onsdag 7 december 2016

Hemma med sjukling

Aldrig nästan är mina barn sjuka. Det har nästan alltid varit så. Eller det är klart att de varit sjuka, men jag tror ändå vi varit väldigt lyckligt lottade. 

Magsjuka hade vi i och för sig minst en gång per år ofta två förut. När de stora barnen var små. Men våra yngsta har konstigt nog nästan klarat sig ifrån det. En dotter hade återkommande urinvägsinfektioner, men det är länge sedan nu. Hon var nog kanske lite av ett öronbarn, men det gick också över ganska snabbt. Jag minns en gång när hon var 5 år, eller 6 kanske hon hade fyllt. Vi var på inskolning på 6-års och hon drabbades på natten av krupp och min man fick åka in med henne. Två veckor senare drabbades hon av en urinvägsinfektion och det blev akuten igen och det roliga var, det insåg vi sen, just då var det inte så kul, att hon hade exakt samma kläder på bägge gångerna. En lila manchesterjacka, ett par gröna mjukisbyxor och ett par höga, röda filtstövlar. 

Ja och en son fick hastigt opereras en gång och en dotter svalde en pärla när hon var fyra år och den fastnade. Det blev ett trauma för mig. Det låter egoistiskt, men det var det. Hon blev sövd och jag hörde bara en massa pipande larm när jag väntade på att de skulle ha opererat klart. Eller operera var det väl inte. Det var pärljakt i lungorna. De hittade ingen pärla och hon vaknade efter sövningen. 

Sen har inget varit värre än när vårat äldsta barn mådde psykiskt dåligt. Då vändes min värld upp och ner. Jag förlorade min sömn och min aptit och blev lite halvt galen. Jag litatde aldrig på att han skulle komma hem igen. Jag kan inte skriva om den här tiden utan att vilja gråta. Nu låter det ju som att de varit sjuka mycket, men på det stora hela tycker jag vi varit lyckligt lottade. 

Fast det jag skulle skriva om egentligen var att Majken blev sjuk i måndags. När jag hämtade henne hade hon nästan tappat rösten. Och det har varit mysigt. Det lustiga var att jag på dagen i måndags skickat ett mejl till min chef och frågat om jag kunde ta en semesterdag kommande måndag för jag kände mig helt slut och bara den här veckan är det två kvällar med uppträdanden. Det fick jag och nu har jag varit hemma igår och idag också p.g.a dotterns förkylning. Det blev en paus. Välbehövlig. Och nästa vecka blir det lite mera paus.

torsdag 24 november 2016

Världens mesta Ester

Har vi läst nu. Flickorna och jag gillade mycket. Ester kommer ny i Signes klass. (Kul detalj är att vi har både en Signe och en Ester.)Signe har nog varit lite ensam och blir glad åt Ester som blir hennes kompis. Ester gör lite som hon själv vill och Signe kan inte riktigt säga nej. Hon följer med henne hem och får Fattiga riddare för första gången och får se ett kort på en kvinna vid hennes säng. Det är min mamma, säger Ester, hon är skådespelerska och nästan aldrig hemma. Katten som Ester berättat om ser inte Signe. En dag går de hem till Signe från fritids utan lov. Ester hittar Signes mammas smycken. Efteråt saknad en ring. Kan Ester ha tagit den? En dag ser Signe en kvinna på TV som ser exakt ut som Esters mamma. Det säger hon till sin mamma och pappa. Men de säger att det är Greta Garbo spm är död för länge sedan.En dag ska de gå tillsammans och köpa lördagsgodis. När de kommer ut från affären har Ester tagit två paket tuggummi. En man som varit på affären kommer efter dem. Han har sett när hon tog paketen. Nu får Signe nog. När hon kommer hem tar hon av halsbandet som Ester gett henne.

 Nu ska jag inte berätta mer. Mest av allt i boken tycker jag om att bilden av Ester är så nyanserad. Och Signes dilemma uppfattar man även om det inte uttalas tydligt.  Vi är komplexa varelser, barn med. Och det är en himla fin skildring av vardagen. Inga fantastiska händelser, men vardagsdramatik när den är som vackrast när en katt får ungar. Då ville jag nästan gråta. .

onsdag 23 november 2016

Min långa onsdag

Nu är den här igen. Jag hade en pigg måndag och en ganska pigg tisdag. Jag har inte varit riktigt förstoppad på två dagar. Jag är en lydig patient. Tankarna på livsfarlig sjukdom försöker jag skjuta bort. Vara förnuftig. Förnuftig.

