött och barnen var trötta av långa dagar. Så började hon jobba halvtid istället på sitt jobb som gymnasielärare. Och hon klarade sig. Och det där med pensionen tänkte hon inte oroa sig över. Och så håller jag på och har lite ångest för att jag bara jobbar halvtid. Det är ju ingen annan som gör det. Men då är ju jag och min man ändå två i det här hushållet. Jag får ju lite perspektiv på saker när jag läser sånt här. Och jag får lust att leva billigare. Min promenadkompis som varit hemma mycket med sina fyra barn berättade igår hur dom levt väldigt billigt i perioder. Hur hon handlade mat, blöjor, hygienartiklar för 1500 kronor i veckan under en lång period. Jag tänkte att jag borde utmana mig själv, eller vi. Skulle vara spännande. Handla det nödvändigaste och dra ner på matkostnaderna. Jag kommer tilllbaka tills åna här tankar lite då och då. Kan inte släppa den här längtan efter mer tid tillsammans, ett lugnare liv och tid att hinna sy, sticka och läsa. Kan det vara fel att drömma om det? Jag hör ju alla mina vänner, bekanta och arbetskompisar som inte alls verkar drömma om det. Varför blev just jag så här? Jag tänker lite att jag har lite lägre kapacitet än genomsnittet. Jag behöver mycket mer tid för återhämtning och bearbetning än många andra. Så jag drömmer väl vidare då.

Sömn är bra grejer

Jag sov ordentligt i natt. Jag har orkat så mycket mer. Jag har promenerat, jobbat och gjort chokladmousse. Min man lagade god middag. På jobbet hittade jag säkert 10 böcker som jag ville läsa  så det blev en tung väska att cykla hem med. Men cykla gick inte så bra eftersom jag glömt nyckeln hemma. Hur ska jag hinna sy? Det jag ville göra det här året. Hur hinner man? Nu är helgen redan över. Gick så fort. Det gäller att vardagen inte bara blir en transportsträcka. Det är viktigt.

Dansen

Vi är mycket nöjda efter dansen. Les Ballets Trockadero de Monte Carlo hette dom. Super. Roligt och vackert. Jag var lite nervös under första akten om dom skulle gilla. Vad har jag dragit med dom på? Men sen i pausen kunde jag slappna av. Dom var nöjda. Sen i andra akten dansade en man som var störst i hela ensemblen utklädd till ballerina. Otroligt fint egentligen. Man är så van med ballerinor som är så nätta och det var inte han. Så det där som är så fint när alla rörelserna passar så perfekt till musiken. Men det var kul också. Dom snubblade, bråkade om en blombukett, dansade fel. 

Så har jag tränat också. Jippi. Det var flera veckor sedan jag sprang sist. Men det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. 

Och så lånade jag den här kokboken häromdagen på bibblan. Igår lagade min man så god friterad kyckling från den med rotsaker i ugnen till och jag gjorde en vitlökssås. En sån där enkel med créme fraiche, turkisk yoghurt, vitlök och salt. Som jag gör så ofta, men i den här skulle det vara 1 tsk vitvinsvinäger. Det blev lite extra gott faktiskt.

Helg nu

Tack helgen för att du kom. Jag var trött och sliten och huset var upp och ner. Kanske hinner vi lite i helgen, fast imorgon ska jag jobba. Lite typiskt, det behövde jag inte den här helgen. Igår mös flickorna i soffan och kollade i den här räkneboken som dom tycker är kul.

Så fick jag ett infall och köpte biljetter till en balett. Jag och två av mina stora barn ska gå. Män som dansar balett och så ska det vara lite roligt också. Sånt här gör inte vi ofta. Biljetter till några stycken drar iväg och blir så dyra. Men nu ska vi gå iallafall. Lite såna här inslag i livet tror jag berikar.

