lördag 30 maj 2009

Nästan som reklam

Har jag sett för mycket på TV på sista tiden. Hela tiden, nästan, kommer orden till mig: Since I moved here all I do is mysamys. Eller dessa: Det blir priceless Kristina.

Fast jag går en hel del också och drar vagnen oftast åt fel håll för solen ligger på och det blir tungt. Måste skaffa något solskydd.

Igår körde jag bussen för första gången och hälsade på på jobbet. Kände mig som en kunglighet när jag klev in. Vi fick fika, presenter och kramar och famnar.

Sedan när jag hade det så mysigt där kom jag plötsligt ihåg mina barns fiollektion. Hur skulle vi hinna. Jag är inte van att stressa sedan bäbisarna kom. På något vis tog vi oss hem och jag slängde i mig fil. Sedan promenerade vi till skolan med fiolernaoch därifrån gick jag och E och S cyklade. Vi skulle bli sena och jag kände mig stressad men det gjorde inte E och S. På olika ställen stannade S och plockade hav av maskrosor. Stress verkar vara något som tillhör vuxenvärlden. Sedan tänkte jag mindre uppjagat att vi är sena och det finns inte så mycket jag kan göra. Promenden blev trevligare då. Fiolfröken har tvillingar själv och det förenklar saker. Jag behöver inte förklara, han vet.

torsdag 28 maj 2009

Om rens och bussar

I morgon ska jag köra våran buss för första gången. Åka till jobbet och hälsa på. Man får tänka när man ska svänga för man åker lätt in i trottoaren, säger min man.

Halsflussen börjar ge med sig så idag tar vi en promenad bäbisarna, jag och sonen. Solen lyser och vinden viner.

Det vi rensade ut häromveckan märks inte nu så vi får rensa ut lika mycket till. Det som ryms här hemma just nu är människorna som bor här. Soffbordet har åkt ut, en massa böcker har åkt ut, kläder har åkt ut. Snart måste något av mina älskade skåp göra detsamma.

onsdag 27 maj 2009

Gladast

Sonen har halsfluss och har yrat sig genom några nätter. Men i natt fick både han och vi sova lite mer. Jag hostar och snorar. Mannen glömmer bort saker och sätter tejprullar i kylskåpet. Men vi kommer igen. Snart är det ju sommar.

Vilka två är gladast i världen just nu? Jo M och E. Dom ler åt höger och vänster. Förstår att det är det vi behöver just nu. Igår var det dags för läkarundersökning. Dom gick igenom. Lite pirrigt när man är som jag är när doktorn klämmer och känner. Bra, sa hon efter varje kroppsdel hon gått igenom. Så söt sa hon när hon fick se M. Jag är övertygad om att hon bara glömde säga det när hon fick se E.

Dom vägde 4950 och 4940. Systrarna fördelar maten lika mellan sig.

måndag 25 maj 2009

Yrande och glada

E har varit en sovgris några dagar, men igår var hon vaken så mycket och var med. Hon log flera gånger under kvällen i soffan. Jag blev så lycklig. M som brukar vara vaken hela kvällarna och titta med sina stora ögon och fäkta intensivt med armarna låg och sov bredvid. Men då vaknade hon kvart i fem i morse istället. Jag försökte sova vidare och hon verkade vara ganska nöjd med att bara ligga och titta.

Vår yngste son har ont i halsen och vi inser att han aldrig brukar vara sjuk. Så nu när han har ont i halsen så ligger han och yrar på nätterna. Mitt i natten så ställde han sig upp och gjorde konstiga ljud. Jag la handen på honom och då kände jag hjärtat som slog eller galopperade kändes det som. Jag blev rädd.

