torsdag 30 oktober 2014

Stolt

Jag har inte varit på topp idag. Som jag blir när jag inte är frisk och ska fixa familjen. Min tillflykt blev en stickning. En mössa till lilla M och sen en till lilla E och sen hoppas jag att dom stora ska vilja ha också. Men vad stolt jag är att jag bestämde mig för att vara hemma även imorgon när tålamodet tog slut vid missnöje över några potatisbullar. Har jag blivit lite äldre och klokare? Att orka hemma går före jobbet. Så är det. Nu vet jag.

Så arg

Jag tänkte att imorgon går jag väl på jobbet då. Inte frisk, men friskare. Mina två yngsta är på dagis några timmar idag och igår eftersom det var tänkt att jag skulle jobba. Att inte ha några nära och kära i närheten gör livet minst sagt skört. Som i tisdags när jag är ledig och blev sjuk och min man fick komma hem. Jag är ju bara hemma utan ersättning så då finns det väl ingen ersättning min man kan få för att han fick gå hem? Jag tror inte det. Så då är jag glad för dagis. Jag och två 12-åringar hemma. Jag värmer potatisbullar till lunch. En kommer inte hem som hon lovat och en bara nä potatisbullar på höstlovet. Jag blev så upprörd. Arg som ett bi. Det krävs lite av mig just nu för att överhuvudtaget åstadkomma någon mat. Och så det där suckandet. Ja men då gick det upp ett ljus för mig. Jag jobbar inte imorgon. Jag är inte kry. Jag klarar inte en suck över färdiglagade potatisbullar. Jag behöver samla kraft igen och bli stark. Jag har ju inte ens min vanliga röst än. Så nu vet ni hur arg jag är idag. Och en lite tolvåring kom i kläm. 

onsdag 29 oktober 2014

Det gick bra fram till middagen

Sen kom nog febern lite tillbaka. Men ändå, vilken skillnad från igår. Jag gjorde fiskpinnar rullade i panko och kände mig väldigt modern. Och dom blev goda. Lite bilder från vår skogspromenad häromdagen. Majken är hund och Ester matte.


Cravings

Som när man är gravid fast jag är ju bara sjuk. Aptiten har varit usel sen i fredags. Bra bantningsmetod är ett sätt att se på det hela, men mest tror jag det är dåligt för energin försvinner också. Men jag får alltså cravings. Arlas naturella yoghurt med Kelloggs special, bröd med skivad leverpastej med saltgurka på, bubbelvatten, chips med stark chilidipp. Vad jag inte vill ha? Det mesta fast mest inga grönsaker och annat nyttigt. Jag hoppas det vänder. Och igår var det verkligen värst så idag är det bättre.

Kompass

Jag har aldrig förstått hur kompassen fungerar. Det där med orientering i skolan var inget jag glänste i. Fick hoppas att kompisen kunde. Sitter på jobbet med två kollegor och det är samma för dom, kompassen lärde dom sig inte. Så min dotter, 15 år gammal,  frågade mig häromdagen:- Vet du hur en kompass fungerar? Och jag bara, nä och hon börjar förklara. Jag fattar fortfarande inte, men jag fattar att hon fattar. Hon är så naturvetenskaplig det barnet. Jag har alltid bara sett hur lika vi är. Dålig ordning, blir lätt arga, gråter åt sorgligheter, kan inte koncentrera oss så bra. Men jag lovar och svär jag är inte det minsta naturvetenskaplig. Hon tänker på en annan nivå. Fascinerande. Vad ska det bli av henne? Nu är hon och brorsan ensamma i Stockholm. Mormor valde att stanna i Uppsala och kanske skulle hon inte riktigt orkat med i ungdomarnas tempo. Jag är lite smånervös, men det känns roligt att dom umgås. Det behöver dom.

tisdag 28 oktober 2014

Avbrott

Jag skulle vara ledig en dag på höstlovet + idag då jag alltid är ledig och min man skulle vara ledig på fredag. Dom två äldsta är hos mormor 60 mil bort så vi är bara 6 hemma. Vi skulle kanske åka på äventyrsbad och gå på muséet. Så fick jag feber, sen halsont, sen hosta och nu hemsk huvudvärk och illamående. Hejdå höstlov. Min man hann vara en kvart på jobbet innan han fick komma hem och ta över. Jag kunde inte stå upp i morse p.g.a  huvudvärken. Sen sov jag till ett och har legat i sängen nästan precis hela dagen. Jag som trodde att jag var på bättringsvägen. Tacksam över dagar när man inte mår så här. Så svårt att vara mamma i det här tillståndet. Nu har jag sjukskrivit mig i de två kommande dagarna så får vi se hur jag känner mig på fredag. 