Skridskor och kaoset

Vi har haft två mysiga dagar på skridskobanan. Flickorna gillar det och dom står rätt stadigt på fötterna även om dom trillar ibland. Men dom trillar rätt mjukt verkar det som. Idag har jag jobbat och jag kände mig så arg när jag kom till jobbet. Inte på dom jag jobbar med utan bara så där i största allmänhet. När minsta fråga blir värsta stora, jobbiga, tråkiga grejen. För mig är det ett direkt tecken på för lite sömn. Precis den där lättretligheten drabbas jag av då. Men sen har det gått upp och ner. Vi har varit på dans och det gick bra ända till Ester fick rejält med näsblod, andra gången den här dagen. Sen när vi kom hem hade Ella lagat middag. Jättegod mat, Bombay curry (tror jag det hette). Det var sojafärs, curry, krossade tomater, grönsaksbuljong och lite annat som kokade ihop och så åt man det i pitabröd tillsammans med bananskivor, gurka och kokos. 

Sen hittade jag alla dom här paketen med grönsaksbuljong i kylskåpet. Alltså så värst mycket koll har vi väl inte. Jag tänker alltid att grönsaksbuljong måste vi ha. Nu vet jag vi har ett tag framöver. Men det där kaoset lurar alltid runt hörnet.

Kycklingben

En ouppackad matsäck har nu fått konsekvenser. Det kanske var på tiden att den fick det. För hur många påsar och väskor med blöta grejer, mögliga grejer, gammal före detta varm choklad och annat gammalt fika packas inte upp i den här familjen? Hur många som helst. Men det var ju inte meningen att Otis skulle hitta några gamla kycklingben och tugga i sig. Nu har jag ringt veterinären och gett honom sparris och en särskild olja köpt på Apoteket. Det blev många små ärenden att utföra så här på morgonkvisten. Tur att jag har sovit bra och nästan skulle vilja kalla mig pigg. Så pigg som jag kan vara en dag i januari.

Han var duktig och fick vänta i bilen när jag sprang in och handlade allt. Jag vågade inte lämna honom ensam hemma för tänk om han skulle bli tvärdålig ensam hemma. Nu börjar jag känna mig som min man som häromdagen låg på soffan bredvid Otis och sa att han älskade honom. Vi älskar nog honom alla, men det där var lite extra gulligt. Jag skrattade ganska länge. Den lilla hunden och den stora pappan. Det har visat sig att min man är en riktig hundmänniska. Vi får nog alltid ha hund här hemma, bara ingen blir allergisk förstås. Men nu håller vi tummarna att den här behandlingen har lyckats.

Skridskor

För första gången har Majken och Ester åkt skridskor. Idag var det mildare ute och jag kände mig tyvärr trött och sliten, men igår lovade jag dom en skridskotur. Dom ville så gärna igår redan, men då hade vi redan kylt ner oss alldeles för fort utomhus. Men idag gick allt mycket enklare. Händer och fötter klarade av att hålla sig varma i vantarna och skorna. Vi var ensamma ett bra tag på skridskoplanen utanför mina stora barns gamla lågstadieskola. Och dom kunde! Över hela planen och tillbaka tog dom sig. Det var så kul att se.

 Sen gick vi hem och lagade lunch. Jag åt gamla rester och flickorna fick saker som varit gömda i frysen. Snart ska vi frosta av frysen för vi börjar komma till botten på den. Men usch pigg är jag inte. Jag behöver lite regelbundna sovtider tror jag. Inte vara uppe till ett på fredag och lördag och sen tro att jag ska sova vid tio på vardagarna. Det gör jag inte. Igår hamnade jag vid ett program om olika medicinska grejer och det var rätt så intressant om än väldigt snuttifierat. Men där satt jag och klockan gick och så trasslade mitt tunna garn ihop sig och då satt jag fast. Att trassla upp garn är sånt där som jag inte kan sluta med förrän det är klart.

Nu är det ljust lite längre på dagarna och det är väldigt skönt. Tänk mörkret kring jul. Tur att det var jul just då så vi kom ihåg att tända ljus och göra det mysigt.

Ester hittade en massa sjalar i en korg i källaren och hon lyckades få till det här. Nästan som ett konstverk.

Plötsligt

En morgon när han går upp ser vi hur korta byxorna blivit. Har han vuxit massvis på sista tiden eller har vi inte märkt att hans byxor blivit för korta. Iallafall behöver han nya byxor. Han är inte så noga med kläder som dom andra barnen så han tycker nog egentligen att det inte gör så mycket att dom blivit för korta.

