Det är så mycket hela tiden, fast på ett rätt så bra sätt. Igår var jag och flickorna lediga. Vi var ute hela dagen. Jag började såga i vår björkhäck. Ja en sån märklig sak har vi. Nu har jag bildat en hög på trottoaren vid vårat hus av ruttna björkgrenar och grenar med blad på som växte ut mot trottoaren där folk faktiskt ska kunna gå. Jag lyckades t.o.m såga ner ett helt träd för det var ruttet. Högen som blev är inte fin, men jag var så nöjd av mitt arbete. Nu tänker jag att min man får hantera högen. Det brukar bli så. Jag stökar och han städar. Fast jag städade ju också, fast på ett lite mer diffust sätt. Så storhandlade vi. Gick hur bra som helst. Nu går terminen snabbt mot sitt slut. Skönt, riktigt skönt även om somrarna inte brukar bli en massa vila.
Jag tänkte på det igår att varför känns det tuffare att jag sågar ner grenar på träd än att jag är hemma med mina barn. Skryter jag om att jag jobbar halvtid och är hemma med barnen mycket, att jag tvättar massvis och lagar mat många dagar i veckan för åtta personer. Ofta två rätter också eftersom en är vegetarian. Nä det skryter jag inte om och. Det är väl skönt för min omgivning att jag inte gör det. Men visst anses det ändå tuffare att såga ner saker.
Det vill jag ändra på. Jag älskar att göra en liten matlåda till ett barn som behöver ta med sig matsäck. Jag vill tillåta mig älska det och ha tid med det.
2 kommentarer:
Fint skrivet! Visst är det så att det är tuffare att göra något "rejält" - något som ger resultat. Fast allt det där andra du gör - sköter ruljansen för hela familjen är ju faktiskt mycket tuffare! Det är lite konstigt! Det där arbetet som pågår om och om igen och aldrig någonsin blir klart är en prestation samtidigt som det är roligt och tillfredställande - i alla fall när man känner sig i harmoni med sig själv (ibland känns det som jag ska falla ihop när som helst av all matlagning och tvätt och plock och städning).
Hej
Å så sant du skriver. Så mycket tuffare är det med arbete som pågår om och om igen. Tar aldrig slut. Och det är också sant att ibland går det så bra och ibland är det nästan omöjligt att laga mat till exempel. Man bara vill inte.
Skicka en kommentar