måndag 27 oktober 2014

Denna förlylning

Så dålig sömn. Hostar och så ont i halsen och så ska vi ha höstlov. Det blir så himla tungt såna här dagar. Man ska vara hemma och fixa och dona och gärna ha lite tålamod och uppfinningsrikedom. Istället vill jag bara ligga i soffan. Spelat spel har vi iallafall gjort. Nu ligger de små i soffan och lyssnar på först Emil och nu Loranga. Jag lagar lunch, det bästa jag vet, nämligen grönsaker i ugn. Det är gott alltid, kanske nu också när jag är så förkyld så att smaksinnet blivit förvrängt.

 Mina stora har åkt till sin mormor idag. Åkt flygplan härifrån till Stockholm och sedan flygbuss till Uppsala. Jag var nervös, men dom verkar klara det så bra, min 17 och 15-åring.

söndag 26 oktober 2014

Oj

Jag blev sjuk. Feber i fredags och ont i halsen igår och hosta idag. Verkar jobba fort iallafall, kroppen med viruset. Och man blir så tacksam när man blir lite piggare. När man inser hur mycket man orkar när man orkar. Och hur lite man orkar när man inte orkar. Och vad allt smakar jättekonstigt. Fredagstacosen tog priset i att smaka konstigt. Värre än vissa av våra barn i att vara kräsen har jag varit.

torsdag 23 oktober 2014

En dag utan

huvudvärk. Så skönt. Jag har varit så påverkad av den för den har suttit liksom över ena ögat och påverkat synen och gjort mig lite illamående. Men nu så, mycket, mycket bättre. Jag har så intensivt på jobbet. Ett litet bibliotek och vi är få som jobbar där. Man ska göra allt och jag jobbar bara halvtid. Men det som är bra är att jag trivs riktigt bra. Idag när jag cyklade till kyrkan för att berätta på en Öppen förskola vad vi hade för verksamhet riktad mot barn så tänkte jag att det är spännande med ett helt nytt område. Som att vara nyinflyttad, vargenda gata känns ny.

Och igår en till violalektion. Jätte, jätte mysigt och roligt och till och med spännande.

tisdag 21 oktober 2014

Ledig huvudvärksdag

Haft huvudvärk i flera dagar. Liksom på ena sidan. Jag har känt mig så trött idag, helt slut. Då blir jag orolig. Vad är det för fel? Fick jag brev från sjukhuset om att jag måste lämna ytterligare ett prov. Nej, varför då? Ringer min man, doktorn, hans svar gjorde mig ännu oroligare. Nä nu är det något hemskt. Hjälp. Livet skört, vackert, ömtåligt och tåligt på samma gång. Inte ta ut saker i förskott försöker förnuftet och känslorna vägrar lyssna. Dom bara jo nu är det dags. Nu kommer katastrofen. Den där som du bara väntar på hela tiden. Du kanske förtjänar den också. Ja så var jag en dålig och grinig mamma idag. 

Men så började småttingarna på viola idag. Och vi mammor spelade hela vår repertoar för barnen. Vi fikade. Livets fina kom och störde katastroftankarna.

söndag 19 oktober 2014

Nya lampan

En tokig lampa som jag blev kär i. Och jag har sprungit. Oj vad vi är bra.

Springa

Nu ska jag ta på mig springkläderna och springa. Det känns så jobbigt. Och likadant varje gång. Sån här är jag, typ motionshatare. Fast det gick i måndags och det går idag. Sådetså. 

lördag 18 oktober 2014

Hallförvaring

Vi flyttar runt saker i huset och tror att det då växer. Iallafall har vi nu bättre förvaring i hallen. Världens finaste påshylla.

Insikt

När jag gick här på morgonen med trötta ögon och blåsor i munnen. Dom där blåsorna som just nu sitter på ena sidan av munnen och som till och med ger huvudvärk på den sidan. Ja men alltså, när jag gick här och kände mig så, tänkte jag att jag ska göra varje dag värdefull. Vårda den och ta hand om den. Så tänkte jag. Som religiöst. Och omöjligt. Men mitt i det gråa få känna solstrålarna söka sig in. Så nu vet ni. 

