fredag 26 november 2010

Vårat hus

Hemmahuset. Ut och gå och komma hem. Fast hur blir det nu då.

tisdag 23 november 2010

Fin-

Ester sjunger ajajapu. Visst vet ni vilken sång?

Jobbarkaninen

Och idag har jag bestämt att efter jul så jobbar jag 60%. Hurra. Det ska bli bra. Jag och Majken och Ester ska vara hemma en hel dag varje vecka. Hurra. Nu är dom hemma med mig varannan onsdag och med min man varje måndag. Men efter jul börjar han jobba mer. Men det blir ju ganska bra ändå känns det som.

Läs

Läs den här artikeln av Hillevi Wahl. Så viktigt ämne.

Har för övrigt haft husdepp och otrolig sömnbrist. Ser numera bara alla fel på huset. Golven, väggarna. Allt. Och vi har sovit minimalt hela helgen för vi har städat så mycket. Så nu är jag bara en människospillra.

Jag måste komma igen. Se framåt. Min man sa idag: Det här är bara pengar och pekade på huset, men det här är kärlek och pekade på oss. Tänk att han alltid måste kämpa på och vara positiv och jag bara: Nä det här går inte. Vi får hyra ut till studenter och renovera eftersom. Bla, bla, bla. Typ negativ det är jag det. När jag är trött. Vill säga. Som nu.

God natt.

måndag 22 november 2010

Jahaja

Nu är huset besiktat. Och en del var ju lite si så där. Fast ändå bra. Fast jag vet ju att hans protokoll kommer att vara fulltecknat av skavanker. Han var väldigt rejäl.

Så kom och köp. Snart kommer det ut. I tidning och på nätet. Läskigt. Sorgligt. Men sant

söndag 21 november 2010

Röja och fika och oroa sig lite

Mitt i allt röj. Och herre gud vi hinner inte. Imorgon kommer en besiktningsman hit och ska hitta en miljon fel med huset. Och det är nog inte så svårt. Det är ju små skavanker både här och där. Fast ändå funkar det så bra att bo här. Vi har ju bytt all el så dom som är rädda för eldsvådor kan bo här ganska tryggt. Och vi har varit så friska under åren här. Så lite förkylningar ändå om man tänker hur många vi är. Så det är ett bra hus. Men letar man så hittar man dörrar som är vita på ena sidan och bruna på den andra. Och annat. Ja en miljon häftstiftshål av alla fotbolls- och hästaffischer. Och annat, annat, annat. Fast just nu kommer jag inte på nått för jag är helt urblåst i huvudet.

Jag saknar helt förmåga att städa rationellt och snabbt. Nä jag går in på dom små, små detaljerna. Hela Ernst och Signes rum har jag gått igenom igår och idag och hittat allt som var både gömt och glömt. Men det var ju meningen att jag skulle hinna mer. Jag började med Ellas rum nu ikväll men hon var ju tvungen att få gå och lägga sig också.

Och mitt i allt detta har jag hunnit fika med gammal och god vän som jag träffar alldeles för sällan. Och hon är gravid med sitt tredje barn.

Och jag fick ta bilen ner på stan för jag hann inte annars. Och på väg ner så lyssnade jag på en barnskiva. Jag älskar att lyssna på barnskivor i bilen. Och sjunga med till Jujja och Thomas Wieslander eller Finn Zetterholm. Mitt i skivan så blir det ett sånt där trafikmeddelende och då blev jag så orolig. Jag som hade min dotter ute på vägarna i Norrlandsinland. Och det var där någonstans som den där bilolyckan hade skett. Fick ringa hem till min man. Tillslut kom min man fram till att dom inte hade åkt den vägen. Jag borde bli bättre på geografi. Så jag vet när jag borde oroa mig. Fast tänk ändå att jag vågar låta henne åka. För några år sedan hade det varit nästan omöjligt. Något har ändå hänt med mina rädslor. Någon liten förändring.

