Men supersura jag

Jag borde inte ha börjat möblera om, eller jo det borde jag, men kanske inte på en söndag. Så blir det måndag, vår fina, lediga dag och allt är kaos. Fast jag är ju van för det är det jämt, men mer kaos än vanligt. Idag,tisdag, blev jag hemma för barnen var sjuka och kaoset var fortfarande ett faktum. Nu har min man tokstädat som bara han kan. Jag gillar att han städar så bra. Jag gillar att han gick ner på stan när min son var där i lördags. Ibland hamnar vi i konflikter om det där med vad barnen ska få göra och om saker är farliga eller inte. Den här gången tyckte vi nog båda att det var lite stort med att gå på stan en lördagskväll när det är en massa kultur i stan. Vad tokigt det där var, som om det var farligt med kultur. Nej men det var fulla ungdomar och flera polisbilar och sånt. Men han mötte vår son direkt och dom cyklade hem tillsammans.

Ellas kvällsfika. Sällan är jag riktigt så nyttig, men det ser himla gott ut. Storebror säger -Men är det för att lägga ut på instagram? Vad är det för tid vi lever i? Dottern bara- Så fånig är jag inte. Men det är tydligen jag för nu finns ju bilden här.

Men rubriken supersura jag kanske inte riktigt förklaras så bra. Men det är kaoset och solen, som så klart är underbar, men som samtidigt gör mig så slut och sur. Men imorgon är det finare här hemma och jag gladare.

Hemma

Ester har hosta, tveksam hosta. Sjuk eller inte, hemma eller inte? Hur ska man veta klockan sju när alla är trötta och känner sig nästan sjuka av tröttheten. Men hostan lät som krupphosta. Jag tror vi alltid får den i maj. Nu är vi hemma och jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för som sagt, är hon sjuk eller inte?

Igår åkte jag och handlade på Coop vid åtta tiden. Så lugnt och skönt det var. Ingen full parkering eller långa köer. Jag lyckades till och med packa kundvagnen lagom full. Nu har jag gjort en köttgryta som kokar och ska koka länge. Nu ska vi väl plocka i huset som fortfarande är rätt påverkat av ommöbleringen.

Skogspromenad

Idag har jag gått på promenad i skogen med Majken, Ester, vår hund och efter smög vår katt. Hon
är lite lustig och vill alltid gå med när vi går upp i skogen, men hon går en lite egen väg bredvid våran och hon vågar inte gå så långt som vi. Sen på slutet, när vi nästan hemma, så anslöt hon.

Skogspromenaden var så fin. Lycka för mig är att se dom där småbenen kliva över rätter och stenar och se att dom kan springa utan att dom behöver akta sig för bilar. Sen hittade dom kottar som var tuggade på och då sa dom att ekorrar ätit på dom. Tänk vad dom kan. Dom kan så himla mycket.

Ester pratar mycket om att hon drömmer läskiga drömmar och hon pratar om att djur kan dö. Hon funderar mycket på det efter hon sett det där programmet på Bolibompa, Snoffe döden och jag tror jag det heter. Idag sa hon att hon var rädd att jag skulle försvinna. Hon väcker så mycket känslor hos mig. Som idag vid middagen när hon ville ha ketchup men sa senap istället. Då kan det bli riktigt jobbigt för henne om inte vi tar det på rätt sätt.

Möblerar om

Hela huset, eller fyra rum möblerades om och flyttades igår. Jag och två döttrar höll på hela dagen. Oj vad vi kämpade. Min äldsta dotter fick kämpa. Jag märker att hon mår bra om hon får jobba med händerna, men man måste kämpa för att hon ska jobba. På kvällen sa hon att hon tyckte att det var roligt att kämpa och jobba. På ett ungefär sa hon så. Hon är som jag i mångt och mycket. Vi behöver mindre stillasittande och mer aktivitet för att må bra. Vi är ju inte klara, men dom stora förändringarna är klara. Sängar och skrivbord har flyttat ner från övervåningen. Tunga ikeamöbler, alltid tyngst.

Sen vill mina småflickor sova i eget rum. Och helt ärligt så vill inte jag det. Jag mår så bra av att sova med dom. För mig är det tryggt att ha dom nära. För mig är dom fortfarande små och behöver den tryggheten. Men det är klart att dom ska få prova om dom vill. Rummet ligger bredvid vårt, så det är ju närmast. I natt har barnen sovit dåligt, dom stora. Vet inte om det är att dom bytt rum eller värmen, för oj vad varmt det var i natt.

