Jag jobbar mindre nu. 27 timmar i snitt. 30 timmar en vecka och nästa mindre för då är jag ledig på onsdagar. Men alltså jag känner. Jo jag känner att jag vill jobba ännu mindre. Att jag aldrig vet vad vi ska äta när jag kommer hem. Och jag kånkar bäbisar ut ur bil, in i bil, ut ur bil, in i bil. För dom vill inte gå om dom inte vill gå. Alltså inte på beställning. Min man jobbar 75% nu och är ledig på måndagar. Men efter jul så får han jobba mer. Vi tjänar lite olika i den här familjen. Typ så tjänar jag mindre än hälften av det min man tjänar. Det är inte jätte lätt att leva jämställt då. Fast även om det hade varit tvärtom så vill jag jobba ännu mindre. Jag vill må bra på jobbet och hemma och på vägen där emellan.
Och hela tiden vad ska vi äta? Fast under alla åren med barn så tycker jag att jag blivit så bra på att improvisera. Som idag när Ella ville gå ut med mig och Majken och Ester. Jo fast dom måste äta först. Jag tittade i kylskåpet. Det såg som tomt ut fast det inte alls var det. Så kom jag på: Skinksås med potatis och broccoli. Man blir så bra på det där. Ja grönsakssoppa, ja pasta med tomatsås, ja rårakor. Men jag skulle tycka att det var lite skönt med lite framförhållning också. Fast imorgon Jordärtskockgratäng (och hur stavas det?).
Fast det kanske inte barnen gillar? Förresten
2 kommentarer:
Jag tror inte jag vill jobba alls, men så får väl inte den moderna kvinnan känna?! Jag trivs så bra här hemma, mitt i allt mitt stök. Ingen stress, bara barn och mat som ska lagas titt som tätt.
Lite grann är det väl kul att jobba, men tvi vale för att jobba mycket.
Jag skulle gärna slippa vara jämställd vad det gäller arbetsbördan. Det skulle inte göra så mycket om det var min man som tjänade en massa pengar.
Fast det är kanske inte bra känna sig försörjd heller. Jag vet inte... Jobbigt att jobba är det i alla fall.
Kram!
Hej
Så får man visst säga, att man inte vill jobba alltså. Jag vill jobba men inte så mycket. Halvtid tror jag. Tror att jag skulle komma bäst till min rätt då på alla platser. Jag börjar också bli allt mer en sån där hemma människa. Kramar
Skicka en kommentar