lördag 30 juli 2011

En till fotbollsdag

Fotboll för hela slanten och så något dopp där emellan. Joens lag har vunnit allt och dom andra två fotbollsspelarna i familjen har förlorat allt. Men alla är vid gott mod och ikväll är Ernst på disco. Ingen annan i familjen skulle komma på tanken, men det gjorde han. Annars har Majken och Ester busat en del. Igår målade dom med rödfärgen som vi målat bordet och stolen till Signes rum med, eller håller på att måla med. Tur att den var vattenlöslig, dom hade hunnit måla en hel del i tvättstugan. I morse så hade Ester målat en liten, eller ganska stor målning på väggen ovanför soffan. Min man som gått upp först sa nästan glatt till mig när jag steg upp att Ester har målat en så fin gubbe på väggen med hatt. Och jag bara nej, nej går den att tvätta bort? Så tråkig reaktion tyckte alla i familjen. Min man tyckte att en konstnär fötts i familjen.

fredag 29 juli 2011

Fotboll

Vi är mitt uppe i en fotbollscup med tre spelande barn och en man som är tränare för Signes lag. Alla, eller hälften i alla fall i hennes lag, har ringt återbud. Dom är i olika stugor och hos far- och mormödrar. Tycker nästan synd om min man, det är ett lite otacksamt jobb. I pojkarnas lag har det alltid varit hög närvaro och stort intresse för såna här cuper. Min man tänker att han kanske inte duger som tränare eller är det att det är flickor? Blir det mindre seriöst då? Det behöver ju inte vara seriöst alls, men ska dom vilja fortsätta spela så brukar såna här cuper kunna göra intresset större. Det brukar vara kul att spela flera matcher efter varandra, man blir mer ett lag och kämpar tillsammans. Tänk att jag säger sånt här, jag som har varit så lite idrottsintresserad eller i alla fall inte idrottsutövande.

Annars så tycker jag vårat vanliga kaos är här. Grejer överallt och vi kommer inte i ordning. Så igår fast jag var så himla trött och slö i värmen började jag och Signe måla hennes skrivbord och en fin gammal stol som hon ska till det. Vi grundade med vitt och sen blir det klarrött. Jag gillar ju att måla möbler men inte heller det blir av.

onsdag 27 juli 2011

Mera bil

Majken leker med dockan
Nu blev det bilåkning idag igen, men bara i två timmar tur och retur och med loppisstopp på vägen. Vi köpte blomlådor, en babysitter för dockor och en cykel. Fast det vi egentligen gjorde var att träffa min mans moster och barnbarn. Vi åt palt så vi inte kunde röra oss på flera timmar och sen åkte i vi i regn till en vacker havsstrand och där sken solen. Den där stranden vid Munkviken var så fin så jag gärna hade stannat där ett bra tag, sand, stenar och vackra hus runtom. Och pojkarna var kvar i stan så det kändes rätt märkligt att åka runt med fyra döttrar. Och min önskan att få syster den väcks till liv, eller den snarare känner sig nöjd när dom där fyra flickorna går tillsammans. Fast det är ju inte så att dom är vänner jämt precis. Men ändå.

tisdag 26 juli 2011

Så mycket kärlek



Jag tänker ibland på så mycket kärlek Majken och Ester får, två föräldrar och 5 syskon och ger. Ena stunden ropar Majken överlyckligt: Joen när hon inte sett honom på en stund. Eller så går hon fram till Signe och säger: Hej jag heter Majten så där kärleksfullt. Eller Ella som säger att hon kan dela rum med Majken eller Ester. Eller Ernst idag, när vi hade besök, och jag skulle beskriva våra två yngstas personligheter lägger han till ...och roliga. För han skrattar verkligen åt dom. Saker dom säger och saker dom gör. Idag satt Ella länge ute på gården och lekte affär med dom.


Vi bestämde oss en dag att vi ville ha ett barn till, tänkte inte efter alls, bara bestämde oss och så kom Majken och Ester. Så där självklart och halv dramatiskt som bara dom kan. Jag känner inte att vi är många utan att vi är en ganska vanlig, lite stökig familj.