Lördagkväll

Idag har vi sett skid-SM. Vi såg Markus Hellner gå i mål och vi hejade även på den som kom sist in i mål. Kändes bra att få applådera han som kom sist också. Jag har lättare att identifiera mig med en sån. Vi tog pulkan dit med småflickorna och vi kom lite sent och vi kunde inte vänta till damloppet startade, det var lite för kallt för det så det såg vi hemma på TV istället. Sen har jag stickat och jag och småflickorna städade deras rum och byrå. Vi plockade bort lite kläder som var för små eller aldrig används. 

Så lagade jag en pastasås med räkor till middag. Räkor, saffran, vitlök, matlagningsvin, créme fraiche, tomarpuré, timjan, cayennepeppar och salt. Jättegott var det och då är jag ingen pastaperson. Blir sällan sugen på det, men det här kommer jag att göra om. Men fyra åt inte, två åt bara spaghetti och två åt med pesto istället. Så jag kanske inte ska göra det så jätteofta precis. 

Nu tittar vi på TV, äter godis och stickar lite. 

Äntligen fredag

Så känner jag. Sover för lite och med urinvägsinfektion på det och trasig värme i huset så har det blivit för mycket, men nu fredag. Imorgon tänker jag motionera. Göra bra saker för mig. Vända den här känsliga kroppen så den blir glad igen. Och värmen funkar igen. Jag tror vår anläggning har varit trasig länge utan att vi förstått det, det antydde elräkningen jag fick igår iallafall och då blir den nog sju resor värre i februari när det har varit så kallt ute och värmen inte funkar som den ska. Jag oroar mig redan. 

Min man har lagat middag nu och Signe lagar chokladmousse. Det är skönt, nästan lyxigt. Jag funderar, från det ena till det andra, på att jag borde skaffa mig ett par pantalonger i ull efter den här urinvägsinfektionen. Känner att den kom när det blev kallt och jag satt på en kall cykelsadel. Nu har jag väl blivit tant på riktigt. Läsglasögon har jag ju också skaffat mig. Och helst vill jag sy och sticka. Mat lagar jag ju mest och bakar bröd. Men städa kan jag ju inte så där blir det rejält minus på tantkontot.

Jag tänker mer och mer på att jag känner mig lite lurad. Det låter dumt, jag vet. Men varför var det där jobbet så viktigt att få när jag hade fyra små barn under 5 år. Jag hade velat att till exempel min mamma hade sagt att nu får du inte stressa upp dig över att du inte har något fast jobb. Nu är det här det viktigaste. Det andra löser sig. Lätt för mig att säga nu, säger en annan röst inom mig då. Men ändå. Jag kan inte beskriva den tiden. Skulle jag tänka på den riktigt ordentligt är jag rädd för att jag skulle börja gråta. Tänk om samhället var lite snällare. Var sak har sin tid och det finns en plats för alla. Men så är det inte. Det finns ingen plats för alla, eller så känns det iallafall, du måste passa in, vara lite framåt, synas. Jag vet inte hur jag kom in på det här. Men jag har väl kommit till en ålder då man börjar se bakåt.

Helt okej men

Jag har klivit upp tidigt, ätit frukost, klätt på barn. Jag har jobbat, haft två barngrupper som jag tagit hand om med en kollega, hämtat ut medicin mot urinvägsinfektionen som blev värre igår igen. Sen hämta flickorna, åka hem, packa ur bilen. Helt slut nu, men som överraskning har Joen städat en massa här hemma. Helt fantastiskt. Sen hade jag sparat kuponger till en hamburgerestaurang så då åkte jag och hämtade min man när han slutade och så köpte vi mat på hemvägen. Så åt vi tillsammans och sen tittade vi på Daidalos, ett program som Majken och Ester längtat efter, men som dom samtidigt tycker är så läskigt. Och sen blev det saga, Lotta på Bråkamkargatan flera kapitel och Pop och pappa klär på sig. Så somnade jag med dom så klart, som alltid när jag lägger dom.