Men nu är han ganska lugn och sitter och tittar på barnprogram. Maj verkar bli en krasslig månad för oss.

söndag 24 maj 2009

Prata

Jag har varit hemma flera månader nu och varit mycket ensam. Och när jag var gravid blev jag helt folkskygg. Så nu när jag träffar någon annan vuxen som jag tycker om så blir jag så glad och pratsam. Sedan tänker jag, men usch vad jag har pratat. Jag kommer väl ihåg att lyssna också.
Jag hoppas det. Det är lite som att lära sig gå igen, fast inte riktigt.

Igår skulle min son handla viktiga saker som kalsonger och jag och han promenerade iväg med bäbisarna i vagnen. Dom andra var med pappan på Leos lekland. Och jag träffade en familj som hade tvillingar som var precis ett år äldre än våra och tre barn till. Vi pratade ett tag och det kändes så kul att träffa någon som hade det lite som oss. Och det första året som skulle bli så jobbigt hade blivit så bra, sa hon.

E vill äta nuuuuu.

fredag 22 maj 2009

Jobbarkanin

Gud vilken jobbarkanin jag har varit idag. M och E har varit alldeles för lugna och låtit mig hålla på. Igår bestämde min man att alla kläder i det här huset skulle sorteras och mycket skulle skänkas bort. Så hela vårat vardagsrum var fullt av kläder igår, precis hela. Idag skulle vi få besök av min faster och hennes man och dom där kläderna skulle inte vara kvar då. Det var dom inte heller. Sent igår kväll var vi klara. Men vi skulle ju bjuda på någon kaka och dammsugaren behövde jobba lite och min man jobbar ju idag. Så jag har dammsugit, plockat, tvättat, diskat, bakat kaka och förstås ammat, bytt några blöjor, burit i sjalen.

Åh M och E vilken frånvarande mamma jag har varit. Men vad himla finare vi har idag om man jämför med hur det har varit på mycket länge.

Och igår vad jag arg på min man och han på mig. Riktigt arg. Så arg så jag tänkte att nu är hela, himla helgen förstörd. Så mitt bland alla kläder satt jag och var så arg. Bland annat för att jag inte vet vad han planerar och han kanske inte vet vad jag planerar. Men just nu så planerar jag ingenting och det kanske inte han heller borde göra. För vi har fyra barn som har många planer. Eller mer exakt fotbollslag, fiolfröknar och skolor som har många planer i majmånad. Det räcker tycker jag.

Och i morgon ska en av sönerna på kalas och så kommer min faster på middag. Så är den dagen planerad.

Ja jag tror att ilskan har runnit av mig nu. Vi har ju rensat ut en massa och det är ju lite bra för ilskan. Att bli av med den, märkte jag.

onsdag 20 maj 2009

Tänka, tänka, tänk

Jag kommer på mig själv med att tänka en massa nya tankar som förvånar mig själv. Är det för att jag på något sätt har stannat upp i tillvaron? Jag har faktiskt varit hemma sedan den första februari. Ganska lång tid. Men hur det nu är så glömmer jag snabbt vad jag tänkt. Så då går jag här och funderar på vad det nu var jag tänkte. Sånt här långsamt funderande har inte arbetande människor med tider att passa tid med. Jag ser det som ett privilegium. Just nu.

Igår när jag gick en liten promenad tänkte jag på förlossningen och började gråta. För första gången under mina fyra förlossningar släppte jag kollen på CTG-apparaten där bäbisarnas hjärtljud registreras. Och jag gjorde det efter att första bäbisen var född. Jag mötte blicken hos en av 8 personer (inklusive mig själv) som fanns i rummet och i den där blicken hittade jag ett lugn och en trygghet. Det här går bra, tänkte jag. Efter en stund gick vattnet och bäbis två låg för högt upp i förlossningskanalen. Barnmorskan, en av dom, kände med handen och fick då tag i två händer och en fot. Förstår ni vilken akrobatik som pågick i min mage. Då kollade en av läkarna med ultraljud hur det såg ut och det stämde att händerna och foten var ovanpå huvudet. Och så säger hon något konstigt ord som jag aldrig hört under mina tidigare förlossningar och det är jag glad för för det ordet betydde att bäbisens hjärtljud var dåliga. Under 60 har jag fått veta av min man efteråt. Nu måste vi snitta dig. Dom där orden jag varit så rädd för. Det där händelseförloppet som jag varit så rädd för att kanske inte båda mina bäbisar skulle klara sig. Men nu var jag inte rädd, plötsligt bara väldigt beslutsam. Ja gör det, bara hon klarar sig. 5 minuter senare var hon född och händerna hade hon kvar på huvudet och hon mådde bra. Dom hämtade min man som nu hade två fina flickor att ta hand om. Två timmar senare fick jag träffa dom.