Tidiga mornar

Våra minsta har alltid varit så bra på att sova på morgonen. Inga problem att somna sent för dom sover tills vi vaknar. Men nu vaknar Majken tidigt och så går hon ner och ropar på oss. Så nu sitter vi här, helt vimmelkantiga av trötthet. Hon somnade tio igårkväll och nu är hon vaken. Igår lekte dom med grannflickan hela dagen förutom en liten avstickare till Willys. Hur ska hon orka idag? Jag bara undrar.

Idag är det lite fotboll. Igår var två barn på stan på kvällen för det var Kulturnatta här i stan. Nästäldsta var bara där någon timme och gick sedan och tittade på melodifestivalen, men äldsta skulle vara hemma klockan ett senast. Min man cyklade ner vid 11 och kollade läget och det var många som var berusade och polisen var där. Så såg han sonen och han var på väg hem så dom cyklade hem tillsammans. Jag är inte särskilt avslappnad när barnen ska ut på stan på kvällen.

Majken

vill ha ett syskon nu. När får jag en lillebror som ska heta Ingrid? Hur blir det en bäbis, frågade hon mig igår. Hon fattar inte varför det inte kommer någon när hon nu så gärna vill. I morse så sa hon att hon skulle ha en bäbis som heter Mats. Bara så ni vet vad som just nu cirkulerar i hennes huvud.

I veckan firade vi min man som fyllde 46. Vi är inte unga längre är allt jag har att säga om den åldern. Jag och småflickorna bakade en tårta och vi fick svårt att hitta en tid att äta den där tårta. Det var ju fotbollsträningar, ridning och allt möjligt och sen skulle ju Majken och Ester sova också. Så det blev fika med pyjamasflickor och fotbollsklädd son och dotter.

Värmen och Otis, värmen och jag

Jag gillar att längta efter sommaren. Jag gillar sommaren. Men värmen den besvärar mig, särskilt den här första. Jag får soleksem på händerna och kring halsen och i ansiktet och jag blir matt. Söker skugga och fåtöljer. Och nu har vi en hund som flåsar i värmen. Barnen ger honom vattenskålar hela tiden, men han orkar knappt dricka. Fina Otis.

Läser

Jag läser mycket nu. Har bestämt mig för att alltid hålla på med en bok. Inte ta uppehåll och sitta och titta på datorn för mycket. Jag är och vill vara en läsande människa. Nu läser jag den här boken. Hade svårt att börja med den för den är historisk och utspelar sig i nutid och är det något jag är rädd för så är det historiska böcker. Men oj så bra den är. Gillar mycket, mycket. Känner så med barnen, kvinnorna och männen. Alla dessa saker som människor blivit utsatta för som sedan formar dom och kommande generationer. Läs tycker jag om du inte läst.

Jag vet inte

Om det är ryggskott eller någon låsning, bristning eller vad det nu heter i ryggen. Jag vaknade med ryggont och jag sitter här med fortfarande ryggont. Jag tänkte att jag sovit konstigt och sen på skelettcancer, bara så ni förstår hur en hypokondrisk hjärna fungerar. Den är snabb, vildsint och har en otrolig slutledningsförmåga. Nu har jag besinnat mig och börjat fundera på att jag faktiskt har möblerat om ett helt vardagsrum själv, burit många tunga matkassar själv rätt så många gånger dom sista dagarna.

Igår somnade jag med flickorna klockan nio och sov till klockan 6 på morgonen. Sen gäspade jag i bokbussen. Vad är det då för fel på en? Jag har cyklat massvis idag, bland annat till tandläkaren med en 11-åring som skulle träffa tandregleringsspecialisten. Det visade sig vara en från Haparanda som är några år yngre än mig. Nu är han specialisten. Det är stort. Livet går fort. Det gäller att försöka leva det lite långsamt som motstånd.

Ryktet säger

Ryktet säger att grannarna ska sälja sitt hus. Ett par med vuxna barn och sommarstuga. Dom går aldrig ut på sin stora tomt om dom inte ska klippa gräset eller kratta löv. Bara då. Min mamma hon gillade/gillar blommor och satt ofta nedböjd över någon rabatt. Det var trevligt och roligt för henne att hon gillade sina växter. Jag har nog tyckt att dom här grannarna inte behöver ett stort hus och en stor trädgård eftersom allt är så ödsligt. Så blir jag sorgsen för tänk om det blir så för oss en dag. Fast då tänker jag på min mamma och hon slutade aldrig uppskatta trädgården även om dom tillslut sålde huset som var alldeles för stort för dom.