Egentligen är det lagom för mig att ta hand om min familj. Jag har ett fint jobb och en del saker på jobbet gör jag bra och en del mindre bra. Men jag duger, det gör jag. Men orken finns inte riktigt där. Jag kämpar på, men jag brottas med en del tankar. Allt jobbet här hemma tar tid även om vi är två som gör det, eller som idag tre när min son städat på helt eget initiativ. Men jag tvättar det mesta och lagar mat kanske 5 av 7 dagar. Jag handlar ofta och jag funderar på vad som ska handlas. Min man skjutsar mest och städar mer. Sån uppdelning har vi ungefär. Vet inte ens vad jag försökte säga. Ja det var ju det där med orken. Kanske blir det bättre med penicillinet, ljuset och det faktum att vi går mot en ljusare tid helt konkret. 

Skulle göra så mycket

Hinna mycket. Göra. Jobba. Jobba. Men så känner jag mig bara frusen, extremt frusen. Jag tittar på den där bergvärmegrejen i källaren och två lampor är gröna och en röd. Jag ringer till min man på jobbet och frågar om det kan vara något fel när den där lampan lyser rött. Nä jag vet inte, vi får ta dit någon, säger han. Det där saknar vi i familjen, den där kompetensen. Någon som kan lite grann om hus. Någon som vet om det är helt normalt kallt är hemma eller helt onormalt kallt här hemma.

Dagens andra brödbak

Låter hysteriskt, men det är ett superlätt bröd som alla gillar. Vi åt Broccolisoppa till middag och då gick nästan en hel limpa så det är lika bra att göra en till.

Loppis och kalla fötter

Ullstrumpor, tjocktröja och ändå kallt. Vi har huset som är kallt på vintern och varmt på sommaren. Lite jobbigt just nu och ändå är jag tacksam för att vintern är här, ordningen återställd.

Igår samlade vi ihop lite grejer och stod och hade loppis. Vi sålde två porslinsgrejer så mycket för billigt så jag får lite ångest. Jag försöker att inte tänka på det. Inga kläder kunde vi sälja fast vi hade med så fina tyckte jag. Vi har bokat bord till en annan loppis nu också. Vi fick ändå lite blodad tand. Men sen får det räcka. Jag sparar ju mycket av barnens gamla kläder, men försöker rensa ändå. Inte spara allt. Så till loppisen hade jag samlat lite fina kläder som jag tänkte inte behöver sparas till eventuella barnbarn. Men att skiljas från saker är lite jobbigt. Men bra träning för mig.

Det där skräpet på bilden hade inte behövt komma med. Har inget med texten att göra.

Borde, men

Man borde gå ut. Ta en pulka eller nya skranan och gå ut med småflickorna. Rulla sig i snön. För nu är vintern här. Men flickorna leker och leker utan hejd och dom bråkar inte och jag mår bättre, men är fortfarande trött. Tranbärsjuicen med en Ipren till gjorde susen. Jag ska fortsätta med juicen idag.  Idag ska jag också hämta mina glasögon. Det blir konstigt, men förhoppningsvis kommer jag att märka lite skillnad.

Majkens tights klara

Blev pösiga, mer som vanliga mjukisbyxor. Men hon är nöjd och jag är rörd. Jag får inte glömma bort att jag alltid måste ha något handarbete igång.

Du ska inte tro det blir sommar

Ester sjunger sommarsång och snön faller ner.

Dålig start

Jag skulle på möte med jobbet i en annan stadsdel än där jag jobbar. Skulle cykla dit tänkte jag och sen till vanliga jobbet. Tre cykelnycklar gick inte att finna och tiden började rinna ut. Jag fick paniken. Den som drabbar mig gärna på morgonen när allt håller på att gå åt skogen, eller när det känns så i varje fall. Tillslut fick jag ta min sons cykel och han kom försent till skolan. Men hur dålig får man vara? Och han tyckte att jag kunde sluta gråta också. 

Jag har sovit dåligt i veckan, riktigt dåligt. Det här med att ställa om dygnsrytmen gick urdåligt. Så idag hade det väl gått för långt. Sen på eftermiddagen fick jag urinvägsinfektion. Det bara slog till helt plötsligt. Vädret har slagit om och det har blivit kallt och jag cyklade och glömde mina täckbyxor. Men det hade jag ju aldrig förr i världen. På vintrarna i Haparanda hade jag ju aldrig det och så flyttade jag till Umeå och tyckte att det var rätt konstigt med alla studenter med täckisar. Sen blev jag likadan. Det är jättejobbigt att frysa och så skönt att inte göra det.