Stora sonen



Häromdagen blev han 14 år. Han blev firad av nästan hela släkten med presenter och chokladtårta med jordgubbar, blåbär och melon. Solen sken hela dagen och han fick åka båt.

måndag 25 juli 2011

Gudstjänst

Jag hörde så fin gudstjänst på radio när jag och barnen åkte hem från norrbotten. Gudstjänst från Oslo, en gudstjänst om sorg och hopp. Tårarna rann och regnet rasade ner från himlen. Jag fann faktiskt någon slags hopp när dom pratade och jag tänkte att jag måste gå till kyrkan. Men samtidigt tänkte jag på det omöjliga. Att klara av att ens barn inte kommer hem, eller att se sina vänner dö, eller att ha varit tvungen att fly från någon som skjuter vilt omkring sig.

Hemma igen

Nu är vi hemma efter en vecka i norrbotten och nu åker jag ingenstans. Idag har jag varit utom mig av trötthet. Jag sov som en kratta på stugan, låg vaken många timmar varje natt innan jag somnade. Jag hade mina små kriser kan jag säga. Kände mig väldigt ensam i min ursprungsfamilj (kan man kalla den så?), som består av mamma, pappa, storebror, storebrors fru och deras tre barn. Samtidigt älskar jag att barnen får leka tillsammans. Dom har byggt en koja, åkt båt, åkt vattenskidor, åkt ring, sovit i tält och sovit i egen stuga. Allt borde ju vara så bra, varför är det inte det då? Jag och min bror kom ihop oss om skolpolitik. Herre gud jag önskar jag inte sagt ett ord. Men vi har väldigt olika åsikter och vi är väldigt olika. Ungefär som natt och dag, svart eller vitt, varmt eller kallt, sommar eller vinter, land eller stad, pizza eller sushi, tulpaner eller rosor.

Men samtidigt vad spelar det för roll när man tänker på Norge, när man tänker på alla ungdomar som aldrig kom hem och alla familjer som väntade, kanske förgäves.

söndag 17 juli 2011

Mindfulness

Jag läste i DN om mindfulness, som en kvinna som kände sig stressad nu använde sig av för att bland annat bli mer närvarande med sina barn. Det låter intressant, något jag kanske ska pröva.
Två nätter nu har jag haft svårt att sova och det kan ju hända, men i natt var det extra konstigt för då vaknade jag halv tre och trodde det var morgon. Och det jobbiga är att jag har någon slags ångesttankar. Om allt möjligt. Fel jag har gjort. Om otillräcklighet. Och om jag har tagit rätt beslut. Om att det nog inte blir fler barn. Om att jag snart är 40 år. Om att saker inte blir gjorda. Jag hoppas att det här är tillfälligt. Jag har sovit till halv tio igår morse så det kan ju ha att göra med att jag helt enkelt vänt på dygnet. Jag glömmer lätt bort det där med rutiner som jag så mycket behöver.

Men igår hade vi en dag när ingenting var planerat. Vi bara var fast vi hade väldigt många saker som skulle göras. Vi ska snart åka till norrbotten så vi behöver packa och vi skulle få besök av släktingar idag så någon slags mat skulle lagas och jag hade ingen energi. Ingen alls. Vårat sovrum har länge varit som ett förråd med kläder och grejer överallt och jag började plocka där när min man dammsög. Samtidigt, när jag plockade, så tänkte jag att jag blir ändå inte klar och det blir ändå inte fint. Negativa tankar när man gör något ger en inte precis mer energi, snarare suger ut den lilla man hade.

