måndag 30 juni 2014

Livet

Upp och ner. Just nu har jag hopp. Kanske aptiten kommer tillbaka, även om min kropp kanske mår bra av att tappa den. Vissa dagar har jag kunnat äta, men andra har det varit svårt. Kropp och själ. Sitter ihop.

Min dotter har konfirmerat sig. Det var så vackert. Två veckor på läger med fina ledare och fina flickor, 44 stycken. Så konfirmation i stadskyrkan. Mormor kom och vi åt liten buffé efteråt i trädgården och Ella hade önskat en sån där kalastårta. Så fick hon tre fina halsband, en ring och en tavla och lite pengar. På kvällen gick hon sen på Förr eller senare exploderar jag. En väldigt lyckad dag för henne.

När det krisar, som det gjort och kanske gör, så omvärderar man (jag). Jag sluter mig inom mig själv och runt min familj. Precis det enda jag har orkat. Vädret och annat har känts mindre viktig. Även om jag fattar att vi inte har någon toppen sommar, men måendet sitter inte i vädret. Det sitter inom oss helt och hållet. Så skulle mamma komma och jag tänkte innan, med ET går bara inte. Hur ska jag kunna ha någon här hemma nu? Nu när fjärilar bor i magen och det oroas mer än vanligt. Men det gick bra. Och för Ellas skull var det ju tur hon kom.

onsdag 25 juni 2014

Bokklubb

Idag hade vi terminens sista bokklubb. Vi hade läst Hon heter inte Miriam och alla var rörande överens om hur bra den var. På alla möjliga sätt bra. Sen skulle jag ha komma med bokförslag till vad vi skulle läsa till nästa gång och det hade jag glömt och kom på en halvtimme innan jag skulle fara. Men det gick. Jag kom på fyra böcker jag faktiskt vill läsa. Dom här blev det och framröstad blev den av Moyes, men jag hoppas läsa dom andra också i sommar. Själv röstade jag på den översta för jag såg honom på Babel och tänkte vad jag tycker om honom och det han sa. En sån där klok människa helt enkelt. 



Kärlek och trygghet.

Mer av det här. 



måndag 23 juni 2014

Köpte glitterfärg idag

Och kanske tog den nästan slut idag också.


söndag 22 juni 2014

Hittade på en blogg

Tänker jag ofta på att avokados blivit konstiga. Måste vara något som vi människor gör. Det ska vara billigt och tillgängligt jämt. Dom där i nätpåse köper jag aldrig mer. För dom är aldrig mogna på rätt sätt. Jag åt en fantastisk god avokado i vintras och då tänkte jag så här smakade dom förr. Min dotter älskar avokado. När hon var mindre utnämnde vi henne, eller om hon själv gjorde det, till avokadokungen. Sen började dom bli så dåliga så alla lessnade. Men nu när vi gått över till dyrare så är dom rätt så goda igen.

Byrån klar

Det blev min man som fick avsluta måleriet. Jag kom helt av mig när livet kom emellan. Guldbeslagen får inte vara med längre så nu får man försöka dra ut lådorna ändå ett tag innan vi hittar andra. Det kan nog ta ett tag.

Två boktips


Två böcker jag nyligen läst. När det var som mest krisartat här hemma kunde jag bara tänka mig att läsa barnböcker. 

Valet föll på Jagger, Jagger av Frida Nilsson. Jag tycker att det är en modig barnbok. Om Bengt som blir retad av de tre "kompisarna" på gården. Mamma kan inte hålla tillbaka tårarna när hon märker hur ensam han är. Så dyker uteliggaren Jagger upp, en sliten hund som bor i en kontainer. Bengt och Jagger blir kompisar och bestämmer sig för att hämnas på de tre elaka vännerna på gården. Många idéer till hämndaktionerna kommer från Jagger. 

Sen Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Det tog nästan 200 sidor innan jag kom in i den. Men sen var jag fast. Läste 250 sidor igår, som uppslukad. Om Miriam eller Malika som nu som 85-åring börjar berätta för sitt barnbarn Camilla om vad hon varit med om . Det hon inte sagt under ett helt liv. Ingen ville tidigare höra och hon överlevde genom att inte försöka minnas. Om koncentrationsläger, om syskon och vänner som dog. Fasansfullt. 

fredag 20 juni 2014

Dålig sömn länge

Två veckors dålig sömn tar ut sin rätt. Jag har ont i magen och känner mig som att jag skulle ha druckit några glas vin. Men det har jag inte utan jag tror att det är tröttheten som kommit ikapp mig. Idag har vi hälsat på dottern på konfirmationsläger. Hon verkade ha det jättebra. Vi hade med picknick av sånt vi grävt fram här hemma. Pastasallad gjord av pastan som blev över från middagen igår, tre kycklingklubbor jag hittade i frysen, lite gravad lax och några hårdbrödmackor. Inget midsommaröverflöd, men det dög. Sen kom regnet och haglet och kylan. Kallaste midsommaren på länge. Vi tog färjan tillbaka till fastlandet och åkte och storhandlade. Nu har vi grillat till middag och jag känner för att gå och lägga mig. Men jag kommer nog in i en andra andning snart. Jag har visst semester nu, kom jag på.

torsdag 19 juni 2014

Lugnare

Idag är det lugnare inom mig. Livet har tagit en annan riktning, men jag är inte livrädd hela tiden. Inte just nu iallafall. 