Och nu sitter jag här och har druckit flera glas tranbärsdricka. Det ska ju vara bra mot urinvägsinfektion. Sen måste jag sova mer. Jag har sovit i soffan till Bolibompa och efter blev jag pigg och sydde ett par tights till Majken med bilar på. Dom ska fållas imorgon. Jag blir nästan rörd över att det blir något när jag syr.

En sån som går till överdrift

Jag tror jag är en sån. Som med godis, mat och annat som är gott och med böcker, kläder, tyger och annat som jag gillar. Blir för mycket. Lånar för många böcker på biblioteket, köper för många klänningar och så där håller det på. Plockar för mycket godis i påsen, tar för stora portioner av maten. Och nu håller jag helt på att förköpa mig på syböcker och lånar för många på bibblan fast jag inte ens har börjat sy, nästan. Så kollar jag tyg på tradera. Så gör jag saker på konstiga tider för att jag inte planerar. Som att jag gick upp fem i morse för att grädda mitt bröd som jäst i kylen under natten. Låter nästan lite maniskt. Är jag det? Samtidigt är jag rätt så slö och ineffektiv också. Ja så var det ju det där att jag har 6 barn och tre djur också om vi pratar om att gå till överdrift. Fast för mig är inte det en överdrift utan bara en dröm som gått i uppfyllelse. Fast när jag var liten fantasierade jag alltid om olika familjer med 10 barn. Så ett halvt dussin är ju inte alls det minsta överdrivet

En halvbra start

Idag skulle jag börja jobba. Jag kände mig så ledsen över det igår. Det låter inte klokt att jag är så ledsen över att börja jobba. Det är inte jobbet i sig jag är ledsen över utan att bryta den här ledigheten. När jag hunnit sticka, läsa, sy, träffa folk, laga mat, baka bröd, spela sällskapsspel, hänga med barnen massvis, handla, träffa mamma, fira jul, nyår och nyblivna 12-åringar. Allt sånt. Och nu hinner jag jobba och det nödvändigaste. Och så jobbet, den totala förvirringen jag fortfarande känner sen jag slutade på mitt gamla jobb för ganska länge sedan nu. Vem är jag egentligen?

Men så fick vi springmask i natt, eller en av oss och det blev bara en halv arbetsdag för mig och en halv för min man. Väldigt lagom start. Väldigt lagom. Vardagen är här. Jag vill att den ska bli bra.

Igår och idag

Igår var det en alldeles speciell dag. Signes dag och Ernsts dag. 12 år blev dom. Pavlovatårta vill dom ha varje år med smörkräm, grädde och olika frukter på. Hur gör vi nu när vi sover i olika rum undrade Ernst. Men det gick bra, vi sjöng och så fick Ernst gå över till Signes rum. Där blev det presentöppning och tårtätning. Alla var rätt så pigga, fast endel av oss sovit minilite. Sen berättade vi att lunchmiddag skulle ätas på restaurang, eller i vårat nya köpcenter där det finns olika matställen att välja på. Foodcourt tror jag det kallas, kanske finns det också ett himla bra svenskt ord för det som inte jag kan. Alla blev nöjda och det var nästan stillsamt i köpcentrat denna regniga söndag. 

Idag har jag haft någon extra växel. Jag har sytt klart discokjolen. Jag vill ju börja sy, vill, vill, vill och sticka. Alltså jag har ett sånt behov av att skapa, men jag har ingen särskild talang. Men behovet finns där ändå. Och nu blev jag klar med den här kjolen. Jösses vad vissa delar var svåra. Som att rynka den. Trådarna gick av flera gånger. Jag tror att det blev lite tjockt och att det var därför. Det undre tyget var lite för tjockt och discotyget var väldigt svårt att handskas med. Kanske inget nybörjartyg precis. Sen så fastnade jag i beskrivningen hur jag skulle göra linningen. Min man läste, jag läste och så höll det på. Men tillslut lossnade det när jag tänkte efter helt logiskt hur det skulle kunna sitta ihop. Det kanske var en bra metod.