Men nu sover hon i sin säng igen. I det nystädade rummet. Bland sina gosedjurshästar.

fredag 19 november 2010

Om en fredag och vilken fredag

En konstig dag, men ändå fin på något vis. En dag som började med att jag cyklade till ett möte. Jag som åker bil så ofta. Jag cyklade på ett litet möte om sagor. Och där fanns en ny bibliotekarie, en man, fortfarande lite ovanligt i vårat yrke. Och han berättade sagor. Jag blev så glad. Ibland blir det så att när en man kommer in i ett yrke som är kvinnligt (eller kvinnodominerat) sen urminnes tider så ska den satsa på sånt som inte kvinnor sen urminnes tider satsat på. Eller jag vet inte riktigt hur jag menar. Men det kan bli lite så där att dom i alla fall inte berättar sagor eller läser böcker om relationer. Nu är jag fördomsfull. För det finns massvis med bibliotekarier som är kvinnor och som läser fantasy, science fiction, hårdkokta deckare och annat och förresten också kan allt om datorer och annan modern teknologi.

Men jag säger bara att det kan vara så. Fast det förstås inte är så. Alltid.

Och sen cyklade jag vidare. Och jag gick på utvecklingssamtal. Och sen cyklade jag vidare. Mot dagis och hämtade två stycken gostroll där. Men ett av dom gostrollen blev förtvivlad i cykelkärran och jag skulle ju hämta dom två åttaåringarna på skolan. Så det tog tid och hon skrek. Och hon fortsatte hemma. Så min son som skulle på innebandy behövde skjutsas av någon annan. Någon annan fanns inte att finna så då sa storebror att han kunde cykla med honom. Men åttaåringen har aldrig cyklat på vintern. Han ramlade två gånger varav en gång på ett farligt ställe. Nu vet jag varför inte åttaåringar cyklar på vintern. Sen fick den andra åttaåringen vara barnvakt åt Majken när jag och Ester hämtade Ernst på träningen för nu hade hon slutat tokskrika. Nu skrek hon bara när inte jag var nära. Och det var första gången Signe var hemma ensam med en bäbis och det gick bra.

Sen gjorde vi middag och alla hjälptes åt. Så mycket frivillig hjälp har jag aldrig fått hemma av mina barn samtidigt. Sen skulle Ella hämtas på stallet. Nu fick bäbisar + Signe följa med. Och efter stallet skulle hon lämnas hos en kompis för översovning fast jag inte alls tyckte att det passade så där efter stallet.

Sen hemmahuset. Sen söva bäbisar och umgås med de tre hemma- och uppebarnen. Sen somnade jag i soffan helt enkelt. Fast det gillade inte Joen. Han ruskade liv i mig och sen var jag vaken jätte länge.

Och under den här tiden jobbade min man och kom hem två på natten. Underbara ljuvliga fredag. Och lite ironisk är jag fast ändå inte.

Och idag har jag skickat iväg Signe på en resa utan familjen för första gången i hennes åttaåriga liv. Till Norsjö har hon farit.

torsdag 18 november 2010

Vinter


Jag och Ester. Full av beundran.

Jag och grejerna


Alltså vi har haft saker överallt. Och jag vet aldrig var jag ska lägga olika saker. Var ska den här grejen vara då, tänker jag och sätter den nånstans. Jag antar att det är så den här folksamlingen uppstått. Julfigurerna som skulle i jullådan står och väntar och dom har väntat länge nu. Och allt fint barnpyssel. Och så Star wars och Einstein och någon gammal pokal som min man fått som barn. Nu är allt sånt här borta. Eller nästan i alla fall. Eller i alla fall har just den här raden har hamnat i olika lådor. Vi har en del att göra, kan jag säga. Innan vi har flyttat härifrån.