Men iallafall har jag nu hört att grannarna ska sälja huset och det lustiga är att det har saknats en tegelpanna på deras tak ända sen vi flyttade in och nu är den på plats. Det är noggrannhet. Tänk om det bara var en tegelpanna som saknades i mitt liv. Alltså symboliskt. Jag har så svårt att greppa allt som ska göras. Det och det och det. Att acceptera att livet ser ut så för oss och mig. För mina föräldrar var det inte inte alls så här, det var en mer saknad tegelpanna för dom med.

Iallafall blir det spännande med nya grannar. Hoppas på en stor familj som är mycket hemma. Lite som vi. Bara för att jag tycker att det här kvarteret behöver det.

Möblerat om

Jag skulle städa igår, men möblerade om istället. Det är roligare, mest kanske för att jag är sämst på att städa. Det som är jobbigt när man möblerar om är att man måste flytta på tavlor, tyg och annat. Men det är värt det för jag får energi av det. Jag möblerade om mitt gamla flickrum jämt. Men i övriga huset där jag växte upp möblerades det aldrig om. Men jag har någon oro i mig. Kan inte ha det lika hela tiden. Min hjärna jobbar ständigt för förändringar. Kanske är det någon liten skada i hjärnan jag har. Ändra, ändra, ändra. Men när jag ändrar stora saker som att byta hus eller jobb får jag superångest och mår jättedåligt. Skulle kanske vara bra om psyket orkade med förändringarna om jag nu nödvändigtvis måste genomföra dom.

Lilla familjen

Men hur kunde jag tänka att jag skulle jobba imorgon? Hur ska jag få dom i säng? Det känns som att det sitter långt inne. Jag har ätit hallon, banan, kesella och honung och det var gott. Jag älskar när jag tycker nyttigt är gott. Jag är liksom felkonstruerad och tycker vanligtvis att onyttigt är gott. Nu kommer jag att frossa i det där nyttigt goda här framöver och skippa endel av det där onyttigt goda.

Nu måste jag gå en husrunda innan jag får börja göra kväll. Jobbigt. Kolla så inga spöken gömmer sig någonstans.

En bild på den lilla familjen som fortfarande är vaken.

Tidig morgon

Mina minsta har aldrig varit särskilt morgonpigga. Dom har sovit när vi sover och varit vakna när vi är vakna. På gott och ont. Ibland på fredagskvällar skulle vi vilja att dom somnade i soffan och så kunde vi bära upp dom och se en film med storbarnen. Men vi inser att vi på måste lägga dom på riktigt för att dom ska somna. Igår somnade dom vid nio p.g.a det där himla ljuset (himla fina ljuset egentligen). Jag läste tre böcker och sjöng för dom, men så började dom skruva på sig och ljuset sökte sig envist in på sidorna om rullgardinen. Halv åtta skulle vi upp idag för Signes ridning är på morgonen istället för kvällen och sen, klockan 11 ska Majken och Ester på kalas. Jippi kalas, deras nästan första, förutom grannflickans i somras. Hemma firar vi ju alla, men bara vi i familjen så det är ju inte samma sak. Jag vaknade halv sju av att någon ropade på mig och det var Majken som redan gått upp. Jag vet lyxproblem, men halv sju är tidigt såna här lediga dagar eftersom man ska vaka in alla stora barn som ska göra klart allt innan dom masar sig i säng klockan 12.

Min son och man är i Prag på klassresa med sonens klass. Dom flög igår, läskigt för mig som är flygrädd och helst inte vill ha någon i familjen i luften. Men det gick bra och dom har 25 grader varmt. Jag älskar att min man följde med för annars hade jag oroat mig tokig, fast hjälp att vara ansvarig för 25 femtonåringar. Tre vuxna och 25 femtonåringar. Men rapporten från gårdagen var enbart positiv.

Igår åt vi potatisbullar, färdiga direkt från frysdisken och idag gör jag morotssås till pasta. Ska man äta lyxigare såna här röda dagar? Vi får väl fika något gott istället.

En speciell vecka

Två arbetsdagar har jag den här veckan, två. Lite skönt, det jag behöver jag just nu. Bra den här veckan är att jag gjort ett matschema och nästa vecka har vi en matkasse igen. Känns roligt än så länge. Spännande att se vad det blir för mat.

Flickorna kan inte sova p.g.a ljuset som bara lyser igenom rullgardin och persienn. Idag somnade dom kvart i nio, dom blir så trötta på eftermiddagen och så pigga igen framåt kvällen. Men nu är det ju inte många veckor kvar till sommarlovet.

Värmen

Värsta sommarvärmen och jag med fodrad jacka och varma strumpor. Så fick jag en snabb känsla och en påminnelse om att jag har svårt för värme. Och jag som längtat så. Jag har redan soleksem på händerna. Men ändå, äntligen vår, nästan sommar.