Okej

Nu är jag sur och arg. Inte på den här familjen, men på den som födde mig. Brorsan och mamma har svischat förbi här och åkt till stugan uppe i Tornedalen. Så sitter jag här nu och tänker att hur kunde det bli så här?  Hur blev jag sån här? Så olik dom. Någon helt annan . Som en bortbyting. Kanske trollen kom med mig. Som Selma Lagerlöfs Bortbyting där trollgumman bytte och tog ett människobarn och lämnade en trollunge istället. Det är jag som är trollungen med det toviga håret och som varit så svår att älska för jag har ju varit arg jämt. Nu såg mamma att Ikea byggdes här. Ja då kanske du aldrig kommer och hälsar på när inte Ikea lockar längre. En sån där kommentar som landar så fel hos mig. Som får mitt inre att koka, sparka bakut och gråta. Jag som hälsat på varje sommar i denna stuga. 40 mil dit och 40 mil tillbaka med barn som inte gillat att åka bil. Så brorsan som jag på min födelsedag hade ett så jobbigt samtal med. Jag förstod att jag inte gjorde min plikt, men det gjorde han minsann för han är så bra. Och jag är drååålig. Så nu när dom svischade förbi inga frågar om hur jag mår och har det. Inte någon stärkande kommentar. Bara en massa blaj

Skit.

Jag målar en byrå förresten.