Jag tänker ibland på så mycket kärlek Majken och Ester får, två föräldrar och 5 syskon och ger. Ena stunden ropar Majken överlyckligt: Joen när hon inte sett honom på en stund. Eller så går hon fram till Signe och säger: Hej jag heter Majten så där kärleksfullt. Eller Ella som säger att hon kan dela rum med Majken eller Ester. Eller Ernst idag, när vi hade besök, och jag skulle beskriva våra två yngstas personligheter lägger han till ...och roliga. För han skrattar verkligen åt dom. Saker dom säger och saker dom gör. Idag satt Ella länge ute på gården och lekte affär med dom. Vi bestämde oss en dag att vi ville ha ett barn till, tänkte inte efter alls, bara bestämde oss och så kom Majken och Ester. Så där självklart och halv dramatiskt som bara dom kan. Jag känner inte att vi är många utan att vi är en ganska vanlig, lite stökig familj.
1 kommentar:
Kärleken har på något vis ökat med varje barn vi fått, så jag förstår hur mycket det måste finnas i er familj.
Skicka en kommentar