Politiker

Min son har gått in i politiken. Just nu på kurs i Skellefteå. Jag försöker prata med honom om det här med barn. Att vi måste vara mer med barnen. Att vi blir lite lurade. Och väljer inte utan styrs att göra som alla andra. Lite sånt så att han kanske kan lyfta sånt om några år i sitt parti om han fortsätter att vara aktiv. Vi behöver seriösa politiker som tror på något och jobbar mot det och inte vänder kappan efter vinden hela tiden.

Själv har jag drömt mig bort på en möbelaffär idag och kommit hem med den vackraste lampa jag sett. Dom andra möblerna, lamporna och mattan var bara sånt fint man kan drömma om.

fredag 17 oktober 2014

Fredag=trött

Hjälp trött. Jobbar längre varje dag än jag ska. Jag jobbar halvtid "bara" eller nej inte bara. Helt tillräckligt, men jag kan inte gå hem för det är så mycket hela tiden. Det är ett bra jobb jag har, men nu får det bli ordning på mig. Jag får göra det jag hinner. Nu är det mössa, varm halsduk och varm jacka som gäller. 

onsdag 15 oktober 2014

Ärver av barnen

En på jobbet tyckte att jag hade så fin tröja idag. Tack, jag har ärvt den av mina flickor. En dag blev det visst så, att jag börjar få kläder av barnen. Den här tjocka tröjan från Monki är perfekt nu i kylan som kommer. Frosten la sig bestämt och självklart över marken i natt. Och jag blev lite rädd på cykeln till jobbet. Den där förrädiska halkan. 
Lilla E vill helst vara hemma. Alla våra har verkligen gillat sin montessoriförskola, men lilla E vill helst vara hemma. I morse låg hon och myste med Otis ett bra tag i sängen. Hur gosiga som helst var dom. 

Även idag har jag tänkt på mannen i lekparken. Jag bara - Men herregud släpp det. Så nästa stund kommer det över mig. Det kändes som att han missbrukade sin makt. Som att stod över mig. Jag hoppas att han också tänkt på det här. Men nu glömmer jag det snart. Hoppas jag. 

tisdag 14 oktober 2014

Lite tungt

Dagen kändes så bra till en början. I och för sig lite huvudvärk för jag sprang igår. Så var min man ledig halva dagen, för han hade haft jour på natten och på hans nya jobb börjar man klockan ett dagen efter man haft jour. Så det var jag, min man och småttingarna hemma. Vi passade på att handla mat och en vinterjacka till Majken. 

Sen hem och ut med Otis. Ester ville till lekparken, men dit får man inte gå med hund. Men jag gjorde det ändå. Det blev så komplicerat annars. Så var vi där, i en liten lekpark på gatan nedanför. Lite grått och det hade kommit lite snöblandat regn. Och det var bara vi där. Otis var lugn och stod bredvid mig och tittade på när flickorna lekte. Så gick flickorna till klätterställningen och vi följde med. Den står i sand. Lekparken står hela den i sand nästan. Så kom en pappa med ett barn dit. Majken lyste upp. Hon gillar människor, hon är en riktig människovän. Och jag blev glad av att lekparken levde upp lite för allt är ju så öde i parkerna  på vardagarna. Han gungar sitt barn och jag hjälper flickorna att fylla sand i skålar som kan hissas upp i klätterställningen. Så hör jag rösten: Så du tycker att hundar ska kissa i sandlådan (på ett ungefär, minns inte riktigt de exakta orden)? Så iskall röst. Jag sa att jag inte brukade gå dit med hunden, men någon gång blir det så här. Och han fortsatte prata om detta hemska jag gjort och jag blev så himla ledsen. Så sa jag till honom att jag bara inte förstod hur han kunde vara så himla otrevlig. Ska vi prata så här med varandra i den här världen, fortsatte jag i väldig affekt. Han bad om förlåtelse tillslut och sa att han hade en dålig dag. Men alltså fortfarande tycker jag att det var så obehagligt. Jag gjorde ju fel och borde inte ha varit där, men sättet han sa det på var så otrevligt. Jag kände mig som en liten lort som man kunde behandla hur som helst. 

måndag 13 oktober 2014

Min lek

När jag var liten lekte jag ofta att jag hade barn, flera, många och en man som inte bodde hemma. Han var blind så han behövde bo på institution. Jag bodde trångt också och fattigt oftast i ett kallt förråd vi hade på övervåningen. Ibland när jag lekte började allt gå i slow motion. Minns ni det? Det hände rätt ofta. Nu händer det aldrig. Ja och när jag inte kunde sova förr i världen tänkte jag att jag bodde jättetrångt. Alla i familjen tillsammmans, typ i Ryssland. Vi hade det ofta jättefattigt. Det verkar som att meningen är att vi ska ha det trångt och lite fattigt. I alla fall om man ser toll mina lekar och tankar. Som att trångt och nära är tryggt. Kanske därför jag supermycket ogillar att ha ett barn sovandes i källaren.