Vad skulle jag komma fram till. Mindfulness kanske något för mig. Så jag är här och nu och inte känner om några år igen att var tog åren vägen

lördag 16 juli 2011

Om att vara ledig eller inte



Igår tänkte jag att jag vill vara hemma med Majken och Ester ett år till, eller jag och min man lite tid var. Dom leker här på gården, rullar ner för slänten, springer på studsmattan, plockar blåbär och jordgubbar. Ska dom börja dagis snart? Fast det är klart sen blir det vinter och då känner man sig lite isolerad, inte en kotte ute på gatorna och alla lekparker insnöade. Men inte känns det som att Majken och Ester har behov av dagis än på ett tag. Dom där stressiga mornarna är hemska. Jag hoppas på något sätt att vi ska hitta bra sätt att ta oss an dom i vinter. Vill inte ha dom där mornarna när man inte hittar någonting, Joen plötsligt vill ha skjuts till skolan, Ellas kompisar står i hallen helt klara och väntar på henne, Majken och Ester vill ha på sig något annat och jag som dricker kaffe alldeles för länge. Och så dom där fredagmornarna när vi har möte på jobbet och alla sitter där och har redan börjat när jag kommer insläntrande.


Men man kan ju inte vara ledig jämt. Jag tycker om vardagen när folk i alla storlekar (förutom majken -och esterstorlek som jag skulle vilja ha hemma ett tag till) har sina sysslor som dom gör ett tag, men än så länge så vill jag ha sommarlov. Sommarlov med så mycket tid så att till exempel Ernst kan bygga en linbana som man kan skicka frukostmackan på.


Ella kom hem från ridlägret igår. Jag fick så bra intryck av lägret, platsen och personalen. Sån skillnad mot förra årets läger på en annan plats med en annan ledare. Dit ville jag inte skicka henne igen, men till årets ställe får hon åka igen om hon vill och om hon sparar pengar! Jag försöker få barnen att spara lite pengar. Är inte så bra på det själv, men vill verkligen att barnen ska lära sig. Och fritidsaktiviteter, som till exempel ridningen, är väldigt dyra.


fredag 15 juli 2011

Leka affär







Dom leker affär ute på vår bro som är som ett helt litet rum. Majken säljer framför allt majs och potatis.


Nu tittar barnen på Danny på sommarlovsmorgon och han träffade vi i Visby. Han gick omkring med sina kompisar och barnen blev så nyfikna och lite uppspelta. Annars är våra barn inte så intresserade av musik och artister. Ella orkar inte ens se melodifestivalen eller andra musikprogram och det är lite skönt nästan. Men det kanske kommer, musikintresset. Jag vet inte när jag själv blev intresserad, men en dag så blev det viktigt att köpa skivor och alltid lyssna på musik. Men det har ju helt gått över. Nu känns musik som ett ljud för mycket.


torsdag 14 juli 2011

Min dag

Idag Myrornas, Plantagen, Skokanonen, joggingspåret, Harry Potter filmen och jordgubbsmyset. En bra dag, fast väldigt lugn och inget bad, jag som vill att vi ska bada hela sommaren. Det är så härligt att se dom hoppa i, oavsett temperatur, för dom gör verkligen det. Och jag badar oftast, fast inte igår, för då var det blåsigt och småkallt på stranden.

Och jag handlade sandaler i storlek 26 (passar inte än precis), en kjol till mig och en blus, en klänning till småflickorna, två linnen till Ella, 5 pelargoner och en kruka, två små tygskor till Majken och Ester för deras sandaler har gjort sitt. Det var shoppandet det. Så där lagom eller egentligen mycket fast till en billig penning och mest från Myrornas och det känns bra.

Imorgon åker vi och hämtar Ella. Jag längtar.

tisdag 12 juli 2011

Sommarlovs tisdag

I natt sov jag bättre med hjälp av Elisabeths råd. Tack. Ha persiennerna nere på solsidan och vädra på den andra och så sov vi med balkongdörren öppen. Jag har inte vågat det tidigare för jag har varit rädd att Majken eller Ester plötsligt ska kliva upp och gå ut, men i natt ställde vi för en stege så då kunde till och med jag låta bli att oroa mig. Jag blev en bättre mamma direkt. Jag behöver sova och äta regelbundet. Jag är en sån person och accepterar det nog mer och mer med åren.