En vecka som blev så där

En bråkig vecka. Och det gillar jag inte. Alla har varit arga på allt möjligt. Till och med Ernst som så sällan är arg. Just nu önskar jag att vi skulle åka bort tillsammans ett tag. Långt från alla aktiviteter och allt annat. Inga tider att passa på ett tag. Det skulle vara skönt.

Och vad trött man är på morgonen. Jag somnar om och drömmer fast jag blivit väckt. Vill inte gå upp. Och ändå har jag varit hemma med Majken och Ester en dag den här veckan för Esters mage har krånglat. Och i morgon tänker jag inte åka till jobbet utan gå på ett sagomöte i stan. Inte sätta mig i bilen. Jag ska njuta. Av vardagsmotion som jag just nu inte får. Eller tar, kanske mer sant. Fast min man ska jobba hela dagen och halva natten. Och det är ridning och innebandy och lite allt möjligt. Måste komma på nått så det blir bra ändå. Laga lätt middag som alla gillar.

Och vi började på en ny bok ikväll av Maria Parr hon som skrev superbra Våffelhjärtat. Och den här började bara så bra. Orden satt så rätt i munnen och var så fina. Den heter Tonje ...någonting. Ska ta reda på exakt. Just nu ligger den hos Ernst och Signe och väntar på nästa högläsningsstund.

Böcker

Hon älskar böcker och Ester till och med ännu mer.

Syskon

Största brorsan och en av dom minsta syrrorna. Kejsaren kallar han henne. Kul ibland tycker hon, fast ibland blir hon sur på hans ret och säger ifrån på skarpen.

Ella

som nått slags Halloweentroll. Måste titta flera gånger. Är det verkligen hon?

lördag 13 november 2010

Hur mycket ska man jobba egentligen?

Jag jobbar mindre nu. 27 timmar i snitt. 30 timmar en vecka och nästa mindre för då är jag ledig på onsdagar. Men alltså jag känner. Jo jag känner att jag vill jobba ännu mindre. Att jag aldrig vet vad vi ska äta när jag kommer hem. Och jag kånkar bäbisar ut ur bil, in i bil, ut ur bil, in i bil. För dom vill inte gå om dom inte vill gå. Alltså inte på beställning. Min man jobbar 75% nu och är ledig på måndagar. Men efter jul så får han jobba mer. Vi tjänar lite olika i den här familjen. Typ så tjänar jag mindre än hälften av det min man tjänar. Det är inte jätte lätt att leva jämställt då. Fast även om det hade varit tvärtom så vill jag jobba ännu mindre. Jag vill må bra på jobbet och hemma och på vägen där emellan.

Och hela tiden vad ska vi äta? Fast under alla åren med barn så tycker jag att jag blivit så bra på att improvisera. Som idag när Ella ville gå ut med mig och Majken och Ester. Jo fast dom måste äta först. Jag tittade i kylskåpet. Det såg som tomt ut fast det inte alls var det. Så kom jag på: Skinksås med potatis och broccoli. Man blir så bra på det där. Ja grönsakssoppa, ja pasta med tomatsås, ja rårakor. Men jag skulle tycka att det var lite skönt med lite framförhållning också. Fast imorgon Jordärtskockgratäng (och hur stavas det?).

Fast det kanske inte barnen gillar? Förresten

Vad jag blir nervös av

Folk som slänger saker utan att tänka gör mig orolig och nervös. Min man är sån. Usch, hur ska jag våga flytta och låta honom packa utan att jag bevakar varenda rörelse han gör. Rätt som det är så slänger han något gammalt skåp som jag älskar eller någon gammal tröja som jag också älskar.

Sortering pågår

Förra helgen så sorterade jag som en galning. Strumpor, stickade vantar, yllesockor. Och jag kastade flera udda. Usch vad jobbigt det var. Att slänga alltså. Och nu hittade jag en fin vante i tvättkorgen som jag vet att jag slängde kompisen till. Och ändå var jag så noggrann och tyckte att jag tänkte på alla ställen där det kunde finnas en gammal strumpa eller vante på. Men det är bara materiella ting. Som inte får bli något annat än materiella ting.

