måndag 31 december 2012

Möblerat om

Igår möblerade jag om för det var en lite jobbig dag. Bengt skulle jobba på kvällen och jag lagade mat och det var så livligt. Jag fick nog och blev sur och ingen förstod varför. Dom ska väl kanske inte förstå sånt, dom är ju barn. Men ibland blir jag ledsen när jag fixar och fixar och inget blir särskilt uppskattat. Ja efteråt kände jag mig rätt eländig och möblerade om. Ett skåp fick flytta til en annan vägg och ett litet databord fick flytta in i vardagsrummet. Så städade jag i ett köksskåp och lyfte bort skåpdörrarna. Ju mer jag ändrade desto bättre inombords blev det.

Idag har småflickorna flyttat alla stolar, dom brukar göra det. Jag och Signe har suttit och lyssnat på vinterprataren tillsammans i köket. Mys på hög nivå. Olof Wretling så rolig och rörande.

Gott Nytt År





söndag 30 december 2012

Saffransglass med hallonsås

Jag har inte gjort saffransglass på många, många år, men så kom jag och tänka på det igår när vi funderade på efterrätt till nyårsafton. Så nu har jag gjort det. Min mamma gjorde den här glassen för första gången för kanske 17 år sedan och jag minns det som att jag aldrig ätit något så gott. Min mamma är så bra på efterrätter och jag är rätt så dålig. Jag saknar den där finessen och noggrannheten som man behöver när man ska göra efterrätter. Men den här vill jag tipsa om iallafall för den är så fantastisk god! Jag gjorde dubbelsats för vi ska fira med en annan familj.

Saffransglass

3 äggulor
1/2 dl socker
1/2 dl honung
I pkt saffran
3 dl vispgrädde

Blanda äggulor, socker, honung och saffran. Vispa pösigt. Vispa grädden. Blanda sedan saffransblandningen med vispgrädden. Klä en avlång form med plastfolie och häll i smeten. Låt stå över natten.

Hallonsås
Ca. 200 g frysta eller färska hallon
Florsocker
Ev. Vatten

Tina om det är frysta hallon och mixa eller mosa hallonen med gaffel och blanda i florsocker. Om såsen blir för tjock så späd med lite vatten.

Ta fram glassen 10-15 minuter innan servering. Skär i bitar och häll över hallonsåsen.
Den blir vacker och den blir så god.



Promenad i regnet

Flickorna hade kul med varsin pinne och hunden med alla lukter. Lite trist väder, men jag trotsar det och går ut ändå. Det brukar bli bättre och det blev det nu också.

Väldigt isiga vägar och min dotter ska hem. Varning har utfärdats och det känns inte alls bra.

Hon kom hem helskinnad. Jag känner att jag klarar sånt här lite bättre nu än för bara några år sedan.









Det regnar ute

Det kan inte regna i Umeå i december, jo tydligen. Vi som har så fin vinter. Hur blir det att köra i det här? Min dotter ska hem från innebandycupen. Nu blir jag lite orolig. Jag hade lite tvångstankar i natt att Otis hade tagit sig ut genom ytterdörren och sov därför oroligt. Ja ofta är det nått som sätter igång tankarna och då är dom svåra att stoppa. Fast jag rent logiskt vet att ytterdörren är låst och att han är på rätt sida om den. Och när vi kom upp så var han hemma i tryggheten, men han hade ätit upp min mans hörlurar som han fått i julklapp från jobbet och hämtat ut igår. Jag tyckte riktigt synd om min man. Hundskrälle.

Idag får jag väl fortsätta träna och ta ut flickorna på skidor om det går i det här vädret. Dom gillar sina julklappsskidor så mycket.

lördag 29 december 2012

En sån där dag som var bra och lite läskig

Idag har jag sprungit andra gången under jullovet. Två gånger är godkänt om man lägger till en skidtur och två längre promenader. Sen, strax efter jag kommit hem, upptäckte vi att ytterdörren var öppen och ingen hund i huset. Vi har letat och vi har varit rädda. Han är liten och hittar inte så bra. Folk var hjälpsamma men problemet var att ingen sett honom. Sen var det en man som hade varit med om det själv och då ringt polisen och det hade jag tänkt, men ändå inte gjort. När jag ringde polisen så visade sig att vår hund var i området, hemma hos någon som hittat honom. Alla vi fyra som letade på olika håll blev väldigt lättade. Man inser när något sånt här händer hur mycket man tycker om honom. Ja det var dagens läskiga.

