lördag 31 augusti 2013

Städat

Jag har plockat och städat. För någon kanske inte byrån och bänken ser städade ut, men för mig ser dom i det närmaste perfekta ut. Jag har inte sett träet på byrån eller duken på bänken för alla saker som legat på respektive. Men nu så. Jag har rensat och rensat. Vänt upp och ner på förvaringslådorna. Allt fanns där. Jag har inte ens varit ut i dag, bara städat och lagat korv och stuvade makaroner. Jag tycker att småflickorna ätit så dåligt under några dagar så jag ville ge dom en riktigt barnvänlig rätt. En favorit från när jag var liten.

Att minnas

Jag sa i bilen att jag kan tänka mig en tatuering, en enda. Det chockade nog alla för det har aldrig varit min grej. Men jag såg en kvinna på TV som hade en tunn stjälk på handen med blad på. Tunn, tunn var stjälken och bladen små. Såg utom ett smycke. Majkens fantasi rusade iväg. Hon ville tatuera en luden orm, en tiger. Och idag så fortsatte hon men en björn på armen, en elefant, en häst, en tiger och så fortsatte det och avslutningsvis en djurskötare i pannan. 

Och dagarna går

Stod och tittade ut genom köksfönstret och kom på att min pappa är död. Så är det för mig. Den där tanken återkommer med jämna och ojämna mellanrum. Som att jag glömmer eller inte riktigt förstår.. Min pappa. Å så mycket jag hade velat skulle vara annorlunda. Som den här bilden på oss-så skulle jag velat att det skulle ha varit mycket mer. 

Igår begravdes mina barns farfar och om två veckor deras morfar. Dom grät. I Sundsvall var vi. Vi reste över dagen och skulle åka tåg, men tåget var inställt och vi fick göra en riktigt jobbig bilresa istället. Det blev en väldigt påfrestande resa. Men vi kom hem tillslut, med tåget nu, för min man stannade kvar och skulle umgås lite mer med sina släktingar. Majken var vild på tåget, satt inte still alls. Sen gav konduktören dom varsin tågpenna och dom gjorde en massa tågbiljetter.

När vi kom hem så tittade jag på filmen En dag som tidigare läst som bok. En helt perfekt film att se en dag som igår. Idag städar jag och är läskigt trött. Majken ritade en ljuvlig teckning idag. Hon som inte gillat att rita så värst. Hon har ritat Ernst, himlen, solen, Bäcksjön och blommor.


torsdag 29 augusti 2013

Ett tag sen

Har inte alls haft behov av att skriva på en hel vecka drygt. Vardagen har helt uppslukat mig. Gråten har minskat och tankarna. Jag har fått kämpa på med att orka med vardagen. Ibland är den rent overklig. Är det här jag tänker jag som är på nytt jobb igen. Först 10 år på ett ställe, sen ett år på ett annat och halvtid på ett tredje bibliotek. Overkligt. Vem är jag? Vad vill jag? Min pappa är borta och jag hinner nästan inte ens tänka på det. Första veckan var tankarna hos honom hela tiden. Sen kom den här vardagen. Så många tider att passa, berg av mat som ska lagas och handlas, halvfasta två dagar i veckan och planera för den. Och tvätten har jag ägnat grymt mycket tid åt. Så en som börjat på gymnasiet och kämpar med matten. Lite jobbig start på gymnasiet. 

Och igen vad vill jag?

tisdag 20 augusti 2013

Något saknas

Tack för all omtanke från er mina fina läsare. 

Jag tänkte på det igår när jag skulle sova. Att det är någon liten del som dör i en själv när man mister sin förälder. Dom har ju sett en växa upp med allt vad det innebär och en mindre som älskar en. Helt egoistiskt som det barn man alltid är innerst inne. Och så tänker jag på vilken hemsk dotter jag varit många gånger. Men så är ju livet. Det finns ibland anledningar, ibland kanske inte, men det är också ett samspel. Men ändå önskar jag att det hade varit lite annorlunda. Att jag hade varit närmare. Men tack Gud för att jag träffat honom två gånger under dom sista månaderna. Och att vi kramades. Och pappa grät båda gångerna vi skildes som att det var sista gången. Och det var det också vet jag nu.