Lite bekymrad över räkningshögen är jag. En härlig billagning bidrar till det här bekymret.

onsdag 18 juni 2014

Trygghet

Jag har sånt behov av trygghet. Jag tror att det är därför jag gillar barnsliga saker. Älskar glada mönster och prickar och ränder, jag älskar Lena Anderssons bilder och hänger dom på väggarna i huset. Jag målar byrån gul och köper äppelmönstrad tröja på tradera. Jag hänger upp Gittan och fårskallarna-tavlan på väggen. Jag tänker att allt detta handlar om det där trygghetstörstandet. 

Nu tänker jag att jag kan sova för ingen är på vift, bäbisarna (5-åringarna) sover i vår säng och ingen är vaken halva natten. Jag tänker det handlar hela tiden om den där tryggheten. En kväll när jag var så orolig låg jag i sängen med ett par strumpor på fötterna som Signe målat så där färgglatt och gulligt. Och i rummet bredvid sov en Ernst och en kompis över och han skrattade högt vid två-tiden på natten och det kändes genast varmare och tryggare här i världen. 

Själv har jag nog inte den där tryggheten i mig utan måste försöka skapa den själv. Och jag hoppas kunna ge den till mina barn. Men jag tror att jag faktiskt måste anstränga mig mer. 

Förresten

Allt är ju inte elände. Idag på jobbet. Jag gick dit fast det nästan kändes omöjligt. Men vi skulle ha personaldag på mitt älsklingsmuseum. Jag trivs så bra där. Och vi fick en guidadtur om utställning om Umeås historia. Det var så intressant. Jag rekommenderar varmt. Jag som aldrig varit särskilt historiskt intresserad blev plötsligt det. 

Förtvivlan och hoppet

Igår den djupaste förtvivlan och en natt när ångesten höll mig vaken till klockan tre. Så la sig Otis bredvid mig och sov där till morgonen. Fint av honom tycker jag. Att finnas där för mig.

Idag lite hopp. En gladare röst och jag ser ett litet ljus. Jag har en röst inom mig som kommer till mig ibland. Den började i helgen när jag hade det riktigt jobbigt. Rösten sa ibland:- Man måste tro att det bär. 

När fjärilarna fladdrade obehagligt i magen så kom rösten när obehaget blev för stort. Det här är också att vara människa. Visst vill man att allt bara ska vara bra hela tiden. Att alla ska må bra, men jag förstår att det här också är en del av livet och saker måste få ta tid, 

tisdag 17 juni 2014

Förvånad

Igår skrek jag åt en i telefonen som vi varit kunder hos och blivit rätt besvikna över. Ett telefonbolag är det förresten. Nu är vi tillbaka hos det gamla, kända, vanliga bolaget och kommer inte lämna det i första taget. Iallafall skrek jag:- Men du är ju dum i huvudet. Och sedan slängde jag på luren. 

Jag lovar han var det, eller det sätt han driver sitt företag på är rätt så vidrigt. Men ändå, lite förvånad blir jag över mina starka känslor.

Det är bäst att jag inte umgås med så mycket folk just nu tror jag. Vem vet vad jag är kapabel till? 

lördag 14 juni 2014

Hej

Tack för allt fint och klokt ni skrivit. Jag kommenterar det kanske längre fram när orken och orden finns.  Jag har varit så upptagen av min familj några dagar att jag missat att fotbolls-vm börjat och att det ens skulle vara det. Och jag har varit så upptagen av att försöka ta hand om mina barn så jag har struntat i vad andra tycker. Det är en annorlunda känsla. Jag har väldigt mycket fjärilar i magen och har haft svårt att äta. Godis och kaffe har gått ner. Jag ska försöka vända nu och ta hand lite om mig själv också. Vi hörs om ett tag igen. 

måndag 9 juni 2014

Oj vilken tung natt och tung dag

Ett av våra barn har varit låg ett tag, en månad ungefär. Pratat mindre än vanligt och skrattat mindre än vanligt. Jag har försökt prata, men det har inte funkat. Min man pratade med honom igår och det var ju precis som jag befarade att han inte kände sig glad, inte hittar glädjen. Jag kunde inte sova på natten och grinar mig igenom den här morgonen. Jag oroar mig så jag inte vart jag ska ta vägen. Min man lugnar och säger att vi ska ta en dag i taget. Imorgon ska han och sonen gå ut och äta och prata mer. 

Jag orkar nästan inte skriva om det här för det är så himla svårt. Han har så himla många vänner och umgås mycket. Men just nu umgås han mer med några än med andra. Jag vill så gärna att han ska träffa dom där som han skrattat  så mycket med. Vi får se vad vi ska göra. Som sagt så ska vi prata mer och sedan se om vi behöver någon hjälp i det här. Men jag vill bara att det ska bli bra nu. Jag känner paniken inombords.

lördag 7 juni 2014

Kväll eller natt

En natt som kommer att bli ganska sömnlös. Lite för spännande natt för den här mamman. Tältning  för en och "grillning" för en. Grillning kanske är något helt annat, men tältning är tältning tack och lov. Man får glädjas åt det lilla. Jag vill helst inte gå och lägga mig. Det blir värre då, med oron.