Och igår då tänkte jag att det var tur att jag släppte kollen på den där apparaten och aldrig hann bli rädd, uppgiven och förtvivlad. Jag lät den där fantastiska personalen visa vägen på något vis. Dom som faktiskt kan vissa saker bättre än jag. Faktiskt våga lita på andra. Det har jag nog inte gjort tidigare och också lita på mig själv.

Så tänkte jag när tårarna rann i solen.

Tänk att det gick bra. Att det gått bra 4 gånger och att jag har fått 6 barn.

tisdag 19 maj 2009

En ny dag

Piggare idag och hinner till och med lite här hemma. Plockar lite och sorterar. I böcker om tvillingar står det låt bli att städa och sånt och vila när bäbisarna sover. Jag förstår tanken men den håller inte. I alla fall inte när man har en stor familj. Och inte heller om man inte har någon bra ordning i vanliga fall och så tar man och slutar med det lilla man gör. Då blir det kaos, ännu mer kaos. Ingen hittar något och vi blir arga på varandra. Så nu låtsas jag inte om det där med att vila när dom sover. Jo ibland kanske. Sedan är det också ganska härligt att ta en kopp kaffe när dom sover eller en glass.

Vi köpte två jätte förpackningar från glassbilen igår. Jag tycker att det är mysigt med glassbilen fast jag inte ens älskar glass. Tänk om det också kunde komma en bil med fina och bra frukter, grönsaker, mjöl och annat. Det skulle jag gilla.

Mina bäbisar har blivit väldigt lugna igen från att ha haft en lite skrikig vecka. Små nya ljud kommer ibland och leendena börjar dugga tätare.

Och en till bil som kan komma är en buss full med böcker, fast vi bor i stan. Det skulle jag gilla

måndag 18 maj 2009

Pigg och trött

Jag hostar så det känns som jag ska gå sönder och det känns inte riktigt bra så här i värmen. Min ork för att vakna flera gånger per natt och för allt som händer på dagarna minskar ordentligt av den här förkylningen. Det var en som jag träffade i helgen som sa att tröskeln är så liten mellan att känna sig pigg och fullständigt utmattad när man ammar på nätterna och tar hand om bäbisar. Och just så är det. Jag har gått från att ha känt mig så pigg och stark ena dagen till att känna mig som en trasa nästa.

Men nu har vi en riktigt lugn morgon. M har ätit några gånger, men sover fortfarande och E har varit vaken ett stund och legat naken på en handduk hur nöjd som helst. Sedan fick hon ta ett litet gympapass på magen som hon tycker är lite mindre roligt, men inte ens då protesterade hon. Men efter det så åt hon en slurk och somnade bredvid syrran.

I helgen var vi på fioldag ute i en by och det var så fint. M och E var fullständigt exemplariska, nästan för exemplariska, för dom bara åt och sov. Så när vi kom hem så var dom vakna länge på kvällen och såg mycket av melodifestivalen och jag ville bara sova. Jag försökte lägga mig i sängen med dom flera gånger så vi skulle få sova, men det var bara att gå upp igen och igen. Men vi såg i alla fall inte riktigt alla låtar.

torsdag 14 maj 2009

Bland leenden och gråt

Dom växer! M vägde 4530 och E vägde 4540 igår på BVC så dom följs åt. E fick titta på en rosa kanin för att kontrollera att hon kunde följa den med blicken och det kunde hon. M ville inte alls, hon bara skrek. Det känns just nu som om dom är ganska olika. M skriker en del och vill helst bara vara i famnen medan E är lite lugnare och kan ligga lite för sig själv och titta. E börjar vara ganska generös med sitt fina leende medan M avfyrar sitt mycket mer sällan, men när det händer då smälter man.