Ella är på ridläger den här veckan och Bengt jobbar och resten är hemma. Idag åkte vi till mitt jobb, fast bara som besökare, så skönt att vara besökare på bibliotek. Sitta och läsa i soffan för barnen och nästan kunna låtsas att jag inte vet var böckerna som Majken och Ester hämtar ska ställas tillbaka, fast bara nästan. Signe lånade en bokbunt som var enorm. Hon läser så mycket, den här gången bara hästböcker. Ernst lånade böcker om andra världskriget, tjocka och detaljerade och när han kom hem blev storebror glad för han vill också läsa om det. Alltså jag och faktaböcker, förutom kokböcker har vi aldrig riktigt gått ihop, men jag tycker att det är fascinerande när barnen läser fakta.

Nu när jag la Majken och Ester tänkte jag på att det känns okej att Ella är på ridläger, förra året kändes det hemskt. Jag hade svårt att sova, kanske för att jag inte visste om dom hade brandvarnare och i år vet jag att det finns. Fast jag tror inte att det är bara därför utan jag tror att jag är redo, precis som jag känner mig redo när Joen åker iväg på fotbollscuper och liknande. Så då tänkte jag att jag kanske mer ska lyssna på den där inre rösten innan jag säger ja. Den har kanske något viktigt att säga.

Annars så har vi någon liten förkylning i familjen fast jag joggade ändå igår. Men någonting är det, jag tycker att allt smakar lite konstigt och Signe hostar och Majken och Ernst är hes och Bengt vände i dörren när han skulle springa ikväll. Fast ändå, tänk att vi är lediga.

måndag 11 juli 2011

Del 7 Midsommar i Visby



Liten fot som inte gått så långt än.


Den äldste på midsommarfirande i Visby. Nu har han blivit så stor så han börjar tycka om att lyssna på Sommar på radio. I bilen så har han suttit koncentrerat och lyssnat. Helst förstås på Henke Larssons program som var väldigt rörande (den korta bit vi hörde) men också på Beate Grimsruds speciella. Då är man ganska stor, snart 14 år.


Vi alla, förutom Ernst som mest befinner sig något träd, på filt i Visby i värmen. Vi kom dit i tjocktröja och jacka men gick hem utan.






Ungefär i det här trädet är Ernst.



Ett hav av någonting, ungefär ser det ut som näckrosor fast på land.


Det var tydligen väldigt svårt att numrera gotlandsavsnitten, men nu tror jag att det är del 7 i alla fall. Vi har det hystersikt varmt på vår övervåning och det går inte att sova, bara går inte. Men sommaren är härlig, men jag är ju rätt så beroende av den där sömnen. Att jag sover, att jag sover en hel del. Fast jag skulle ju önska att jag var en sån där som kunde funka ändå.


Midsommar firade vi på Gotland. Så där lite på låstas känns det som när man firar något så där traditionsbundet på en helt ny plats där man inte känner någon. Sen for vi hem till huset vi bodde i och grillade. Lagom firande för oss, och egentligen spelar det ingen roll var vi firar för vi gör inget särskilt såna här högtider. Den enda högtid jag verkligen vill vara hemma på är julen.

söndag 10 juli 2011

Del 5 På promenad





Vallmo tycker dom är ogräs på Gotland och jag som har blivit lite förälskad i vallmo. Det växer vallmo i vår stentrappa upp till huset och på en tomt några hus bort har dom jättevallmo som är så vacker. Och på radio häromveckan så pratade dom om en fjällträdgård och om vallmo som dom tyckte är en underskattad växt. Och så Gotland då - vallmo överallt.


Min man åkte på fredagmorgon till Örebro med bilen för Joen var på cup där och jag och resten skulle åka tåg på måndagkväll. Bengt skulle ha med sig all packning, nästan, bland annat en vagn som vi inte hade. Men vi hann köpa den, på fredagmorgon faktiskt för 500 kronor. Den syns på bilden här ovanför. Hur bra som helst, som en sån där dagisvagn. Oj vad vi använt den på Gotland. Och packningen som vi tog med på tåget blev 12 små väskor. Gud vad jag räknade dom där 12 väskorna så vi skulle få med dom hela vägen



Många promenader blev det i fina miljöer, fast inte så långa för fort blev någon trött, hungrig eller varm!