Konstig måndag

Jag jobbade igår och skulle jobba superkort idag bara därför. Så ringer mamma på jobbet och en timme tog det samtalet. Nu är jag helt tömd på energi. Sitter och äter en fisksoppa från helgen som visade sig vara nästan tömd på innehåll. Jag känner mig så tung. Så det där med tarmen som oroar mig. Så huset som inte funkar för oss. Så himla för litet. Vad göra? Vi ska nu göra om i köket. Har burit ut kökssoffan och ska köpa en hel kyl och frys och ställa där. Men vardagsrummet - vilket kaos. Samlingsplats och matplats, allt på en gång.

lördag 11 oktober 2014

Tiden går

Finns så mycket regler. För hur man ska vara. Hur man ska leva. För allt. Tänk vad lite som anses normalt. Till exempel prata lagom, inte för mycket och inte för lite. 

Idag på badhuset var det så mycket folk och många med annat ursprung än det svenska. Jag tänkte hur det pratades högre och med mer gester. Och såg två storasyskon som var så himla duktiga med sina småsyskon. Så där som vi inte är så bra på, vi gamla svenskar eller vad man nu ska kalla sig. För alla är vi ju svenskar vi som bor här. Men vi är inte så bra på att lita på att syskon kan ta ansvar för mindre syskon. Och ibland kanske det är bra att dom inte får så mycket ansvar, men oftast tror jag bara dom växer med uppgiften.

Jag tycker själv att jag aldrig riktigt passat in. Som barn var jag så blyg, inte lagom utan bara för mycket. Sen har jag väl lyckats bli av med en del av den där blygseln, men det finns ju kvar. Att stå på scen går ju till exempel inte. Sen det här med barn och familj. Det jag önskade. Och nu håller dom på att bli stora. Set är fantastiskt men likafullt jobbigt. Allt är till låns. Och jag har inga fantastiska intressen som jag längtar efter. 

Grått

Vädret grått, grått. Sinnet mittemellan. Lite orolig för min egen kropp. Fått lämna prov igår på sjukhuset. 

Men familjen mår bra. Barnen är så fina så jag nästan spricker. I torsdagskväll upprördes en dotter över pappans åsikter i frågor som hon brann för och en annan dotter ville bara få se fotbollen på TV för det tycker hon är typ viktigast i världen. Jag fnissade. Det är liksom livet i en stor familj. Alla försöker få plats på olika sätt. 

tisdag 7 oktober 2014

Landar

Jag har varit borta i tre hela dagar. Så idag har jag väl landat hemma lite. Jag har lagat middag, storhandlat och tvättat. Igår var jag så tokigt trött så jag somnade med småttingarna. Nu sitter vi i soffan och ser Alfons. Stor fot, mindre fot och minsta foten.

Dagens dikt

Fast än hon var både nykter, hel och ren och lugn. Så räckte det inte. Hon dög ändå inte. 

Barnet ville ha mer av det som hon inte hade. Och det man inte har kan man inte ge. 

Och lakanen doftade så gott och middagen serverades klockan fem. 

Men ungen bara bråkade. Och hon gav det hon hade. För mer kan man inte ge. 

söndag 5 oktober 2014

Tåget går

Och snart är vi hemma. Snart får jag snusa femåringar i nacken och krama ett eller två stora barn och en man och en trött hund och kanske någon katt. Här i tågvagnen och två uppslitande telefonsamtal ägt rum. Någon slags besvikelse på någon. Kanske har att göra med pengar. Under kontroll, men ändå desperat. Och så flickan, med vacker värmländska, som hela tiden säger att hon vet att det är hon som gjort fel, men. Och jag tänker att nu får den där killen hon pratar med skärpa sig. Vad ska hon säga mer? Jag tänker att vore man författare så skulle man använt det här. Men nu är jag ju bara en enkel bloggerska så då blir det inte mer än så här.

Semester

Jag är på väg hem från Stockholm. Det har varit bra. Har till och med kunnat sova på hotellet. Men magen den har helt        gjort uppror. Svullen och upprörd. Jag har resmage och orosmage. När jag oroar mig så känner jag hur magen vänder på sig helt och hållet, men nu var det något annat. Bara så svullen. Lite bilder från resan. Barnbokhandel, utställning på Liljevalchs av Vera Nilsson och draperi på Blå Porten.