torsdag 24 november 2016

Världens mesta Ester

Har vi läst nu. Flickorna och jag gillade mycket. Ester kommer ny i Signes klass. (Kul detalj är att vi har både en Signe och en Ester.)Signe har nog varit lite ensam och blir glad åt Ester som blir hennes kompis. Ester gör lite som hon själv vill och Signe kan inte riktigt säga nej. Hon följer med henne hem och får Fattiga riddare för första gången och får se ett kort på en kvinna vid hennes säng. Det är min mamma, säger Ester, hon är skådespelerska och nästan aldrig hemma. Katten som Ester berättat om ser inte Signe. En dag går de hem till Signe från fritids utan lov. Ester hittar Signes mammas smycken. Efteråt saknad en ring. Kan Ester ha tagit den? En dag ser Signe en kvinna på TV som ser exakt ut som Esters mamma. Det säger hon till sin mamma och pappa. Men de säger att det är Greta Garbo spm är död för länge sedan.En dag ska de gå tillsammans och köpa lördagsgodis. När de kommer ut från affären har Ester tagit två paket tuggummi. En man som varit på affären kommer efter dem. Han har sett när hon tog paketen. Nu får Signe nog. När hon kommer hem tar hon av halsbandet som Ester gett henne.

 Nu ska jag inte berätta mer. Mest av allt i boken tycker jag om att bilden av Ester är så nyanserad. Och Signes dilemma uppfattar man även om det inte uttalas tydligt.  Vi är komplexa varelser, barn med. Och det är en himla fin skildring av vardagen. Inga fantastiska händelser, men vardagsdramatik när den är som vackrast när en katt får ungar. Då ville jag nästan gråta. .

onsdag 23 november 2016

Min långa onsdag

Nu är den här igen. Jag hade en pigg måndag och en ganska pigg tisdag. Jag har inte varit riktigt förstoppad på två dagar. Jag är en lydig patient. Tankarna på livsfarlig sjukdom försöker jag skjuta bort. Vara förnuftig. Förnuftig.

Och igår då, min Lediga Dag. Så värdefull. Jag bakade bröd, pizza och bondkakor. Jag hade okej energi. Fick vila lite ibland. Jag grävde i rabatterna och planterade vitlök. Att jag bakade så mycket på en dag var väl något typ av rekord, men det har sin förklaring. Brödet var slut, jag mutade Ester lite genom att hon fick bestämma mat (alltså pizza) och så blev jag sugen på något sött på kvällen. Pizzan blev så god, kanske min mest lyckade. Barnen mumsade glatt.

Kvällsläsningen just nu: Världens mesta Ester. Vi gillar. 

Förra veckans läsning: Sigrid och Affe räddar djuren. Wow tycker jag om den. Jag fnissade när jag läste. Sigrid och Affe är kompisar på landet i Grönåker. De bildar klubben DAR som betyder Djurens arbetsrätt. Det är svårt för dem att komma ihåg namnet. Var det DUR eller DRA. De ska iallafall hjälpa djur att få det bättre. De går till bondebröderna som har djur. Föreslår att kossorna ska få olika slags gräs. Att set inte ska vara flugor hos kossorna och att det inte ska ligga bajs som man kan kliva i. Bland annat Men sen uppstår den riktiga dramatiken när Affes kanin Racerbilen försvinner. Vill du ha kul med din lilla unge så läs!

söndag 20 november 2016

Speciell tid

När hälsan är kass blir livet det nödvändiga och ändå inte. För jobbet pågår och plötsligt var det bokcirkel och syjunta. Till och med söndagsjobb var det förra söndagen. Det var inte så bra i tiden att den söndagen kom nu. På måndagen fick jag gå hem från jobbet efter lunch för jag började frysa. Sedan var det tisdag, min lediga dag. Men då kom ett utvecklingssamtal out of the blue. Och det var hämtning från kören och musikskola på kvällen och middag skulle fram däremellan. Sedan var det då onsdag. Det ligger en förbannelse över den dagen. Den är så oändlig. Jag jobbar från morgon med sagostund och jobbar till kvart över 6. Min kropp är inte gjord för att vara på jobbet så länge. Efter det var det bokcirkel och kände mig främmande. När det är människor jag ser sällan kan jag drabbas av den där känslan. Främlingskapet. Sen kunde jag inte sova. Mitt behov av socialt liv straffas med dålig sömn. Sen fortsatte sömnbristen, som en jobbig kompis har jag burit den hela veckan. Kompisen som tar glädjen och tålamodet. Nu är det söndag. Sov bättre i natt men vaknar vid sju. Så klart. Så klart att man ska upp sju så man inte missar något som hungriga katter och det kompakta mörkret utan för fönstret. Min mage är väl inte bättre, men kanske att orken ändå kommit tillbaka lite. Jag kan inte av genans berätta allt som min mage och tarm ställt till med på sista tiden. Men när jag tog upp det i mejl till gastroteamet så svarade de efter att ha pratat med läkaren att de inte brukar sjukskriva i det här läget. Jag får bara inte bli förstoppad. Det är lättare sagt än gjort. Och jag tänker att jag kanske borde ha varit ännu mer detaljerad, men jag är ju lite pryd så det är inte helt lätt.

onsdag 2 november 2016

Lite bilder

Vintern här och mina odlingslådor och bäddar ej klara. Nu hoppas jag på att det blir höst igen. Jag brukar inte önska det.
Halloweenpumpan. 
Vi firade Violadagen på musikskolan förra helgen. Jag och de små gjorde spöktårta.
Och en dag häromveckan gjorde jag egen Paneer till rätten Palak paneer. Jag följde inte riktigt övriga receptet här. Bara osten gjorde jag som det stod i Majas klimatmat. Annars kan man googla DN och Palak paneer och hitta bra recept. Kan dela det också någon fag

Jag har väl tappat ordet

Som att allt jag vill säga redan blivit sagt. Som att tiden lagt sig som ett skav. På snedden. Kan inte smälta den, tiden. Hur den tar saker ifrån mig. Små, små bitar hela tiden. Mina minnen som försvinner. Alla önskningar som inte längre kan önskas. Jag är inte kompis med tiden just nu. Inte heller med tidsandan. Den som får människor att jobba mer. Att att inte umgås. Att inte röra sig på små gator  och torg utan på köpcentrum, lekland och äventyrsbad. Och sånt. Och jag hann inte förbereda odlingsbäddarna innan snön kom p.g.a hälsan som också, eller iallafall, var bättre förr.