Min man jobbar 75% sedan i måndags och nu är det torsdag och jag är lite slut. Famnen och armarna räcker inte till för tillfället. Och storbarnen har haft saker varenda kväll den här veckan som vi har velat vara på hela familjen. Det har varit fiolkonsert, vernissage och idag är det kafé på sonens skola. Men så här är maj för oss, fast jag gillar det.

onsdag 13 maj 2009

Kalas

Som om det inte var nog med två underbara bäbisar som äter på natten och är lite smågriniga på kvällen så fyller min man år idag. Klart att han ska firas. Upp innan 6, göra kaffe, hämta tidning, bre macka, väcka barnen, ta fram köpta tårtan och försöka sjunga, men det gick nästan inte för jag har fått världens hosta så här mitt i fina maj. Barnen, i alla fall pojkarna, var lite zombieaktiga, men lyckades stappla sig till pappan och gratulera. Roligt med morgonkalas, men lite jobbigt just nu att kombinera med mina ammande gostroll.

Den där sömntimmen mellan 6 och 7 känns helt avgörande just nu för om jag ska stå på benen till kvällen eller inte. Men jag hoppas hitta oanad kraft någonstans under dagen

tisdag 12 maj 2009

Goda råd

En vaken och en sover så är dagarna just nu. Fast igår var det en skrikig dag och kanske berodde det på att M på kvällen bajsade hur mycket som helst. Kan hända hon laddade för det hela dagen men fick inte till det förrän på kvällen. Och min man började jobba 75% och jag kände att allt inte var helt enkelt.

När nästäldsta barnet kom hem skrek bäbisarna och jag matade och en skrek, jag matade nästa och den andra skrek och så höll det på. Själv ville hon inte hålla för senaste KP hade kommit och det kan jag förstå och det var en sån där gråt som bäst går över vid bröstet. Men hon var så bekymrad och kunde inte koncentrera sig på läsningen ändå så då hon stod bredvid och kom med goda råd: Pappa brukar kunna hålla båda. Jo, men det går ju inte när jag ammar. Men mamma du borde amma båda samtidigt. Jo, men jag kan inte det. Mamma jag tycker att det är hemskt när en skriker....Bit ihop tänkte jag för mig själv, bit ihop. Och jag bet ihop. Och nu är det en ny dag och det där jobbiga rinner av mig för nu har vi en ganska lugn och stillsam förmiddag.

söndag 10 maj 2009

Hemmapöjken

Våran hemmapöjk, som vi brukar kalla honom, har börjat få ett stoort revir och vi vet ofta inte var han är. Varje dag, flera gånger förresten, ringer en hes liten 7-åring på och frågar om han är hemma och om han vill komma ut och cykla och det vill han. Och så ska vi oftast äta eller gå och lägga oss efter ett tag och vill ha hem honom. Och var är han då? Min man cyklar omkring i kvarteren och letar. Och jag oroar mig, bara dom inte har farit dit, eller dit, eller tänk om dom farit dit....Och så blir jag arg när jag står och väntar och så när jag ser honom komma cyklade med sitt blonda, lockiga hår så blir jag så glad. Kan inte bli arg på honom, det är något med hans person.
Men tiden när vi hade en hemmapojke var betydligt lugnare. Nu funderar jag på om han skulle ha en klocka, fast han kan inte klockan. Men jag skulle kunna lära honom vissa klockslag som till exempel 12 så ska han hem och fem ska han äta och sju ska han in.