Sen har vi bakat pizza och använt den sista skinkkanten. Det kändes bra och ekonomiskt och gott. Han som var vaken hela natten var ordentligt hungrig.



Förvånad

Oerhört förvånad blev min man först och sen jag när den äldste och hans tre kompisar, som skulle sova över, sitter och spelar lol och har gjort det hela natten och gör det fortfarande. Min man är lite, nu låter det här inte snällt så jag skriver det inte utan jag säger, snäll. Ja det stämmer, han är väldigt snäll och inte så värst sträng och det är bra, men just i det här läget skulle jag kanske vilja att han satte ner foten. Ja men jag då, varför sätter inte jag ner foten? Svar: Jag vågar inte. En 40-åring här som inte vågar så värst mycket. Annars lägger jag mig i för mycket, kan jag nog tycka ibland, men nu blir jag lite blyg. Så nu sitter vi här med varsin kafffekopp och står inför något helt nytt som förälder och gör ingenting.

Alltså det har aldrig varit aktuellt med sånt här tidigare. Han har spelat fotboll och haft några korta perioder av spelande, men aldrig så här. Nu har jag sagt, igår senast, att sen när skolan börjar så vill jag inte att han ska spela på vardagarna. Jag kommer att bevaka detta ärende så det inte slutar i något missbruk.

fredag 28 december 2012

Fy satan

Usch jag svär aldrig och tycker att det är fult. Så förvånad jag och min man blev när dessa två ord yttrades av Majken idag. Hon höll på att skära tomat och gjorde illa sig. Jag och min man drabbades av skrattattack och barnen ropade:
- Vad sa hon?
- Ingenting, svarade vi.
För vi fattar ju hur kul dom orden blir om vi nämner dom igen.
Vi undrar också var hon hört dom orden. Vi misstänker en, mer säger jag inte.

Olika konstellationer

Idag gick jag, min ena 10-åring (flickan) och den äldste som är pojke till stan. Signe hade fått ett presentkort på en klädaffär och hon ville passa på nu när det är rea. Joen tittade på rean på andra affärer, men vi följdes åt hela tiden. Så fikade vi, jättedyrt, men ibland bara måste man för mysets skull. Dom drack varmchoklad och jag drack kaffe. Ibland drabbas man av den där känslan av att wow, hjälp jag har så stora barn! Är det rätt? Är det på riktigt? Är jag är värd det? Jag kan inte riktigt förklara, men det är stort, riktigt stort. Jag tittar på hus och barnen är lagom intresserade och den äldste säger att man kan vara glad i fem dagar när man hör en bra låt. Vi är inte lika, men vi tycker om varandra. Mycket.



Vardag

Ja nu känns det lite vardag. Och jag känner lite stress över den kommande vardagen för den var rätt arbetssam på slutet, innan jullovet. Jag tittar i mina kokböcker och funderar över mat. Vad ska man laga? Hur ska man planera? När ska man handla?

Nu har nästäldsta dottern åkt iväg på innebandycup, hon som aldrig idrottat. Spännande och lite jobbigt att hon ska vara borta och åka bil, många mil. Jag hinner ju oroa mig för både det ena och det andra.



torsdag 27 december 2012

Godnattsagor

Det brukar bli minst tre för Majken och Ester, men igår började vi med den här och det är en kapitelbok. Men dom gillar den verkligen. Annars ska det verkligen inte vara för mycket text och lite bilder, men här har dom en förförståelse för vi har sett en Lottafilm många gånger så dom känner redan Lotta, Jonas, Miamaria och tant Berg.