Men idag har det gått lite bättre. Men jag tänker på mamma. Hur ska det gå? Bara hon får det bra. 

Idag har jag varit hemma med småflickorna. Stora barnen är på sina skolor. Joen på gymnasiet. Han trivs än så länge. 

Vi gjorde sånt som måste göras vilket innebär att vi handlade på Willys. Hur mycket som helst och mycket ekologiskt och det blev inte ens 2000 kronor. En sån handling på Coop hade blivit flera hundra dyrare. Vi måste gå regelbundet på Willys för vår ekonomis skull. 

Imorgon ska jag jobba igen. Lite jobbigt att bara bland folk igen, men kanske också bra. När man sörjer, eller när jag sörjer så sörjer jag både det jag mist och så sörjer jag det som aldrig blev. Jag vet inte vilket som är värst. 

I 45 år var mina föräldrar gifta. Fatta att stå själv där då, men samtidigt tack för att dom fick så många år tillsammans. 

söndag 18 augusti 2013

Nu är jag på väg hem

Jag har varit hos mamma över helgen. Jag kom i fredags klockan nio och var på sjukhuset halv tio. Sen var jag hos pappa tills han somnade in och vi tog farväl. Sen åkte vi tre som är kvar i familjen till deras lägenhet. Vi har varit tillsammans tills jag åkte idag. Vi har pratat, gått på en liten promenad, fikat och gjort annat stillsamt.  Och gråtit. Mamma har ringt till släkten och deras gemensamma vänner. Och i förmiddags satt vi och försökte formulera en dödsannons. 

Vid fyra skjutsade dom ner mig på stationen. Då fick vi skratta. Min mamma som hör dåligt ser en kvinna som pratar lite knagglig svenska fråga konduktören om det var tåget till Knivsta som står där. Ja säger konduktören. Mamma springer mot kvinnan och säger nej tåget mot Ljusdal är det här och pekar på tåget som står mittemot tåget mot Knivsta. Och vi ropar till mamma nej hon ska till Knivsta, men det hör hon inte. Sen blandar sig en kille in i diskussionen också som var lite annorlunda och inte riktigt hör vad min mamma säger och mamma hör nästan inte vad någons säger längre när hon inte har sin hörapparat. Sen var det en man som hade svårt att stänga sin väska och då såg jag att mamma var beredd att rycka ut igen. Jag har aldrig tänkt på hur hjälpsam hon är. Fin egenskap. Men det där med hörseln kommer nog att leda till många missförstånd framöver.

Bilder oss

Bilder som får mig att grina.

Som ung


En bild från1998

Då kunde han sitta i gräset. Han hade ben och han hade ork. Tre generationer.

lördag 17 augusti 2013

Pappa

I natt dog min pappa. Han dog precis innan klockan blev två. Jag stod alldeles bredvid med mamma. Sov gott.

fredag 16 augusti 2013

På väg

Jag sitter på tåget mot Uppsala. Min pappa förlorade medvetandet i natt. Dom hade ett möte om honom tidigt i morse. Genom att amputera hans andra ben så kanske dom kan förlänga hans liv, men han har dom sista dagarna sagt att han inte vill det. Njurarna är förstörda och hans skulle behöva dialys fyra gånger i veckan, men då är hans hjärta så dåligt så att det kanske inte orkar. Och att mot hans vilja amputera benet kändes oetiskt sa läkaren som ringde till mig. Han var fin, den doktorn. Jag blev varm i hjärtat och tänkte en människa på rätt plats. Ringa till en dotter i Umeå och vara så fin, tydlig och empatisk. Och jag tror inte min pappa vill mer nu. Att han skulle vara utan ben och bunden till en dialysapparat. Nej han sa igår till mig att han har varit med länge nu. Han förstod nog att slutet hade kommit. Men oj så tungt det känns. 

torsdag 15 augusti 2013

Jag och min pappa

Vi har inte haft den närmaste relationen. Men en fin sak är att jag börjat krama honom nu när han är närmare 80 och jag drygt 40. Det känns så fint nu. Att vi kom dit.

