Det här min lilla egna värld

Ibaland är jag så rädd att någon ska läsa här och det bara blir fel. Att jag skriver något om någon och så blir det värsta missförstånden och så vidare till sömnlösa nätter och liknande. Men tänk om jag skulle släppa det. Eller det kan jag ju inte, men släppa lite iallafall. Som nu när jag blivit erbjuden ett nytt jobb till hösten i den här stora omorganisationen och det känns dubbelt. Det var inte mitt förstahands val. Jag känner mig då inte riktigt som att jag duger. För duger man på riktigt så vill ju folk ha en. Nu var det inte så. Det där barnet som inte blev vald förrän allra sist, eller bland  dom sista. Sen har jag en fin chef som vänder på mitt resonemang, men grundkänslan är äkta för den kom direkt så den går inte att inte låtsas om. Acceptans. Ta emot känslan, acceptera att den finns och jobba sedan vidare.

Så nu begrundar jag min framtid. Den jag har blivit och jag begrundar det som kommer att bli och hur jag kommer att påverkas av det. Blir det bra? Det kanske blir super, om inte så omskolar jag mig.