Majken

Om hon får välja: Gummistövlar, basker, pippitröja och nattlinne.

Sörja

Sista sommaren i den här trädgården. Sörja lite.

En massa kläder


Nu är det vinter. Overall, vinterskor, väpnarluva, tjocksockar, vintermössa, tjocktröja. Majken och Ester hinner lessna flera gånger om. Just det och så vantarna. Himla vantar som är så tråkiga att ha på. Fast, har dom ju upptäckt, är det ju superläskigt att bli iskall om händerna.

Tänk nyss sommar och en av dom första glassarna.

Gått i ide

Känns som jag gått i ide eller nått. Varför skriver jag inget? Idag är en till dag bland flyttkartonger, barn, bäbisar och grönsaker. Så ser mitt liv ut just nu. Vi har börjat beställa grönsaker, kravodlade och dom levereras varje fredag. När dom kommer ser det så vackert ut. Sen börjar jag bläddra i kokböckerna efter något att laga. Den här gången hade jag beställt jordärtskockor som jag aldrig ätit. Imorgon ska jag göra en gratäng av dom och städa och bära två bäbisar som tycker famnen är bäst.

söndag 7 november 2010

Hjälp! Kaos! Hjälp!

Hela huset är uppochner. Gör saker som vi borde gjort för hundra år sedan. Rensa ut en massa konstiga saker. Vad är det med mig och kläder till exempel ? Minns när jag ser dom och vill inte rensa ut. Men en del måste bort. Vi målar lilla toan i källaren också och golven där nere i tvättstugan, toan och hallen. Kanske helt onödigt, men det känns som att vi måste piffa upp något. Jag jobbar, lagar mat, tar hand om Majken och Ester i en salig blandning. Ryggen värker och huvudet. Jag är stressad. Hjälp!! Och stolt för att jag vågar förändra fast jag inte ens vet om det är smart. Men jag måste.

lördag 6 november 2010

Husköp och språket

Och vi har köpt hus, en gata upp. Jag har sovit dåligt sedan dess. Drömt konstiga drömmar. Och nu måste piffa lite här hemma. Herre gud vårat fina, skamfilade hem. Man vet inte var man ska börja och så har vi ingen tid heller. För vi har Majken och Ester som är som så apungar och klättrar överallt och vill äta pepparkakor eller något annat som är högt upp. Eller så vill dom sitta i famnen eller amma. Jag tror dom aldrig varit så intensiva som nu. Men så roliga också. Förstår så mycket. Säger Hallå (Ester), hoo hoo (ugglan) (Ester), sssss (regnet)(Ester), voff (Majken och Ester), mau (Majken och Ester), blää(grodan)(Ester), bejbi (bäbis)(Majken), äta (läsa) (Majken), äta (äta) (Majken).

Bland annat. Eller ungefär det.

Och

Det har inte blivit bra mellan mig och mina föräldrar. Igår ringde pappa, det gör han aldrig. Han pratade, det gör han heller aldrig. Och allt är bekant och som det alltid har vanligt. Jag ringde och pratade med min brors fru för min bror kan jag inte prata om sånt här med. För han tar alltid mina föräldrars parti, alltid. Men min brors fru hon ser saker som jag alltid har sett. Hon med. Och det handlar väl för mig att acceptera att dom är som dom är. Men också att jag måste säga ifrån klart och tydligt när jag känner mig kränkt. Utan att förlora ansiktet.

torsdag 4 november 2010

Höstlov

Vi har höstlov nu. Jag hade min första lovdag igår och då for vi och tovade. Under protester från vissa i familjen. Men väl där så var det kul. Vi köpte lite ull och lite nålar och så tovade Ernst och Signe sedan hela kvällen. Och så tänkte jag att nu får det banne mig bli mer tovning och mindre dator. Alltså symboliskt. Vi får väl se om jag lyckas med det.