Så trött

Igår sov jag till halv tio och ändå var jag bensvag när jag gick upp, eller kanske just därför tänkte jag. Men det gick aldrig över. All energi som jag haft dom sista veckorn var som bortblåst. Jag orkade ingenting. Jag hade lite ont i örat, lite ont i halsen och var lite illamående, men det kändes inte som att dom små symtomen skulle göra mig så himla trött. Jag somnade på soffan vi femtiden. Var det Majken och Esters magsjuka i vuxenvariant eller var det bara en reaktion på dom sista veckornas semestrande som också ïnnebär en massa strapatser och en massa packande och en massa matsäcksfixande.

Ja inte vet jag. Hoppas bara att energin är tillbaka idag för solen slutar ju inte skina bara för att jag inte orkar. Sen känns det ju fånigt att gnälla när det finns människor som är sjuka och jämt känner sig så här.

Jag lyckades laga middag i alla fall, spaghetti och köttfärssås och spaghetti och pesto. Och barnen frågade: Var är salladen? Jag svarade att det är ju passerade tomater i såsen. Då sa dom att nu vet vi att du inte är frisk, så där skulle du inte svara annars, bara pappa skulle svara så. Sen for dom och badade med sin pappa och jag och Majken och Ester var hemma.Vi tycker att Majken har varit väl förkyld för stranden dom sista dagarna och ändå fick hon följa med häromdagen. Lite slarvigt av oss. Men igår åt hon tre portioner av middagen så nu kanske hon är på rätt väg. Så idag kanske vi orkar packa den där picknickväskan igen för imorgon börjar min man jobba igen, fast bara en vecka.

Sen har vi haft filmtema här i veckan. Jag ser inte film under terminerna. Jag orkar aldrig sätta mig på kvällen, men nu tar vi igen lite. I rymden finns inga känslor såg vi i förrgår. Den gick hem hos alla. Sen igår i Woody Allen film som passade så där för barnen. Nästa blir Harry Potter. Det där att jag och min man skulle sitta uppe och titta på film tillsammans existerar inte. Våra stora barn är uppe lika länge som oss eller längre. Så det gäller att hitta filmer som man tror att man kan se med barnen. Har ni några tips så tar jag tacksamt emot!

lördag 9 juli 2011

Skolavslutningen

Ester på skolavslutningen.



Joen fick klara sig på egen hand fast vi träffades så han kunda följa med på Ellas avslutning och gå på indisk restaurang. Sen på kvällen åkte han till Örebro på fotbollscup. När vi kom hem hade han varit borta i 21 dagar fast dagarna han var ensam var bara tre. Rekord. Han längtade verkligen hem på slutet.



Signe på avslutningen. Brev från fröken och solros som dom ska mäta hela sommaren. Den växer.


Ernst med sin solros.


På väg till skolavslutningsscenen. Inte en droppe regn föll.


Ella med sina nya sandaler.



Majken och jag.


Skolavslutning och jag får äntligen ha mina gröna skor. Fast Jenny säger att jag ska ha dom oftare. Jag köpte dom tillhennes bröllop och jag visste att hon skulle tycka om dom. Mitt på bröllopet med hur många gäster som helst så såg hon mina gröna skor och tyckte dom var så fina. Gulligt.

Våra skolavslutningar är ju smått hysteriska, fast i år kunde vi vara med på alla ställen som vi skulle vara med på. Största brorsan fick klara sig själv. Efter att ha hört efter med arbetskompisar så drog jag slutsatsen att föräldrar inte brukar vara med i sjuan. Och Majken och Ester fick hänga med överallt hela dan. Fast på storasysters fika gick jag och dom till bibblan istället och satt och läste. Och det var bara vi där och det var väldigt mysigt.