Sen har jag lagat köttgryta, en vinig grönsaksgryta och bakat bröd. Men, ett stort men, jag har inte motionerat eller varit ute på hela dagen. Motionerat har jag förresten inte gjort nästan på hela jullovet, när jag tänker efter. Den rafflande frysrensningen fortsätter. Idag åt vi upp grönkålssoppan. 

Fortfarande ingen vinter

Igår köpte jag en födelsedagspresent som kändes oerhört vintrig. När vi var på badhuset på kvällen så snöade när vi for hem, men nu är allt sammalika som det varit i flera veckor. Grått. Våra psyken påverkas av det här mörkret. Man kan inte bo häruppe om det inte är vinter på vintern. Mörkret tar över helt och hållet.

Men igår så handlade jag frukt, mjölk, kaffe och annat, allt utom frysprodukter eftersom den ska tömmas. Men sen hittade jag kycklingen som jag brukar köpa till ett bra pris så då kunde jag inte låta bli och så två paket fryst lax fick också följa med. Men sen inget mer. Jag handlade också tyg, tråd och tvillingnål på tygaffären så nu ska jag börja sy. Fast därinne på tygaffären känner jag mig falsk, som en som kan sy eftersom jag är där. Fast jag kan ju inte. Hur ska det gå? Jag älskade syslöjd, men det var ju så länge sedan. Och dom sista 25 åren har jag mest sytt gardiner och fållat upp saker. Jag googlade igår på att lära sig sy och hittade något ställe där man kunde betala per månad för att få tillgång till deras kurser. Kanske det skulle vara något för mig. Men sy ska jag. 

Sen blev det medhavd middag på badhuset. Fredagkväll i vårat 70-talsbadhus gillar vi. Vilket mys, kallt mys. Det var jag, min man och tre barn. Ett barn var på fotbollsträning, ett barn är sjuk och ett tredje barn har haft kompisar hemma i natt och spelat dator. Dom var tre killar här och vi hade sagt att dom fick hålla på till halv tre på natten. Dom hade sett så mycket framemot det här. Laddat i två dagar. Han la sig riktigt tidigt dagen innan också för att orka. 

Nu har vi verkligen vänt på dygnet

Vi sover till halv tio, dom minsta också. Idag tänkte vi gå till badhuset för ute regnar det bara eller det ser ut som regnväder fast det kanske bara är grått. Det har verkligen varit ett lov vi varit mest inomhus. Igår i lekparken hade Majken tagit på sig några dåliga vantar så hon blev blöt och kall direkt. Då gick vi in och gjorde varm choklad med vispgrädde i. Sånt som är gott att dricka på vintern. Fast det var ju det då att vi inte har någon vinter. Skranan vi gav barnen som gemensam julklapp står helt orörd. Signe har sagt här i höstas att hon ska åka så mycket längdskidor i spåret i vinter, här bakom huset, och jag sa optimistiskt att då ska jag hänga med. Än har vi inte börjat. 

Jag inser att det inte är så många dagar kvar på det här lovet. Snabbt gick det igen. Fast jag har nog verkligen varit ledig för jag har sällan haft någon aning om vilken dag det har varit. Det har inte spelat någon roll. Och det känns som jag levt så billigt det här lovet, fast det är nog inte så utan bara känns så för att det är min man som handlat den mesta maten. Sen gjorde vi ju ett riktigt dyrt besök på Leos lekland. 390 kronor kostade bara inträdet för mig och tre barn. Sen åt vi där också. Dyrt, dyrt. Vi ska försöka handla mindre det här året. Vi vill gärna ha en slant kvar till upplevelser istället. Och min man ska vara ledig varannan fredag så det blir mindre lön också. Vi får se hur det går. Han har haft så stressigt länge så därför provar hand en här modellen. 

