Jobbarkanin

Gud vilken jobbarkanin jag har varit idag. M och E har varit alldeles för lugna och låtit mig hålla på. Igår bestämde min man att alla kläder i det här huset skulle sorteras och mycket skulle skänkas bort. Så hela vårat vardagsrum var fullt av kläder igår, precis hela. Idag skulle vi få besök av min faster och hennes man och dom där kläderna skulle inte vara kvar då. Det var dom inte heller. Sent igår kväll var vi klara. Men vi skulle ju bjuda på någon kaka och dammsugaren behövde jobba lite och min man jobbar ju idag. Så jag har dammsugit, plockat, tvättat, diskat, bakat kaka och förstås ammat, bytt några blöjor, burit i sjalen.

Åh M och E vilken frånvarande mamma jag har varit. Men vad himla finare vi har idag om man jämför med hur det har varit på mycket länge.

Och igår vad jag arg på min man och han på mig. Riktigt arg. Så arg så jag tänkte att nu är hela, himla helgen förstörd. Så mitt bland alla kläder satt jag och var så arg. Bland annat för att jag inte vet vad han planerar och han kanske inte vet vad jag planerar. Men just nu så planerar jag ingenting och det kanske inte han heller borde göra. För vi har fyra barn som har många planer. Eller mer exakt fotbollslag, fiolfröknar och skolor som har många planer i majmånad. Det räcker tycker jag.

Och i morgon ska en av sönerna på kalas och så kommer min faster på middag. Så är den dagen planerad.

Ja jag tror att ilskan har runnit av mig nu. Vi har ju rensat ut en massa och det är ju lite bra för ilskan. Att bli av med den, märkte jag.