Min pappa har inte haft så lätt alls att uttrycka känslor. Haft svårt att prata. Jag hade velat vara närmare. Men jag tänker på det han gjorde. Bakade bröd varenda lördag hela min uppväxt, eller varannan iallafall, få vi fick hembakta mackor varenda morgon. Och han lagade mat, vardagsmaten när min mamma började jobba mer. Det var nog inte så vanligt, då på 80-talet. Han har väldigt alldeles för generös med pengar när det gäller mig. Och alltid var bilen tankad. Det var viktigt. Och han läser mycket böcker och lyssnar alltid på P1. Och ser nyheter så ofta han kan. 

Pappa

Att höra orden att jag har fått vara med länge. Eller att han sa till mamma idag att jag vill dig väl. Jag känner lite hur det gungar under fötterna. Min pappa som är så sjuk, så sjuk. Rösten bär inte och nu har njurarna lagt av. Men än ger inte sjukvårdspersonalen upp fast idag trodde han det att det var slut när jag ringde honom.  Det är svårt att veta hur han själv tänker och känner just nu. Han får mycket smärtstillande och vet inte riktigt var han är ibland. Och han har inte kunnat gå på mer än ett år och alla möjliga delar av kroppen funkar dåligt. Han orkar så lite, men när jag var där så var han pigg när dom hade varit på ett kalas och träffat lite gamla vänner. Så än hittar han någon liten glädje ibland. Men det är nog långt mellan gångerna. 


Jösses tidig morgon

Nu har jag börjat jobba. Ställa klockan på 6, kliva upp och idag fastar jag. Inte få äta dom där goda mackorna jag bakade igår kväll. Stackars mig. Tur att jag åt två stor igår. Passa tider, lämna på dagis. Igår när jag hämtade sa Majken att hon skulle bita mig när vi kom hem. Fast hon verkligen gillar sitt dagis så tror jag ändå att hon är lite arg över att inte få vara med oss. Dubbla känslor på något vis.

Förutom att jag har börjat jobba så nyper jag mig armen och försöker förstå att min äldsta ska börja gymnasiet på måndag. Den här sommaren blev han stor kan man säga. Jag har oroat mig, blivit frustrerad, grinat, skrattat. Tonårsförälder. Nu har jag beställt boken Lita på din tonåring av Ingegerd Gavelin för att jag tror att hon är så vettig. Jag läste en annan av henne, fast inte om tonåringar och den var så bra.  Så nu längtar jag efter den där boken. Den sista veckan har vi haft det riktigt bra med vår tonåring. Mys och skratt. Hoppas på mera sånt.

tisdag 13 augusti 2013

Dagisstart

Och det är blandade känslor. Roligt för dom på ett sätt, men samtidigt är det det här jag vill? Försöker längta till jobbet som börjar imorgon, försöker. Flickorna fick börja idag så inte det ska bli en sån rivstart. Vi bjöd vår dotter som är vegetarian på god vegetarisk mat på bästa vegetariska restaurangen här i stan till lunch. Hon och jag åt sallad med tomat och fetaost och hon älskade den. Vi ordnade ett bankkort till henne också. Hon ska ha egen börs nu. När jag kom ner på stan längtade jag till Tornedalen, mina rötter som jag är så kluven till. Men när man ser alla människor som är så "rätt" kan man tänka på dom som finns en bit härifrån, dom som är min släkt. Vem är jag då mitt i detta? 

söndag 11 augusti 2013

Stickigt under fötterna

Plus yrsel plus idag väldigt trött plus lite ont i halsen = hjälp vad har jag fått för livsfarlig sjukdom. Ordet som börjar på c eller kanske något neurologiskt. 