Och igår då, min Lediga Dag. Så värdefull. Jag bakade bröd, pizza och bondkakor. Jag hade okej energi. Fick vila lite ibland. Jag grävde i rabatterna och planterade vitlök. Att jag bakade så mycket på en dag var väl något typ av rekord, men det har sin förklaring. Brödet var slut, jag mutade Ester lite genom att hon fick bestämma mat (alltså pizza) och så blev jag sugen på något sött på kvällen. Pizzan blev så god, kanske min mest lyckade. Barnen mumsade glatt.

Kvällsläsningen just nu: Världens mesta Ester. Vi gillar. 

Förra veckans läsning: Sigrid och Affe räddar djuren. Wow tycker jag om den. Jag fnissade när jag läste. Sigrid och Affe är kompisar på landet i Grönåker. De bildar klubben DAR som betyder Djurens arbetsrätt. Det är svårt för dem att komma ihåg namnet. Var det DUR eller DRA. De ska iallafall hjälpa djur att få det bättre. De går till bondebröderna som har djur. Föreslår att kossorna ska få olika slags gräs. Att set inte ska vara flugor hos kossorna och att det inte ska ligga bajs som man kan kliva i. Bland annat Men sen uppstår den riktiga dramatiken när Affes kanin Racerbilen försvinner. Vill du ha kul med din lilla unge så läs!

söndag 20 november 2016

Speciell tid

När hälsan är kass blir livet det nödvändiga och ändå inte. För jobbet pågår och plötsligt var det bokcirkel och syjunta. Till och med söndagsjobb var det förra söndagen. Det var inte så bra i tiden att den söndagen kom nu. På måndagen fick jag gå hem från jobbet efter lunch för jag började frysa. Sedan var det tisdag, min lediga dag. Men då kom ett utvecklingssamtal out of the blue. Och det var hämtning från kören och musikskola på kvällen och middag skulle fram däremellan. Sedan var det då onsdag. Det ligger en förbannelse över den dagen. Den är så oändlig. Jag jobbar från morgon med sagostund och jobbar till kvart över 6. Min kropp är inte gjord för att vara på jobbet så länge. Efter det var det bokcirkel och kände mig främmande. När det är människor jag ser sällan kan jag drabbas av den där känslan. Främlingskapet. Sen kunde jag inte sova. Mitt behov av socialt liv straffas med dålig sömn. Sen fortsatte sömnbristen, som en jobbig kompis har jag burit den hela veckan. Kompisen som tar glädjen och tålamodet. Nu är det söndag. Sov bättre i natt men vaknar vid sju. Så klart. Så klart att man ska upp sju så man inte missar något som hungriga katter och det kompakta mörkret utan för fönstret. Min mage är väl inte bättre, men kanske att orken ändå kommit tillbaka lite. Jag kan inte av genans berätta allt som min mage och tarm ställt till med på sista tiden. Men när jag tog upp det i mejl till gastroteamet så svarade de efter att ha pratat med läkaren att de inte brukar sjukskriva i det här läget. Jag får bara inte bli förstoppad. Det är lättare sagt än gjort. Och jag tänker att jag kanske borde ha varit ännu mer detaljerad, men jag är ju lite pryd så det är inte helt lätt.

onsdag 2 november 2016

Lite bilder

Vintern här och mina odlingslådor och bäddar ej klara. Nu hoppas jag på att det blir höst igen. Jag brukar inte önska det.
Halloweenpumpan. 
Vi firade Violadagen på musikskolan förra helgen. Jag och de små gjorde spöktårta.
Och en dag häromveckan gjorde jag egen Paneer till rätten Palak paneer. Jag följde inte riktigt övriga receptet här. Bara osten gjorde jag som det stod i Majas klimatmat. Annars kan man googla DN och Palak paneer och hitta bra recept. Kan dela det också någon fag

Jag har väl tappat ordet

Som att allt jag vill säga redan blivit sagt. Som att tiden lagt sig som ett skav. På snedden. Kan inte smälta den, tiden. Hur den tar saker ifrån mig. Små, små bitar hela tiden. Mina minnen som försvinner. Alla önskningar som inte längre kan önskas. Jag är inte kompis med tiden just nu. Inte heller med tidsandan. Den som får människor att jobba mer. Att att inte umgås. Att inte röra sig på små gator  och torg utan på köpcentrum, lekland och äventyrsbad. Och sånt. Och jag hann inte förbereda odlingsbäddarna innan snön kom p.g.a hälsan som också, eller iallafall, var bättre förr.

