fredag 23 december 2016

Ut på andra sidan (nästan)

Ja här är vi nu. Lite tilltufsade av influensan (skulle jag tro) och för egen del en öroninflammation som efterrätt. Jag har haft så ont så jag gråtit som ett barn i bilen till vårdcentralen. Nu är det bättre fast örat fungerar inte för det är fortfarande svullet så jag hör dåligt. Min man var (så klart) bortrest när jag blev sjuk. Så det var bara att fixa matlagning och sånt ändå. Så julen och klapparna som inte blev fixade och städer. Och så var det julkonserter var och varannan dag. Men det gick. Sen veckan innan var ju Majken sjuk och jag fick en hemorrojd (mitt livs första tror jag) som var så stor och gjorde så ont. I två dagar kunde jag knappt gå eller sitta och en natt sov jag inte för det gjorde så förtvivlat ont, men sen var det som att det släppte och det blev sakta men säkert bra igen. Detta verkat ha blivit en sjuklblogg. Jag har, hör och häpna) varit hemma från jobbet i två och en halv vecka. Och nu har jullovet satt i gång. Jag hade mycket inplanerat på jobbet och allt fick jag ställa in. Ett resultat av veckorna hemma är att min mage och tarm lugnat sig lite. Jag behöver inte akutrusa på toan varje halvtimme här hemma. Är det stressen som minskat? Är det det faktum att jag inte ätit rött kött på två veckor? Fast jag äter ju alltid mycket vegetariskt.

onsdag 7 december 2016

Hemma med sjukling

Aldrig nästan är mina barn sjuka. Det har nästan alltid varit så. Eller det är klart att de varit sjuka, men jag tror ändå vi varit väldigt lyckligt lottade. 

Magsjuka hade vi i och för sig minst en gång per år ofta två förut. När de stora barnen var små. Men våra yngsta har konstigt nog nästan klarat sig ifrån det. En dotter hade återkommande urinvägsinfektioner, men det är länge sedan nu. Hon var nog kanske lite av ett öronbarn, men det gick också över ganska snabbt. Jag minns en gång när hon var 5 år, eller 6 kanske hon hade fyllt. Vi var på inskolning på 6-års och hon drabbades på natten av krupp och min man fick åka in med henne. Två veckor senare drabbades hon av en urinvägsinfektion och det blev akuten igen och det roliga var, det insåg vi sen, just då var det inte så kul, att hon hade exakt samma kläder på bägge gångerna. En lila manchesterjacka, ett par gröna mjukisbyxor och ett par höga, röda filtstövlar. 

Ja och en son fick hastigt opereras en gång och en dotter svalde en pärla när hon var fyra år och den fastnade. Det blev ett trauma för mig. Det låter egoistiskt, men det var det. Hon blev sövd och jag hörde bara en massa pipande larm när jag väntade på att de skulle ha opererat klart. Eller operera var det väl inte. Det var pärljakt i lungorna. De hittade ingen pärla och hon vaknade efter sövningen. 

Sen har inget varit värre än när vårat äldsta barn mådde psykiskt dåligt. Då vändes min värld upp och ner. Jag förlorade min sömn och min aptit och blev lite halvt galen. Jag litatde aldrig på att han skulle komma hem igen. Jag kan inte skriva om den här tiden utan att vilja gråta. Nu låter det ju som att de varit sjuka mycket, men på det stora hela tycker jag vi varit lyckligt lottade. 

Fast det jag skulle skriva om egentligen var att Majken blev sjuk i måndags. När jag hämtade henne hade hon nästan tappat rösten. Och det har varit mysigt. Det lustiga var att jag på dagen i måndags skickat ett mejl till min chef och frågat om jag kunde ta en semesterdag kommande måndag för jag kände mig helt slut och bara den här veckan är det två kvällar med uppträdanden. Det fick jag och nu har jag varit hemma igår och idag också p.g.a dotterns förkylning. Det blev en paus. Välbehövlig. Och nästa vecka blir det lite mera paus.