Nu känns skolavslutningen väldigt avlägsen och tiden börjar rusa så där fort igen. Men nu ska vi verkligen bara vara lediga. Igår fick vi vara med vårt varmaste bad i västerbotten sen jag flyttade hit. Vi badade i Bäcksjön och ville aldrig gå upp. jag som egentligen är en badkruka fast jobbar med mig själv ville inte heller gå upp. Och småflickorna blev nästan övermodiga och gick långt ut.

fredag 8 juli 2011

Del 4 Lekpark utanför ringmuren

Ester och nyckelpiga


Majken åker rutschkana




Ernst rider och Signe sköter häst




Jag och Signe




Familjemedlemmar i olika storlekar




Hej SJ nu har vi skickat in en reserapport, eller vad det nu heter. Bara så ni vet. Första gången min man fyllde in den blev det tekniskt fel och allt försvann, men inte andra gången.. Vi gav inte upp Jag förstår att SJ tror att man inte ska orka göra sånt här eller göra det försent. Fast jag tänker att det är bara sånt här som kan göra tågtrafiken respektabel igen.




Första dagen så åkte vi till Visby och direkt hittade vi den här lekparken precis utanför ringmuren. Väldigt fin och läget nästan magiskt. Lekparker kan man tycka olika bra om. Just nu är småflickorna väldigt förtjusta i lekparker. Förra sommaren var nästan allt för stort men nu en hel del lagom.

Springa, sprang, sprungit

Jag sprang igår, inser att för att få äta gott så måste jag springa. Jag har väl kommit till den åldern nu och så vet jag att jag mår bättre av att röra på mig. Men motståndet är enormt, helt gigantiskt. Och igår var det väldigt varmt så jag fick vänta tills sent men ändå på slutet av turen kände jag mig helt knockad av värmen.

Majken hade feber igår och lite krupphosta så vi var hemma, men dom stora på vift. Ella med kompis och badade i sjön. För första gången ensam med en kompis och badade. Hon växte nog av det nya ansvaret och jag blev stolt över att jag vågade. Joen med kompis familj vid havet och nioåringarna med pappa och badade i älven. Hemma här så sov Majken ett jätte långt pass på soffan medan jag och Ester var tillsammans. Att vara tillsammans med Ester är stillsamt. Hon tillochmed pratar ganska tyst. Hon gillar att bara vara nära. Sitter ofta bara bredvid mig med huvudet i mitt knä och myser. Hon kan ju bli arg och säga ifrån, men oftast är hon lugn och stillsam i vår ganska stökiga familj med väldigt många olika viljor och intressen. Ibland känns det som vi är en sån där italiensk gapig familj men tack och lov inte jämt.

torsdag 7 juli 2011

Del 4 Hemma hos Pippi

Ester i köket framför fin kökssoffa


Majken beundrar tittskåpen i köket



Pepparkaksformer på en galge. Så vill jag ha.



Det kombinerade sov-all-och vardagsrum. Det var här flickan stod så länge för här var det så fint och så spelade dom pippisånger.



Det här med inredning. Jag trodde länge att det var mitt stora intresse. Jag tyckte om hus redan som barn, ett intresse som ingen av barnen verkar ha ärvt. Jag möblerade om mitt rum hela tiden, men blev aldrig nöjd. Och så lekte jag alltid för mig själv att jag hade en jätte stor familj med ungefär tio barn. Och den leken leker jag ju nu fast på riktigt med 6 barn. Men det där med inredning blev jag ju aldrig så bra på och blir aldrig nöjd.


Fast på Gotland i Pippis hus där kände jag mig hemma. Så vill jag ha det. Jag hade kunnat stå där, som flickan med down syndrom, hur länge som helst. När ska jag få det så här då?