Före

Få se om det någongång blir någon "efterbild". Jag har iallafall fått såna här himla, moderna träningskläder i julklapp av min man. Jag tittar ner liksom lite symboliskt, tänker kanske, är det här jag? Nu har jag då sprungit och alltså invigt dom. Dom funkar, kanske inte bättre än mina 20 år gamla, men dom funkar. Och igår åkte jag skidor i mammas, drygt 30 år gamla anorak, och den funkar fortfarande och behöver verkligen inte förnyas. För min karriär som längdskidåkare har inte och kommer aldrig att blomstra.

Älskade byxor som har gjort sitt

Esters äppelbyxor har gjort sitt. Hål på båda knäna och byxorna är så tunna så jag tänker inte laga dom. Ester älskar ridbyxor, äppelbyxorna är såna, alltså tighta, mjuka byxor. Hon har två storasystrar som rider och det kan ha viss betydelse när hon har namngivit denna typ av byxor.



onsdag 26 december 2012

Hemmahuset

Jag tycker att det är så kul att jag äntligen fattar hur man kan få in bilder på bloggen från i-paden. Jag köpte plastramar i guldfärg i en tiokronorslåda på Konsum och ramade in barnen. Jag har aldrig gillat guld, men plötsligt blev det lite kul. Jag älskar att dom står på pianot så jag kan titta på dom och att dom står tillsammans där.

Jag funderar på om man skulle kunna ha den där pelargontapeten i vårat trapphus. Vad tror ni?

Jag fotade lite i Majken och Esters lekrum. Dom sover med oss på övervåningen, men har ett rum med leksaker på nedre botten. Ofta är det superkaos där. Jag köpte två gulliga trasmattor på Kupan häromdagen för 20 kronorstyck. Trasmattor kan man verkligen fynda. Tänk en ny, fin kan kosta 1000 kronor och mer. Jag gillar trasmattor bara mer och mer ju äldre jag blir.











tisdag 25 december 2012

Hittade en massa blandade bilder

Otis som kom till oss.
Ernst som blev besatt av kort.
Ellas hår som blivit så långt.
Vi såg en luftballong och det var mäktigt och jag vill aldrig få en sån färd i present. Skulle vara superrädd.
Kratta tomten.
Katterna som är överallt.
I år hann jag plocka lite blåbär.
Så den där pelargontapeten som jag vill ha. visst är den fin?



















Majkens nya skjorta

Min flicka gillar mest skjortor och byxor. Klänning har hon aldrig. Hon blev så förtjust i den grönrutiga skjortan som hon fick av tomten. Ester ville också vara med på bild. Jag har varit på en härlig hundpromenad, en lång. Otis kan gå lite längre nu. Vi har ätit julmat idag med. Endel börjar ledsna. Imorgon gör jag kanske en soppa och bakar bröd. Vi är lediga tillsammans länge nu, man vet nästan inte hur man gör när alla är hemma så länge tillsammans. Det blir väl så här efter en lång termin när alla varit i skolan. Jag och småflickorna är ju hemma någon dag varje vecka så vi är mer vana. Ingen ska på någon aktivitet, bara det är ju nästan konstigt, men så skönt.



Det här var ett tag sedan.



Kanske var det dom sista Ringblommorna innan hösten tog vid.

Julmotiv

Hemma hos oss är det jul nu. Jag gillar julen. Jag firade hos mina fastrar när jag var liten tillsammans med min familj. Dom jularna kommer aldrig tillbaka och dom kommer jag nog alltid att sakna lite. Faster Siri, faster Svea, faster Asta och ibland faster Ragnhild och faster Kerstin. Ni finns alltid i mitt hjärta. Men nu har jag den där stora familjen jag längtade efter så att få. Hoppas att mina barn ska minnas sina jular med glädje. Den fina krukan fick jag av mina döttrar igår. Tack, den var underbar. Sen älskar jag julkrubbor. Jag har också en underbar, som är tovad av farmor, men det fastande inte på bild för där den stod var det för mörkt. Det vita bordet med jultomtar och änglaspelet på hittade jag på Kupan för 250 kronor häromdagen. Passar så bra här hemma.

















Julgran

Nu kan jag lägga in bilder från i-paden till bloggen, men vad trist att bilderna blir supersuddiga. Men håll tillgodo med årets gran. Jag gillar granar, fast det måste vara äkta. Jag är en gransnobb.



Mera Majken och Ester