Nu är en ny dag. Jag sov inte så värst mycket på natten, men länge på förmiddagen. Nästan till halv tio. Umder morgontimmarna hade min man hunnit koka kaffe, dricka kaffe, se något program om ungdomar på TV och framförallt hämtat fyra tältande människor och lika många hundar. Min dotter sov ingenting, det brukar hon inte när det kommer till tältliv. Inte riktigt hennes grej, men en gång om året glömmer hon det och prövar på nytt. 

Idag har jag mysfikat med gamla arbetskompisar. Riktigt mysigt. Jag kom hem med lite fisk och en fin plåtburk som jag fick. Fin är den. Byrån har flyttat in i vardagsrummet, nu ska jag bara måla lådorna också. 

Just nu är det så att den äldsta ser vi knappt. Jag försöker vänja mig. 

Modig

Tänk plötsligt vågar jag skriva ner en helt banal dikt så där rätt upp och ner. Det är väl ganska bra att vara över 40 iallafall. Man blir tydligen modigare och vågar vara banal och kanske lite patetisk. Men så är det ju den där biologiska klockan som tickar eller kanske har tickat klart. Då plötsligt vill jag hellre vara 37 igen.

En liten dikt. Det har jag inte skrivit sen tonåren.

Det sitter en skata på taket och nyser.
Jag dricker kaffe som är ljummet, för starkt och för ofta.
Och jag lärde mig ett nytt ord igår, blomsnö.
Över hela trädgården.

Mamma och brorsan svischade förbi igår.
Snabbt.
Som kungen och drottningen.
Men dom pratade mer än kungen och skrattade högre än drottningen.
Och någon viskade.
Kanske var det jag.
Fast ingen hörde.
Kanske skatan på taket.
Som nu flugit vidare.

fredag 6 juni 2014

Okej

Nu är jag sur och arg. Inte på den här familjen, men på den som födde mig. Brorsan och mamma har svischat förbi här och åkt till stugan uppe i Tornedalen. Så sitter jag här nu och tänker att hur kunde det bli så här?  Hur blev jag sån här? Så olik dom. Någon helt annan . Som en bortbyting. Kanske trollen kom med mig. Som Selma Lagerlöfs Bortbyting där trollgumman bytte och tog ett människobarn och lämnade en trollunge istället. Det är jag som är trollungen med det toviga håret och som varit så svår att älska för jag har ju varit arg jämt. Nu såg mamma att Ikea byggdes här. Ja då kanske du aldrig kommer och hälsar på när inte Ikea lockar längre. En sån där kommentar som landar så fel hos mig. Som får mitt inre att koka, sparka bakut och gråta. Jag som hälsat på varje sommar i denna stuga. 40 mil dit och 40 mil tillbaka med barn som inte gillat att åka bil. Så brorsan som jag på min födelsedag hade ett så jobbigt samtal med. Jag förstod att jag inte gjorde min plikt, men det gjorde han minsann för han är så bra. Och jag är drååålig. Så nu när dom svischade förbi inga frågar om hur jag mår och har det. Inte någon stärkande kommentar. Bara en massa blaj

Skit.

Jag målar en byrå förresten. 


tisdag 3 juni 2014

Nu går det lång tid mellan inläggen

Det är så mycket hela tiden, fast på ett rätt så bra sätt. Igår var jag och flickorna lediga. Vi var ute hela dagen. Jag började såga i vår björkhäck. Ja en sån märklig sak har vi. Nu har jag bildat en hög på trottoaren vid vårat hus av ruttna björkgrenar och grenar med blad på som växte ut mot trottoaren där folk faktiskt ska kunna gå. Jag lyckades t.o.m såga ner ett helt träd för det var ruttet.  Högen som blev är inte fin, men jag var så nöjd av mitt arbete. Nu tänker jag att min man får hantera högen. Det brukar bli så. Jag stökar och han städar. Fast jag städade ju också, fast på ett lite mer diffust sätt. Så storhandlade vi. Gick hur bra som helst. Nu går terminen snabbt mot sitt slut. Skönt, riktigt skönt även om somrarna inte brukar bli en massa vila.

Jag tänkte på det igår att varför känns det tuffare att jag sågar ner grenar på träd än att jag är hemma med mina barn. Skryter jag om att jag jobbar halvtid och är hemma med barnen mycket, att jag tvättar massvis och lagar mat många dagar i veckan för åtta personer. Ofta två rätter också eftersom en är vegetarian. Nä det skryter jag inte om och. Det är väl skönt för min omgivning att jag inte gör det. Men visst anses det ändå tuffare att såga ner saker.

Det vill jag ändra på. Jag älskar att göra en liten matlåda till ett barn som behöver ta med sig matsäck. Jag vill tillåta mig älska det och ha tid med det.