Del 3 färjan (glömde del 2 som var kusinerna)

På väg till färjan




Jag har sovit till efter halv tio på morgonen. Majken och Ester är konstiga tvååringar som aldrig går upp tidigt, men gärna är uppe sent. Igår natt fick Majken magsjuka och Ester fick det på förmiddagen. Men det var en väldigt snäll magsjuka som för Ester gick över framemot kvällen men som ändrades till feber och förkylning hos Majken. Så nu väntar vi andra. Det var väldigt länge sen vi hade magsjuka så jag kan inte ens gnälla. Det är inte synd om oss när det gäller sånt, vi är så lyckligt lottade.


Efter kusinbesöket åkte vi till färjan och sen ut på havet. Jag tycker ju att alla transporter förutom tåg är ganska läskiga. Slappnar inte precis av och njuter utan tänker på att här är vi ute mitt på havet, ett djupt, djupt hav med alla mina fina barn. Min skatt ute på det här stora havet. Sen gick ju allt bra. Fast på hemvägen så sa dom plötsligt i högtalaren att dom måste avvika från vanliga rutten och hjälpa till i räddningen av en segelbåt. sen blev det så där pling lite då och då och så skulle dom säga något viktigt. Och varje gång det plingade till blev jag lite stel och nervös. Men allt gick ju bra. Dom i segelbåten klarade sig också bra. Dom hade "bara" seglat ut på stora, djupa havet utan segelvana och blivit sjösjuka. Men hur kan folk. Jag blir helt matt.

onsdag 6 juli 2011

Hos kusinerna







Vi hann med ett snabbt besök hos kusinerna innan färjan skulle gå. Barnen lekte i deras Lägg till bildfantastiska lekplats som dom har utanför huset. Tyvärr blev ju besöket alldeles för kort för att barnen ska lära känna varandra men Majken och Ester förenar dom stora barnen på något vis. Alla våra släktingar bor nästan i Stockholm förutom några stycken. Men varje gång jag är där tänker jag att nä jag skulle inte kunna bo här. Fast jag är säkert bara konservativ och kanske skulle kunna komma in i det. Fast trafiken, tunnelbanan nä. Fast släktingarna så nära hade varit bra att ha.


På slutet av resan hann vi med att träffa Bengts moster och barn och barnbarn till henne. Vi hamnade på dopfest direkt från färjan. Efteråt satt barnen i bilen på väg till mostern och frågade vilka alla är.




Del 1 Tågresan

Var ska man börja. Vi hade några väldigt jobbiga dagar innan vi kom iväg. Så där så jag tänkte om det är värt det. Sen skulle vi åka tåg och det visade sig när vi kom till den alldeles nya, lyxiga stationen att jag hade fel tid på min biljett och att det istället för tåg skulle gå buss och så skulle man byta till tåg vid 11-tiden ungefär. Vilken mardröm. Majken och Ester hade inte sovit på dan så dom behövde sova typ direkt. Istället fick vi sitta och vänta på stationen och sen åka buss en bit och vänta igen på ett perronggolv och tillslut gick tåget klockan 22.30. Och det lustiga är att det inte finns någon informationsdisk, ingen man kan fråga. Man står där med fel tid på biljetten och underlig information på informationstavlan och ingen att fråga. Då får man gå till Ullas kondis som ligger på stationen och den snälla kassörskan där får ge en numret till SJ och så får man sitta i telefonkö drygt en kvart när storasyskonen får springa efter småsyskonen så dom inte ska ramla ner för någon rulltrappa. Men då kan man ha tur i oturen och träffa den enda fyrabarnsfamilj vi känner och dom hjälper mig med att få ut vagnen ur bussen i Vännäs där vi ska invänta tåget. Och vi har tillochmed lite trevligt på perronggolvet i Vännäs.

Men SJ hur har det blivit? Jag som älskar tåg.

tisdag 5 juli 2011

Hej igen

Några tittar in här fortfarande fast jag har haft värsta långa uppehållet. Jag har rest med min lilla familj till Gotland, Fårö och Stockholm. Jag har åkt tåg med barnen och fått bli arg på SJ som alla andra och snart berättar jag mer. Fast just ikväll borde jag nog bara gå och lägga mig.