Ja jag vet inte, men det är svårt när jag är ensam hemma med två bäbisar att leta en lockig pojke på cykel med en lika lockig kompis.

torsdag 7 maj 2009

Katten och jag

Katten har fått en kattunge häromdagen. Härmas hon eller...Vi visste i alla fall inte att det var något på gång och nu får det inte bli mer kattungar. Både hon och vi kan behöva en kattungepaus. I alla fall så ligger hon i korgen med sin kattunge och den diar och hon spinner, hon lägger benet över den och myser och så tittar hon på mig som går med en bäbis dit och en hit, ammar en först och sen nästa, tröstar en skrikande bäbis och sedan nästa.

Och det känns som hon tänker: Värst vad hon har mycket att göra, själv har jag det så lugnt här i min korg med en kattunge.

Fast jag är inte avundsjuk och det är faktiskt helt sant.

Och nu längtar jag efter att gosa med mina bäbisar som luktar så gott och ler så fint.

onsdag 6 maj 2009

Friska och ordningsamma

Nu är alla friska, tror jag. Bara jag och bäbisarna är hemma på förmiddagen och det är faktiskt ganska skönt. Dotterns halsonda började bli bättre under måndagen och igår var hon pigg men hemma ändå. Oj vad hon pratade. Hela tiden. Teorier om allt möjligt och själv känner jag mig rätt så trött i huvudet och orkar inte riktigt föra långa resonemang om saker och ting. Så nu hoppas jag att hon pratar av sig i skolan lite...

I morse var det kallare igen och storebror ville ha sin mössa som han inte haft på ett par veckor. Precis när han skulle gå frågar han var mössan är. Då brukar inte jag kunna svara för här där jag bor är det inte mycket ordning och reda, snarare oordning och oreda. Jag hör mig själv svara: Den är i näst översta byrålådan i hallen, nytvättad. Och där var den. Det var en härlig känsla. Kanske jag kan få uppleva lite mer såna känslor nu när jag ska vara hemma ett bra tag och kanske få lite mer makt över tillvaron.

söndag 3 maj 2009

Sjuka

Vad har vår dotter fått i sin hals. Hon blir fortfarande bara sämre, men har bara ätit penicillin en dag. Hon äter inget och kan nästan inte prata. Såg Brottet och straffet igår om ett spädbarn som dog. Det var inte lämpligt för en nybliven mamma.

lördag 2 maj 2009

Hemma igen

Hemma från akuten med penicillin som ska tas tre gånger om dagen. Tre gånger för mycket tycker dottern. Därför står TV:n på och solen skiner. Så här har vår helg passerat, framförTV:n, inomhus. Fast vi har varit ute på gården i alla fall och ätit mat. Helt okej, tycker jag just nu, att vara här hemma kring huset. Precis lagom för mig att ta ut bäbisarna i vagnen, kratta lite löv, dricka lite kaffe och gå in igen.

Oron

Låg och tittade på bäbisarna igår när jag skulle somna för dom ligger precis bredvid mig på sin lilla kudde under lilla filten. Sovrummet var så varmt och plötsligt kunde jag inte somna. Jag som brukar somna så fort jag lägger huvudet på kudden. Det var väl värmen men också det ofattbara att mina två bäbisar låg där, att vi har fått två så fina ungar igen. Och så den där oron som kommer med varje barn. Oron som man måste leva med och som jag konstigt nog inte hade tänkt på hörde till föräldraskapet. Men nu vet jag att den går hand i hand med barnen.

En annan oro är äldsta dottern som är på akuten med sin pappa för hennes halsonda blir värre. Vi trodde det höll på att vända för två dagar sedan men nu är det ordentligt dåligt. Hon kunde inte äta någonting när hon klev upp i morse och det låter som att hon har ett lock i halsen när hon pratar.

Den där promenaden som jag ville göra under valborgshelgen med hela familjen får kanske vänta.