torsdag 13 oktober 2016

Länge sedan

Min mage och framförallt tarm har varit så illa de sista veckorna. Fast jag har kortisonsuppar så blöder den och jag har gaser som inte de flesta nog behöver uppleva och förstoppning. Jag har nästan känt att jag inte kan jobba för jag behöver vara hemma nära min egen toalett. Men på vissa sätt är jag en envis själ och kämpar på och hamnar i soffan när det går. Matlagningen har varit trist. Blir ju så när jag inte ens har aptit. Jag gjorde koloskopi i mars och min proktit, alltså nedersta delen av tarmen var inflammerad som den nog varit sedan de upptäckte det när jag var något år och trettio. Men nu verkar det ha blivit värre, kanske p.g.a förstoppning.  Jag och två av barnen var bortresta i helgen, långhelg, och det blev helt förödande för tarmen och magen. Helt förstoppad och ont i magen och tillslut även i tarmen och en del blod. För en hypokondriker är inte detta bästa tillståndet. Det är inte så roligt att prata om bajs, särskilt inte för någon känslig person som jag. Men nu vet ni.

fredag 30 september 2016

Busväder och cykelutfärder

Det har regnat 
Blåst har det också gjort
I flera dagar
Och vi har cyklat 
I regnet och mot
Han med skinnjackan som jag sett i alla år blev också blöt
Det var fint
Tagen ur sitt sammanhang 
I samma oväder
Och i samma jacka som alltid
Jag i storstövlar och regnbyxor
Med de minsta
Hon med barnen och det oborstade håret
Kanske man tänker
Men hela tiden förändras det
Barnen växer 
Jag blir äldre med några gråa hår
Tankarna som slingrar sig och gör kullerbyttor
Säkert för honom med
Fast det inte syns

lördag 24 september 2016

Idag då?

Jo idag plockade vi blåbär och lingon. Lingon var huvudmålet, men det fanns ännu blåbär och då plockade jag det. Jag hjärta blåbär. 
Vi grillade korv och hade det bäst. Jag har eventuellt förvandlats till en skogsmulle. Med favoritskorna, stövlarna, på fötterna och vara tillsammans i oländig terräng med en bakgrund av vackra höstfärger. Det är fint. 

Jahapp

Lusten att skriva i botten. Att dela med sig till vem och varför? Att jobba och vilja vara hemma. Att ångra så himla mycket. Varför har jag inte varit hemma med mina barn på heltid? Varför fick jag inte fler barn? Jag ville ju ha 10. Varför följde jag inte mitt hjärta? Vad sa mitt hjärta? Jag vet inte för jag har aldrig riktigt lyssnat. Det är som något brus på vägen. Varför var jag så rädd vad andra skulle tycka? Jag menar hur många står mig nära och bryr sig om mig genuint? Min familj och ursprungsfamilj  och några vänner. Typ. Så himla dumt att bry sig om vad andra tycker om ens livsval. Eller hur man bor. Hur man har det. Vad man gör eller inte gör. Sånt tänker jag på just nu. Inte särskilt upplyftande.

söndag 11 september 2016

Sent omsider: Gratinerad squash

Från kokboken Majas klimatmat


2 stora eller 4 små squash
1 färsk gul lök
4 små morötter
3 pressade vitlöksklyftor
300 g (4dl) majs
2 msk olja
4 msk färsk timjan
Örtsalt
Ost
 
Dela squashens 10-15 cm höga bitar. Gröp ur och spara en botten samt en knapp cm runt om så skalet förblir stabilt. Skär köttet i små bitar. Skala och hacka löken. Riv morötterna grovt. Fräs urgröpta squashhacket i  5 min i olja tillsammans med lök, vitlök, morötter och majs. Krydda med timjan och örtsalt. Fyll squashen med grönsakshacket och hyvla ost överst. Gratinera i 200 grader i 15 min. 

Vi tyckte gott. Någon tyckte att det var mkt squash. Jag tänker att det hade varit gott att blanda ner någon god ost i grönsaksröran. Det gör jag nog nästa gång. 

tisdag 6 september 2016

Lediga dagen

Den har precis påbörjats. Jag har mycket att göra fast jag är inte frisk än så det känns tungt. Jag måste/bör plantera, gräva, posta paket, hämta ett paket, fylla på vårat loppisbås med några för små jackor, promenera • 2 med vovven, äta lunch, hämta på kör, tvätta, vika tvätt, köpa tvättmedel. Typ det.