Jag får inget pris för mina foton

Men vår frysrensning fortsätter och jag har fotat fast bilderna kanske inte gör någon hungrig precis! Det är riktigt spännande att gräva sig ner i frysen. Idag blev det soppa med torsk, grädde, grönsaksbuljong, dill, potatis och bladspenat. Bladspenaten, torsken (sån där godkänd som man får äta) och dillen hittade jag i vår helt och hållet kaotiska frys. Sen blev det skagenröra med rödlök, majonnäs, créme fraiche, dill och räkor på rostade mackor till. Räkorna och dillen var från frysen. Fortsättning följer på det här frysäventyret. Min man tror att vi kan klara oss på det vi har i frysen hela januari. Men riktigt så optimistisk är inte jag. Endel av grejerna där är nog för gamla. En köttbit vet jag är för gammal. Dåligt, dåligt för man ska inte överkonsumera. 

Jag hittade också ett glasspaket, en hel påse med räkor jag inte trodde vi hade, en påse hallon, lite bacon, en bytta med köttfärssås. Och det är bara några av dagens fynd.

Jag har varit så trött idag fast jag sov okej i natt. Jag har segat på och läst en kapitelbok för barn och så har jag kommit en bra bit i en till. Jag skriver om dom sedan så ni får se vilka det var. Den jag läser nu tycker jag riktigt mycket om och den innan var nog bara lite okej. Sen gick vi till lekparken en sväng i regn. Det regnar i Västerbotten i januari. Det är så himla deppigt. Och Signe önskar sig ny längdskidutrustning när hon fyller år. Men det kanske blir en vinter utan snö. 

Nu så

Sovit bättre än förra natten. Pratat med sonen för han sökte upp mig och undrade varför jag verkade sur på honom. Jo men så att nu vet jag lite mer om nyårsaftonen. Men jag är inte så naiv så jag tror på alla ord ändå, men även om sanningen är jobbig ibland så är det ju ändå mitt ansvar som förälder att orka ta emot den.

Råkade hitta någon blogg av någon gammal klasskompis till sonen och där fanns en bild när dom satt vi ett bord och på bordet stod några flaskor. Och jag tänkte att jag varit rätt naiv. Inte för att han varit med dom på fritiden. Men naiv på det viset att jag trodde att det förekom mindre festande än vad det nog gör. Jag har iallafall väckts ur min törnrosasömn.

Om några dagar firar vi två 12-åringar i huset. Åren går, åren går. Jag kan i vissa stunder nästan tycka att det är olidligt att tänka på hur fort det går och att allt är till låns. Tur att dom där tankarna inte ständigt är hos en. 

Fint nyår på det stora hela

Men sova kunde jag inte. Men jag fixar sånt lite bättre nu som medelålders. När jag var yngre var det så mycket värre med för lite sömn, värst mellan 25-35 ungefär. Vi hade besök av en annan familj och åt gott, spelade spel och alla fixade tolvslaget utom lilla Ester som inte är ledsen för det idag. Ja det var en fin kväll. Och en raket är sparad till Ester som hon ska få se ikväll.

Sonen däremot på vift och jag undrar över alkoholintaget. Det tänker jag prata om idag. Han kom upp och sa godnatt, men jag tyckte att han koncentrerade sig lite extra. Sen låg jag vaken och funderade över detta, ville inte säga något då. Ibland kan tid behövas innan saker sägs. Eller också stoppade jag huvudet i sanden. Jag vet inte vilket. I somras hände det lite grejer och då pratade vi massvis. Nu känns det som det har varit lugnt länge. Mer filmkvällar och spelkvällar och besök flera helgkväll av en tjej i hans klass. Men jag förstod att det var något på gång på nyårsafton. Dom skulle göra middag tillsammans några killar och sen fara till en tjej. Där skulle dom sedan vara 17 personer. Hennes föräldrar skulle vara några hus bort. Dom kom hem vid tre igår. Vi hade inte ens bestämt vilken tid dom skulle vara hemma. Det är ju nyår tyckte sonen, det går inte att bestämma. Dom var tre som skulle sova här. Nu verkar en lite mosig och sonen kanske anstränger sig för att se ut som vanligt. 

Jag minns min ungdom. Inget jag vill att mina barn ska upprepa. Jag försöker tänka att det inte verkar vara så än iallafall. Och jag tänker att det måste vara bra att vi har pratat endel. Men vi har dåliga alkoholgener i våra respektive familjer så för mig är det blodigt allvar det här med alkohol. Inget som jag bara kan se mellan fingarna eller blunda inför. Sen finns det ju så mycket andra saker att vara livrädd för också. Hemska tid.