Nä godnatt och så lite bättre tankar imorgon.

lördag 10 augusti 2013

Vin

Jag drack så mycket vin igår.  Har inte hänt på ungefär 17 år. Märklig känsla. Lite förbjudet fast kanske okej en gång vart sjuttonde år. Jag var bjuden på tjejmiddag hos en i min bokcirkel. Spännande att sitta och prata med såna man inte känner så bra i flera timmar. Jag tror jag behövde komma iväg ett tag. Och vinet blev jag serverad och hade lite dålig koll på hur många glas det blev. Men vi satt många timmar, mellan sju och ett. Vi åt jättegod gnocchisallad (stavning??) med kyckling i lergryta. Hur gott som helst!

fredag 9 augusti 2013

När mörkret kommer

Får jag en släng av ångest. Tror att farliga saker ska hända. Hus börja brinna, barn försvinna och andra hemskheter. Jag tänker att det här måste jag jobba med och att våga flyga och förstå vad jag vill. Säga ifrån ibland och inte få ångest och känna att jag måste vara"snäll" hela tiden. Vilket inte min familj tycker att jag är hela tiden, men kravet att jag ska vara det utåt finns där. Från mig själv.

När vi kom till mina föräldrars stuga i sommar så möttes vi av ett brev. Ett brev från en i min ursprungsfamilj och jag blev så upprörd. Jag skulle aldrig kunnat skriva ett sånt brev. Funderar på vad jag ska göra när något som det händer. Det stod listor på vad vi borde utföra för arbete på stugan. Vi skulle vara där två hela dagar + en kväll + en halvdag och vi hade med sju barn och en hund. Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på det där brevet. Ord på papper eller i mejl eller i andra sociala medier måste väljas med omsorg. Fortfarande är det en människa eller många människor som ska ta emot orden och budskapet med sin kropp och med sina känslor. Jag tror inte alla förstår det.

torsdag 8 augusti 2013

Några lediga dagar kvar

Igår såg jag ett program om medium i USA. En hel stad full av folk som kunde få kontakt med dom döda och dit sökte sig ledsna människor, människor som förlorat någon dom älskade. Sen avslutade kvällen med ett program om ett hospice. En kvinna, döende, sa att det enda som skulle stå på hennes gravsten var mamma. Det säger på något vis allt. Vad vi tycker betyder något i slutändan. De där orden ni vet att man ångrar inte att man jobbat för lite utan att man inte varit mer med sina barn (slarvigt uttryckt). Så då fick jag tänka lite. Vad som är viktigt och hur man ska leva så det viktigaste verkligen är det viktigaste. Som att städa ur två stugor på en vecka, prata irriterat med barnen när man dammsuger det 74:e golvet på några dagar. Är det ett bra sätt att ha sommarlov på? Att få till det på ett bra sätt för alla i en familj med barn i väldigt olika åldrar är inte alls lätt. Inte alls. Jag tittar på sommarstugor på hemnet nära Umeå och tänker att det skulle vår familj verkligen trivas med. Tror jag. Eller skulle det också bara bli en massa extra jobb? 

onsdag 7 augusti 2013

En dag i mitt liv

Åderbråck är så fult, tyckte jag när jag var liten. Mina fastrar hade riktigt fula fast dom inte ens fått barn. Så här ser mitt ena ben ut och jag liksom bryr mig inte. Det borde jag förstås. Åtminstone skulle jag väl kunna skaffa ett par stödstrumpor. Sen håller ena skon på att gå sönder, eller båda förresten, fast på olika ställen. Favoritskor. Jag har letat på nätet efter ett par likadana, men dom verkar vara slut. När jag provade dom första gången var det som att gå på moln, fluffiga moln.

Jag försöker hålla en nedstämdhet i schack. Det går så där. Jag sämpar på, som Ernst sa när han var liten och skulle ta sig uppför en trapp. Den här sommaren har varit jobbig, tyvärr. Jag känner mig rätt så arg på allt möjligt. Nu har jag också drabbats av en yrsel som gjort att jag ramlat rätt ner på golvet när jag klev upp ur sängen för någon dag sedan. Varje gång jag legat ner och ska kliva upp får jag yrsel eller när jag böjer ner huvudet för länge. Jag hoppas att det inte är något farligt.

Vi har varit på vårat fina museum idag. Majken och Ester har gjort varsin buss och Ester har ridit på hästen. Hon älskar hästar. Majken tyckte att hästen var alldeles för hög. Dom är olika.