Veckans planerade mat:
Jordnötssås med kyckling alt. Veg.bitar med nudlar. Det åt vi igår. De vegetariska bitarna blev svampiga i konsistensen, men kycklinggrytan god. Och stark. Jag gillar starkt, men får ju anpassa mig lite efter resten av gänget. 

Blodpudding (mums tycker de små, blä nästan alla andra, men jag gillar) veg alt. Jordnötsbiffar (halvfabrikat)  egenodlad potatis och brunsås

Crêpes med någon fyllning. Kanske en räkröra och en med svamp. Fast det kommer inte vissa gilla. Jag måste jobba på den rätten lite.

Pasta med grönsås som förra veckan. Den här gången blir det nog med egenodlad mangold. 

Och så kör vi Tacos på fredagar ett tag till. Vi lessnar lite emellan varven, men ett tag till går det bra. 

Jag ska återkomma idag med receptet på de fyllda squashen.

måndag 5 september 2016

Ny vecka

Min gårdag var så mycket min. Jag bakade bröd på gammal potatis, bakade äppelbullar, lagade fylld, egenodlad squash. Jag planterade ärtskott och sallad. Vi får se hur det går. Att äga sin tid. Det är en så fin känsla.

lördag 3 september 2016

Veckan som gått/gott

Måndag: Började veckan festligt. När vi kom hem från skola och jobb så gjorde jag egen chokladpudding. Nästäldsta ratade p.g.a inte nog sött. Vi andrade åt glatt. Mindre snyggt-mer gott. Middag var veg. Bacon och pastasås med grädde,svartkål och mild mögelost.

Tisdag: Gick promenad i mina nya stövlar. Men alltså vilken hit. Jag har grävt så mycket i trädgården och de sitter som gjutna. 

Middag var kokt arborioris som jag blandade med fräst grönkål, squash, morot, saffran och cayenne. Sen kokade jag grönsakerna i bara lite buljong och lite créme fraiche för att få bort tuggmotståndet i morötterna. Efter det blandade jag i riset och sköljda kikärtor och fetaost. Det blev riktigt gott. Jag tog lite saffran och lite cayenne och kanske 2 dl vatten och 1 dl créme fraiche. 
Onsdag: Vi har gjort en matsedel och vi har följt den. Jippie för oss. Den här dagen skulle det bli Tjockpannkaka. Till den måste man ha lingonsylt. Flickorna gick ut och plockade. Jag blev lite rörd över deras kompetens och handlingskraft. Och middag var alltså Tjockpannkaka.
Torsdag: Nu började fiolspelet igen. De spelar på musikskolan som ligger i stora barnets gymnasieskola. Andra barnet (eller första) har ju gått ut nu. Det kändes vemodigt för oss att tänka på att han inte var där. Men jag är väldigt förtjust i den där skolan. Så plockar vi in squash var- och varannandag. Middag var pasta med tonfisksås.

Fredag: Har sovit dåligt i veckan. Förkyld och vi åt tacos. Vi var trötta. Och flera av oss är småsjuka. Rätt tungt när terminen börjar med förkylning. Kraften rinner av en. Jag har handlat perenner på rea och börjat gräva på nya ställen i trädgården. Nu har jag ännu mer att färdigställa innan vintern.

tisdag 30 augusti 2016

Vilken dag

Jag har promenerat. Länge. I världens bästa stövlar.  

En dag när det är vår då ska jag gå i stövlar...

En sång av Jujja och Tomas Wieslander.
Älskar deras sånger. Iallafall, jag och väninnan Åsa funderade över liv och trädgård när vi gick. Sen hem till mumsiga rester och mina egenodlade Vaxbönor som jag förvällde och åt med smör, salt och peppar. Sen åkte jag till Granngården och köpte spån till mina trädgårdsgångar som jag försöker skapa. Så hittade jag skruttiga växter och bärbuskar för 70 % av priset. Sen till Willys för att inhandla sånt som saknades, bland annat balsam. Båda stora döttrarna gick i taket när vi inte hade balsam. Då blir man/jag förvånad, alltså av dess betydelse.

Sen hämta barn och picknick på filt i trädgården. Jag gräver överallt nu. Rätt maniskt. Bara jag hinner innan vintern.