Tåget går

Och snart är vi hemma. Snart får jag snusa femåringar i nacken och krama ett eller två stora barn och en man och en trött hund och kanske någon katt. Här i tågvagnen och två uppslitande telefonsamtal ägt rum. Någon slags besvikelse på någon. Kanske har att göra med pengar. Under kontroll, men ändå desperat. Och så flickan, med vacker värmländska, som hela tiden säger att hon vet att det är hon som gjort fel, men. Och jag tänker att nu får den där killen hon pratar med skärpa sig. Vad ska hon säga mer? Jag tänker att vore man författare så skulle man använt det här. Men nu är jag ju bara en enkel bloggerska så då blir det inte mer än så här.